Om du ser något. Fotografera

Ljus

Nagano 1998

Här på en gata i Nagano står det en man och bakar nudlar.

När jag tog bilden hade jag precis landat i Nagano och vi (jag och Anders Engman) skulle lämna en snabb rapport från OS-staden.
Det skulle bli 4 sidor (fullformat) och vi hade 3 timmar på oss.
Lätt.

Månadens naturbild

Vår kollega och fina vän IDK är ju ofta ute i skogen. Det försöker vi nu ta nytta av i tidningen.
Nu har IDK månadens naturbild och tanken är att den ska publiceras första tisdagen i varje månad.
Idag ser det ut såhär.

Nagano 1998

Shinkansen 1998

Moon

Foto: Vincent Moon

Här har du ett tips på en hemsida med både rörligt och still.
Du kan lätt sitta i många timmar och titta runt på den här sidan.

KC

Foto: KC Ortiz

Ta dig en titt på Chicagobaserade fotografen KC Ortiz hemsida du också.

Monster Children

Jag har ju lovat att skriva om Monster Children.

När jag var i Sydney nu så hittade jag ett magazin som såg ut som en fototidning.
Typ.
Jag köpte den direkt.
När jag kom hem till lägenheten så bläddrade jag igenom den och insåg att detta var bra.
Snygg layout och mycket bra korta intervjuer med fotografer. Jag insåg nog också att den var inriktad på foto, surfing och skateboard. Men också en del om gatukonst och illustrationer.
Jag mailade redaktionen och sen åkte jag dit och hälsade på.

Jag trivs verkligen på Sydsvenskan.
Det är bara så nyttigt att komma ut och se något annat ibland. Jag kan ibland bli avundsjuk på redaktionsmiljöerna.
Frilanskontoren.
Vad är det dom gör för att få till den där som jag tror är kreativa miljön?
Kanske inte bilden här ger miljön rättvisa direkt.
Men magkänslan är ändå sådär, shit, vad härligt det känns.
Jag föreläste både i Bergen och Stavanger förra året tror jag det var.
Här snackar vi också redaktioner.

Jag plockade med mig 9 nummer av magazinet som står här på mitt bord.
Jag gillar att läsa böcker eller tidningar med gula kom-ihåg lappar.
Saker jag måste läsa igen eller som jag måste kolla upp på nätet.
Dessa nio nummer är fulla med gula lappar.
Det är underbart.

På frågan varför varje nummer har två stycken olika omslag fick jag svaret:
- Varför inte?
Jag gillar det attityden.

Monster Children som magazinet heter ges ut i Australien och USA med kontor i Sydney och LA.
Varje nummer säljs i 80000 exemplar fick jag veta.

Du hittar dom på nätet också såklart.
Här.
Sådana här upplevelser blir jag verkligen glad av.

Hampus Lundgren

Foto: Hampus Lundgren

Det är mycket Hampus just nu. Jag läser om honom och bilden ovan i Kamera&Bild.
Hampus är också nominerad till Årets Bild och jag gjorde en intervju med honom.
Här kan du läsa den.
Jag skriver där att jag inte känner till honom så väl men så fel av mig.
Jag träffade honom i Amsterdam under VM i konstsim.
Dumt av mig.
Här ser du förresten det jag gjorde där nere.

Men nu är det inte mig det handlar om här. Det är ju Hampus.
Kolla in hans hemsida här och följ honom på hans blogg här.
Jag tror att han tagit Året Bild men kan han också bli årets fotograf tror du?
Vilken start för honom.

Sydsvenskans bildredaktion 1993

Mats Sjöström som var labbchef.

Jag sitter och scannar gamla negativ som du vet om du följer med här på bloggen.
Nu har jag hittat lite bilder från hur det såg ut 1993 när jag började på Sydsvenskan.
Labbet var den centrala delen av vårt jobb och vi delade med KvällsPosten.
Mats Sjöström var labbchef och det är också han du ser på bilden ovan här.
Han var kung på att göra färgkopior i maskinen han sitter vid. Han hade små pjattar som han stoppade in i den och efterbelyste och hade sig. Riktigt bra var det.
Låt oss kalla det dåtidens photoshop.

På redaktionen hade vi fotografer varsitt skåp och så ett bord med en telefon.
Det var den platsen vi hade och vi behövde heller inget mer.
Idag är vårt jobb mer ett data-tids-jobb med eget kontor och så.
Inte så att jag saknar den där tiden. Jag saknar Magnus du ser här nere på bilden.


Magnus af Geijerstam poserar i labbet. På bordet till vänster om honom kom dom svartvita bilderna ut och det var också där vi laddade färgfilm och stämplade bilderna.


Leif Å Andersson sitter på vårt gemensamma bord och ringer.


Leif Å Andersson, Ola Nilsson och Caij Ohlsson diskuterar dagens tidning.

Plugg

Jag ser att Linda Axelsson har en pluggannons idag i tidningen.

Gamla negativ 1

Raggarträff i Västerås.
1992.

Gamla negativ 2

Jag har ingen aning vad bilden är tagen. Ofta när jag ser bilder så trillar allt på plats.
I huvudet får jag en historia direkt.
Inte här.

Men det jag kan se på bilden är att det är härliga Tobias Röstlund som häller ut kemi, rätt ut i vasken på någon hotell.
Under några år där så reste jag och Tobias mycket på samma resor och jag har alltid gillat Tobias.
Idag jobbar han på Scanpix. Vi skrattar mycket när vi ses. Det är härligt.
Han gör mig glad.

Du kanske tycker detta är galet att han häller ut kemi rakt ut.
Lugn, lugn så var det då. Ingen fara. Han hade dessutom en väldigt bra sak som lät dosan snurra och som höll kemin varm.
Agitering och doppvärmare i ett på något sätt.
Du vet på den tiden, jag tror bilden är tagen 1992-1994 någon gång framkallade vi på hotelltoaletten.
Filmen skulle framkallas i C-41 om det var färg och då var det 7 minuter i 38 graders värme.
Men att jag inte minns vad lådan heter. Jag har faktiskt för mig att det var någon i Stockholm som byggde dom.
Jag har en om du vill köpa?
Sen bytte jag ut min till ett lite mer "combat-kit" för att minimera väskan så mycket som möjligt.

Mycket byts ut och det blir nytt men som du ser på bilden så består Pilicanväskan.

Gamla negativ 3

Mode.
Negativ.
1992.
Tror jag.

Gamla negativ 4

Jag sitter och scannar gamla negativ och diabilder med för den delen. Nostalgin får sig en riktig kick om jag säger så.
Min filosofi är att försöka hålla min familj utanför den här bloggen så mycket det går.
Det är inte alltid det går.

Här är min fina pappa. Bilden är tagen på Irland och året är 1986 eller kanske 1987.
Det är mitt första möte med Irland.
Jag och min pappa åker dit och bara är. Vi tycker maten är dålig minns jag och det luktar fruktansvärt i den lilla staden.
Det görs foder och det är foderfabriken som stinker får vi veta.
Maten är som sagt under all kritik och det är svårt att äta sig mätt minns jag.
Min pappa försöker ändå trycka i sig så mycket det går. Mycket för att visa mig att man inte ska vara så kräsen tror jag.
När vi tar en tripp till Cork går vi på Mc Donald´s för en lunch.
- Two Big mac please, hör jag min pappa säga.
Bra tänker jag.
- Vad vill du ha? frågar han mig sen och det är då jag inser att han är hungrig, farsgubben.

Som du kanske ser om du är riktigt insatt i fotografi så bär min pappa både på sin väska men även min fotoväska.
Han är ju som jag sa en väldigt fin pappa.
På den tiden fanns det inget finare än att ha en skinnfotoväska som någon gubbe i gamla stan sydde om jag mins rätt.
Alla coola (i mitt tycke) pressfotografer hade en sådan.
Jag hade fått låna min av Lars Höglund på VLT.
Jag var mäkta stolt och här bar alltså min pappa den åt mig.

Okej, det är lördag kväll och jag sitter och scannar negativ.
Va fan hade jag och du med för delen varit utan dina föräldrar?
Inget såklart för det är hela nyckeln till din existens.
Såklart.

Min fina mamma gick en fotokurs, jag vet inte vilket år det var men hon hävdar alltid att fotografiet kommer liksom från henne.
Ja, jag vet inte jag men jag minns att när jag väl började med det här så sände mamma upp mig ensam med tåget till Stockholm för att köpa min första riktiga kamera.
Jag var inte gammal men jag tog tåget dit själv och köpte en systemkamera.
Som jag minns det här och nu var det en Chinon CM-4. . Jag kan visa dig var kameraaffären låg utan problem än idag.
Den byttes ut till Nikon ganska snabbt och där var det Nikon FM2 och sen Nikon FA och sen Nikon F3.
Sen vidare i alla deras nummer och märken.

Min mamma offrade sin garderob så jag kunde ha labb hemma i skrubben.
Där luktade det styggt och där satt jag många timmar. Det var inte det bästa såklart men jag var väldigt, väldigt glad för det.
Jag kan såklart än idag känna en tacksamhet att min mamma lät mig vara där.
Det var dessutom mamma som gav mig min Durst. Min fina förstoringsapparat.
Alla skålar och så åkte vi tillsammans till Ikea och köpte en klocka med sekundvisare.
Så fin minns jag.

Tidigt, tidigt i livet ville jag bli brevbärare. Eller kanske golvläggare.
Min mamma sa åt mig att varför ska du ha fotot som hobby. Du kan ju jobba med det istället.
Så får det bli tänkte jag.
Jag ringde till tidningen och fick prao där när jag gick i 8:an.
Jag var 13 år och sedan dess har jag varit fast.
Tack vare min mamma som kickade mig i rätt riktigt och tack vare pappa som alltid också stöttat men som också precis hade blivit fotograferad av Lars Höglund som jag ringde till.
Ja, du ser.
Vad hade du varit utan din föräldrar?

När jag sen kom till VLT så finns det också många som betytt mycket för mig.
Men jag berättar väl om dom när jag kommit till den pärmen antar jag.

Tre systrar

Dagens "bilden" i Sydsvenskan

Lördag

Då var det lördag igen och solen skiner.
Det är kallt över hela Sverige.
Jag pratar med min kompis Tobbe och han rapporterar -35 från Västerbotten.
Har haft en bloggkris kan man säga i veckan.
Har inte pallat.
Har inte känt lusten.

Jag såg dock Elin Berges utställning som är i Malmö just nu på galleri Format.
Jag bjuder på en telefonbild från utställningen.

Min kompis Frennesson på jobbet har alltid mobbat mig för att jag är snål och inte betalar för Spotify.
Nu är det gjort, jag betalar.
Vad har hänt?
Reklamen är kvar och alla mina spellistor är borta och dessutom ser jag vad alla andra lyssnar på via det där förbannade facebook. Jag bryr mig verkligen inte om vad dom lyssnar på.
Lyckat.
Nej.
Men allt detta för 99 kr i månaden.

Kan detta vara en bra dag att "jacka" mina bilder från Australien?

Vi hade möte i PFK södra och stämde av Årets Bild.
Shit vad mina fina styrelsekompisar har jobbat. Det kommer bli hur fint som helst här nere.
Anmäl dig du också och kom på banketten.
Sen ska det andra rulla på också och vi kommer snart gå ut med en kallelse till årsmöte.

Ha en fin lördag.

Dom tomma stegen

Det var en bit av bildjournalistikens sorgedag idag.
Bonnier har gett Sydsvenskan i uppgift att skära ner kostnadsmassan och idag kom beskedet.
Två fotografer, sist in får lämna Sydsvenskan.

Det är en sån otrolig förlust för oss att Johan Bävman och Kalle Melander nu måste lämna företaget.
Mina fina rekryteringar som vi gjorde under min tid som chef. Emma Larsson också men henne får vi ha kvar och mysa med.
Tack och lov i allt.

Är du inköpare av fotograf eller bilder, hör då av dig till Kalle eller Johan.
Jag går i god för dom, du kommer bli mer än nöjd.
Tror du mig inte, sök på deras namn här i bloggen så ser du vad jag skrivit om dom tidigare.
Årets Fotograf, Årets Bild, Årets utlandsreportage, world press photo... räcker det.

Vet inte hur vi ska gå vidare just nu.
Tomt. Trött och matt.

Jag tog med Kalle direkt idag när beskedet kommit till Landskrona för att se Martin Bogrens utställning på museet.
Vi kom halv tolv och dom öppnade 12 så vi gick och åt en god lunch och pratade.
När vi var färdiga så var inte utställningen i museet utan på konstmuseet som ligger 200 meter längre bort.
Det var inte öppet alls men det såg väldigt fint ut genom fönstren.
Får göra ett nytt försök.


Jag har fått två maffiga böcker som jag ska ta mig an.
Ligger här på bordet.

Imorgon ska vi ses i PFK södra. Då kommer Torbjörn Andersson berätta om alla priser i Årets Bild.
Då får jag alltså veta mycket som jag är nyfiken på.
Imorgon kväll vid 20 sådär vet jag.

Jag vet inte vad jag ska skriva om idag, allt känns lite meningslöst.

Förresten. Jag ljög om det där med Torbjörn. Vi ska ha möte, han kommer inte berätta någonting.
Dels för att han inte får men också för att jag inte vill.
Det blir mer spännande då.

Jag får ett fint sms av min vän Emil Malmborg. Han är fin, det har jag alltid sagt.
Tack kompis.
Hoppas du njöt Kiev.