tisdag 12 mars 2019

Årets Fotograf i Danmark

 Foto: Mathias Svold

För någon vecka sedan var det prisutdelning i Danska Årets Bild.
På PF-dagarna för två år sedan skapades en debatt om klassen "årets fotograf" där många medlemmar ville ändra klassen. 
Anledningarna var många men som jag förstod det så handlade det mycket om en personkult mer än innehållet i själva bildjournalistiken när det kom till årets fotograf.

Det är viktigt att förändra och ta diskussionerna och danskarna är bra på både och.
De tog tidigt en rejäl diskussion vad som är okej och vad som inte är okej att göra i photoshop som låg långt före, låt oss säga world press photo.
När man tittar på de nominerade bilderna i world press photo så kan ju både du och jag se att många bilder är fixade ganska hårt i photoshop.
Det gör mig mindre och mindre med åren, men det som stör mig är att WPP själva sätter sig på så hög piedestal och kräver in raw-filer och annat och så prisar de ändå många hårt vridna bilder i datorn.

Ja, ja.


 Foto: Mathias Svold

Åter till Danska Årets Bild.
Duktiga Mathias Svold blev utsedd till Årets Fotograf i Danmark och det ser ut som att alla är eniga om att vi kommer se mycket mer av honom framöver.
Kolla hans hemsida här.
Redaktionschefen för foto, video och grafik på Berlingske Tidene,  Søren Lorenzen skriver en debattartikel i deras facktidningen journalisten om att han saknar bildjournalistiken i årets kollektion.
Du läser den här.

  Foto: Mathias Svold

Jag inbillar mig att de danska debatterna som följer efter tävlingen är svår att hålla i Sverige.
Det blir så lätt personangrepp och det är jag egentligen helt emot.
Möjligen är danskarna bättre på att ta just sånt.
Men det är debatten och diskussionerna som tar det hela vidare. 

Tävlingen kan inte vara ett karbonpapper på förra årets tävling som jag ofta tycker det är och det gör det lite tråkigt med tiden.
Juryn har i det här fallet prisat Mathias för att han har en speciell "stämma" och det har han ju.
Samtidigt har Søren en poäng med att det kanske saknas journalistik i vissa av bilderna.
Finns det något rätt?

 Foto: Mathias Svold

Juryn kan aldrig ha FEL egentligen, det är den som bestämmer och är sammansatt med förhoppningsvis fingertoppskänsla för att få ut det bästa av årets tävling.
Såhär sa Mathias Svold själv i samma tidning när han precis blivit utsedd.

Journalisten tog också med sig fotograferna Peter Hove Olesen och Emil Ryge på vernissagen på bibliotek i Köpenhamn och det mynnar också ut i en spännande artikel, du läser den här.

 Foto: Mathias Svold

I Danmark tävlar man sedan länge med en kollektion om 5 bilder till Årets Fotograf.
Dessa som är i det här inlägget är alltså Mathias Svolds kollektion som han blev Årets Fotograf med.

På fredag är det prisutdelning i Oslo för Norska Årets Bild och där är redan debatten igång som du ser på mitt förra inlägg här på bloggen.
På lördag klockan 15:00 delar jag ut priser till de svenska fotograf som ska ha pris i Årets Bild.
Som lök på laxen (töntigt uttryck) är jag själv nominerad i tävlingen och det ska bli himla roligt att både få dela ut priser och få ta emot pris, det har aldrig hänt i tävlingen tidigare.
Det blir en bra helg inom bildjournalistiken alltså.

Danmark, Norge och Sverige måste närma sig varandra.
Jag tycker att man skulle ha ytterligare en jury som utsåg Skandinaviska priser med prisutdelningen och vernissage på DOK-festivalen i maj.

Tillsammans blir vi starkare och debatten är riktigt bra, så länge den inte trampar för hårt på någon. 
Eller något.

Vi ses till helgen!

måndag 4 februari 2019

Kritiken kring Årets Bild

Tävlingen Årets Bild är en känslig del av yrket, så har det alltid varit.
Jag har varit besviken så många gånger när den där listan har kommit. 
Än värre har det varit när juryn har bestämt sig för att stryka klasser för att den enligt deras smak är för dålig, det har varit ännu värre och det har också gett så dålig eftersmak i munnen för yrkeskåren och den publicitet som kommit efteråt.
Det ljus som pressfotografiet har fått har handlat om hur DÅLIG den är, det är såklart tråkigt.
Enligt mig är juryns uppgift i Norge och Sverige att ta fram en 1:a, en 2:a och en trea i varje klass.
I Danmark en vinnare och 2 nomineringar.

Vissa fotografer är besvikna att de inte kommit upp på listan och det ingår i själva tävlandet.
Ofta följer en diskussion om det hela. 
Oftast innan de vinnande bilderna är presenterade vilket gör det lite mer komplicerat såklart.

Förra året hade jag möjligheten att sitta i den danska Årets Bild - juryn vilken var en fin ära.
Nu i år hade jag äran att sitta i den norska och det är lärorikt, jobbigt men allra, allra mest himla roligt.
Nu i den norska juryn var vi fyra personer i stillbildsjuryn. 
Line Ørnes Søndergaard, Eirik Brekke från Norge och Sigrid Nygaard från Danmark och så jag från Sverige.

Att sitta i en jury är inte vetenskap, det handlar om tycke och smak och om att till sist enas vilka bilder som ska prisas.

När årets lista av nominerade fotografer kom i Norge så slängde sig Tore Kristiansen på VG ut och saknade journalistiskt kompetens hos årets jury, du läser det här.
Såklart är han besviken att han inte finns med på listan över de nominerade, men han är också väldigt oförskämd mot juryn. 
Men ännu mer mot styrelsen som hittat och satt ihop juryn.
Med lite snabb räkning har nog årets stillbildsjury tillsammans runt 80 års erfarenhet av journalistik och nyhetsfotografi vilket Tore saknar i året jury.
Jag kan försäkra om att när jag suttit i en jury när det kommer till Årets Bild har det journalistiska i tanken funnits hela tiden, det är själva grunden till tävlingen.
Ingen tänker utställning eller konsthall som vissa tycks tro.

Ofta handlar valen av pristagare inte om att Tore Kristiansen bild är dålig, det är så enkelt att det finns andra bilder som är bättre. 
Konstigare än så är det inte.
Adrian Nielsen svarar på kritiken här.
Bildchefen på Dagens Næringsliv Jan Johannessen håller till viss del med Tore och säger att "juryn framstår som svaga till att bedöma norsk nyhetsfotografi".
Det svarar Marte Christensen väldigt fint på i den här artikeln som precis publicerades så jag skriver inget om det, Marte gör det så bra.

Så länge jag kan minnas så har det varit diskussioner om just nyhetsbilderna, eftersom det är själva kärnan av att vara pressfotograf/bildjournalist. Oftast diskuteras det som en svag klass.
I Sverige, Norge och Danmark det är inget nytt, men vad är en bra nyhetsbild, det måste vi nog fråga oss.
En bild man fått beröm för internt på den tidning man jobbar har per automatik inte en plats på prispallen i en årlig, nationell tävling.
Då hade jag, liksom många kollegor till mig vunnit många priser.
Juryn, eller för den delen den som betraktar en bild kan och får ALDRIG prisas för hur jobbigt, eller hur lång tid det tog att ta bilden, utan måste främst se till innehållet, inte att fotografen måste ha frusit, suttit länge och väntat eller något annat dumt.

Den här debatten och kritiken fick mig att skriva ett blogginlägg, det var riktigt länge sedan.
Debatten är viktig och den hade varit lättare om alla kunde se allt inskickat material såklart.
Eller om inte jag själv satt i juryn, nu känner jag att jag inte kan avslöja allt för mycket, i respekt mot både styrelsen inom norska PK som jobbar hårt och ideellt och alla fotografer som tävlar i Årets Bild.

Jag har gjort lite filmer om de senaste årens Årets Bild och juryarbete och du får gärna ta dig en titt såklart, prenumerera ännu hellre.


Här ser du en liten hyllning till norsk pressfotografi.
Här ser du en film om juryarbetet från förra året.
Här ser du en liten film om resultat i förra årets tävlingar.

tisdag 29 januari 2019

De nominerade är ...



Följ med in i de olika juryrummen till Årets Bild.
Både i Danmark, Norge och Sverige såklart.

måndag 24 december 2018

Lucka 24 med Espen Rasmussen


Då är vi framme vid årets sista lucka och här döljer det sig ännu en favorit.
Espen Rasmussen heter han.
Han jobbar till vardags på VG i Oslo som bildchef på VG helg, men fotografer också emellanåt.
Sist blev han utsedd till Årets Fotograf i Norge och du kan titta på den kollektionen här.
Han har också kammat hem priser i world press photo och du kan titta mer på det här.
Som du ser så tillhör Espen toppen och det är en ära att få avrunda årets kalender med just honom.

Espen Rasmussen mina damer och herrar!

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Jeg jobber jo størstedelen av året som bildesjef i magasinet VG Helg, så må si at bildene jeg er mest fornøyd med har mine kolleger tatt. 
Fotograf Helge Mikalsen er etter min mening en av de råeste nyhetsfotografene i landet, og han har blant annet tatt noen fantastiske bilder fra den politiske krisen i Kristelig Folkeparti i Norge. Så har vi i sommer hatt mange veldig flinke sommervikarer i VGs fotoavdeling som har levert mange gode reportasjer og enkeltbilder.  
Selv har jeg gjort et par historier, så der er det ikke mye å velge i, og jeg er vel egentlig aldri fornøyd med bildene jeg tar. 
Hvis jeg var det, ville det blitt vanskeligere å motivere seg for å fortsette.

Berätta mer?
Jeg reiste til Sierra Leone i våres sammen med reporter Kari Årstad Aase. 
Vi var sammen i landet for å dekke ebola-utbruddet. 
For et år siden så jeg en liten historie om at en av verdens største diamanter nettopp var funnet av en pastor på landsbygden i Sierra Leone. 
Så jeg foreslo at vi skulle reise for å finne pastoren og se hva som skjedde med denne diamanten. Den ble samtidig et bilde på hvordan forholdene er i landet i dag. 
Den historien ble jeg ganske fornøyd med, kanskje ikke mest pga bildene, men mer fordi vi fikk lov av avisen å reise til Sierra Leone og lage en historie om et land og samfunn som alt for ofte glemmes av vestlige medier. 





Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?
Det blir de 5 R-er: Rastløs, rotete, raus, reflektert, og rask

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?
Det må være spørsmål om avisen VG, og de er gjerne kritiske. 
Mange elsker å diskutere hvordan avisen dekker forskjellige nyheter, og mange har gjerne oppfatninger av avisen som ikke alltid stemmer med virkeligheten. 
Så da blir det å forsøke å forklare hvordan VG tenker etisk, hvordan vi dekker saker, hvordan vi velger saker og hvorfor de publiseres. 

När var du riktigt lycklig senast?
Jeg er lykkelig hele tiden nå. 
Det henger sammen med at jeg har det utrolig fint med min nye kjæreste Julia og at vi er blitt samboere i et hus på Nesodden, i Oslofjorden utenfor Oslo. 
Og så er jeg lykkelig hver eneste dag jeg kommer inn døra hjemme og møter mine tre barn. 

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?
I love mummy.




Hur är du som bilförare?
Jeg er selvfølgelig verdens beste. 

När blev du vuxen?
Mine venner sier jeg alltid har vært som en 50-åring, så det betyr vel at jeg allerede i veldig ung alder ble voksen. Jeg har alltid likt ting som NRK Alltid nyheter, å se dokumentarer på TV om 2. 
Verdenskrig og Vietnamkrigen, og som 14-åring var jeg med i det lokale historielaget i min hjembygd. Så jeg ble nok voksen i ung alder :)

Vilket är ditt sämsta köp?
Det må være sukkerspinnmaskinen som ble kjøpt til barna. 
Det er et sant helvete å bruke den, blir alltid masse gris og en haug med barn som roper etter mer sukkerspinn mens pappa febrilsk forsøker å lage store, fine sukkerspinn som alltid ender opp som små og mislykkede forsøk…





I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?
Min sønn Matheo.

Vad ogillar du i din personlighet?
Jeg liker at jeg alltid er nysgjerrig og ikke godtar enkle svar. 
Er alt for rastløs, jakter alltid på noe, det kan være ganske slitsomt.

Vad är din bild av total misär?
På det personlige plan må det vel være å være ulykkelig. Men hvordan jeg har det overskygges jo hver eneste dag av hvordan mennesker har det i for eksempel Syria, eller hvordan asylsøkere har det som sitter på tredje året på et asylmottak et sted i Norge og venter på et svar.

Vad ogillar du i andras personlighet?
Jeg misliker mye selvskryt.

Vilken levande människa beundrar du mest?
Jeg har mange personer i mitt liv som jeg beundrer, og jeg liker ikke å rangere dem. Det spenner fra min pappa og mamma, mine barn, til mennesker som bruker hele sitt liv på å hjelpe andre, som den norske legen Mads Gilbert og fotografer som vier sin tid på sosiale dokumentarer, som Eugene Richards.




Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Den mest overvurderte egenskapen er at vi kan redde planeten fra klimaendringene. For det kan vi ikke så lenge vi fortsetter å leve på den måten vi gjør i dag. Det må alle innse i nå.

Vilken är din största fobi?
Rå kylling.

Vad är din största rädsla?
At noe skal skje med de jeg er glad i.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Det har jeg ikke ofret noen tanke så langt, og det håper jeg at jeg aldri vil tenke på i fremtiden heller. 

Var skulle du helst av allt bo?
Hvor jeg bor nå, i et hus på Nesodden med utsikt over Oslofjorden og med skogen rett utenfor. 

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
At de er bunnsolide personer som jeg kan stole på.

Hur skulle du vilja dö?
Brått og lykkelig.




Vad är din största extravagans?
Jeg er veldig glad i klokker og boots. 

När ljuger du?
Når det ikke er noen annen utvei.

Vilken är ditt favorityrke?
Jeg er så heldig at jeg driver med mitt favorittyrke, å jobbe i et magasin og en avis. 

Vad är ditt motto?
Ikke bli sint.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Jeg drikker rett av juiceflasken i kjøleskapet.

Ångrar du något i livet?
Jeg angrer på at jeg ikke lærte meg flere språk da jeg var ung og klar i hodet…

Vad gör du i jul?
I julen er jeg hjemme på Nesodden sammen med min kjæreste og samboer Julia, og så er jeg sammen med mine tre barn. Vi spise julemiddag, vi slapper av, fyrer i peisen, går turer og er greie med hverandre.

-------------

Tack så mycket för hjälpen Espen och God Jul till dig och de dina.
Du kanske vill se mer av Espen, kolla hans hemsida så finner du mer.

Tack till alla underbara fotografer som ställt upp i årets kalender.
Nu ligger det 175 fotografer i fliken till höger här och du finner också några jag kallade "sommarbrudar" innan jag drog igång med julkalendern så det finns lite att läsa om du har tråkigt i jul.

Till dig som följt med i den här kalendern vill jag också önska en riktigt God Jul och Gott Nytt år!

Vi hörs.



söndag 23 december 2018

Lucka 23 med Casper Dalhoff

Lille julafton och vi har kommit fram till en ny favoritfotograf i form av Casper Dalhoff.
Casper jobbar på Jyllands-Posten i Århus och honom fick jag upp ögonen för tidigt. 
Casper vann förstapris i world press photo, 2003 för den här serien.
Sist jag satt i juryn i Danska Årets Bild vann Casper Årets Sportbild och du kan läsa lite mer om det här.
Det var en fin serie han gjort om ett gäng rugbytjejer, men vi fick till sist rycka en av bilderna och göra den till årets sportbild.

Nu öppnar vi dagens lucka.
Casper Dalhoff mina damer och herrar.

Er der billeder, du er særlig tilfreds med fra året?
I år har været et år uden de store personlige projekter. De store projekter sætter altid de største spor.
Alligevel er der billeder og situationer der på den ene eller anden måder har brændt sig fast i mit hjerte og som vil være med mig fremover.

Fortæl mig mere?
Derfor er det også en ”bl.a. pose med brocher” der ligger i mappe med billeder fra 2018.
Der er oplevelser fra Grønland. Hvor jeg var ude at fiske på en fjord – en natur oplevelse af de helt store.
Der var et VM-magasin, hvor jeg sammen med Stine Bidstrup lavede billeder af alle de danske spillere.
Der var portrætter med personligheder der i den grad gav mig lov og som gav en del af sig selv.
Der var de to tre musikfestivaller som jeg har lavet de sidste par år. North Side i Aarhus, Smuk i Skanderborg og med største kærlighed Sølund Festival, hvor udviklingshæmmede mødes til tre dags festival med de største danske stjerner.
Der var F1 på Spa
Der var valg i USA.
Jeg håber at mappen for 2019 vil byde på et stort projekt hvor jeg kan udvikle mig selv og mit fotografi til at fortælle en historie som ikke er set før…





Du skal skrive en kontakt - hvordan beskriver du dig selv med fem ord?

Ambitiøs,
Nysgerrig,
Åben,
Opsøgende,
Og så ønsker jeg ikke at blive inspireret af andre.

Hvad er det mest almindelige spørgsmål, du får, når du går ud til middag?
Jeg bliver ofte spurgt om jeg har taget billeder af nogle kendte. Men for mig er det at være kendt ikke det samme som at være interessant.
Jeg vil hellere snakke om nogle der har oplevet det ”at leve livet”.

Hvornår var du virkelig heldig i det sidste?
Jeg var på reportage rejse i USA i forbindelse med midtvejsvalget. Her var der mange episoder, hvor jeg følte mig heldig, fordi jeg havde ”mine fem ord med mig” (Ambitiøs, Nysgerrig, Åben, Opsøgende, Og så ønsker jeg ikke at blive inspireret af andre). Og i én situation følte jeg mig virkeligheldig, fordi jeg blev presset ud over det behagelige og slap godt fra det.

Du skal tatovere dig selv, hvilken motivation gør det?
Da jeg var ung tænkte jeg tit på at få en tatovering, men jeg har altid tænkt ”godt jeg ikke fik det, for det symbol ville på ingen måde passe til mig i dag” – Så min krop forbliver uden.





Hvordan har du det som en chauffør?
Jeg er super god – og hilser gerne på andre, men jeg er uden tvivl ikke den chauffør der har mest tid…

Hvornår blev du voksen?
Det kan der gives mange svar på… 

Jeg vil mene, at jeg blev voksen den dag jeg stod til en koncert med det danske orkester tv.2 og så på publikum. tv.2 havde til da altid været en meget stor del af mit liv. 
Men da jeg så et halvgammelt publikum på første række, blev jeg ked af det og gik jeg hjem. Det publikum tog med et min ungdom fra mig og jeg har kun ganske få gange siden lyttet til tv.2.

Hvad er dit værste køb?
Jeg købte en gang noget undertøj til min kone ”Casper the friendly ghost” det var godt nok ikke så pænt men sjovt… Tænkte jeg… men det var jeg vist ene om at mene.

I filmen om dit liv, hvem spiller du da?
Der spiller jeg nok ham der står og betragter det hele, ham der har overskud til at grine og græde af alt det jeg laver – Selv ironi er vigtigt.

Hvad kan du ikke lide i din personlighed?
At jeg peger på folk når jeg skal fortælle dem om sandheden.





Hvad er dit billede af total elendighed?
Det er social uretfærdighed.

Hvad kan du ikke lide i andres personlighed?
Ligegyldighed i forhold til det liv man lever.

Hvilken levende person beundrer du mest?
Jeg har som sådan ikke en person som jeg beundrer. Jeg har heller ikke en person som jeg bare skal opleve.
Der er mange jeg beundrer, men det er mest for deres lyst- og evne til at overleve i et liv der er total fucked up.

Hvad mener du at være en persons mest overvurderede ejendom?
Jeg hænger i min smartphone som alle andre og den stjæler så meget liv fra os alle at vi glemmer at opleve livet på anden måde end på en skærm.





Hvad er din største fobi?
At se blod.

Hvad er din største frygt?
Er at blive pint og at se blod.

Hvad kan du i det mindste lide med dit udseende?
Jeg er ret træt af at bruge str. 46-47 i sko.

Hvor vil du hellere blive?
Jeg bor i Ry en lille by der ligger i meget smuk natur. 

Et sted lige uden for Ry er der et sted. 
Skov, sø og langt ude på landet. Mit barndomshjem.

Hvad værdsætter du mest med dine venner?
Ærlighed fordi man med god ærlighed kan få gode snakke.

Hvordan vil du gerne dø?
Uden smerte.

Hvad er din største ekstravagance?
Min hustru siger, at det er at jeg tager for lange bade…

Hvornår lyver du?
Når jeg er til medarbejde udviklings samtale og siger til min chef, at jeg er dårlig til at lave billeder fra restaurantanmeldelser. 

Men jeg siger også at jeg er god til at holde ferie – og det passer.

Hvad er dit yndlingsmærke?
sns herning





Hvad er dit motto?
Jeg har ikke et motto, men vi huske at give det fra os, hvad andre kan lære af…
Men jeg har en tænk som er kommet til mig med alderen - jeg ved, at jeg er blevet for gammel til at finde mig i uretfærdighed.

Navngiv nogle ting, du gør, når ingen ser dig?
Jeg gør som alle andre, piller næse og bidder negle (men det gør jeg også når folk ser på mig, altså det med neglene ;-)).

Fortryder du noget i livet?
Ja, det er der da… Meget og noget kan man ikke rette op på. 

Men sjovt nok så kommer jeg altid hen til en simpel historie om et foto jeg aldrig havde mod til at tage – af en total ekstravagant kvide i et skumbad, drikkende champagne i St. Moritz. Hun tilbød at jeg kunne lave billedet af hende – men jeg var bange for at hun ville æde mig og jeg afslog… Det foto kan jeg se for mig – og jeg fortryder gang på gang at jeg ikke fik taget det… Historien er selvfølgelig meget længere.




Hvad laver du i julen?
Jeg er sammen med min hustru og vores to drenge på skift år på år ved vores forældre. Jeg elsker når det sker på landet, for så er det som om at alt andet forsvinder og julefreden sænker sig.
Der er nogle historiske traditioner i min familie, som jeg sætter stor pris på. 

Min oldefar var julenisse og levede af at lege julenisse til juletræsballer.
De gamle billeder med min oldefar der sammen med sine børn (min morfar) og børnebørn (mor og onkel) optrådte som julenisser forbinder jeg med min barndom og derfor bliver jeg altid glad, når billederne kommer frem og de gamle sanglege bliver leget.


Tack så mycket för hjälpen och God Jul till dig Casper.
Du vill såklart ha mer av Casper och på hans hemsida ser du mer.
Imorgon är det dags för årets sista fotograf, du kollar väl in klockan 06:00.



lördag 22 december 2018

Lucka 22 med Margareta Bloom Sandebäck


Som du nu förstått så är vi framme vid finalen av årets julkalender.
Vi har en svensk, en norsk och en dansk kvar. Du följer väl med hela vägen va?

Nu när du river upp lucka 22 så är det Margareta Bloom Sandebäck som du finner här.
Margaretas bilder har verkligen dykt upp i mitt flöde under 2018 vilket har varit himla fint så jag mailade henne och frågade om hon ville vara med i årets kalender.
Och till min lycka ville hon det och nu får alltså du ta del av det.
Vi har aldrig träffats, men jag gillar hennes bilder.

Håll till godo - Margareta Bloom Sandebäck.

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Ja, främst för att jag vågade ta lite risker och jobba mer utifrån mörker än vad jag gjort tidigare, vilket gav en stämning som jag inte fått till tidigare. 
Jag ljussätter ofta och det är det lätt att hamna i en säker uppställning. 
Men jag fick fin inspiration från några av de reportage jag gjort, där jag inte har kunnat kontrollera någonting. 
Jag har velat utmana mig och mitt bildberättande ett tag, så det har varit nyttigt att tänka annorlunda. 

Berätta mer?
Jag fotograferade ett reportage om Bo Kaspers Orkester. 
Under tiden kändes det svajigt och jag var inställd på ett kapitalt misslyckande. 
Men sen tyckte jag det fungerade i slutet vilket överraskade mig. 

Samma sak under ett reportage i Barcelona, där jag och en reporter befann oss på en porrfilmsinspelning på en mörk klubb
Då lyckades jag identifiera känslan som infinner när jag utmanar mig själv och inte bara gör det jag redan kan.







Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?
Envis, temperamentsfull, rolig. 

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?
“´Kan man verkligen försörja sig som fotograf? Vem jobbar du mest för? 
Jag har själv en kamera som… 

När var du riktigt lycklig senast?
Imorse när jag vaknade och fick frukost på sängen. 

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?
Ibland drömmer jag mardrömmar om att jag tatuerat mig, och vaknar upp svettig och ångerfull. 
Det känns som en bra indikation på att jag inte ska göra det... 

Hur är du som bilförare?
Snabb. 
Vill införa fängelsestraff för folk som ligger och segar i ytterfilen och aldrig kollar i backspegeln. 



När blev du vuxen?
Ganska tidigt känns det som.

Vilket är ditt sämsta köp?
Något av de otaliga par skor jag köpt i antingen för stor eller för liten storlek. Har ingen känsla för det där. 

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?
Marion Cotillard, om jag smickrar mig själv. 

Vad ogillar du i din personlighet?
När jag blir överhettad i politiska diskussioner och avbryter andra.

Vad är din bild av total misär?
Alla tänkbara scenarion som vi är påväg mot med föroreningen och förstörelsen av vår jord och dess ekosystem. Det kan ju brinna i huvudet av att vi inte gör bättre. 

Vad ogillar du i andras personlighet?
Skrävlare som inte har täckning för vad de säger och folk som skor sig på andras bekostnad.

Vilken levande människa beundrar du mest?
Beundrar kvinnor som vågar sparka uppåt och som hjälper andra kvinnor.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Egenskapen att kunna mingla. 

Vilken är din största fobi?
Har ingen fobi, men är ofta orolig.



Vad är din största rädsla?
Länge var det att min hund skulle dö. Sen hände det, och efter det har jag bara omsatt den rädslan till personer i min närhet. 

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Mina små händer, vilket egentligen har mer med funktion än utseende att göra.

Var skulle du helst av allt bo?
Har det bra i Stockholm, men hade gärna haft en stuga vid en sjö i Småland där jag kommer ifrån. 

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Att de svarar. Men annars: lojalitet och skratt. Det måste finnas både allvar och trams.

Hur skulle du vilja dö?
Snabbt och utan vetskap om att det kommer hända. 

Vad är din största extravagans?
Dyra lakan, bubbelvatten och tunna vinglas.

När ljuger du?
Jag ljuger inte så mycket, däremot kryddar jag ofta historier. 


Vilken är ditt favorityrke?
Verkar väldigt spännande att vara forskare. 

Vad är ditt motto?
Just nu: ta det lugnt och gör inte allt på samma gång. 

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Smörar kex och äter dem snabbt ståendes vid diskbänken. 

Ångrar du något i livet?
De gånger jag inte lyssnat på mig själv utan enbart gjort vad andra vill, ofta med mindre lyckat resultat, och sedan blivit förvirrad över vad jag egentligen tycker.

Vad gör du i jul?
Missar Kalle Anka med några minuter, liksom alla andra jular, och busar med min guddotter.

Tack så mycket för hjälpen Margareta!
Du som vill ha mer av henne finner det dels på Kontinents hemsida och på hennes egen hemsida också såklart.
Den finner du här.

Imorgon tar vi en lucka till tycker jag. 
Den publiceras klockan 06:00, du hänger väl med?




Om mig

Malmö, Skåne, Sweden