Lucka 4 med Emmalisa Pauly

Då är vi tillbaka i Sverige och här på en sten står Emmalisa Pauly.
Hon jobbade en del för Sydsvenskan men då hade jag slutat så vi har inte hunnit jobba så mycket ihop tyvärr.
Men hon bor i stan och vi träffas då och då så det är fint.
Låt oss öppna lucka 4 nu va?
Emmalisa Pauly mina damer och herrar!

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Den viktigaste bilden jag tagit i år är på 29-åringa Ahmad som nekades hjärttransplantation, för att han fått avslag på sin asylsökan. 

Berätta mer?

Det var åt DN och det var tvungen att gå snabbt för Ahmad var mycket sjuk. 
Först var det inte ens säkert att vi fick komma in, med tanke på att sjukhus har fotoförbud. Sen knäpper man inte så många bilder på en döende människa. 
Så ur ett fotografperspektiv var det inte optimalt, men för mig var det enormt viktigt att vara där. 
Det var ett otroligt sorgligt öde som drabbat Ahmad, och det kändes så angeläget att berätta om hans situation. 
Det är på grund av sådana möten och viktiga stunder som jag blev fotograf.  

DN var först på jobbet och det spreds sen över hela landet. Tyvärr hjälpte det inte Ahmad som dog i oktober. 
Två veckor innan hans bortgång hade migrationsverket rivit upp sitt beslut, och gett honom tillfälligt uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Detta hade dock inte hjälpt Ahmad att få någon transplantation, då sjukvården inte kan göra den typen av ingrepp på patienter de inte vet kommer kunna få stanna i Sverige. 
Ahmads död blev ett resultat av svensk långsam byråkrati och en inhuman asyllagsstiftning.

Sen är det tvära kast - jag jobbar ju mestadels med teaterfoto, tillsammans med lite andra frilansjobb. 
Teatern är en spännande värld att verka i och jag trivs mycket bra även om det är stor skillnad från bildjournalistiken. Mina bästa uppdrag för teatern är när jag får göra bakom kulisserna-reportage eller små intervjufilmer när jag besöker olika avdelningar för att se vad de jobbar med just då. Man får vara med och visa när något magiskt skapas, något som publiken annars inte får se. 
Det är mycket roligt! 
Sen brukar jag också jämföra föreställningsfoto med att fotografera sport, man blir jävligt svettig av det iallafall. 

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

Svagt läspande rastlös malmöit med dålig (bra) humor som oftast är ganska snälltuff.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

Hur var det nu, är du vegan eller? Vegetarian? Eller äter du ägg? Mjölk? Creme fraiche? Grädde? Ost? Yoghurt? Laktosfritt? 

När var du riktigt lycklig senast?

Det var ett lyckligt ögonblick när jag passade min gudson Luka som är 2 år, och fick honom att somna på fem minuter. 
Jag trodde det knappt själv! 
Sen blev jag väldigt glad för en vecka sen när min systerdotter Idde försökte säga mitt namn för första gången, och sen gav mig världens kram. Det var fint. 
Men jag är ofta lycklig. 
Nästan jämt med min pojkvän Emanuel, ingen får mig att skratta som han.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

Ett skelett som min bästis Sara har ritat. 

Hur är du som bilförare?
Om man ska vända en gammal hierarkisk tidningsrest till sin fördel så kan man säga att det är en mycket bra körskola att jobba som fotograf på tidning, eftersom reportrarna aldrig skulle få för sig att sätta sig bakom ratten. 
Jag tog körkort en vecka innan jag skulle börja min praktik på Expressen. Då var det bara att kötta på i Stockholmstrafiken och learning by doing. 
Nu alla år senare kör jag oftast seriöst, men ibland lite som en biltjuv - jag hade lätt varit föraren vid en stor heist. 
Fickparkerar också som en queen. 

När blev du vuxen?

Jag trodde att jag blev det när jag flyttade hemifrån och köpte en hushållspappershållare och började skriva inköpslistor bestående mestadels av billig kolhydratsbaserad kost + öl. Men det är nog inte definitionen av vuxenhet, tänker jag såhär lite efterklokt. 
Nu är jag vuxen varannan dag. Vuxen när jag nattar min kompis barn eller skickar fakturor, liten när jag slåss och brottas och skrattar och leker. 
Precis som det ska vara och förhoppningsvis alltid kommer att förbli. 

Vilket är ditt sämsta köp?

Min första bil, som ständigt la av i alla möjliga situationer. Helst mittemellan stressiga jobb i centrala Stockholms rusningstrafik. 
Startkablarna var alltid framme i passagerarsätet och jag blev lite för bra kompis med de lokala bilmekarna. 
Men usch vad jag älskade den bilen och vilken frihet den förde med sig. 

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Steve Buscemi och Amy Poehler känns som en rimlig kombo. Kanske kan de spela halva var som i den där Bob Dylan-filmen som jag inte har sett?

Vad ogillar du i din personlighet?

Jag är rastlös och har svårt att ta det lugnt eller vara ledig. Jag har ett bekräftelsebehov som jag försöker jobba bort, men ibland blir jag orolig att folk inte tycker om mig. 
Min mamma sa att jag var envis så det får jag väl också motvilligt erkänna att det kanske möjligtvis stämmer en liten smula.

Vad är din bild av total misär?
Mitt bildarkiv när jag inte har säkerhetskopierat sisådär 2 TB.

Vad ogillar du i andras personlighet?

De som är oförmögna att sätta sig in i andra människors situation. 
De som tror att de är mer värda. De som inte vill se eller förstå strukturer och samhällets jävulskap. 
De som inte ser sina egna privilegier. 

Vilken levande människa beundrar du mest?
Alla fantastiska kvinnor i min närhet!

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Högskolepoäng. En förmåga att spara i aktier. 
Kunskaper för att kunna välja något spännande på systemet.

Vilken är din största fobi?

Det är kanske inte direkt en fobi men jag får rysningar när jag tänker på bomullstussar som dras isär, och att med nageln skrapa bort en klisterlapp i från en terrakottakruka är typ den värsta jag vet. Och usch fyfan - luddet i torktumlaren. 
Sen drömmer jag tydligen om insekter var och varannan natt, men den fobin är inte så hindrande i verkliga livet.

Vad är din största rädsla?

Att någon jag älskar ska dö framför mig, och att jag inte kan rädda den.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Faktumet att mina tarmars samlade längd troligtvis inte är ett jämnt heltal. 

Var skulle du helst av allt bo?

Här i Malmö, på Sorgenfri, på min gata, i min grannes lägenhet. Den är större än min men typ exakt likadan. Annars på en liten grekisk ö, eller i Berlin. 
Fast då måste hela min familj, min katt och alla mina vänner också flytta med för annars klarar jag det nog inte.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Att de orkar skratta åt mina dåliga skämt. 

Att de vill prata om allvarliga saker med mig.
Att de får mig på glatt humör nästan jämt.

Hur skulle du vilja dö?

Plågsamt och riktigt långsamt. Nä bara skoja. 

Kanske som astronaut i ett farligt rymduppdrag. 
Fast usch vilken läskig tanke, det är ju troligtvis också synonymt med mitt tidigare skämt.

Vad är din största extravagans?

Vindruvor och nötter. Vindruvor är bara lyx, nötter måste jag ha för att överleva. 
Försöker alltid ha snacks med mig ut på jobb för jag blir så arg när jag har lågt blodsocker och det rimmar illa med att försöka vara frilanstrevlig.

När ljuger du?
Jag momsar väldigt ofta när jag berättar historier, allt blir så mycket bättre med lite krydda. Annars ljuger jag när det är roligt att luras. 
Som när jag lagar mat med min pojkvän (som är världens bästa kock), och jag lurar honom att jag tänker blanda i helt sjuka ingredienser för att jag inte fattar bättre, exempelvis att “risvattnet ska vara lika salt som havet”. 
Han går på det ganska ofta, stackaren. 

Vilken är ditt favorityrke?

Jag älskar att vara fotograf. 
Märker tydligt att jag måste ha ett jobb som kräver att jag rör på mig och träffar människor. Blir tokig av att sitta still inne en hel dag. 
Men om jag inte fick vara fotograf så får jag väl bli rallybilsförare, filmare, inspelningsledare, inspicient, astronaut, kriminolog, uppfinnare, upptäcktsresande, brandman, scentekniker eller byggarbetare. 
Nått sånt.

Vad är ditt motto?

“Varje dag är inget problem, faktiskt.” Citat av apan Alejandro Fuentes Bergström.
(Se mer här.)

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Låtsas att jag kan dansa streetdance. 
Eller tittar på youtubetutorials om hur man shufflar på bästa sätt. 
Och lyssnar på Felix Sandmans låt från melodifestivalen, på repeat.

Ångrar du något i livet?

Att jag har litat på och anförtrott någon som svikit mig. 

Vad gör du i jul?

Sladdar runt i Smedstorp på Österlen i snöslask och hänger med min kille och min storfamilj Håkansson-Sundin-Ahlqvist-Nordström-Pauly. 

Tack så mycket för hjälpen Emmalisa. 
Hoppas du får en fin december med jul och allt.
Du som läsare vill säkert ha mer av Emmalisa och då kan du med lätthet besöka hennes hemsida.

Imorgon klockan 06:00 tar vi tåget över bron till Danmark igen, du följer väl med?