onsdag 22 mars 2017

Rocka sockorna!








Jag blir så himla glad av "rocka-sockorna" dagen och det gör mig ännu mer glad att se hur alla hänger på och har olika strumpor den 21/3.
Idén kommer från downs syndrom i grunden, men det visar lika fint på alla olikheter.
Igår stod hela klassen till min dotter Irma (som har DS) och väntade med olika strumpor och med kramar.
Så himla fint.
När vi firat på restaurang och jag kom hem såg jag att både Malmö FF och FC Rosengård också hängt på och tränat med olika strumpor.
Att min gamla tidning Sydsvenskan har en fullständigt katastrofal publiceringsform på webben är en annan sak.
Men det gör ju bildtexten himla rolig - eller förvirrad.
Tydlighet.

------------

Såg du Elin Berge på TV förresten?
Annars gör du det här.

Jag såg också att Benjamin Lowy hade fixat ny hemsida och den är himla fin, kolla här.

Det är onsdag och imorgon föreläser Espen Rasmussen i Köpenhamn och jag har biljett.
Blir fint det också, bra start på dagen.

 Se till att ha en riktigt fin onsdag!
I Skåne skiner solen och himlen är blå.

Tilt shift


Här är ett litet reportage jag gjorde om Nathalie Petersson.
Jag saknar de där små historierna, måste komma igång med fler.

Jag minns att juryn till Årets Bild det året tog det här reportaget rätt långt i tävlingen men sen på slutet var det EN i juryn som tyckte det var löjligt med tilt-shift-fotografi, någon annan trodde det var gjort i photoshop.
Det förlöjligade det hela sades det, så det åkte ut och sen var det nog bara 3 andra reportage kvar i just den klassen.
Att samma jury prisade något annat plåtat med tilt-shift kan man bara skratta åt, där alla bilder var tagan med TS och jag hade bara en i mitt reportage.
Det är bilden när bilarna kör.
" It looks like children-toy-car" hörde jag bara.

Är det töntigt med Tilt-shift? Förlöjligar det?





Fjellis


måndag 20 mars 2017

Muskelknutor

Om jag skulle gå igenom mitt arkiv ordentligt skulle jag hitta många bilder på folk som sover.
Jag vet inte varför det blivit så, kanske för att de inte är hotfulla?
Det är lätt.
Bilden ovan är tagen i Istanbul förresten.

Idag är det som sagt ny vecka med massor med ny energi och nya möten så att säga.
Vi hade en skållad "kick-off" för tidningen jag är med och jobbar med.
Några steg framåt trots allt.

Jag gick till vården och de hjälpte mig fint med nacke/rygg.
Jag tror det där släpper nu. Jag hoppas på det ännu mer kan jag lova.

Men allt det där skiter du i, nu tar vi nya tag.

Peter


Martin

söndag 19 mars 2017

Söndagen










Nu har helgen passerat och jag har tagit det rätt lugnt, kroppen börjar säga till.
Något har knutit sig i överdelen i ryggen och så det spänner från ögat och neråt.
Ja, så har det varit ett tag nu och det börjar bli dags att varva ner lite.
Igår hann jag dock med att se Patricia Berghult vinna sin sjätte proffsmatch här hemma i Malmö.
Kul och grattis till henne, kommer du ihåg filmen jag gjorde?



Idag var jag också ute på ett uppdrag i Lund och där i den lilla skogen hade någon spänt upp svart plast och målat på det.
Märkligt kanske.


Imorgon är det ny vecka och måndag.
Joakim Thåström fyller 60 år dessutom och du läste säkert artikeln i DN du också.
Annars gör du det här.

----------

Peter Holgersson väcker en fin tanke kroing Årets Bild och jag gillar att någon signalerar och tänker.
Själv har jag ärligt talat inte kunnat komma på något, jo det har jag såklart men mer formulerat det som jag vill efter festen. jag har varit för upptagen och trött.
Såhär skriver han.

Innan ni läser detta så vill jag påtala att jag själv knappast sett mig som någon kandidat till medalj de senaste två åren i Årets Bild och är därför knappast bitter – inte ett dugg. Jag har inte heller några åsikter om rätt eller fel bild vann. Årets jury har säkert gjort ett riktigt bra jobb. 
Däremot har jag tänkt en del efter att jurybedömningen sändes live för några år sedan…

Varför inte ha en jury bestående av fem personer istället för tre i Årets Bild. Vid grupparbeten undviker man vanligen just tre personer för att en tremannagrupp nästan alltid styrs av den som råkar vara dominant i gruppen. Han/hon får oftast med sig minst en av två i resonemangen och därmed uppstår per automatik majoritet i så gott som varje fråga som ”ledaren” har en åsikt inom. När man som åhörare lyssnar på jurysamtal blir detta extremt tydligt. 
Med fem personer i juryn (t.ex. tre kvinnor och två män) räcker det inte med att en dominant medlem får med sig en annan medlem i varje enskild fråga. En bredare syn med fler infallsvinklar präglar säkert diskussionerna i en femmannagrupp. Om man precis som inom partiledardebatter håller lite koll talartiden genom att ordet går runt bordet hela tiden får alla fram sina åsikter.
Moderatorn kanske också skall förhindras att i alltför hög grad styra diskussionerna och framföra egna åsikter – den tanken slog mig efter att vi fick ta del av inspelningar från tidigare offentlig Årets Bild-bedömning. Kanske ska moderatorn dessutom bytas från år till år precis som juryn, eller vara en ickefotograf för att inte råka styra diskussionen? Hur som helst, med fem personer ökar chansen att någon i gänget är bra på att se vad som exempelvis är:
• det som vi minns (bildmässigt) från världspolitiken 2018 – vad som blir en bild man minns i årtionden
• vad som är ett riktigt bra berättande inom reportagen och inte enbart är en kollektion av bra bilder
• vad som är nytänkande och inte har setts flera år i rad eller kanske var en idé som råkade vinna föregående års WPP eller POYi.
• o.s.v.
Att bara var tre ställer kanske orimligt höga krav på de inblandade?
Frågan är såklart finns det ekonomi för att bekosta en 67 % större jury? Om inte finns det då önskemål om omprioritering för att möjliggöra en bredare jury, på bekostnad av något annat?
Se detta som ett förlag från en medlem som älskar denna högtid – särskilt festen då man träffar alla de man inte mött sedan ett eller två år tillbaka!
Peter H
PS. Byt EJ konferencieren! Inte ens om han själv vinner! DS.

----------

Om du inte såg VG:s grej om de högervindar som blåser i Europa igår så gör du det här.
Espen Rasmussen har jobbat med det i ett år.
Läskigt och obehagligt. Ta dig en titt.


fredag 17 mars 2017

Tillbaka men ändå inte

Förra helgen var det Årets-Bild helg i Linköping och sedan dess har det gått i mer än full fart må jag säga.
Efter en fin kväll hemma hos Peter Holgersson bytte jag stad till Linköping och checkade in på torget i stan för att senare vara konferenser på prisutdelningen till Årets Bild.
Du har säkert sett mina tidigare inlägg med vinnare. Jag spelade in en liten filmsnutt som jag hade som öppning av det hela men tyvärr försvann ljudet när det väl var dags för det hela.
Helvete! Det började inte bra alltså, men sen rullade det på trots en sprängande huvudvärk och när Maria Nilsson från mittuniversitetet skulle dela ut priser i utlandsklasserna sprang jag upp i min loge för att ta tabletter och kanske, kanske lägga mig i 2 minuter.
Där stod det två damer i underkläderna.
Tydligen var inte logen helt och fullt min så att säga.
Sedan var det vernissage och fest på kvällen som slutade sent och sen hem på söndagen.
Magnus Wennman var den stora vinnaren och allt det där har du redan koll på.
Har du sett alla vinnarbilder, annars kan du ladda hem här.
Den lilla filmen komme Ring i min "månadsfilm" så du får chansen att se den du också.

-----------

Veckan har efter det också hålla ett ordentligt tempo med filmuppdrag på måndagen och fotouppdrag på tisdagen.
Onsdagen hade jag äran att få vara med på ännu en "kick-off" inför allsvenskan med Getty/Ombrello gänget hemma hos Nils-Petter Nilsson i Stockholm.
Fint som vanligt och jag är tacksam för det där gänget också.
Extra fint var det när Pavel Koubek på morgonen tyckte det var härligt att vakna bredvid mig och Mats Andersson och ligga och snacka lite på morgonen.
Fint alltså.
Till frukosten sa Mats lite slött "där är min bild" och pekade på mjölkpaketet och vi andra sa att det är en dröm vi alla delar, att få ha sin bild på mjölkpaketet.
Dagen innan hann jag också med en snabb lunch med Jonas Lindkvist och en snabb titt på redaktionen på Dagens Nyheter.

----------

Vill du läsa om de nominerade till stora fotobokspriset så gör du med lätthet det här.

Det har kommit några undringar om jag försvunnit från blogghimlen den här veckan men som sagt,
det har varit för mycket och jag är helt slut nu när det vankas fredag och allt.
Några småjobb kan man säga i helgen och sen kör vi ny vecka igen.

Bilden till det här inlägget är ett porträtt på Lotta Love som jag tog till KB-boken som vi gjorde.
Har du köpt den förresten?
Lotta var artistvärdinna på KB här i Malmö under många år.
"Backstagemonster" kallade hon sig själv.

Här under en bild från kickoffen i Stockholm.

Ha en underbar helg!


Mode


Rök


Fuji


Dimma


Väska

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden