tisdag 31 mars 2015

Första kvartalsrapporten (2015)


Ja, då var vi inne på sista dagen på första kvartalet av 2015.
En så kallad kvartalsrapport.

Jag slutade min fasta anställning efter 22 år på Sydsvenskan vid årsskiftet så det här första kvartalet har varit helt nytt för mig.
En frilansar-vardag.

Jag måste nog redan nu säga att visst skulle jag kunna ha lite fler uppdrag än som det ser ut nu.
Det förvånar mig också att det är så tunt, nu med så mycket sport i stan.
Borde finnas mer jobb till mig tänker jag.


April ser redan bättre ut, tack och lov.
Vad har annars hänt då under den här första perioden?

Jag har hunnit vara i Florida en sväng och jag har hunnit operera mig.
Fint så.
Jag har försökt få igång verksamheten och jobbar vidare på det.
Nytt, nytt, nytt men ändå så gammalt.




Jag har hunnit boka in många nya resor och konserter med för den delen.
U2 i oktober.
Blir fint.
Amsterdam i april.
New York i maj.

Mycket skoj alltså.

Men jag saknar den där vardagen lite och mina gamla fina kollegor.
Känns lite surt ärligt talat.

Jag har några gig nu i april/maj och det är kul att komma ut och se annat.
Jag gillar Danska Årets Bild, ett bra upplägg.

Nytt kök här hemma.

Många projekt som är på rullning.



Men nu tror jag att jag laddar för nästa kvartal och när det är slut är vi mitt i sommaren.
Varmt, sandigt och svettigt alltså.
Håll ut kamrater!

Johan Bävman fyller år!

Foto: Johan Bävman

Idag är det min fina kamrat Johan Bävmans födelsedag och det vill jag ju uppmärksamma såklart.
Grattis mannen, hoppas de skämmer bort dig ordentligt.

måndag 30 mars 2015

Vi har fått ett återbud!

Helgen 1-3 maj håller jag och min vapendragare Jonas Lindkvist en workshop här i Malmö med
inrikting på sportreportaget.
Vi fick idag tyvärr ett avhopp så det finns en plats över.
Vill du gå med en kamrat så kan vi med alla säkerhet klämma in två.
Läs mer här och boka din plats bums!


söndag 29 mars 2015

Handboll

Jag fick chansen att se lite handboll ikväll.
Lugi vann matchen och internet i hallen hade dom stängt av.

Ny dag, nya möjligheter.

FC Rosengård åkte ur Champions League


Igår hade FC Rosengård chans att avancera vidare till Champions League-finalen som spelas i Berlin i maj.
I kvartsfinalen mötte de förra årets mästare Wolfsburg och lyckades spela 1-1 borta.
Nu var det alltså dags för returen hemma.
Matchen nere i Tyskland var tuff så Sara Björk Gunnarsdottir spelade med huvudskydd.


Wolfsburg gjorde 0-1 ganska tidigt i matchen men efter ett tag svarade Marta genom att göra 1-1 bakom tyskornas mål och matchen levde igen. Det är just det målet du ser på bilden ovan här.


Damfotbollen slog publikrekord i Malmö igår med 5700 (tror jag det var) besökare.
Låt oss säga att hela Gamla IP var fullsatt och med ett bra tryck på läktaren.


I Wolfsburg spelar svensken Nilla Fisher, här i en närkamp med en av sina egna spelare.
Hon heter Anna Blässe.


Nilla Fisher försöker här stoppa Ramona Bachmann och lyckades också med det.

Matchen fortsatte och ett tag ledde FC Rosengård med 2-1 men tappade det till 2-2 och när tyskorna gjorde 2-3 gick luften lite ur damerna.



Sara Björk Gunnarsdottir fick en fin passning i slutet av matchen och gjorde 3-3 och då vaknade FC Rosengård och lyfte upp målvakten också men det var för lite tid kvar då och så kom slutsignalen.


Så även om slutresultatet slutade 3-3 gick inte FC Rosengård vidare för tyskorna hade gjort fler bortamål, ett sätt som kanske är lite märkligt att räkna på men så är det.
Anja Mittag framför jublande tyskor.

Det var synd att inte laget gick vidare men i lilla Malmö spelades igår VM-hockey och Champions League samtidigt i stan.
Fint på något sätt men trots att solen lös var det väldigt kallt.

Söndag


Jag får ett mail ifrån Åke Ericson med tipset om detta, ta dig en koll direkt.
Tack för tipset Åke.

Planerar månaden april som kommer in med stormsteg, första kvartalet av 2015 är snart slut.
Kvartalsrapporten får komma senare.

Nu blir det ljusare där ute och det går lättare att fotografera lite senare på kvällen.

Tidningen Fotografisk Tidskrift har startat en ny serie dom kollar "när allt går åt helvete" och först ut är Urban Jörén.
Ta dig en kik här.

Du lyssnarMoa Karlberg va?

Bilden till det här inlägget är tagen på VM i bodybuilding och i mitten står Jenny Wärn som jag följde, du kan se en film här om du vill.

Må du få en fin söndag!

Jonas/Jens

Idag har Jonas och Jens namnsdag.
Grattis!

Pinhole!

lördag 28 mars 2015

Lördag


Det är lördag.

Du kanske är ledig och är uttråkad.
Kanske är du sjuk rent utav.
Här kommer tips på några filmer du kan se om olika fotografer.
Visst, jag har säkert tipsat om tidigare men vadå, gör det något?








Emil Malmborg, Leif Å Andersson och jag snackade en del om fotohistorien och vikten av den i torsdags. 
Här ovan har du lite av den men nu fokuserade vi mest på den svenska.

p.s Bilden är tagen i Indien. Året var 2008.

David

Nigel

fredag 27 mars 2015

Kontaktkarta


Det är fredag nu igen och jag har tidigt varit uppe och filmat lite.
Solen gick upp fint och de skånska pilarna stod där dom skulle.

Igår hade vi årsmöte i PFK södra och Åsa Sjöström visade sina kontaktkartor och pratade öppet om hur hon väljer bilder och hur originalen ser ut från början.
Det är nyttigt och lärorikt.
Det är därför jag har en karta med i det här inlägget och en bild också på Sara Björk Gunnarsdottir.
Hon är lagkapten i FC Rosengård som spelar kvartsfinal (i Champions Leauge) imorgon lördag här i Malmö.
Men även om kvällen igår var inspirerande så ligger det en form av depp över kollegorna numer och det där gör mig orolig och ledsen också såklart.

Det slår mig att det fina med att filma med drönaren är att det är lite som förr i tiden.
Det finns ett överraskningsmoment i det.
Jag har inte så jag kan se vad jag filmar utan kör mest runt och kör lite så att säga.
Då är det fint att skicka in kortet i kortläsaren och se vad det blev.
Spännande.

En ny rolig idé kläcktes också igår vilket känns fint.
Matfoto på måndag. "Nytt" och roligt för mig.

Årets Bild boken har inte kommit än.
Synd, hade gärna bläddrat i den.
Mycket Photoshop hör jag. 
Men var går gränsen, får vi veta det? 

Jag måste också komma ihåg att läsa den här artikeln om Martin ParrFotografiska.

Min hemsida måste redan fyllas på och göras om lite, precis som det ska vara med en hemsida.
Leva.

Du såg Joel Marklund i plurret i onsdags va?

Nu måste jag komma igång med andra grejer här, se till att ha en fin dag.


Miniatyr

50 år senare...

onsdag 25 mars 2015

Charleroi

Sommaren 2000 var jag i den Belgiska staden Charleroi i södra Belgien.
Fotbolls-EM och av slumpen, lottningen alltså skulle England och Tyskland mötas just i den här lilla staden.
Det blev bråk och tumult och matchen glömdes lite bort, men jag kan berätta att
England vann med 1-0.

Staden räknas som Europas fulaste men det vet jag verkligen inte om det stämmer.
Om du har hängt med i bildjournalistiken så vet du att den Italienske fotografen Giovanni Troilo gjort ett reportage om staden och vunnit och hunnit diskats i world press photo.
Det finns massor att säga om det där såklart. Många frågetecken och kanske också några förklaringar.
Jag går inte in på det just nu.

Det finns en spännande svensk fotograf i Jens Olof Lasthein.
Kolla hans hemsida och han har också gjort ett större reportage om staden.
Plåtat i staden såklart, ett av de problemen Italienaren hade, att han inte ens varit i själva staden och fotograferat...

Teresa Küchler på SvD skriver om det hela här och jag tycker du ska läsa texten.

Ikea, Jeff och ett möte


Första gången jag såg Jeff Wall var på MoMa i New York.
Jag var riktigt imponerad av hans stora bilder, exponerade på "ljusbord" så varje detalj kom fram ordentligt.
Det var fint.
När jag kom ner till butiken och såg boken svalnade det något.
Men presentationen var enastående och där ser man hur viktig den är.

Nu ställer Jeff Wall ut på Lousiana i Danmark.
Måste ta mig dit också.
Du läser om det här och här nedan ser du en film om det hela.


Jag sitter på mitt kontor (Ikea) och får saker gjorda men jag måste nog mer och mer inse att det inte är ultimat att sitta här.
Idag (det är löning va?) är det fullt med folk och stimmigt så mina Sony-lurar får ta bort mycket av ljudet.
Jag skulle klippa en film idag men det går inte här.
Bara att lägga ner.

Jag får en resa till New York bokat och det är fint.
Maj månad.

Letar boende i Amsterdam i april men det är inte lätt.
Shit, vad det där drar ut på tiden.

Jonas Lindkvist ringer och vi får snacka om bildjournalistiken idag.
Var är vi på väg?

Bilden till det här inlägget är tagen i Peking och det finns mycket med det där uppdraget jag ångrar idag men så är det ju. 
Mycket ångrar man (jag).

Nu har jag snart ett ganska viktigt möte.

Att Linda Kastrup hade så rött hår förr.

Ha en fin dag!

måndag 23 mars 2015

Dans

Det är måndag och ny vecka.
Bilden är från sommaren 2010. Jag var då bildchef och förmodligen var detta en sådan dag då det var massor att göra och jag stack ut på det jobb som jag trodde var det som tog kortast tid.
Sen åt vi sushi, vi åt mycket sushi på den tiden.

Det är dans i Västra Hamnen här i Malmö.

Det gick snabbt.

Det här med naket...

lördag 21 mars 2015

Downs-dagen!


Ja men det blev en fin fredag med många saker som fixades.

Jag hann med en lunch med min kollega Håkan Röjder.
Det var fint att ses och jag hann med att byta vinterdäcken till sommar.
Det är alltid en skön känsla.

Efter det blev jag intervjuad av Fred Skeberg och det visade sig vara en trevlig prick.
I slutet av intervjun dök också den gamle Bildbyråmedarbetaren Peter Krüger upp och vi fick en kväll med fniss och minnen innan jag körde hem.
Fin dag alltså.

Mycket input och det lever jag på även idag.

Idag är det World Downs Syndrome Day och det firar jag med olikfärgade strumpor.
För att visa att jag gillar olikheter, det är bara fint.
Färgglada såklart.


Men det är också min kollega Thomas Löfqvists födelsedag.
Grattis gamle man!

Det ser ut som vi får till en föreläsning på Konstmuseet i Västerås också.
Jag återkommer till det.

Jag skickar vidare ett uppdrag jag inte hinner med.
Synd på många sätt.

Ikväll är det Thåström i Malmö.
Jag är där.

Bilderna till det här inlägget är förresten från en kväll när jag hängde med Timbuktu när han spelade på KB.

Nej, ett fett roligt uppdrag just nu hade suttit fint.
Till veckan ska jag filma en hel del och det ska bli roligt. 
Min drönare ska dessutom upp och luftas i luftrummet (under 120 meter alltså).

På torsdag har vi i PFK södra årsmöte och Åsa Sjöström kommer och berättar om sig själv och hur hon jobbar. 
Blir en fin kväll.

Du kanske ska se den här?

Ingen Årets Bild bok ännu. 
Jag står mer eller mindre och väntar vid brevlådan på dagarna, men icke.

Nu har jag inte tid med bloggen längre, måste rusa vidare.
Det blir en rolig, lång och festlig dag.



Nya Canon

Pjatta!

torsdag 19 mars 2015

En bild berättar


Ta dig en titt här.

Vilhelm Stokstad

Årets Bild och vardag igen




Jag har inte riktigt hunnit eller orkat summera Årets Bild ännu men jag ser att Daniel Nilsson minst sagt har gjort det här.
Läs det så får du en hum om hur det var, jag ser ju mig själv i ett vimmel i Expressen dessutom.
Jag fick frågan vilken bild jag velat ta och vi skojade lite om det efter.
Tänk om man tagit sig till Nelson Mandelas fängelse och knackat på och mutat en vakt, låt oss säga med 100000 svenska kronor för att få ta en bild på Mandela när han skakade galler.
Fatta vad en sådan bild sålt till alla tidningar/magasin i hela världen.
Konstigt att ingen gjorde det, men vad vet jag om det förresten, det kanske någon gjorde?
Surt hade det varit när man gett vakten pengarna (som man hade lånat av banken) och väl framme vid Mandelas cell hade han sagt:
- No thank´s...
FUCK!

Jag tittade på alla multimedior igår en gång till.
Där har Sverige tagit ett stepp upp mot ett gammalt hederligt bildspel som var "hett" för några år sedan.
Jag kan på samma gång bli förbannad i all satsning tidningarna gör men ser inte vilken kopekens det finns i rena bildmänniskor.
Här finns alla prisade grejer i den klassen, ta dig en titt.

Daniel Nilsson sågar också min gamla arbetsgivare Sydsvenskan och jag passar på att kolla i söndagstidningen och se vad dom gjorde på Årets Bild.
Noll och inget.
Åsa Sjöström, Johan Bävman har ändå varit anställda där och Anna Wahlgren frilansar fortfarande och Daniel Ekbladh som alla fick pris är ganska förknippade med tidningen.
Inte en rad.
Jag blir ledsen såklart.
Förr, när det flög om bildjournalistiken gjorde vi 4 sidor på det.
Nya tider.

Jag får många reaktioner på hela tävlingen men jag känner mig trött på att tycka och skriva om det här.
Jag hoppas jag får boken idag i brevlådan, det sägs att den ska vara väldigt snygg.

Jag missade tyvärr debatten och var inte på årsmötet men det sägs att jag ska skapa en grupp inför nästa år och styra upp sportklassen.
Vi får se om det blir så, jag återkommer till det.
Jag vet inte vad det är jag ska styra upp och är det rätt som någon påtalade (har jag hört) att jag är med och formar det, jag som är med och tävlar i klassen?
Jag vet inte.

Jag är orolig för Årets Bilds framtid, men jag vet inte riktigt vad det är.

Tror att vi måste kasta upp hela tävlingen och plocka ner de delar som vi vill ha och utveckla därifrån.
Vad vill vi ha tävlingen för och för vilka ska den vara?

Jag är glad att Ola Axman tog till sig mycket av det jag tipsade om i Perpignan i höstas.
Den Danska modellen med att låta olika branschfolk dela ut priser (och spara pengar) är bättre.
Att låta fotograferna komma till tals är viktigt. Vi missade kvinnorna detta året tyvärr, det stör mig.
Men visst, det kan bli bättre.

Men varför tackades inte Ola Axman av ordentligt?
Hade PFK Sverige missat det , eller missade jag det?

Låt oss starta från början då (nu är jag ändå igång känner jag)
Men jag fokuserar framåt istället för att se hur det var just i år eller hur det har varit.
Såklart måste man alltid blicka bakåt.
Eller som med allt:
Var kommer vi ifrån, var är vi och var vill vi.

Vad har vi tävlingen för?
För att främja bildjournalistiken i Sverige och fira den.
Låt oss se prisutdelar-helgen som bildjournalistikens högtidshelg.

Men hur går vi vidare?
Ska vi ta det steg för steg?

Inskicket och klasserna.
Inskicket fungerar bra, det är synd att det ändras år efter år.
Försök att hitta en linje, gärna där det ser lika ut varje år.
Bäst är när man fyller i allt inne i inskicksprogrammet som det är i world press photo.

Klasserna och beskrivningarna kring dom.
Sport feature togs bort och skulle buntas ihop med sport action men det syntes inte att det gjorde det varken i resultatet eller i juryfilmen.

Ska juryn verkligen filmas? Det kanske bara är jobb och ställer till det? Ska det debatteras på Facebook under jurymötet utan att juryn vet om det?
När är kameran på, när är den av?
Stängda dörrar börjar jag luta åt och sen en nomineringslista på söndagskvällen.

Var det bra att få halva resultatet innan prisutdelningen?
Vad var konsekvenserna av det?

Jag saknar fortfarande klassen "art&entertainment" i Årets Bild med reportage och historier från den världen.
Vilka klasser ska vara med och hur många ska det vara?

Kostnaden.
Går den att få ner?

Tävlingen blir mer och mer riktad till de arbetsgivare som har mest resurser och det tror jag till sist gör att tävlingen blir ointressant tyvärr.
Kanske danskarnas melodi med att tävla med fem bilder till Årets Fotograf är en lösning att öppna upp lite är en lösning?
Ett reportage och 5 singelbilder?
Tävlingen går mer och mer åt det hållet, att det blir en resurstävling och det tror jag ingen vinner på mer än de prisade fotograferna alltså.

Juryn.
Juryn är ju centrum i en tävling och med det väldigt, väldigt viktig.
Hur många ska vara med och vilka ska sitta i den?
Fem är bra men dyrare än tre. Fem kan göra diskussionerna väldigt långa.
Låt oss se hur våra vänner över bron gör det.
Där är det 5 i stillbildsjuryn och 3 i multimedia/tv-klassen-juryn.

Jag vet av erfarenhet att det är svårt att hitta bra jurymedlemmar.
Kanske vi måste börja gräva i vår egen sandlåda och hitta jurymedlemmar i framtiden.

Kanske Årets Fotograf automatiskt ska sitta i juryn året efter?
Jag är personligen skeptisk till mixad jury, jag är rädd att språket ställer till det.
Annars kanske det bara ska vara en internationell jury?
Eller en helsvensk då vi per automatik måste hitta folk som har kopplingar till olika fotografer.
Så är det i Danmark men där har det aldrig varit något större snack om det.
Eller en från Norge, en från Danmark och en svensk som vi körde ett tag.

Som sagt, släng upp allt och tänk nytt.

Juryn sätter många konsekvenser på branschen och därför är den extra viktig.
När vi tävlar med våra bilder så står det också att vi lämnar över rätten att bilderna kan publiceras och hängas på olika gallerier.

Varje år är det problem och snack om photoshop.

Men vi får aldrig veta vad gränsen går. Kanske det också ska stå att du som tävlande ska vara beredd på att dina bilder också godkänns att vara grunden till en kommande diskussion.
Får vi aldrig veta var gränsen går så vet vi ju inte heller vad gränsen går.
Det fanns många bilder som årets jury hyllade som jag personligen tyckte var på tok för hårt kopierade.

World press photo går ut med att 20 % blev diskade direkt men vi får inte veta varför eller var gränsen går.

Jag har hört att en brittisk fotograf blev diskad för han hittade bara 9 raw-filer av 10 bilder han skickat in. Annars hade han fått pris i sportklassen, för han låg bra till, men istället blev han diskad.

Är det bra för bildjournalistiken tror du?

Jag har också hört om en dansk fotograf som också låg väldigt bra till och fick skicka in sina raw-filer och där gick det så långt att han redan hade firat sitt pris när det drogs in.
En bild med snö på var gul på raw-filen men vit på bilden han lämnat och då ansåg dom att det var för mycket photoshop.

VI MÅSTE FÅ VETA VAD SOM ÄR FÖR MYCKET PHOTOSHOP!

Var går gränsen?

Nästa alla år sedan photoshop lanserades har det varit snack om det men det kan också vara så att juryn ger pris till en fotograf som (enligt mig) jobbar lite för hårt i photoshop.
I world press photo står det att det ska överensstämma med exponeringsögonblicket och då tänker jag på dansken.
Han såg nog den som vit när han tog bilden.

Jag tycker att tävlingen ska vara anonym, även om det är svårt om vi har folk i branschen som sitter i juryn och vet vem som tagit bilderna.
Men utgångspunkten måste vara att vi tävlar anonymt.

Jag återkommer ofta till Danmark men för några år sedan tog dom verkligen tag i det här med Photoshop och visade exempel och "hängde" (tyvärr kanske) ut några medlemmar.
Men dom fick ordning på det.


Prisutdelningen/middagen.
Årets version tycker jag är åt rätt håll.
Låt oss vara i "familjen" när det kommer till prisutdelare och inte betala massa pengar till någon som glömmer namn och inte kan branschen.
Det är pengar i sjön.
Låt förstapristagarna veta att dom för just förstapris (innan) och låt dom berätta lite om sig själva och sitt projekt eller vad dom vill.
Så var det i år.
Bildchefer och höjdare kan dela ut priser.
Få dit kulturministern (minst) och låt henne dela ut ett pris.
Om det går.

Lämna en lucka (med tid) mellan prisutdelning och middagen så hinner folk samla sig och fira sina kamrater på hotellrum eller vad det är.

Lägg ner mindre tid och pengar på middagen.
Ingen är där för maten och nu har det blivit mycket gnäll om maten som inte ens är huvudsaken här de sista åren.
Visst, jag åt en 1/4 del av vad jag åt i Malmö för något år sedan men betalade mer än dubbelt så mycket.

Jag framhåller alltid Årets Bild i Falun som serverade pyttipanna och snaps i en härlig buffé.
Inget gnäll. Alla fick sitta, alla blev mätta till en billig peng.

Ingen segregation mellan de stora mediadrakarna och resten.
Alla som är på fest är lika viktiga!

Låt prisutdelningen ta lite tid, det är ingen panik. Låt oss se bilderna.
Låt oss njuta av multimedian.

Boken.
Sägs vara riktigt fin i år.
Dessutom med mjuk kant (till halva priset).
Fortsätt så. Ha world press photo som en förebild.
Sa jag att Danmarks (ständigt detta Danmark) version också är mjuk.

Ja, nu blev det en hel del tankar ändå.
Inte allt såklart men de tankar som kom över mig just nu alltså.

Bilden jag sänder med i det här inlägget tog jag i tisdags, ja det är min senaste bild faktiskt.
Ha en bra dag!



tisdag 17 mars 2015

U2, IRA och kortfilm

Tisdag!


Från och med nu är det rätt mycket på programmet i veckan.
Det är kul tycker jag.
Mail och annat om arvoden och pengar. Planering för workshops och hotellbokningar.
Allt faller på plats och sen ut och fotografera och möte på det.
Precis som jag gärna har det.

Billy Bragg på Spotify.

Många tankar.

Måste nog säga att jag fastnat lite i plug-ins. 
Det är kul och dyrt men säkert helt nödvändigt.

Hotellen i Amsterdam är dyra, åtminstone när jag vill vara där.

En röd avtryckare till min Fujifilm är nu äntligen beställd.
Helt nödvändig skulle jag säga. 
Ett såkallat måste. 3 dollar.

Jag är glad att jag hade som princip att svara på mail samma dag när jag var bildchef och fick många
mail om förfrågningar och reportageförslag.

2% kvadratiska bilder i danska årets bild.
Gillade mycket i norska ÅB också.
Svenska smakar jag fortfarande på och funderar.
Det är alltid tomt efter ÅB-helgen tycker jag, det är synd att man inte får en bok att bläddra i så man kan kolla i lugn och ro.
Jag har hunnit gå igenom Paul Hansens kollektion till Årets Fotograf.
Men juts det, låt mig vila på det hela.

Jag har fått ett gig på tidningen VLT i Västerås där jag började.
Det blir väldigt roligt men också lite nervöst att prata inför fotograferna (och alla andra) som tog hand om mig när jag som 14-åring kom dit, och som dom tog hand om mig tills jag drog vidare till Stockholm och senare Malmö.
Blir fint.

Jörgen Johansson drog till Rumänien direkt efter ÅB-festen.
Roligt.

Imorgon är det fotograf-frukost i Köpenhamn. Mads Nissen berättar och du bjuds på kaffe.
Fyra mornar med fyra olika fotografer. 
Det är en bra idé. 
Den kanske vi ska sno rakt av och köra på den här sidan bron.

Thåström till helgen.

Jag har en dator till salu.

Selma Gow tittar alltid på mig här där jag sitter från sin fina skolbild.
Hon ler och jag tänker ofta "hur hade Selma gjort nu?" när jag tittar på bilden.

Dagens Nyheter åt tårta igår såg jag på social medier med prisade bilder i marsipanen.
Så rätt. Så roligt.

Jag sänder med en bild från min senaste fotbollsmatch.
Malmö FF mot Jönköping Södra.
Det är Magnus Wolff Eikrem som jublar efter 2-0 målet.
Jag tycker egentligen jubelbilder är rätt meningslösa, men du får denna ändå.

Snart påsk också.

måndag 16 mars 2015

Tips

Steve

Måndag nu igen

Hemma igen efter en fullspäckad helg i Stockholm med tema Årets Bild.

Efter några fina mötet och en middag på fredagskvällen för att senare på lördagen träffa Ken från ÅB-juryn.
Efter det var det prisutdelning av Årets Bild och alla duktiga fotografer som skulle få pris.

Det finns mycket att säga om det där men som alltid efter den här helgen känner man sig lite tom och slut så jag får återkomma.
Jag gillade att fotograferna fick komma mer till tals och bäst gjorde Fredrik Funck det.
Han hade gjort ett nytt reportage om hur han gjorde det prisade reportaget och det ser du här.

De prisade bilderna kan du kolla på här.

Magnus Wennman tog tillfället i akt och prata om Syrien vilket han gjorde väldigt fint.
Han fick pris för den här filmen:



Men han passade också på att visa en film med flyktingar från Syrien alltså, som du ser här.

Här berättar också Niclas hammarström om sina bilder.

Här kan du läsa om ytterligare en fotograf som jobbar mycket med Syrien och deras flyktingar.

Trist att nu när Årets Bild slog rekord i kvinnliga prisade fotografer fick ingen kvinna snacka på scenen.
Både Åsa Sjöström och Bea Lundborg tog två varsina priser men fick inte hålla i micken.
Det var synd tycker jag, vilken miss.

Jag ser när jag surfar runt att Noor-fotografen Alixandra Fazzina kommer och pratar gratis till Köpenhamn.
Kolla mer här.

Blomma

Shoot Tank

NY

lördag 14 mars 2015

Årets Bild

Christoffer Hjalmarsson

Årets Fotograf

Paul Hansen

Årets Rookie 2015

Olof Ohlsson

Årets multimedia

1:a Magnus Wennman
2:a Daniel Ekbladh
3:a Natanael Johansson

Specialpris för en kollektion med sportbilder

Joel Marklund

Årets Porträttserie

1:a Johan Bävman
2:a Beatrice Lundborg
3:a Niklas Larsson

Juryns hederspris

Åsa Sjöström

Årets BLF-stipendiet

Ylva Yngvesson

Årets Utlandsreportage

1:a Paul Hansen
2:a Niclas Hammarström
3:a Olof Ohlsson

Årets Svenska reportage!

1:a Fredrik Funck
2:a Jonas Tobin
3:a Magnus Hjalmarsson 

Människobyn


Vaknar i människobyn och solen tycks lysa där ute.

Gårdagen sprang förbi snabbt som bara den.
Men det var en fin dag.

Idag väntar prisutdelningen av Årets Bild i Sverige.
Vill du ha koll på vem som får vilket pris så håller du koll här på bloggen under prisutdelningen.
Jag vet också att hela alltet ska TV-sändas på någon webb, men har inte koll på var.

Espen Rasmussen blev årets fotograf i Norge och du finner alla bilder här.

Ha en fin dag!

onsdag 11 mars 2015

Addario

Fog it up!

Det har varit en tuff dag på många sätt , men den rundas av på ett fint sätt.

Jag blir glad av att se hur Henrik Schyffert och Johan Rheborg blir bättre på att fotografera.
Visst, säkert med en del hjälp men ändå.
Riktigt fint ikväll och du ser deras avsnitt här.

Ett namn som susar förbi är en av mina, kanske inte helt givna favoriter Gregory Crewdson.
Jag såg om den här direkt, även om den finns som en längre version som jag letat efter på DVD.
Se detta och imponeras av ljuset, av scenerna och fantasin.
Grym!
På det han gör, det är ju inte dokumentärt direkt men allt behöver ju inte vara det för att inspirera.
Eller hur?



Imorgon väntar en tidig morgon för rörliga bilder.
Jag känner för det och vid simskolans bassängkant ikväll kom det bara sådär några nya idéer.
Nu ska det förverkligas, sökas och fixas.

Den här är ett bra "utro" och en bra beskrivning av dagen också.

Magnus och UNHCR

Foto: Magnus Wennman/Aftonbladet

Du har säkert sett idag på sociala medier eller i tidningen Aftonbladet att tidningen drar igång en kampanj tillsammans med UNHCR.
Det är bra, det känns som en ny form av journalistik.

Aftonbladet gör det bra på webben också när dom skapar en egen sida för ett projekt/reportage/kampanj.

Kolla in det här.

Magnus Wennman är fotograf.

Trea i "Short Feature" i WPP

Tvåa i "Short Feature" i WPP

Här kan du se den.

Vinnare i "Short Feature" i WPP

Här kan du kolla in den, jag har tipsat om den förut men du kan gott se den igen.

Trea i "Long Feature" i WPP

Tvåa i "Long Feature" i WPP

Vinnare i "Long Feature" i WPP

Vad hände med Pieter ten Hoppen?


Läs gärna en intervju med honom på TT efter Scanpix stora fotopris.
Här gör du det.

tisdag 10 mars 2015

Nördigt om ÅB i Danmark

När man läser ÅB-boken från Danmark får man en hel del nördig statistik som jag kan dela med mig av.

Nyhetsbilder/Danmark
161 bilder totalt
Nyhetsbilder/Utland
69 bilder totalt
Sport/Action
91 bilder totalt
Dansk Vardagsbild
329 bilder totalt
Portätt
561 bilder totalt

78% av alla bilder som tävlade var på bredden.
20&% var på höjden och 2% var kvadratiska.

51% är fotograferat med Canon
23% är fotograferat med Nikon
2% är fotograferat med Leica
24% är andra varianter på kameror (troligen analoga)


Tider och gissningar

På fredag delas priserna I Årets Bild ut i Norge med start klockan 14:00.
Chris Maluszynski och Magnus Wennman satt i juryn där.
Paul Hansen satt i den Danska, men det har jag redan skrivit tror jag.
Så svenskarna syns i jurysammanhangen också.

Här har du hela programmet för Norska Årets Bild.

Jag får väldigt många reaktioner på mitt inlägg om sportreportage-inlägget.
Alla håller med än så länge, men få vill föra diskussionen offentligt.
Lite läskigt kanske, vad är folk rädda för?
Men jag vill tacka för stödet och att alla håller med, det är ju alltid fint.
Nu går vi vidare helt enkelt.
En del frågar sig hur jag pallar, men just det beskriver jag ju i inlägget, för att jag tycker mitt men även allas jobb är viktigt.
Nog om det nu.

På lördag delas priserna ut i svenska Årets Bild på Fotografiska i Stockholm.
Här har du det programmet.
I svenska ÅB vet vi ju redan många pristagare men låt oss gissa lite hur det ser ut för övrigt.
Det är mest reportageklasserna som gäller och Årets Fotograf och Årets Bild som vi inte vet.
Här är mitt giss.

Årets Fotograf:
Paul Hansen

Årets Bild:
Joel Marklund

Årets Utlandsreportage:
Paul Hansen

Årets Multimedia:
Magnus Wennman

Årets Porträttserie:
Johan Bävman

Årets Svenskreportage:
Fredrik Funck

Årets Rookie: (svårt, hur länge är man en rookie?)
Jonas Tobin, Olof Ohlsson eller Natanael Johansson

Svenskt reportage har jag svårt att utse för jag har inte koll på allt (såklart) men jag kan hoppas på duktiga Fredrik Funck som prisats många gånger tidigare i ÅB men han kan verkligen få mer.

Filmtips!

Plåtning

Filmframkallning

Kodak - Agfa

söndag 8 mars 2015

Det här med att INTE dela ut pris i sportklassen?

Så kom då filmen med den såkallade förklaringen på varför inte ÅB delar ut pris i klassen sportreportage.

"Men skit i det bara", säger en del och visst, det hade varit lätt.
Om jag inte brann för mitt jobb och tycker det är viktigt.
Gör jag inte det själv, vad skulle då få någon annan att tycka det?
Är det därför redaktionsledningarna runt om i landet skär ner på just fotograferna.
För att vi inte tar oss själva på allvar och tycker det vi gör och tillför är viktigt?
Jag måste nog ta det på allvar och det är många som jobbar med reportage från sportens värld runt om i landet och lägger massor med tid på det året runt.

Många är upprörda.
Någon som hör av sig har inte sovit på hela natten.
För juryfilmen alltså.

Är detta verkligen bra för bildjournalistiken?
Jag har skrivit om det förut, du läser det med lätthet här.

Ska vi göra såhär att du tittar på filmen och så går vi vidare därifrån.




Nu är inte jag snabbast med att blogga om det här, jag vill att det sjunker in först och nu är jag beredd att skriva ett inlägg om det.
Jonas Lindkvist  har skrivit om det här och Daniel Nilsson här.
Läs deras betraktelser också.

Jag blir både ledsen och förbannad när jag ser filmen.

Jag och Jonas sa redan för 15 år sedan att jury-mötet borde filmas för att vi ska kunna bli bättre som bildjournalister, att gå vidare med det vi håller på med.
Nu när jag sett detta tar jag tillbaka allt.
Jag tror inte det tar oss vidare tyvärr och kanske skulle ÅB inte publicerat det.

Att en av jurymedlemmarna som ska bedöma den här klassen gör sig lustig över att hon inte kan sport eller svensk sportfotografi är inte så bra när hon i det här fallet ska bedöma just vårt arbete som vi både jobbat med och betalat mycket pengar för.
(Kom ihåg att ÅB nästan dragit in 50000 kr på just den här klassen).

Jag har alltid sagt att man ska akta sig för att ha en jurymedlem som enbart talar engelska.
Det blir direkt en maktpositionering och det blir väldigt tydligt i den här filmen, vem som håller i taktpinnen.
Väldigt tydligt dessutom.
Förklaringen som ingen kan ta fel på i klassen säger Ken att fotograferna har missförstått.
NEJ!
Det går inte att missförstå nämligen.
Ett reportage från sportens värld, med minst 3 bilder.

Det är lätt.

Att årets jury fått för sig att det ska vara mer action är ju ett nytt påhitt och väldigt bakåtsträvande för bildjournalistiken.
Helt omöjligt att förutse att i år, tänker nog juryn så.
Jag tror inte det är i actionbilderna berättelsen finns, men är det så, så ska ju den historien berättas på det sättet.

När jag tittar på den här bloggen har jag lätt att finna tre reportage som kunde fått pris.
Kolla själv och gör en bedömning.

När Ditte får reda på att i en av historierna handlar det om en man med MS som trots det kämpar med sin idrott så går det bort.
Inte för att det skulle vara dåligt utan för att det inte är sport.
Där sätter vi oss och tävlingen i ett svårt dilemma.
Låt oss ta Peter Holgerssons fina reportage som han vann sportreportage-klassen med förra året i WPP.
Enligt årets jury skulle det inte vinna för det är inte sport.
Liksom Jacob Ehrbahns fina reportage som vann i POYi i år om Team Tvilling.
Der skulle heller inte fått pris där för det är egentligen inte sport, utan en featurehistoria.
Enligt årets jury.
När jag bläddrar tillbaka i ÅB-böckerna är det väldigt många reportage enligt juryns resonemang som inte borde ha fått pris.
Vill du ha fler exempel?

Det är synd att det blivit såhär, synd för tävlingen Årets Bild och för svensk pressfotografi.

Något helt nytt för mig är att ÅB numer är en reklam-tävling. En tävling där vi som bildjournalister, jo du läser rätt ska behaga sporten eller dess förbund.
När Ken är besviken på ett reportage som han varit med och röstat fram bland de 5-6 sista reportagen är för fult vet jag inte om jag hör rätt och jag får spola tillbaka flera gånger.
Jo, han säger det.
Att om han var representant från Poledance förbundet (det handlar om poledance) så hade han tyckt att det var just - fult.
Inte visste jag att det var ett kriterie i en bildjournalistisk tävling.
Att vi ska göra det så snyggt som möjligt för arrangören eller förbunden.
Visst, vi kanske går åt det hållet eftersom sport mer och mer "köps" upp av byråerna och med det också får lite extra bra positioner.
Då gäller det kanske att behaga förbundet, men vi i ÅB är inte där ännu.
Trodde jag.

Argumenten håller tyvärr inte riktigt och det förklarar heller inte särskilt bra.

Ken berättar också att han saknar ett reportage om IFK (jag gissar att han menar IFK Göteborg) eller ett reportage från OS och ett reportage med en dag med Zlatan (hur mycket sportaction bilder just det skulle ha gett).

Jag vet inte om det finns något reportage om just IFK Göteborg, jag vet att jag skickade in ett reportage om Malmö FF (Sveriges bästa fotbollslag som gjorde succé och sin bästa säsong på år och dar).
Inte för att det borde fått pris kanske, men det känns tunt att sakna just ett sådant reportage.
Jag vet också att det fanns reportage från OS och jag vet också att det fanns minst två reportage från Fotbolls-VM som ju rankas som världens största idrottsevenemang.
Dessutom fotograferat på ett nydanande sätt, men det missades också för att juryn, eller Ken letade efter action i bilderna.
Det var synd tycker jag för det finns många fina historier från sportens värld bland de inskickade bidragen.

Precis det som står i klassbeskrivningen.

Eller skulle det vara ett missförstånd av klassen med alla fina priser som svenskarna (och danskarna) gjort och prisats för världen runt de senaste 10-15 åren.
Visst, inte ska vi titta tillbaka på historien, men nog finns det kunskap om ämnet här och kanske det inte i år levde upp till förväntningarna helt, men att inte dela ut något pris alls, det kan inte ha varit rätt och har smutsat ner tävlingen lite för mycket tyvärr.

Eller kan det vara så att juryn i år har missuppfattat klassen helt?

Danska Årets Bild


Foto: Martin Lehmann/Politiken

Som du säkert såg på mina uppdateringar var jag på Danska Årets Bild i fredags.
Prisutdelning och fest på fredagen.

Det är en fin stämning i Danmark, gladare på något sätt. Festligare.
Bilden du ser här uppe vann Årets Bild och den är tagen av Politikens Martin Lehmann.
Stark såklart men hans tal när han fick priset var ännu starkare.
En större betydelse på något sätt.

Jacob Ehrbahn blev årets fotograf, även han från Politiken.
I Danmark tävlar man med 5 bilder för att bli Årets Fotograf.

Jag sitter och bläddrar i deras bok (som man får på vernissagen) och läser artiklarna i Politiken och Jyllands-Posten.
Bilden får ta plats ordentligt.
Jag tror dom tar större plats i Danmark, hukar inte på samma sätt.

Utställningen kan du gott gå och se, den hänger på det kungliga biblioteket i Köpenhamn.
I källaren.



Jag hoppas du kan ha lite överseende med de där iPhone-bilderna.

Svenske (ja, det kanske jag inte behöver säga) Paul Hansen satt i juryn i år.

Joel Marklund och Jonas Lindkvist har kommenterat inlägget om Årets Sportbild här.
Jag själv blev väldigt glad att Stine Bidstrup vann, liksom Casper Dalhoff, också han från Jyllands-Posten.
Här ser du sportbilderna.

Mycket med den danska versionen av Årets Bild känns proffsigare på något sätt.
Du såg att statsministern delade ut pris va?
Bara det ger en form av respekt.
Bra så.


Fotograf Mikael Jansson

Fotograf KW Gullers

Fotograf Jens Assur

Fotograf Lennart Olsson

Fotograf Kirsten Klein

Fotograf Stig T Karlsson

P-O Stoltz tipsar om den här lilla filmen om Stig T Karlsson.
När jag ser den så hittar jag fler som jag tänker att jag också kan lägga ut.

MFF-Jönköping



Erik Johansson nickar på hörna in 1-0 till Malmö FF.

Igår fick jag chansen att gå lite på fotboll innan jag skulle iväg på kvällen.
Så jag hann tyvärr inte stanna hela matchen.
Malm FF slog ut Jönköping ur Svenska Cupen med 4-0 och jag hann bara se de två första målen.

Annars inte mycket nytt direkt.

Juryfilmen från Årets Bilds beslut att ta bort sportreportage-klassen i år har kommit, jag återkommer till det.

Jag träffade Daniel Malmberg som också var på matchen igår.


Magnus Wolff Eikrem längst till vänster i bilden har skruvat en boll som precis går in bakom Jönköpings målvakt. 
Magnus vet redan det och är på väg för att jublat till publiken.


Söndagssol 1


Samma dag som det tidigare inlägget med friidrotten fick jag äran att plåta på Moomsteatern här i Malmö.
Att komma in där är en fin känsla och att vaggas in i deras värme är fint.

För många år sedan reste jag med dom till Slovenien och Italien och här ser du ett gammalt hederligt bildspel.
Lyssna noga på Kjell Stjernholm också.

Söndagssol 2


Det är söndag och jag får mycket gjort, trots att solen skiner där ute är det saker jag måste komma ikapp med.
Bums.

Jag var på danska årets bild i fredags och gårdagen sprang iväg.
Jag ska skriva mer om deras tävling/prisutdelning inom kort men nu ville jag få iväg de här bilderna från Malmö Games som jag var på för någon vecka sedan.
Varför har jag inte lagt ut dom egentligen? 







Triathlon

Scandinavien

naket

Johan Bävman


Min fina kamrat Johan Bävman är med på TV i programmet Sverige.
Se det här du också.

fredag 6 mars 2015

Årets Bild

För att dela ut priset Årets Bild kommer danska Statsministern Helle Thorning-Schmidt in i lokalen med ett hav med säkerhetsvakter.
Nu håller hon ett tal om dansk bildjournalistik och sitt förhållande till bilden och skillnaden mellan proffsfoto och Facebook-fotografi.
Ansvaret vi som yrkesfotografer har.
Hon är stolt att Mads Nissen vinner world press photo, men vi måste också komma ihåg att bildjournalistik inte är en sport/tävling.
Det gäller att hålla bildjournalisteken uppe högt varje dag och att Danmark är i världsklass.


Som prisutdelare delar hon ut priset till Martin Lehmann av cirka 3300 inskickade bilder.
Han vinner med bilden på "Rose".

Hurra, hurra till Martin!
Tillykke!

Politiken kammar alltså hem flest priser i Danska Årets Bild.

Årets Fotograf!

Vinnaren är Jacob Ehrbahn!
Hurra! Hurra!
Tillykke!

Årets interaktiva multimedia!

Vinnaren är Steven Achiam.

Årets Multimediaproduktion

Vinnaren är Petra Theibel Jacobsen och Mathias Svold Maagaard.

Årets TV-fotograf (dokumentär)

Vinnaren är Anders Birch och Jacob Vølver.

Årets TV-fotograf (Nyheter)

Vinnaren är Morten Albek.

Årets Öppen klass!

Vinnaren är Emil Ryge med en serie porträtt tagen med glasplåtar.
Typ.

Årets Porträtt

För att dela ut det är bildchefen Brian Karmark (Jyllands-Posten) här för att dela ut förstapriset till: Jeppe Carlsen

Han delade också ut priset i Sportreportage-klassen.
Fin kille!

Årets Dansk Vardagsbild

Politikens bildchef Thomas Borberg håller också ett fint tal om Per Folkver innan han delar ut pris till förstapristagaren:
Casper Dalhoff.
Hurra! Hurra! Så fint.

Årets Sportreportage

Tre fina historier och vinnaren är:
Carsten Snejbjerg med sin fina historia om en endurotävling.

Jacob Ehrbahn med sin historia om "Team tvilling" vann alltså inte.
Nej! Han fick inte ens skicka in sina Raw-filer till WPP för just den serien.
Där valde dom istället backhoppning plåtat på lång tid, det tyckte dom var fräscht.

Årets Sport action

Vinnaren är Stine Bidstrup.
Hurra! Hurra! Vad roligt.

Årets Reportage (Utland)

Vinnaren är Asger Ladefoged.

Martin Lehmann

Martin Lehmann håller ett vackert tal om Per Folkver, om livet och om varför vi håller på.
Tårar och applåder i salen.

Årets Reportage (Danmark)

Vinnaren är Martin Lehmann.

Årets Nyhetsbild (Utland)

Tre starka reportage från Ukraina (konflikten), Sierra Leone (Ebola) och Skottland (valet).
Vinnaren i klassen är Mads Nissen med sin historia om Ebola.

Årets Nyhetsbild

Vinnaren är Anthon Unger.

Danska Årets Bild

Jag sitter näst längst bak.
Nu väntar jag på att prisutdelningen kommer igång.
Lars Lindskov håller nu tal om bildjournalistikens betydelse.

torsdag 5 mars 2015

tsunamin



Det var i början av 2005.
Dåtid alltså.
Jag hörde talas om en fotograf, en svensk som låg uppe sjuk med GAM-gerillan i norra Indonesien.
Martin von Krogh.
- Har aldrig hört talas om sa jag.
Då.
Nu vet jag mycket väl vem han är och vi hade en fin kväll (bland annat) på hans terass i New Delhi några år senare.

Jag tänker ofta på Tsunamikatastrofen och hur det ser ut där idag, där på spetsen av Aceh på Sumatra i Indonesien.

Nutid.
Jag försöker läsa på om worldpressphoto och den nyaste historien om det hela.
Det är tragiskt på många sätt.
Ingen bra feeling för det där och för fotografen, vilken smutskastning, vilket historia.
Kanske med rätta, men ändå.
Först att vinna ett förstapris i världens största fototävling och sen det som väntar.
Suck, jobbigt.

Jag hörde rykten om att den där filmen från Årets Bild om sportklassen skulle släppas idag, men jag har inte sett någon.

Imorgon delar danskarna ut sina priser till deras Årets Bild.
Blir fint.

Jag fick ett fint gig idag som jag blev glad för.
April så det är en sväng kvar.


Om mig

Malmö, Skåne, Sweden