När du öppnar lucka 22 så står fotografen Marthe A. Vannebo där i spegeln och tar en selfie. Jag var inbjuden till en paneldebatt till Trondheims dokumentär festival som jag skrev om i gårdagens lucka med Kim Nygård. När jag anlände dit så fick jag träffa Marthe nästan direkt som "skulle ha koll på allt" praktiskt. Det hade hon och visste exakt när och var och hur och dessutom så stod hon själv på scenen och berättade om sitt arbete och så hade hon bjudit in musikern Ida Jenshus också som spelade på kvällen, ja du kanske såg filmen jag gjorde, annars ser du den här. och hör henne spela också. Wow liksom! kände jag så det var ytterligare en fin bekantskap såklart.
Låt oss öppna lucka 22 nu med ingen mindre än Marthe A. Vannebo.
Hur har coronapandemin påverkat dig?
Man kan vel si at det siste året har gitt rom for ettertanke og en solid reality check. Jeg jobber i hovedsak med kunst og kultur, både her i Norge og i Los Angeles/Toronto, så det ble veldig stille på jobbfronten den første tiden. Men så kicka den rasjonelle tankegangen inn, noe som førte til at jeg hev jeg meg på streamingbølgen (konsertstreaming). Den første vi gjorde var en «konsertduell» mellom de norske bandene Oslo Ess og The Dogs på et tak midt i Oslo, hvor vi gikk all in med pyro og flammer. Ellers må jeg jo si at jeg gleder meg til å kunne gi vennene mine en klem igjen. Og å leve livet uten å måtte tenke på håndsprit, munnbind og sosial distansering. Pandemien har nok påvirket meg mer på det emosjonelle plan enn sånn rent jobbmessig. Akkurat nå er det litt for mye jobb, så det er jo et luksusproblem.
Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Oi, sånt er alltid vanskelig for meg, for jeg husker knapt hva jeg gjorde i forrige måned. Dessuten er jeg ekstremt selvkritisk og blir nesten aldri fornøyd. I år har jeg for det meste jobbet med større prosjekter som albumcover og musikkvideoer, samt et større dokumentarfilmprosjekt om/med en norsk artist ved navn Erlend Ropstad. Jeg har faktisk ikke gjort noe pressearbeid i 2020. De bildene jeg føler mest for fra dette året er nok litt mer abstrakte fotografier av natur.
Berätta mer?
Det siste året har jeg blitt mer og mer glad i å ta bilder uten mennesker i. Gjerne naturrelaterte ting. Ikke sånne Nat Geo-fotos, altså, men litt mer abstrakte greier. Det er et eller annet med å prøve å fange en følelse, ikke bare et øyeblikk, som tiltaler meg veldig om dagen.
Vad betyder det för dig att fotografera?
Det er ganske vanskelig å beskrive det, men i all hovedsak er det møtene med mennesker som berører meg mest. Jeg elsker mennesker! Tenk så heldige vi er som har en jobb hvor vi får lov til å ta del i andre menneskers liv nesten hver eneste dag. Det er en gave.
Vad skulle du göra om du inte längre fick, eller inte längre kunde fotografera?
Det var en veldig mørk og skummel tanke. Kanskje jeg hadde begynt å skrive? Har alltid vært glad i å skrive. Ellers kunne jeg tenkt meg å studere vin på et litt høyere nivå enn å bare drikke den. Og så måtte jeg ha bodd ved havet, gjerne i Nord-Norge et sted.
Har du någonsin känt tvivel på dig själv som fotograf?
Ja, hele tiden. Punktum.
Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?
For det meste ganske blid.
Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?
Heldigvis går jeg kun i middag hos folk som kjenner meg så godt at spørsmålene ikke gjentar seg, men det hender jo at man i andre sosiale sammenhenger opplever klassiske spørsmål som: «Så artig at du fotograferer. Men hva lever du av egentlig?». Den er jeg ganske trött på.
När var du riktigt lycklig senast?
For noen uker siden var jeg i Vardø i Øst-Finnmark, den østligste byen i hele Vest-Europa. Hver dag gikk jeg lange turer ved Barentshavets bredd. Et ubeskrivelig mektig syn. En dag fikk jeg servert røkt tørrfisk fra noen fiskere nede på havna. Slike ting bringer frem en slags lykkefølelse i meg. Ellers kjente jeg også på den følelsen sist jeg var på Spontan Vinbar i Trondheim og fikk servert en fantastisk Champagne. Jeg elsker champagne.
Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?
Den fellen har jeg allerede gått i.
Hur är du som bilförare?
Folk sier jeg er trygg og tålmodig. Blinker alltid når man skal blinke. Etter 5 år med pendling til bilbyen Los Angeles er jeg også blitt en jævel på lukeparkering.
När blev du vuxen?
Kanskje litt for tidlig. Men evnen til å undre over ting har aldri forsvunnet.
Vilket är ditt sämsta köp?
Jeg kan ikke komme på noe. Pleier som regel kun å kjøpe ting jeg trenger. Kvalitet over kvantitet. Og så kjøper jeg nesten ingenting på internett. Foretrekker å støtte de lokale butikkene eller å handle vintage/brukt.
I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?
Det blir nok en Jim Jarmusch-film. Joachim Thåström eller Brian Eno lager soundtracket. Litt usikker på hvem som spiller meg.
Vad ogillar du i din personlighet?
At jeg ikke er så flink til å ta mine egne behov på alvor. Er kanskje også litt påståelig, men har selvsagt alltid rett.
Vad är din bild av total misär?
Alle barna vi kunne hentet til Norge som sitter i flyktningeleire rundt om kring. Hvis du leser dette, Erna Solberg; VI HAR PLASS TIL FLERE ENN 50!
Vad ogillar du i andras personlighet?
Uærlighet, egosentrisitet og skjulte agendaer.
Vilken levande människa beundrar du mest?
Jeg beundrer menneskene i livet mitt. De inspirerer meg hver dag.
Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Vår irriterende, naturlige trang til å opptre egoistisk.
Vilken är din största fobi?
Edderkopper, slanger etc. Det vanlige.
Vad är din största rädsla?
Å miste de jeg er glad i.
Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Skulle gjerne vært litt høyere.
Var skulle du helst av allt bo?
Aller helst ville jeg bodd i Nord-Norge, som nevnt. Men den drømmen passer ikke jobbsituasjonen min akkurat nå.
Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Tillit og det å kunne prate om de små og store tingene i hverdagen og livet.
Hur skulle du vilja dö?
Det beste må vel være å le seg ihjel, i champagnerus.
Vad är din största extravagans?
Er veldig opptatt av mat og vin. Rettelse: Ekstremt opptatt av mat og vin. Det går med en del penger her. Men jeg bor jo alene, så man må jo unne seg litt luksus? Heldigvis/uheldigvis jobber naboen min på Oslos beste vinmonopol, så jeg opplever et visst kjøpepress når det lanseres nye årganger/viner fra produsenter og områder jeg liker (dette er altså et innbilt kjøpepress, det er ikke naboen min sin feil).
När ljuger du?
Prøver å aldri gjøre det, men hvis jeg kan unngå å såre noens følelser med en veldig hvit og uskyldig løgn, så kan det være verdt det. Men det føles aldri bra uansett.
Vilken är ditt favorityrke?
Jeg må jo si fotograf? Men jeg er litt misunnelig på havforskere, geologer og arkeologer.
Vad är ditt motto?
Jeg har ikke noe motto i livet, men jeg liker min gode venn Åge Aleksandersens velkjente sitat; «stødig kurs mot stupet». Tror det er en ålreit leveregel.
Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Snakker til meg selv, for å få tankene ut av hodet.
Ångrar du något i livet?
Jeg er ikke en angrer. Jeg tenker at jeg ikke hadde vært her jeg er i dag hadde det ikke vært for valgene jeg har tatt i livet. Forresten, jeg angrer litt på at jeg ikke fikk med meg Leonard Cohen på Bislett Stadion i Oslo i 2008. Det gjør jeg faktisk.
Vad gör du i jul?
Jeg reiser til Toronto for å jobbe i tidlig januar, men siden jeg må sitte i 14 dagers karantene blir det til at jeg reiser slik at jeg får feiret jul med venner der.
----
Stort tack för hjälpen och God Jul och Gott Nytt år till dig också. Hoppas vi ses framöver någonstans. Du som läst detta vill ha mer, jag fattar det, men varför inte börja med hennes hemsida och så följer du på Instagram också va?
Imorgon klockan 06:00 kommer ytterligare en fotograf, du hänger med va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar