Lucka 6 med Annemor Larsen

Annemor Larsen är en skön (ja, du ser ju själv) norsk fotograf som till vardags jobbar på VG i Oslo.
Hon har under två år också suttit i den svenska ÅB-juryn.
Jag träffade Annemor på utdelningen av de norska ÅB-priserna i våras där hon själv fick tre priser dessutom.
Duktig och driven med andra ord och himla trevlig till råga på allt.
Ett av priserna hon fick var från en serie från Nordkorea.

Hur var det?

Jeg tror nok de tre Nord-Korea-reisene jeg gjorde er de som sitter aller sterkest i kroppen. Jeg er ikke den samme etter de turene der. 

Det er som å komme inn i et annet univers, der tyngdelovene ikke er de samme. 

Man jobber med en helt annen type årvåkenhet, det er lett å bli små-paranoid. Jeg har vært oppriktig redd for å falle i unåde for bilder jeg har tatt og å bli overlatt til det militære uten beskyttelse av "guidene". 

Når man kommer hjem er man man sjukt letta. 
Det er som å kunne trekke pusten igjen og jeg har lovt meg selv tre ganger: Jeg trenger ikke dra dit igjen! 

Men jeg skal innrømme, jeg lengter litt etter å komme tilbake. 
Det landet er bare så gåtefullt fortsatt. Tenk å holde 25 millioner mennesker under total kontroll. 
Det MÅ da finnes noen som tenker egne tanker?

Men kanske vi ska återvända till den vanliga julkalendern och på traditionellt sätt riva upp lucka 6.
Här finner du som sagt Annemor Larsen.
Håll till godo!

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?

Nja, dette siste halve året har jeg jobbet som sjef for VGs foto og bildedesk, så det er ikke så mye å skrive hjem om. 
Før det jobbet jeg på noen laaaange, litt bildetørre prosjekter. 

Berätta mer?

Jeg har vært veldig heldig som får sjansen til å lede den avdelingen jeg har jobbet for i snart 30 år! Det er litt risikofylt, for man skal jo inn og sjefe over gode venner og kolleger.

Man vil så gjerne være solid faglig, rettferdig og grei, ikke sant? 
Jeg prøver å fokusere på journalistikken, men det er sjukt mye annet som må være på plass for at en avdeling skal gå rundt. 
Lønnskjøringer, møter,  reiseregninger, vaktbytter, julebord.  

Så tenk på det alle dere som stikker avgårde enten det er til Nord Korea eller Nord Dakota:  Noen må holde fortet. 
Men på nyåret er jeg tilbake som fotograf. 
Det blir bra det også. 

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

Altså det skal være en kontaktannonse? 
Da må man jo trekke frem det beste: Livsglad, ettertenksom, kosesjuk, åpen og veldig, veldig tålmodig.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

Er du døpt Annemor, eller er det et kallenavn?

Jeg heter Anne Marit, men har aldri blitt kalt noe annet enn Annemor. 

När var du riktigt lycklig senast?

Jeg sto og så på sønnen min som hadde sneket seg inn og sov i min seng på en søndag formiddag. Han er 18 år og nesten aldri hjemme. Han så ut som et lite barn.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

Ah, det der har jeg diskutert med "ungene". 
Hvis jeg måtte- så tror jeg at jeg kunne hatt inn en blender (aperture) akkurat der på lillefingeren, der det blir en liten snurp når man fotograferer. 
Det hadde vært kult. 

Hur är du som bilförare?

Jeg liker å kjøre! 
Men jeg hører ofte den durelyden som varsler at man er utenfor veibanen. 
Ifølge en kollega er jeg mer i grøfta enn på veien...

När blev du vuxen?

Min mor ble alvorlig syk da jeg var 16 år. 
Etter det lærte jeg at det finnes både MÅ-gjøre og VIL-gjøre i livet. 
Det er vel det man må forstå som voksen. 

Vilket är ditt sämsta köp?

Det må være en 7mm neopren dykkerdrakt. 
Den har jeg brukt tre ganger og frøs meg halvt i hjel. Man KAN ikke dykke i Norge uten skikkelig tørrdrakt. Det er for kaldt. Dessuten er jeg blitt en litt redd redningsdykker. 
Jeg har ikke dykket på mange år. 

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Renee Zellweger før hun tok plastisk kirurgi. 

Vad ogillar du i din personlighet?

At jeg tenker for mye på bittesmå ting. 

Vad är din bild av total misär?

Her må jeg bli litt alvorlig. 
Samfunn som bryter menneskerettighetene, der våpen er på avveie og sikkerheten til borgerne er truet. 

Skal jeg tulle litt? Thujahekk og downlights i oppkjørselen. 
Total misær. 

Vad ogillar du i andras personlighet?

Folk som skylder på andre.

Vilken levande människa beundrar du mest?

Det må bli min mor. 
Hun kunne godt ha satt seg ned og gitt opp, men hun er alltid en fest! 
Vi bekymrer oss aldri for henne, selv om vi kanskje burde. 

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Punktlighet. 
Jeg liker bedre at folk kan bli litt lenger. 

Vilken är din största fobi?

Jeg har ikke så mange fobier, men jeg fixer ikke å tråkke barfot på snegler. 
Da kaster jeg nesten opp. Men jeg kan fint klippe dem i to. 

Vad är din största rädsla?

At det skal skje noe med ungene. 
Så klart. Dernest at vi skal miste friheten. 

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

Kroppen min er over ett halvt hundre år - den har født 3 barn og er såvidt jeg vet frisk. 

Syns ikke jeg har lov til å klage på den.

Var skulle du helst av allt bo?

I et vakkert murhus hus rett ved havet, i gangavstand til en liten, stille og hyggelig by. 

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

At de blir litt lenger og at de ikke maser. 

Hur skulle du vilja dö?

I sengen min, mens jeg sover, helst mett og litt full.

Vad är din största extravagans?

Drivhuset mitt, der sparer jeg ikke på noe, hverken dyr jord eller skikkelige krukker. 

När ljuger du?

Jeg pleier alltid å trekke fra litt, for å ikke komme i skade for å lyve for meget. (Hamsun)

Vilken är ditt favorityrke?

Hvis jeg ikke skal nevne fotograf så virker det fantastisk å være barnepleier. 
Jeg elsker babyer. 

Vad är ditt motto?

Ta'n ut, ro'n ned, årn' opp. 

Det betyr på svensk: Gasa på, bromsa, stæda. 

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Spiser peanutbutter rett fra glasset, med pekefingeren. 
Setter vannglasset inn i skapet uten å vaske det. 
Går uten BH. 

Ångrar du något i livet?

Ja. 
Det meste har jeg fått tilgivelse for og ordnet opp i. 
Men en ting har jeg ikke årnet opp i: 

Jeg angrer enda på at jeg tegnet en skikkelig stygg tegning av en jeg var forelsket i på barneskolen. 
Det går bedre med ham enn med meg, så det er en trøst, men jeg tenker faktisk ofte på det.

Vad gör du i jul?

Lille julaften (dan føre dan?) drikker vi masse nydelig vin, til langt på natt, for da blir man så ekstra snill på julaften. 

Julaften feirer vi hjemme hos oss med min søster og hennes barn, min svoger og hans barn, min manns gamle tante, min mor og hele hennes arsenal fra hjelpemiddelsentralen og alle "ungene" som er hjemme fra diverse studiesteder. 
Da tåler jeg ALT for julefreden. Alle får gjøre som de vil, så lenge jeg får spise konfekt før frokost, svensk juleskinke til lunsj og får ribbe og akevitt til kvelds. 
Når alle har reist må jeg ut og gå. 
Helst på ski. 

-------------

När jag var på Dok-festivalen i Fredrikstad så såg jag en bilaga som alla fotografer på VG hade varit med och gjort och jag frågar Annemor om vi kan ta med någon bild därifrån också.
Såhär skriver hon.

Det ble tatt i forbindelse med at Norge ble kåret til verdens lykkeligste land og hvor vi fotografer fant ut at vi måtte ut å lete etter lykken i landet.

Det skapte mye harme, da Mari Grønlund og Elin Kviteberg ville gifte seg i kirken. 
Bryllupet ble møtt med sterk motstand fra det religiøse miljøet i Lyngen i Troms. 

Mange mente at  likekjønnede ekteskapet er en synd og at det strider mot Guds ord.  Ingen av de lokale prestene ville vide kvinnene. 
Presten måtte hentes fra en annen by og vielsen ble gjort utendørs, på vigslet mark. 

Det hadde regnet spredt om ettermiddagen, men da kvelden kom og regnbueflagget vaiet til topps dukket det opp en nydelig regnbue. Paret forlot middagen og løp ut på tunet, yre av glede.

"Dette må man vel kalle en velsignelse", utbrøt de. 

Tack så mycket Annemor för hjälpen och God Jul till dig och de dina.
Annemor var också med och gjorde en film till VG som jag tycker du ska titta på.
Du finner den här.

Imorgon är det en ny lucka och jag hoppas att du hänger med på kalendern?
Ny lucka klockan 06:00.