Foto: Ivor Prickett
I tisdags avslöjades vilka bilder som är nominerade till World Press Photo. En av de bilder som är nominerade till "Årets Bild" ser du här ovan. Den är tagen av Ivor Prickett från Irland och du finner hans hemsida här. Det är en stark bild som visar konsekvenserna av ett långt och vidrigt krig. Såhär blir det. Ahmed kommer troligen se ut såhär framöver och hans flickvän kan (på bilden åtminstone) inte riktigt titta på honom. Bilden kan mycket väl vinna tävlingen.
Det är nytt sedan förra året att WPP nu nominerar 6 bilder i den kategorin. I de andra klasserna får du pris men vet inte om du är 1, 2 eller 3:a förrän på prisutdelningen i Amsterdam i april månad. Nytt för i år är också att INGEN fotograf från Skandinaien är nominerad, det var riktigt länge sedan. Jag tror vi får gå tillbaka till 90-talet för att se det vara på det sättet.
Visst, det finns många bra bilder men sådär jätteimponerad är jag inte över de bilder som är nominerade. Mycket har jag sett förr och det jag inte sett tidigare hade jag kunnat slippa ärligt talat. Visst, det är bra att WPP tänker nytt men det finns väl mellanlägen? Färg och form före innehåll känns tråkigt och förutseende även här. Ta dig gärna en titt du också, det gör du här.
Long-term projects är bra för tävlingen, kul med ett forum för de större, längre grejerna.
Sportklasserna som oftare och oftare känns svaga tycker jag, även om jag kan älska basketbilden tagen av Mark Blinch, hans hemsida finner du här.
Bilderna som prisas i den här tävlingen är ofta otroligt genomarbetade och perfekta, men ämnen känns lite samma från år till år tycker jag. Natur och sport är de klasser som varierar sig mest.
Politikens bildchef Thomas Borberg och Henriette Lind sammanfattar det såklart fint på deras sida.
Snabba är dem också, det kommer nästan direkt efter släppningen. Thomas berättar om varje bild som är nominerad, jag tycker du både ska titta och lyssna på det här.
Ser att också Jyllands-Postens bildchef Brian Karmark tycker till om bilderna. Du ser mer här.
Vad saknar du då?
Jag tror jag vill bli mer överraskad. Att det ska kännas mer i magen. Tycker att Poy börjar kännas bredare och roligare. De har också fler klasser så där har skandinaverna kunnat ta sig in på listan också. Du har koll på deras bilder va, annars ser du mer här. En del bilder återkommer såklart i båda tävlingarna, men Poy släpper in andra typer av berättelser.
Dagens Nyheters Roger Turesson och hans serie på Greta Thunberg kommer in på listan här vilket känns roligt. Inte bara för att Roger är svensk utan för att det är en annan typ av bilder, på ett viktigt ämne/person som varit minst sagt het under 2019. Du ser hans serie här.
Foto: Roger Turesson/DN
Paul Hansen och Mads Nissen är andra fotografer som än så länge taget sig in på listan över prisade fotografer i årets POY.
Här är samma "problem" med sportklasserna och så har de på tok för många klasser i det ämnet. Men sport är stort i USA/Internationellt och det syns också på de prisade bilderna. Vinner i klassen "Sport Life" (vad det nu är, det är väl allt gissar jag) gör en bild på Tiger Woods som jublar vid 18:e hålet och det visar bara att de vill prisa de där slöaste fotografierna. De som sladdar in med sin tjänstebil i sista sekund och sätter sig vid green med 70-200mm och tar en jubelbild. Visst, de ska ju finnas där, men är det de bilderna som ska prisas som de bästa från året? Ingen tanke, inget nytt eller kreativt.
Bilden är tagen av AP-fotografen David J Philips och ingen skugga över honom. Han kan mycket väl vara specialiserad på golf, han kan ha gått 36 hål den där dagen med tunga objektiv och "säkrat" en bild när Tiger vinner tävlingen. Bilden är viktig för AP, men ska den vinna av alla sportbilder som är insända i just den här klassen, jag vet inte. Ska vi inte kräva mer, är du med hur jag tänker?
Foto: David J Philips
Du är bara bitter för att du inte fick pris tänker du, men så är det inte. Jag tävlade inte ens i POY och till WPP skickade jag in 2 bilder, det har verkligen inte med det att göra. Men jag söker bara nyare historier, berättade på lite annat sätt. Jag kan älska fotografen Axelle de Russé historia från Svalbard, kolla in den här. Men kolla också in hennes hemsida här.
Det finns såklart mycket , mycket mer jag gillar men i vissa klasser vill jag ha mer nytänk.
Roligt med det rörliga berättandet också. Jag tycker det växer från år till år.
Jag har tyvärr bara hunnit se "Field of vision" som är nominerad i WPP:
Field of Vision - Scenes from a Dry City from Field of Vision on Vimeo.
Du som inte jobbar me det här förstår nog inte varför det är sådant tjat om de här tävlingarna. Men de är viktiga för att få historierna att leva längre och höja värdet av oss som berättar dem. Utan att sätta sig på en för stor häst alltså. Jag tycker det alltid har varit väldigt roligt och spännande.
Lärorikt om inte annat, men nu vill jag lära och inspireras mer alltså, i vissa klasser.
I Skandinavien så väntar snart prisutdelningar i de egna tävlingarna. Först ut är Danmark med prisutdelning fredagen den 6/3 i Köpenhamn. Sen kommer Norge med prisutdelningen fredagen den 13/3 i Oslo. Sist ut är Sverige som har sin prisutdelning lördagen den 21/3 i Helsingborg och jag har tackat ja till att hålla i den prisceremonin igen. Såg du att jag gjorde en film om de som är nominerade för första gången? Jag träffar Petter Arvidson, Svetlana P. Jansson, Sarah Hartvigsen Juncker och Hanna Kristin Hjardar.
Se den och så ses vi framöver!
