För en vecka sedan var det Årets Bild i Norrköping. Kanske årets höjdpunkt på något sätt i vår bransch. Men det är ju inte där det skapas bildjournalistik direkt men ändå, det är bra att träffas och ha kul ihop. Viktigt tror jag.
Tyvärr åker jag alltid från en sån där fest med känslan av att jag inte hann snacka med alla jag ville och att tiden rusat fram.
Jag brukar också känna en form av tomhet efter Årets Bild.
Jaha, och nu då liksom?
Vardagen igen och det kan ha med att jag förväntar mig mycket inför prisutdelningen och festen.
De gånger jag har haft förmånen att ta emot pris har det varit ännu värre.
Tomt.
Men nu gäller det att ta nya tag och gå vidare. Jag tror bildjournalistsverige skulle klara av en hösthelg också där vi får chansen att träffas och byta erfarenheter. Några föreläsare skulle kunna hålla igång det. Men då har vi ju Perpignan. Det är bra det.
På Årets Bild har jag de sista tre åren (dom jag har varit chef på) haft en liten samling på mitt rum mellan prisutdelningen och middagen. Det är fint när vi på Sydsvenskan träffas och skålar och hurrar för varandra. Jag brukar fixa några presenter också som jag delar ut. Det är en rolig del.
Förra året gav jag en liten fotobok till alla som var med på plats men det blev väldigt rörigt det hela.
Så i år nöjde jag mig med att köpa böcker till de prisade. Jag började med det innan jul och beställde från England via nätet.
Bra tips om du ska köpa böcker, det är billigt och från England slipper du tull.
Åsa Sjöström fick dagen innan Årets Bild ett cancerpris som hon tog emot i Stockholm.
Åsa ska åka till Afrika snart på ett stipendium som hon fått så jag beställde
Don Mc Cullins bok ”In Africa” för jag tyckte det var passande.
Amelie Herbertsson är vår duktiga praktikant. Hon fick pris i bildspelsklassen och jobbet är på riktigt. Allvarligt så jag tyckte
Amelie behöver bläddra lite i
Martin Parrs ”The last resort”.Johan Bävman fick i sin tur pris i svenskt vardagsliv. En älg som kikar in i en bil och där har vi humorn och vardagen på ett fint sätt. Till honom valde jag
Eugene Richards ”War is Personal”.Hussein El-Alawi fick ett specialpris för sina Syrienbilder. Till honom valde jag
Robert Capas dagbok från kriget som heter ”Krigsfotografen”. Manligt, hårt och mycket text. Precis vad jag tyckte
Hussein behövde.
Det är en rolig del av Årets Bild. Att tänka till, att visa uppskattning.
Bonda ihop sig och gotta sig i framgångarna.
Nu får vi dock lämna tomheten och gå vidare och se till att vi är med på pallen även nästa år.
Vi, eller jag är stolt över att vi de sista 5 åren kammat hem 14 priser. Jag vet, det är vad Wennman gjort innan vi kommit halvvägs på en vanlig ÅB kväll. Men det som känns extra bra är att vi på de sista fem åren lyckats få med 8 fotografer på pallen.
Jag är nyfiken vem nästa års ”debutant” från oss som är som är med på listan som släpps i slutet av januari 2012.
Nu måste jag jobba lite, bilderna är från mitt rum, strax innan middagen för en vecka sedan alltså.
Hela Sydsvenskangänget förutom
Frennesson och
Thomas som stannade hemma.
Javisst, det är lite så vi jobbar på Sydsvenskan.
