Huvudstaden, nu igen...

Vaknar ju på en löjligt bra sida idag. Slår upp fönstret och ett sommarstockholm möter mig.
Jag drar på mungipan. Allt känns lätt och ledigt idag.
Underbart! Vilket humör.
Jag plåtar skuggor, det gjorde jag sist jag var här också.
Jag bjuder på en till.

Med mitt glada jag och med iPoden i öronen går jag med raska steg in mot stan från Fridhemsplan i mina ballongskor. Jag sjunger med även om jag är lite rosslig i halsen och så, så känner jag mig glad som bara den. Ballongskorna är fotografens bästa vän enligt min kompis Tobbe i Umeå. Han lurade på mig ett par och nu har jag dom och går längs gatan som en svävande rakryggad stolt man.
Det är bra för ryggen sägs det och nu kan jag nog instämma på det. Man går väldigt "rätt"
Man känner sig bra i ryggen. Dom är dyra men har du problem med ryggen så kan det här vara ett bra alternativ. Kolla mer här.

Jag kommer fram till stan och där väntar Kalle, ni vet Årets Bild-Kalle.
Han och jag njuter en frukost på ett kafé och det smaskas räkmackor och snackas fotografi så majonäsen fräser runt bordet.
Kalle är ju en otrolig människa. Stor inspiratör och glädjespridare.
Härligt med sådana vänner. Vi kikar in på Kulturhuset och ser Lennart Nilssons utställning om Stockholm. Fina bilder från 50- talets Stockholm med reportage namn som:

Regeringen som rymde
Herrar med smak
Pengar, pengar, pengar
Nästan allt på Berns
Våren- vad är det?

Så lätt och inte alls tillkonstart som man ibland kan se i dagens tidningar.
Enkelt och ett viktigt tidsdokument.
Vi vandrar vidare och ser konstfoto av Nina Gorfer och Sarah Cooper.
Jag kan inte låta bli att gilla det och rundar av med Lennart Johanssons artistbilder som hänger ute, uppe på balkongen.
Njuter en glass i Kungsträdgården och snackar mer om foto och livet.
Glass är bra för halsen, det har min mamma alltid sagt.
Den tar slut lite för fort bara...

Kalle går till jobbet och jag tar tunnelbanan ”hem” och jag köper med mig sushi på vägen. På tåget ser jag att Coldplays senaste skiva säljs men finns inte på Itunes store när jag kopplar upp mig. Men jag ser att en av bandmedlemmarna sitter med en Leica i handen. Lite coolt men jag får vänta på deras musik några dagar till.
Nu ska jag använda resten av den här soliga dagen och förbereda mig för föredrag och ångesten är rätt stor. Vad ska jag säga?
Nej, nu kan jag inte dra på det mer, sätt igång!
NU!

Hur det gick med Holganegativen? Jo, jag tror det funkar ändå. Jag hann bara se det snabbt men jag ska scanna så återkommer jag. Dom blir ju inte kvadratiska men då får jag väl köra 6x4,5 då...inte mer med det.
Sätt igång!
Ja, ja...förlåt.