Vanity

Make up

Bil

Deadline

Det kanske egentligen är idag det börjar på riktigt 2014.
Jag har ju smygstartat genom att ha jobbat två dagar. Mer som helgbevakning kan man säga och javisst, jag lyckades kamma hem 2 stycken C1:or i dagens tidning.
Både i Lundadelen och Malmödelen men det är inget vi snackar om här.
Okej?

Ett av jobben igår handlade om dessa hästar, mitt i centrala Malmö.
Ingen vet hur det ska gå med dom, nu när stället tycks ha konkat.

Annars börjar 2014 rätt bra. Det kommer några fina mail.
Nya idéer skapas i hjärnan, några möten är inplanerade.
På torsdag flyger jag till Finland och föreläser på Vasabladet, det blir riktigt roligt.
Jag har fått äran att prata bildjournalistik för redaktionen och sen ytterligare ett snack för fotograferna på eftermiddagen.
Idag drog handbolls-EM igång kan man säga då landslaget tränade för tomma läktare på Rosengård här i Malmö.

Årets Bild sköt fram sin inlämning, då är ändå deadline vårt jobbs viktigaste sak.
Håll deadline, annars går tidningen.
Nu vet ju inte jag vad som låg bakom det där men lite skumt känns det.

Borde läsa mer än vad jag gör.

Planerna inför 2014 svajar fortfarande lite i skallen men året ska bli bättre än 2013.
Så är det bara.

Malmöstipendiet

Här står jag på scenen i Trollhättan och delar ut "malmöstipendiet".

Det är alltså dags igen att söka stipendiet på 10000kr.

Detta kan vi i PFK dela ut för att just du stod ut med maten eller vad det var på Årets Bild i Malmö.

Bra va?

Förra året, alltså då i Trollhättan gick priset till Ciprian Gorga för sitt reportage "Mitt inre kön" som du ser längst ner i det här inlägget. 

Såhär skriver Jenny Leyman så fint:

Malmöstipendiet riktar sig till medlemmar inom PFK som behöver
ekonomiskt stöd för ett påbörjat bildjournalistiskt projekt.
Stipendiet delas ut under Årets Bildhelgen i Sundsvall i början av mars 2014
och är på 10 000 kr.

Ansökan ska bestå av ca 20 bilder från det pågående projekt som du
söker pengar för samt en kort projektbeskrivning.
Bilderna skall vara 72 ppi och 800 pixlar på längsta sidan och
packade i en zipfil.
Senast den 20 februari 2014 ska ansökan vara inne.

Maila din ansökan till malmostipendiet@aretsbild.se

Projektet skall presenteras under nästföljande Årets Bildevenemang.
Formen på presentationen beslutas av respektive års arrangörer.

Juryn består av representanter ur PFK Södra.

Varmt välkommen med din ansökan!
Årets Bild och styrelsen för PFK Södra

Heja Sverige!

Igår var jag tillbaka på jobbet och fick börja med finalen mellan Sverige och Finland.

Hockey är så svårt tycker jag och när man får stå på läktaren med publik som reser sig (såklart) när det blir mål gör det faktiskt ännu svårare.

Det blir ju svart.

Hjälmar, reklam och allt vad det är.

Hockey, som sagt.

Finland vann.

Jag minns att det gjorde dom i OS i Nagano också.

Då satte vi svenskar pengar på matchen och jag var den enda som satte min hundring på Finland.

Då skrapade jag hem några tusenlappar.

Fint så.

Blir konstigt när journalistiken, eller vad det nu är, går över i en heja-heja mentalitet tycker jag.

Så fort det blir landskap får journalisterna vara helt opartiska och bli supportrar.

Värst är fotbollen.

Ja, ja det är nog ett annat inlägg det.

Finland vann och du ser finnarna som gjorde det avgörande målet här nedan.

Efter matchen var det prisutdelning och alla fotografer var välkomna ut på isen.

Utom den lilla dörren jag ville komma ner genom.

Okej, tänk om tänkte jag.

Släpp isen.

Jag sprang runt till andra sidan och letade efter hemmasonen André Burakovsky.

Han måste på något sätt vara "storyn".

Jag hittade honom, jag hittade flaggorna.

En supporter bad mig flytta mig för jag stod ivägen för honom.

Det gjorde jag.

I dagens tidning som enbart är en "e-tidning" ser det ut såhär.

Peter Nielsen har redigerat det hela.

Fin kille.

Men det är klart att jag också kan bli vansinnig på ett par domarben.

Ny dag, nya uppdrag.

Heja-heja!

Pressrum

Jag vet ärligt talat inte varför jag lägger ut den här bilden.
Men förmodligen för att jag inför jobbet tömde mitt kort som satt i kamera.
Jag har tydligen böjt på ryggen och tagit den här.

Nu sitter jag i pressrummet på Malmö Arena och väntar på hockeyfinalen i JVM.
Jag dricker te.
Halv-varmt.

Jag hann förbi Pressbyrån och bunkrade upp med ett gäng tidningar.
Jag må ha tjatat om det men den där Fool alltså med Per-Anders Jörgensen i spetsen.
Jag blir både glad och inspirerad.
Satan så snygg den är! Hur gör han?

Det är mycket finnar i pressrummet.
Säkert för att det är Finland som Sverige ska möta.

Emma goes buskis

Min fina och duktiga kollega Emma Larsson hänger på Arlövsrevyn lite och idag är det i tidningen.

Du ser sidorna här.

B-foto: Martin von Krogh

Såg du Mauro & Pluras tågluff igår?
Jag visste att Martin von Krogh står för B-fotot i luffen med sin Nikon.
Kul!

Dagens nyhetsvecka

5/1-2014

Jaha, då var den julledigheten över och jobbet kallar igen.

Så fort det går.

Just i detta nu ligger det många batterier på laddning.

Måste stänga Årets Bild idag dessutom, som för så många.

Fick väldigt mycket beröm för mitt brottningsreportage igår, det var roligt och en del mail gjorde mig nästan generad.

Får dock en del kritik av min coola kollega Peter Frennesson att jag lyssnar för mycket på Petter.

" Det är för kidsen" säger han.

Nu i helgen har jag dock både kollat den här och den här.

Han är bra tycker jag, härligt driv.

Det är alltid fint med nytt år och nästan helt tom kalender.

Mycket står och knackar på dörren och det vore fint att börja lugnare och att det läggs på grejer efterhand.

Så är det sällan.

Nu har jag degat så länge så nu är listan redan full med grejer, men det ska bli roligt det här.

I veckan har jag ett gig i Finland som jag bör sätta mig med bums och göra färdigt.

Men allt i rätt ordning.

Årets Bild

Finland

och sen tar jag resten efter det.

En sak i taget.

Jag får många mail med bilder som ska in till Årets Bild.

Jag gillar verkligen det.

Nästa vecka fyller mina vänner Jonas Lindkvist, Bonny Håkansson och Göran Thorén år.

Så är det varje år.

Jag ska till Danmark då.

Det blir fint det med.

Tänk om vi fått in våra skåp på jobbet idag så kan jag städa upp lite på min plats.

Jag måste kalibrera min skärm också.

Har ju inte varit riktigt nöjd med inställningarna.

Har fått mycket böcker, här ligger 5 böcker till att bli lästa.

Mitt enbenstativ är borta från bagaget.

Jag måste ha glömt det någonstans. Inte riktigt min grej.

Ett sånt fint Manfrotto som jag fick på OS i Salt Lake City.

Fanken!

När jag läser Magnus Sundbergs blogg och ser att han listat ställen både du och jag kan söka stipendium hos blir jag både glad och imponerad.

Det är inte alla fotografer eller människor över huvud taget som delar med sig.

Respekt till dig Magnus!

När jag läser Johan Brinks summering av året 2013 tror jag inte riktigt det är sant.

Fattar du vilket jobb det ligger bakom det där inlägget?

Jag gör det.

Respekt Johan!

Men ärligt talat, har jag inte tid att sitta här och blogga längre, jag måste komma till skott.

Med annat.

Oljebrottningen

I somras var jag i Turkiet och såg oljebrottning.

Idag är det publicerat i tidningen och såhär ser det ut i dagens tidning.

Jag kunde tyvärr inte göra någon multimedia eller film av det för det var ett sånt himla liv, ja du fattar när du läser texten lite längre ner.

Jag skriver texten själv och såhär lyder den:

Musiken är nästan outhärdlig. Ett gäng gubbar som sitter längs ena långsidan blåser i något valthornsliknande och hälften av gänget slår hårt på sina stora trummar.
Ett är säkert: de tar aldrig paus under den här helgen.
Helgen då den årliga oljebrottarturneringen äger rum i norra Turkiet. Sporten, även kallad kirkpinar, räknas som världens äldsta och är stor i Turkiet.
Detta är 652:a året på raken som just den här tävlingen avgörs. Sedan 1361 alltså. 
Det ger perspektiv och tävlingen direktsänds på tv.
Staden heter Edirne och ligger i norra Turkiet, nära den bulgariska gränsen och några brottningsjournalister har kört ner för att bevaka tävlingen.
– Brottning är stort i Bulgarien och mycket av grunderna kommer just från kirkpinar, berättar en man vid ackrediteringen.
Han är här för tionde gången och ser verkligen fram emot tävlingarna.
Kirkpinarstadion, som ligger i de norra delarna av staden, är byggd för och används bara till oljebrottning.
Utanför arenan står stora statyer av tidigare vinnare, idag stora hjältar i de här sammanhangen.
Inne på arenan är gräset högt och fullt med olivolja. Här tävlar brottarna inte i några viktklasser, snarare efter ålder.
Ett gäng, sådär femtio par brottare, kallas in på själva arenan och ställer upp sig på ett led.Lottningen är redan gjord, så alla står bredvid sin motståndare.
Innan match kommer ”oljemännen” med sina fina kannor, fyllda med olivolja och häller på brottarna.
Ju mer olja, desto bättre, och varje brottare försöker få på sig så mycket som möjligt. 
De tar hand om varandra för att verkligen smeta ut olivoljan på hela kroppen.
En del har med sig egen för att fylla på ordentligt.
Det handlar såklart om att göra det så svårt som möjligt för motståndaren att få ett bra grepp.
Brottarna har bara ett par knälånga byxor, gjorda av vattenbuffelskinn, som också är inoljade och ordentligt knutna i både midjan och vid knäna.
Allt för att hålla motståndaren borta. Lossar det lite i midjan öppnar det upp för ett bra grepp för motståndaren.
– Jag vill såklart bli den stora vinnaren någon gång, berättar en yngre brottare som heter Aydin Hasan och som har rest ända från Antalya för att delta i turneringen.
Han är inte turneringens största, men han har ett fokus i blicken som många saknar.
Högtalaren som lyckas överrösta den ständiga musiken skriker ut en ramsa, som en slags bön inför tävlingen, och brottarna går på led ut och slår på sina ben som en ritual.
En domare till varje match och alla ställer upp sig på olika platser i det långa gräset.
Gräset, värmen som är tryckande och olivoljan drar till sig insekter, mest mygg som irriterar.
Läktarna är nästan fulla. 
På vipsektionen sipprar det ut vatten framför fläktar som svalkar ner kostymherrarna.

Domarna blåser igång det och alla matcher är igång i det gröna gräset.
– Det gäller att snurra motståndaren ett varv, men inte som i vanlig brottning, mer upp och ner, förklarar Aydin Hasan.
Det är ändå svårt att riktigt förstå.
Någon match är över direkt och segraren springer ärevarv och jublar, medan förloraren går med bestämda steg mot de iskalla vattenkranarna i ena hörnet av arenan för att få bort olivoljan som svider i ögonen.
Någon gråter och är förbannad.
Det är verkligen på allvar, och så där håller det på.
Match efter match.
Vinnaren går vidare till nästa och nästa match, tills det bara finns en segrare kvar.
Lukten av olivolja blir snabbt svår att stå ut med. Skorna är fulla av det. 
Musikerna tar inte paus. 
Men det är ändå en upplevelse.

Det går åt tusentals liter olivolja under helgen, och det märks att sporten sätter igång många känslor hos både publiken och de tävlande.
Vissa matcher slutar nästan med slagsmål och på den lilla huvuddomarbalkongen står några domare och skriker för fullt medan den upprörda brottaren skriker tillbaka och samtidigt försöker torka svett och olivolja från ögonen.
Det är en lustig syn på något sätt, men det går inte att skratta åt.
För de här herrarna är detta blodigt allvar och många har åkt långt för att försöka bli årets stora vinnare i världens äldsta sport.
Det är ära, guldbälte och prispengar i potten.
Hur går det för Aydin Hasan då? Han vinner inte, men han ser verkligen glad ut och är nöjd.
– Nästa år, nästa år, säger han innan han försvinner ut från arenan.

Grattis, grattis!

Foto: Anna Simonsson

Idag lyfter jag på hatten och säger grattis till fina och duktiga Anna Simonsson.

Hon fyller nämligen år idag.

Som om inte det räcker så fyller också duktiga och fina Jens Dresling år så jag passar på att säga grattis till dig också.

Hurra hurra!

Instagram-fotografer

Hittar du här.

Jonas i NY tipsar.
Tack.

2 timmar

Nytt år!

Det här med att det är ett nytt år kan väl knappast ha passerat för dig va?

Nya projekt, nya målsättningar sätts upp.

Jag börjar jobba på söndag igen och är fortfarande i en liten bubbla på något sätt.

 Jag drömmer att jag inreder ett nytt kontor, det är riktigt fint.

Utsikt över havet, flipperspel och tänkarsoffa ingår.

Budgeten för inredning tycks vara helt fri.

Jag vaknar glad.

Jag blir också glad att se att Åsa Sjöström blivit utnämnd till årets fotograf 2014. 

Men så snabbt, bara efter 2 dagar.

Läs mer här.

Grattis, grattis Åsa.

Glad av att Jens Dresling listar min och Jonas Lindkvist workshop som något riktigt roligt från året.

Jag ser en liten film om Anders Petersen.

Du ser den här.

Jag får ett fint mail av Peter Claesson, han är bra.

Alltid.

Blir lite trött av ett mail från en kvinna som kritiserar vår bildbilaga.

Nu har jag inte särskilt mycket med den att göra, men ändå.

Vi hade glömt genus helt, fick jag veta.

Nu tar jag åtminstone nya tag inför 2014 och ser hur det ska gå det här året.

Framework

Jonas i NY tipsar om det här.

David Guttenfelder

Kalender

Året i bilder...

Idag publicerar vi lite bilder vi gillar och som vi tagit under året i en egen bilaga.
Jag skriver också en liten text till det hela och den ser ut såhär.

Stillbildens värde blir bara starkare och starkare. Det blir åtminstone mer och mer populär. Bara på Facebook läggs det upp 300 miljoner bilder.
Varje dag.
Lägg därtill alla andra sociala medier och webben i stort.
Av alla bilder som tagits sedan fotografiet uppfanns på 1800-talet togs en tiondel förra året. Det slår Fred Ritchin, legendarisk professor i fotografi från USA, fast i sin bok om bildjournalistik "Bending the frame".
Det går fort.
På Sydsvenskan tar vi massor med bilder varje dag, året runt.
Det har vi alltid gjort.
Självklart är det svårt att summera ett år i några bilder, men vi fotografer har var och en valt ut några som vi gillar lite extra.
Stort som smått.
Så kära läsare, jag kallar er läsare även om många skulle vilja benämna er "tittare".
Men vi läser även bilden, vare sig vi vill eller inte så läser vi av fotografiet som vilken text som helst.
Fotot är lättläst, du behöver inte anstränga dig särskilt mycket, och även den som har svårt för text kan ta till sig en bild.
Utmaningen för en proffsfotograf ligger i att göra en bild så lättläst som möjligt.
Det är också det som ofta gör en bild bra eller dålig. Den dåliga är svår att läsa helt enkelt.
Innehållet i en bra bild kan vara för starkt eller för svårt att ta till sig, men det är en annan historia.
Vi i fotografvärlden brukar på skoj säga "du blir ingen fotograf bara för att du köper en kamera, du blir en kameraägare."
Vi är fotografer och bildjournalister. Här har vi samlat några av alla de knäpp vi tar under ett år. Något som betyder något extra för den enskilda fotografen.
Hoppas även du kan hitta något som du gillar, eller som rentav gör dig upprörd.