Att Sveriges största bildtidning, på den tiden (efter tidningen Se) var ett faktum. Att dom idag lägger ner hela bildjournalistiken känns som ett hån.
När Tommy Pedersen skriver på Facebook att han är uppsagd efter 41 år på Expressen börjar jag nästan gråta.
Va fan är det som händer?
Visst, det kan säkert vara så att det är frilansarnas tid som gäller nu men med 0 bildmänniskor på redaktionen tror jag inte vi ska räkna med den tidningen så länge till.
Eller någon tidning alls, eftersom alla tar efter konceptet.
Det är snart slutet av slutet.
Jag satsade på en bransch som nu försvinner helt.
På samma gång ska det satsas på rörliga bilder och vem ska göra det frågar jag mig?
Hur ska det kunna rädda ekonomin och vem ska göra det?
Jan Delden, Hasse Persson, Jan Düsing, Jacob Forsell, Torbjörn Andersson, Roger Turesson, Paul Hansen och Jens Assur.
Rätt många har passerat Expressens bildredaktion och i många, många år var det på något sätt facit för svensk bildjournalistik även om jag inte var sådär väldigt imponerad av allt som gjordes, men ändå.
Nu är allt nerlagt.
Jag tror inte på det, jag är rädd för att för många hänger på trenden och så finns inte branschen mer.
Det känns tungt och tråkigt, både för fina kollegor och för hela karusellen.
Att jag struntade i gymnasiet känns som en dålig idé helt plötsligt.
Men vad ska man bli nu?
Visst, kirurgin har alltid lockat men kan man få jobb där?
Titthål kanske?
Fan, fan, fan som Thåström skulle ha sagt.
Ja, inte om detta kanske men du fattar.
Här nere fungerar heller ingenting. Det spanska nätet är ju mer än ett skämt.
När jag ska sända hem en liten film tar det 244 minuter.
Jag byter ställe och tänker att jag kan sända från stadion och där tar det 188 minuter.
Lite snabbare alltså.
Strömmen tar slut och datorn dör.
Nej. Inga kontakter mer än på podiet. Inte läge.
DN ska helt plötsligt ha mina kort (nu tror jag säkert det blir TT i tidningen ändå men jag ska lägga tid på det).
Taxi till Starbacks.
134 minuter.
Tillbaka på hotellet, på tok för sent och visst..här rullar det iväg på 18 minuter.
En riktig skitdag helt enkelt.
Bilden är på Magnus Eriksson (bra kille) när han anländer Madrid och på väg in på hotellet.
5 kommentarer:
Vi är många som deppar idag!
Oerhört trist
Vilken tragedi, mycket tråkigt att höra!
Det är tragiskt, väldigt tragiskt. Bildjournalistiken är så oerhörd viktig att förmedla nyheter och utsatta människor. Förmedla glädje och motverka fientlighet mot andra kulturer. Sprida kunskap. Jag tänker på det tidsdokument som kommer utgå, som kommer försvinna över tid då det inte kommer finnas stillbilder bevarade till eftervärlden från katastrofer och vardagliga händelser. Äh, fan trist.
Det du borde satsa på är att bli en duktig psykolog med en snabb miniräknare. - I alla fall om vi ska utgå från VD:n Gunilla Herlitz framtidsvision i tidningen Affärsvärldens senaste nummer. Apropå koncernens sparpaket utvecklar hon sina tankar kring hur journalistiken bör utvecklas framöver:
"Men vad jag är säker på är att vi står inför ett stort kompetensskifte där vissa tjänster försvinner och andra kompetenser måste rekryteras. Det kan handla om beteendevetare, matematiker eller andra vilkas kunskaper passar in i den nya tidningsvärlden."
"I dag går den mesta kraften åt att producera den papperstidning som ska komma ut i morgon. Men det måste naturligtvis förändras i takt med att papperstidningarna dör."
Skicka en kommentar