Det är något visst med sport ändå.
Det är orättvist och det går snabbt.
Här och nu på något sätt.
TV styr hela sportcirkusen och bestämmer när och var och mer eller mindre hur sporten spelas.
Vi som kommer från dagspressen får anpassa oss.
Idag var det femte matchen mellan Lugi-Skuru och vinnaren spelar final nästa lördag i Malmö arena.
Skuru vann och Clara som du ser överst på bild lämnar arenan med söndergråtna ögon.
Känslor.
Det är det som sport handlar om.
Vinst eller förlust. Vidare eller borta.
För mig då, jo eftersom TV sände matchen live så fick jag inte sitta på min "vanliga" sida för då skymde jag all reklam som det så fint heter.
Vi pressfotografer som var på plats fick istället sitta och trängas på en kortsida där TV också hade tagit första parkett.
Såklart.
Dessutom är det så att en av de två domarna i just handboll står på kortsidan hela anfallet.
Du kan med lätthet se vilka små gluggar jag hade att fotografera genom, på bilden längst ner.
Det är mycket som ska klaffa för att få en bra bild om man säger så.
Bildjournalistik tycker jag ofta handlar om att berätta det där ingen sett eller något nytt eller i en ny vinkel med för den delen.
Men det är svårt idag när sporten oftast sänds från alla håll och kanter.
Det gäller att gå runt, gå bakom. Det gjorde att jag och fick bilden på Clara när hon går ensam i korridoren ut från arenan.
Kanske inte unik direkt men jag lovar att ingen som sett TV-sändningen har sett den.
Ja, ingen annan heller för jag var ju ensam med henne just där.
