Jag har i detta inlägget samlat ihop en massa fin multimediajournalistik.
Listan finns på POYi:s hemsida.
Detta är alltså vinnare i kategorin Årets Multimedia-journalist.
Om du bläddrar ner i bloggen finner du fler bidrag i andra klasser, men jag vet att du har att göra bara med det här inlägget. Men som sagt, det finns mer alltså.
Här bjuder jag dig på en fin resa i storytelling i ett och samma inlägg.
Är du inte mätt efter detta så finns det mer alltså, bara fortsätt längre ner i bloggen.
De svenska och danska bidragen som fått priser finner du där bland annat.
Men vinnaren i den här klassen ligger bakom detta, detta, detta, detta och detta.
2:a i den här kategorin ligger bakom detta:
3:an ligger bakom detta, detta, detta, detta och detta.
Hedersomnämnande gick till följande projekt.
Men se gärna också detta, detta, detta, detta och detta som fanns med i prislistan.
Håll till godo.
måndag 29 februari 2016
Multimedia Issue Reporting Story
Multimedia Feature Story
Här är vinnaren New York Times i den kategorin.
Här under ser du tredjepristagaren och resten finns det inga länkar till.
Här under ser du tredjepristagaren och resten finns det inga länkar till.
Documentary project of the year!
Erik Wiman, Kenan Habul och Carina Bergfeldt har tillsammans med fotograferna Andreas Bardell och Peter Wixtröm nästan vunnit "Documentary project of the year" i POY.
De utser enbart en vinnare och det var detta som vann.
Men med bland finalisterna finns alltså Aftonbladet med det här projektet.
Grattis!
De utser enbart en vinnare och det var detta som vann.
Men med bland finalisterna finns alltså Aftonbladet med det här projektet.
Grattis!
Magnus/Jenny & Christian/Kristoffer
Foto: Magnus Wennman/Aftonbladet
Du såg att Magnus Wennman och Jenny Svenberg fick ett hedersomnämnande i Multimedia Issue Reporting Story va?
Här ser du deras bidrag.
Grattis!
Christian Als och Kristoffer Juel fick också ett hedersomnämnande i samma klass.
Deras bidrag ser du här under.
Tillykke!
Casper Dalhoff
Foto: Casper Dalhoff
Du såg att trevlige/duktige Casper Dalhoff vann pris i POY va?
Han vann med sitt reportage i klassen Community Awardness Award.
Tillykke Casper!
Skottår
Idag, eller i år är det skottår.
Den här dagen är extra alltså.
29 februari.
Låt mig kalla det en mötesdag där mötena avlöser varandra.
Full fart.
Jag har egentligen ingenting att förmedla, vilket jag vet inte är något att skriva om.
Men jag köpte precis en skärm åtminstone.
Bara det.
Ha en fin ny vecka!
(Bilden är från Berlin såklart)
söndag 28 februari 2016
Olof Palme
Olof Palmes död var mitt först uppdrag som fotograf.
Jag var 14 år och hade jobbat hårt för att finna något fotografiskt som praoplats i Västerås.
Det var svårt, men jag kunde få vara på en kameraaffär, men det tyckte jag inte hade så mycket med fotografi att göra egentligen.
Jag bodde i ett radhusområde i norra Västerås i gult tegel blandat med svart och vitt trä.
Tryggt och fint och i mitt pojkrum hade jag fyllt väggarna med löpsedlar från alla tänkbara tidningar.
Man såg inte tapeten och ur min fina Yamaha-stereo blandade jag U2, Imperiet med Clash och mer punkrelaterad musik.
I en större garderob hade jag ett litet mörkrum som jag ägnade mina kvällar i.
Jag spelade fotboll och bandy, men ungefär vid den här tiden började det bli ointressant.
Det blev så seriöst och jag minns så väl en gång när jag kom in i omklädningsrummet och materialaren hade hängt upp kläderna jag skulle spela i på krok och galge (visst, detta var lite senare) men där tappade jag det lite.
Jag gick i 8:an och jag minns att skolan (Hagaskolan) var uppdelad i tre större hus.
Ett för sjuorna och ett för åttorna och ett för läskiga niorna.
Jag gick i mellanhuset alltså och det jag minns från 8:an var att man skulle få TBC-spruta, ha sexualkunskap med generad lärare och ha FA (fria aktiviteter) då jag valde Bridge för läraren bjöd alltid på Bridgeblandning.
Foto "kunde jag ju redan".
Jag ringde tidningen VLT i Västerås och frågade om det fanns någon praoplats på fotoavdelningen.
Det gjorde det inte.
Då ringde jag hem till en av fotograferna (Lars Höglund, han hade nämligen fotograferat min pappa).
- Får jag göra prao med dig på mitt sportlov, frågade jag.
- Javisst, det går bra. Då har vi ju ingen prao här, sa han.
Lyckan var total och som jag såg fram emot mitt sportlov året 1986.
Jag åkte mer eller mindre som vanligt på läger med Röda korset (som jag också var engagerad i) till Klackbergsgården i Norberg och hann åka lite skidor, lägga några bandage och blåsa i dockan Anna innan jag var tvungen att sticka på prao.
Alla mina kompisar tyckte det där var galet av mig, men jag minns hur jag trippade ner för den långa (nåja) trätrappan från bobyggnaden och åkte tillbaka till Västerås för att dagen efter stega in på VLT på Slottsgatan.
Jag minns inte idag om det var första eller andra dagen, men jag vill få det till att det var första dagen som jag fick åka med Lars Höglund till Sveavägen i Stockholm för att fotografera korsningen där Olof Palme sköts.
Lars hade en liten vit Golf och att få åka till huvudstaden med en låda Tri-x var galet stort för mig.
Bara det där med att det stod stora lådor med 50-pack med Tri-x tyckte jag var så stort.
- Det är bara att ta, sa Lars till mig.
Jag ryckte åt mig en 4-5 rullar men han tömde en sån där kartong i min kameraväska och jag började nästan gråta av lycka.
Visst, jag tänkte direkt att det här räcker till min kamrat Göran Thorén också.
Lätt!
(att jag fick fler rullar dagen efter fanns inte med i min fundering över huvud taget).
När vi kom upp till Sveavägen fick jag fotografera precis som jag ville och jag gjorde det också med min enkla kamerautrustning och jag spanade in hur Lars Höglund gjorde också.
Hur han rörde sig och hur han såg ut. Han hade en blå fotoväst (som jag också hade bara några månader senare) och han hade en fin skinnväska till kameraväska uppsydd av en man i Stockholm.
Den var inte optimal men jag såg ju att alla proffsen hade en sån och den fick jag senare låna till en resa till Irland.
Så stolt jag var!
Sen köpte alla en svart Adidas-väska som blev populär och den kunde jag ju också ha utan att be någon sy upp en åt mig, men det är en annan historia.
Lars Höglund hade i uppdrag att ta en färgbild till förstasidan och bara det var stort på den tiden.
Två kamerahus hade alla. En med svartvit film och en med färgdia.
Jag minns att Lars tog några färgbilder som dagen efter hamnade på förstasidan.
Röda rosor och rött blod. En närbild.
Jag minns när vi gick upp i Oxbacken och hämtade de där färgdiorna.
Så fint det var, så bra bilderna blev.
Mina bilder hittar jag inte idag såklart, men det var där jag blev helt tagen av yrket.
Allt med Palme var jag inte så insatt i över huvudtaget, jag minns att jag noterade att det låg en fin affär bredvid mordplatsen som sålde konstnärsmaterial som jag kanske kunde besöka om jag kom tillbaka.
Det var mer på den nivån.
Men så stort jag tyckte det var att få komma till jobbet och få åka till Stockholm och fotografera för att dagen efter se det i tidningen.
Ja, att hela Västmanland skulle se ens bilder i tidningen.
Det var stort.
Jag blev kvar på tidningen och senare såg jag till att vi bytte ut de där Tri-x filmerna till Fuji Neopan efter otaliga tester i D-76:an (det var framkallningen).
Nog tyckte vi den hade finare ton och korn än Tri-x?
Så fick det bli åtminstone och så roligt jag hade på bildredaktionen på VLT.
Det skulle inte dröja särskilt länge innan jag fick in min första bild i tidningen heller.
Jag fick följa med Per G Norén på uppdrag till Dalarö också det i Stockholmstrakten.
Det var en stor segeltävling och vi kanske kunde ha en liten bild på en besättning från Västerås.
"Pelle" sa till mig att den kunde jag ta och det gjorde jag och dagen efter stod det mitt namn i tidningen.
Strax efter det hade jag den stora dragaren på förstasidan som jag tog på eget bevåg på en rivning av ett hus i Västersås.
Sen var det kört kan man säga.
Så nu när alla minns Olof Palme så tänker jag var jag var när han sköts.
Jag var ung och på väg in i yrket som 14-åring med en väska full med gul-gröna filmburkar.
lördag 27 februari 2016
Lördag 27/2-2016
Jag har precis lagt några fulla dagar bakom mig.
Senast nu med tre dagars uppdrag med ny bekantskap med trevlig reporter.
Härligt!
När jag stod på perrongen på Hyllie station dök dessutom Fredrik Hjerling upp och det var så länge sedan jag såg honom.
Fint, han har nära till skratt, eller han får mig lätt att skratta och det har jag alltid gillat.
Vi jobbade ihop på Aftonbladet ett tag, visst det är inte igår men ändå.
Vi hade roligt redan då.
Det blir som att det här är fredag nu och jag har varit dålig på bloggen, förlåt.
Bilden är från Berlin såklart.
Livet går vidare.
Min fina kamrat Hussein El-Alawi har hållit i en fotokurs under sportlovet och du ser med lätthet ett inslag här.
Spela fram till 9 minuter cirka så ser du honom.
Erik Johansson hade vernissage igår på Fotografiska och jag tycker du ska gå och kika på det om du kan.
Han är kreativ och DN skriver också om utställningen, kolla här.
Kolla också in Eriks hemsida där du på vissa bilder kan se och följa hur han bygger upp sina bilder i photoshop. Spännande.
Jag har fått mycket hejar-rop om nästa helgs uppdrag på Årets Bild.
Roligt, tack.
Ska jag kanske vara nervös för det, jag har inte kommit dit riktigt ännu.
Men det borde jag kanske?
Vivian Maier ställer ut både i Helsingborg och Stockholm just nu så jag rundar av detta inägget med en kort film om henne.
Ha en fin helg!
Senast nu med tre dagars uppdrag med ny bekantskap med trevlig reporter.
Härligt!
När jag stod på perrongen på Hyllie station dök dessutom Fredrik Hjerling upp och det var så länge sedan jag såg honom.
Fint, han har nära till skratt, eller han får mig lätt att skratta och det har jag alltid gillat.
Vi jobbade ihop på Aftonbladet ett tag, visst det är inte igår men ändå.
Vi hade roligt redan då.
Det blir som att det här är fredag nu och jag har varit dålig på bloggen, förlåt.
Bilden är från Berlin såklart.
Livet går vidare.
Min fina kamrat Hussein El-Alawi har hållit i en fotokurs under sportlovet och du ser med lätthet ett inslag här.
Spela fram till 9 minuter cirka så ser du honom.
Erik Johansson hade vernissage igår på Fotografiska och jag tycker du ska gå och kika på det om du kan.
Han är kreativ och DN skriver också om utställningen, kolla här.
Kolla också in Eriks hemsida där du på vissa bilder kan se och följa hur han bygger upp sina bilder i photoshop. Spännande.
Jag har fått mycket hejar-rop om nästa helgs uppdrag på Årets Bild.
Roligt, tack.
Ska jag kanske vara nervös för det, jag har inte kommit dit riktigt ännu.
Men det borde jag kanske?
Vivian Maier ställer ut både i Helsingborg och Stockholm just nu så jag rundar av detta inägget med en kort film om henne.
Ha en fin helg!
torsdag 25 februari 2016
12 till 4 till 1
"När vi gick från 12 fotografer till fyra och jag vill säga att bildkvaliteten och mängden bilder har inte försämrats på grund av det."
Cecilia Krönlein, chefredaktör GP
Vilken respekt, vilken kunskap.
Låt oss som bläddrar i skiten få avgöra det.
Ja, du läste om det på journalisten va?
Här gör du det annars. Men jag var först som nyhetskälla.
Cecilia Krönlein, chefredaktör GP
Vilken respekt, vilken kunskap.
Låt oss som bläddrar i skiten få avgöra det.
Ja, du läste om det på journalisten va?
Här gör du det annars. Men jag var först som nyhetskälla.
onsdag 24 februari 2016
GP drar ner ordentligt!
Enligt säkra källor (som det heter) har idag GP:s ledning meddelat personalen att de behåller EN fotograf och EN bildredaktör på bildredaktionen.
Eller redaktionen förresten...
Det är såklart ytterst tråkiga nyheter. I många år var GP helt ledande inom bildjournalistiken.
Nu blir det svårare att upprätthålla.
Eller redaktionen förresten...
Det är såklart ytterst tråkiga nyheter. I många år var GP helt ledande inom bildjournalistiken.
Nu blir det svårare att upprätthålla.
Blommor på brinnande fartyg
Jag höll länge Gilles Peress som en av mina favoriter.
Därför blev jag glad när jag hittade en ny film på youtube med honom.
Du såg säkert filmen här i ett tidigare inlägg.
Jag plockade fram hans bok "The Graves" som jag har här i hyllan.
Det är en annorlunda "fotobok" som handlar om gravarna i Srebrenica och Vukovar.
Stark. Obehaglig.
Den är tryckt 1998 ser jag.
Fotografierna var rakare, enklare på den tiden. Effekterna var mindre.
Photoshop var inte lika stort och det var inte via det dataprogrammet som gjorde fotografiet.
Det var bilderna.
Idag utgår det mycket från effekterna och så kommer bilderna i andra hand många gånger.
Det är egentligen ingen framåtrörelse, men så är det bara.
Bredvid den boken står hans bok "The Silence" som handlar om folkmorden i Rwanda.
Men den kan vi snacka om en annan dag.
Jag minns att på den tiden kändes Gilles så produktiv och sen försvann han lite från fotohimlen.
Det gjorde han såklart inte men det kändes så då.
-------------------
Jag tror jag landade några fina uppdrag under gårdagen, det är fint.
Sara Johari kom tillbaka från Sydamerika och tog (såklart) sin skärm jag lånat på kontoret.
Nu måste jag finna en snabbt.
Idag har jag egentligen stämplat ut från kontoret eftersom jag ska jobba till helgen.
Bio väntar och annat bra med yngsta dottern.
Men det där har du egentligen inget med att göra, dessutom struntar du säkert i det.
-------------------
Resa till Jönköping bokad - check!
-------------------
Jag fick en fin lunch igår med Jörgen Johansson, Åsa Sjöström och Emma Larsson.
Jörgen var i stan och vi hade bokat in oss för en sittning.
Han har ett beundrande driv den där mannen, ja det har tjejerna också.
Det är inspirerande.
-------------------
Bilden är såklart från Fårö och min resa dit.
Strax till vänster om den här väderkvarnen/møllan ligger Ingmar Bergmans biograf, men den här var finare.
Jag tror jag rundar av detta inlägget med det rubriken utlovar.
Därför blev jag glad när jag hittade en ny film på youtube med honom.
Du såg säkert filmen här i ett tidigare inlägg.
Jag plockade fram hans bok "The Graves" som jag har här i hyllan.
Det är en annorlunda "fotobok" som handlar om gravarna i Srebrenica och Vukovar.
Stark. Obehaglig.
Den är tryckt 1998 ser jag.
Fotografierna var rakare, enklare på den tiden. Effekterna var mindre.
Photoshop var inte lika stort och det var inte via det dataprogrammet som gjorde fotografiet.
Det var bilderna.
Idag utgår det mycket från effekterna och så kommer bilderna i andra hand många gånger.
Det är egentligen ingen framåtrörelse, men så är det bara.
Bredvid den boken står hans bok "The Silence" som handlar om folkmorden i Rwanda.
Men den kan vi snacka om en annan dag.
Jag minns att på den tiden kändes Gilles så produktiv och sen försvann han lite från fotohimlen.
Det gjorde han såklart inte men det kändes så då.
-------------------
Jag tror jag landade några fina uppdrag under gårdagen, det är fint.
Sara Johari kom tillbaka från Sydamerika och tog (såklart) sin skärm jag lånat på kontoret.
Nu måste jag finna en snabbt.
Idag har jag egentligen stämplat ut från kontoret eftersom jag ska jobba till helgen.
Bio väntar och annat bra med yngsta dottern.
Men det där har du egentligen inget med att göra, dessutom struntar du säkert i det.
-------------------
Resa till Jönköping bokad - check!
-------------------
Jag fick en fin lunch igår med Jörgen Johansson, Åsa Sjöström och Emma Larsson.
Jörgen var i stan och vi hade bokat in oss för en sittning.
Han har ett beundrande driv den där mannen, ja det har tjejerna också.
Det är inspirerande.
-------------------
Bilden är såklart från Fårö och min resa dit.
Strax till vänster om den här väderkvarnen/møllan ligger Ingmar Bergmans biograf, men den här var finare.
Jag tror jag rundar av detta inlägget med det rubriken utlovar.
tisdag 23 februari 2016
23/2-2016
Bilden är inte tagen idag dock, den har någon vecka på sig.
Det blåste himla kallt där, vinden piskade in från Sverige kan man säga.
Men det var fint, bra sällskap också.
Ja, du har koll på det.
Inte samma energi idag som igår, jag vet inte varför. Det är något speciellt med måndagar kanske.
Tisdag är mer ett mellanting.
Jag måste köpa en skärm till kontoret, men vilken djungel.
Suck.
Ha en fin dag.
Det blåste himla kallt där, vinden piskade in från Sverige kan man säga.
Men det var fint, bra sällskap också.
Ja, du har koll på det.
Inte samma energi idag som igår, jag vet inte varför. Det är något speciellt med måndagar kanske.
Tisdag är mer ett mellanting.
Jag måste köpa en skärm till kontoret, men vilken djungel.
Suck.
Ha en fin dag.
måndag 22 februari 2016
Måndag morgon!
Det är ny vecka, ny måndag.
Härligt!
Jag är igång på nya kontoret sedan ett tag nu och kör för fullt.
Bilden är från Berlin såklart, ja det ser du ju som kan ditt Berlin.
Jag har en ny strategi idag för ett uppdrag jag ska göra i Lund vid lunchtid.
Mycket energi.
Såg du att Gunilla Herlitz ska sluta.
Du kan läsa om det här, här och här.
Martina Hoogland Ivanow tog emot det stora fotobokspriset.
Du läser mer om det här.
Läs om Emma Svensson här.
Ha en fin dag!
söndag 21 februari 2016
SFI-jobbet
Vi har på Sydsvenskan börjat publicera vårt arbete med att söka upp äldre studenter från SFI-klasserna.
Du kanske såg trailern jag gjorde igår, annars gör du det här.
Vi gjorde också en enkät, kan man säga med fyra elever som berättar och ger tips till nyanlända.
Här, här, här och här ser du dem.
Kolla vet ja.
Du kanske såg trailern jag gjorde igår, annars gör du det här.
Vi gjorde också en enkät, kan man säga med fyra elever som berättar och ger tips till nyanlända.
Här, här, här och här ser du dem.
Kolla vet ja.
Söndag
Jag hann se när Jo Inge Berget i Malmö FF gjorde 1-1 mot Sirius igår.
Senare gjorde han också 2-1.
På den här bilden klipper han till bollen som passerar till vänster om målvakten och in i mål.
Ja, ja.
Jag läser om world press photo. Warren Richardson tog den och ingen ville köpa bilden när han tagit den.
Nu är den utsedd till World Press Photo.
Läs du också här.
Tävlingarna kanske går mer och mer åt en egen värld ändå. Visst, bra bilder har inget med deras försäljningsvärde att göra, men kanske glappet mellan dagstidningarna och tävlingarna bara blir större och större.
Något att tänka på såhär på söndagen.
Du som också ligger hemma och tycker det är en tråkig söndag kan kolla in Antikmagasinet.
Senaste avsnittet handlar om Lars Tunbjörks fotografier.
Du ser det här.
Jag var på möte med Getty images i veckan och jag bläddrar i boken jag fick, "Year in Focus" och det är mycket bra grejer där.
Solen skiner, sa jag det?
Senare gjorde han också 2-1.
På den här bilden klipper han till bollen som passerar till vänster om målvakten och in i mål.
Ja, ja.
Jag läser om world press photo. Warren Richardson tog den och ingen ville köpa bilden när han tagit den.
Nu är den utsedd till World Press Photo.
Läs du också här.
Tävlingarna kanske går mer och mer åt en egen värld ändå. Visst, bra bilder har inget med deras försäljningsvärde att göra, men kanske glappet mellan dagstidningarna och tävlingarna bara blir större och större.
Något att tänka på såhär på söndagen.
Du som också ligger hemma och tycker det är en tråkig söndag kan kolla in Antikmagasinet.
Senaste avsnittet handlar om Lars Tunbjörks fotografier.
Du ser det här.
Jag var på möte med Getty images i veckan och jag bläddrar i boken jag fick, "Year in Focus" och det är mycket bra grejer där.
Solen skiner, sa jag det?
lördag 20 februari 2016
Priserna
Okej, det är på tok för mycket tjat om alla priser hit och dit just nu.
Men jag har nästan haft med alla det snurrar mycket om just nu i min julkalender.
Läs du också.
Jonas Lindkvist
Paul Hansen
Magnus Wennman
Jacob Ehrbahn
Okej, jag fattar att jag måste ha med Niclas Hammarström också.
Men jag har faktiskt haft en intervju med honom när han första gången blev nominerad i Årets Bild.
Läs den grejen här.
Men jag har nästan haft med alla det snurrar mycket om just nu i min julkalender.
Läs du också.
Jonas Lindkvist
Paul Hansen
Magnus Wennman
Jacob Ehrbahn
Okej, jag fattar att jag måste ha med Niclas Hammarström också.
Men jag har faktiskt haft en intervju med honom när han första gången blev nominerad i Årets Bild.
Läs den grejen här.
Lyckligt Lottad
Vi har också haft möte i veckan med tidningen Lyckligt Lottad.
Reportageidéer och nummer som strukturerats inför sommaren.
Säsong nummer två alltså.
Här ser du två filmer som jag gjorde. Tryckningen och sen läsningen kan vi säga.
Korta, lätta. Ta dig en titt.
SFI
Sista tiden har jag också fått chansen att jobba med en liten serie om SFI, kan vi säga.
Eller människor som läst på SFI för 5 år sedan.
Till den serien har jag gjort 5 små filmer varav en är en trailer till hela reportaget.
Första avsnittet var infört igår (fredag) och så löper det på från imorgon söndag.
Men du kan gott kolla på den lilla trailern jag gjorde.
Eller människor som läst på SFI för 5 år sedan.
Till den serien har jag gjort 5 små filmer varav en är en trailer till hela reportaget.
Första avsnittet var infört igår (fredag) och så löper det på från imorgon söndag.
Men du kan gott kolla på den lilla trailern jag gjorde.
Lördag
Det har varit stressiga dagar sista tiden.
Ett snabbt möte också på Getty Images, vilket var himla fint.
Bra gäng, god mat dessutom.
Tack Nils-Petter!
Det är mycket tävlingar nu och jag såg att POY tuffar på och har prisat Jacob Ehrbahn också.
Kul, grattis!
Kolla gärna in news picture story och issue reporting story.
Bra grejer.
Här gör det.
Jacob tar ett andrapris i news story.
Snart får alla tävlingar vara över så vardagen kan återgå som den ska.
Det för med sig mycket tankar och funderingar det där.
Var är jag, var vill jag?
Men jag är glad och stolt att Sverige fick med 4 fotografer i World Press Photo.
Det är stort.
Danmark hade med en i juryn, men brukar knipa många priser historiskt i den där tävlingen.
Jag har också i veckan flyttat in på Söderhavet som frilanskontoret jag nu sitter på heter.
Det är fint att gå till "jobbet".
Jag får mer gjort får jag för mig.
Ska bara bo in mig lite först.
Idag har Johan Bergmark vernissage i stan dessutom, ska bli fint att både se honom men också Almlof gallery.
Fotboll. MFF-Sirius
Middag.
Bio.
Det går i rasande tempo alltså.
Bilderna till det här inlägget är från Berlin som du ser, jag har inte hunnit kopiera bilder riktigt så mappen ligger fortfarande här och smutsar ner skrivbordet.
Men nu till veckan blir det mer ordning på allting.
Du vet, kontoret.
Bilden längst ner i det här inlägget är ovanvåningen på "mitt" favoritställe i Berlin.
Där sitter alla och jobbar med skärmar och det gäller att work harder!
Kameranörderi
World Press Photo har gjort en summering över vilka kameror vinnarbilderna tagit med.
Canon = 28 st
Nikon = 10 st
Nu har säkert den listan ändrats när Magnus Wennman kom in med 8 st Canonbilder till.
Canon = 28 st
Nikon = 10 st
Nu har säkert den listan ändrats när Magnus Wennman kom in med 8 st Canonbilder till.
WPP+SDS
I dagens Sydsvenskan fick jag chansen att skriva om World Press Photo.
När texten gick iväg hade jag inte en aning om Magnus Wennman som alltså också fick pris.Nu har de ändå strukit den delan av texten då jag "sågar" det som fick pris före honom.
Att fotografen smilar som en galning gjorde inte saken bättre.
Nåja, nu är det över åtminstone.
AP förstod bättre och drog in hela hans bidrag.
Att artikeln är daterad i Amsterdam är ju extra fint.
Här kan du läsa artikeln och se fler vinnarbilder förresten.
Politiken i Danmark är alltid vakna och de lät förra årets vinnare Mads Nissen kommentera bilderna i rörlig bild. Ta dig en titt här.
fredag 19 februari 2016
AP drog tillbaka sitt bidrag
NU har AP dragit tillbaka de mest märkliga prisbilderna som fick pris.
Det innebär att Magnus Wennman får ett pris i wolrd press photo också.
Läs mer här.
Grattis Magnus!
Fyra svenskar i world press photo.
Det innebär att Magnus Wennman får ett pris i wolrd press photo också.
Läs mer här.
Grattis Magnus!
Fyra svenskar i world press photo.
Jonas Lindkvist!
Foto: Jonas Lindkvist/DN
Tänk att min vapendragare och fina kamrat Jonas Lindkvist kammar hem ett pris i World Press Photo.
Det är så stort så jag nästan kissar på mig.
Tänk att han gör det med en bild från hans älskade sport konstsim också, det är extra roligt.Jag har själv suttit i simhallen och väntat på hans dotter när hon simmar upp och ner och åt alla håll.
Jonas tar några bilder, skojar med tränaren lite och springer ut och hämtar papper och torkar upp något smuts vid poolkanten.
På vägen ut håller han upp dörren till någon och bjuder på ett skratt.
Lätt och enkelt och vänligt och fint.
I sin väska har han sitt undervattenhus, några grodfötter, en vante och några fiskedrag.
Eller en kofot och något till motorbåten och den väskan symboliserar honom fint.
Det är ingen slump att han kallas för "Röran".
Det är lite rörigt runt Jonas Lindkvist nämligen. Hemma hos honom kan du lätt hitta en kamera där den inte ska vara eller något annat kamerajox någon annanstans.
Men när det kommer till hans bilder har han mer eller mindre full kontroll på allt.
Ber jag om en bild, låt oss säga bilden han tog på Lisa Nordén vid slottet för något år sedan.
Jonas hade lagt sig med dykdräkt i flera timmar innan Triathlon-starten och fick då en ny vinkel på Lisa Nordén när hon dyker ner, strax efter OS i London med slottet i bakgrunden.
Ber jag om den bilden (av någon anledning) så hittar han den direkt.
När det kommer till de där unika bilderna, eller nyare vinklarna är Jonas också en förebild.
Som med Lisa Nordén bilden alltså. Det är bara en av många.
Han fotograferar brottning från taket (OS i Aten, 2004) innan någon annan fattat att det går att sätta kameror i taket.
När Ara Abrahimian lägger sin medalj på mattan i Peking, står Jonas på en egen plats i lokalen.
Att han sedan har bilderna på Ara inne på hotellrummet när han ligger och surar i sängen är världsunikt. Sen tar han taxi med honom ut till flygplatsen nästa morgon som (såklart) enda fotograf i världen.
Det är nämligen lite så han jobbar.
Hans tävlingsinne driver honom framåt och han strävar alltid efter något nytt och berättande.
Det ska vara journalistiskt också, det är därför han jobbar som bildjournalist.
Om du frågar mig är detta långt ifrån hans bästa konstsimsbild, men det struntar vi i dag.
Sådär är det med tävlingar nämligen. Just nu var det denna som juryn valde och Jonas får åka ner till Amsterdam och njuta en fin helg.
Jag sitter i publiken och klappar händerna när han ska föreläsa.
Du kanske är sugen att gå vår workshop till sommaren?
Vi kommer med mer info om den såklart och möjligen är det jag som ska hoppa av nu, eller så ska jag bara inspireras av hans framgångar.
Så får det nog bli, för himla så mallig jag är för hans skull nu.
Hurra, hurra, hurra!
Jag vet, jag ligger efter med bloggandet.
Jag vet att jag ligger efter med bloggandet, men det finns fler förklaringar till det.
Det finns massor att blogga och skriva/tycka om just nu men jag har haft fullt upp senaste tiden.
Det är egentligen bara bra, men bloggen får "lida" lite av det.
Nu har jag precis lämnat lite större grejer och nu ska jag försöka komma ikapp med allt i mina rapporter här på bloggen.Visst, allt kommer inte nu men jag börjar beta av tankar jag har i huvudet alltså.
Bilden är från Fårö, hör och häpna. Det är Ingmars (och Ingrids) Bergmans gravsten.
torsdag 18 februari 2016
måndag 15 februari 2016
Tillbaka till nytt kontor
Efter en mer än härlig helg är jag tillbaka i Malmö.
Nytt kontor sitter jag på dessutom och det känns himla fint det också.
Helgen gick i vänskapens och fotografins tecken på Gotland.
Vi såg Ingmar Bergmans hus, vi samtalade mycket och åt god mat och skrattade.
Peter Claesson på bilden, Kalle Melander och Leif Å Andersson var sällskapet.
Underbara dessa helger.
Tack för möjligheten!
Jag såg (tack Joel Marklund) att det var VG:s fotograf Bjørn Steinar Delebekk som vann Årets sportbild.
Alltså ingen svensk men en norsk åtminstone.
På fredagen hade vi också i Visby alltså besök av den fina fotografen Tommy Söderlund.
Vilken bonus på helgen.
Han slutar på Gotlands-Tidning efter 34 år och dagen efter (på lördagen) var det en stor artikel om honom i tidningen.
Fin kille och duktig fotograf. Så synd att han tvingas sluta på tidningen.
För läsarna och produkten alltså.
Tommy fixar det lätt på andra sätt.
Nu är jag på ny stol och det känns fint det också.
Ska bo in mig ordentligt och komma på plats så blir säkert allt kalas.
Ny på jobbet idag alltså.
Såg du att Kontinent har satt ihop ett gäng bilder som du lätt kan kolla på här.
Gör det!
Min dotter Freja gör fina filmer och nu har hon gjort en intervju med sin syster.
Den kan du kolla på här om du vill.
Nu måste jag rusa vidare.
Nytt kontor sitter jag på dessutom och det känns himla fint det också.
Helgen gick i vänskapens och fotografins tecken på Gotland.
Vi såg Ingmar Bergmans hus, vi samtalade mycket och åt god mat och skrattade.
Peter Claesson på bilden, Kalle Melander och Leif Å Andersson var sällskapet.
Underbara dessa helger.
Tack för möjligheten!
Jag såg (tack Joel Marklund) att det var VG:s fotograf Bjørn Steinar Delebekk som vann Årets sportbild.
Alltså ingen svensk men en norsk åtminstone.
På fredagen hade vi också i Visby alltså besök av den fina fotografen Tommy Söderlund.
Vilken bonus på helgen.
Han slutar på Gotlands-Tidning efter 34 år och dagen efter (på lördagen) var det en stor artikel om honom i tidningen.
Fin kille och duktig fotograf. Så synd att han tvingas sluta på tidningen.
För läsarna och produkten alltså.
Tommy fixar det lätt på andra sätt.
Nu är jag på ny stol och det känns fint det också.
Ska bo in mig ordentligt och komma på plats så blir säkert allt kalas.
Ny på jobbet idag alltså.
Såg du att Kontinent har satt ihop ett gäng bilder som du lätt kan kolla på här.
Gör det!
Min dotter Freja gör fina filmer och nu har hon gjort en intervju med sin syster.
Den kan du kolla på här om du vill.
Nu måste jag rusa vidare.
söndag 14 februari 2016
torsdag 11 februari 2016
Anders Hansson
Anders Hansson är med i slutet i klassen "Spot news" ser jag nu på datorn så jag sänder ett sms till honom.
Han själv sitter i en skumpig bil i Ukraina.
Minst ett hedersomnämnande sägs det.
Jag rapporterar.
Han själv sitter i en skumpig bil i Ukraina.
Minst ett hedersomnämnande sägs det.
Jag rapporterar.
Torsdag 11/2
Nytt möter gammalt.
Berlin såklart.
"Destroy all smartphones" säger apan.
Som jag förstod det var det Joachim Ladefoged som vann i POY i news picture story.
Det är han värd, han är himla duktig och har alltid varit det.
Kolla gärna in hans hemsida också när du ändå är igång.
Enligt rykten, jag såg det inte själv tyvärr så kammade Magnus Wennman hem ett hedersomnämnande i porträttklassen också.
Kul! Grattis.
Själv är jag mitt i en större lämning och det är som det är med det, mycket att tänka på.
Men snart, är det färdigt. Skönt.
På måndag flyttar jag in på kontor och det blir en ny tid det också.
Ordning och reda, rutiner.
Äntligen kan man säga.
Jag sänder ut, via mail några idéer till olika redaktörer.
Inga svar. Jag blir galen på det där.
Bilen ska jag få hjälp med idag också, det känns som på tiden.
På många sätt.
Nu måste jag rusa vidare.
Ha det fint.
Berlin såklart.
"Destroy all smartphones" säger apan.
Som jag förstod det var det Joachim Ladefoged som vann i POY i news picture story.
Det är han värd, han är himla duktig och har alltid varit det.
Kolla gärna in hans hemsida också när du ändå är igång.
Enligt rykten, jag såg det inte själv tyvärr så kammade Magnus Wennman hem ett hedersomnämnande i porträttklassen också.
Kul! Grattis.
Själv är jag mitt i en större lämning och det är som det är med det, mycket att tänka på.
Men snart, är det färdigt. Skönt.
På måndag flyttar jag in på kontor och det blir en ny tid det också.
Ordning och reda, rutiner.
Äntligen kan man säga.
Jag sänder ut, via mail några idéer till olika redaktörer.
Inga svar. Jag blir galen på det där.
Bilen ska jag få hjälp med idag också, det känns som på tiden.
På många sätt.
Nu måste jag rusa vidare.
Ha det fint.
onsdag 10 februari 2016
1,5 miljon klick på bloggen
När jag vaknar upp ser jag att bloggen passerat 1,5 miljon besökare/klick eller vad du vill.
Det är ju såklart en liten milstolpe ändå.
Jag gick ut med en liten tävling till den person som skickade mig en skärmdump på den exakta siffran.
Grattis Mattias Karlsson, Stockholm.
Jag sänder dig ett litet bokpaket med posten.
Tack för att du tittat in då och då.
Det är ju såklart en liten milstolpe ändå.
Jag gick ut med en liten tävling till den person som skickade mig en skärmdump på den exakta siffran.
Grattis Mattias Karlsson, Stockholm.
Jag sänder dig ett litet bokpaket med posten.
Tack för att du tittat in då och då.
Årets Dagstidning 2
DN är också nominerade till årets redaktion.
Men hör och häpna, i motiveringen finns både form och bildjournalistik med.
Men hör och häpna, i motiveringen finns både form och bildjournalistik med.
Dagens Nyheter
"DN har lyckats genomföra ett omfattande förändringsarbete och samtidigt förädla den publicistiska kärnan med nytänkande i flera kanaler; digitalt, på papper och live. Med en strategisk kompetenssatsning har redaktionen attraherat profiler som har gett DN ännu starkare genomslag. Mitt i utvecklingsarbetet hävdar tidningen med framgång sin bildjournalistik och tidningsdesign".
Årets dagstidning!
Jag blir glad när jag ser att NA (Nerikes Allehanda) i Örebro är nominerade till Årets Dagstidning.
De jobbar hårt med att förbättra produktionen hela tiden och går framåt.
Bildjournalistiken har de satsat på länge.
Det gjorde vi också på Sydsvenskan när vi blev just Årets dagstidning.
Läs bara nomineringen:
De jobbar hårt med att förbättra produktionen hela tiden och går framåt.
Bildjournalistiken har de satsat på länge.
Det gjorde vi också på Sydsvenskan när vi blev just Årets dagstidning.
Läs bara nomineringen:
Nerikes Allehanda
Tidningen har bestämt sig – den regionala publiken ska få det bästa i alla tänkbara kanaler. Kreativt utvecklade appar drar in både intäkter och olika publiker från kultur till sport. Redaktionens ser till att resurserna räcker till både fördjupning, granskning och bildjournalistik. Att rörelsemarginalen ökar i tider av en svår dagspressekonomi, inte minst tack vare en bättre säljorganisation, visar att NA, tar matchen och blir största lokaltidningen i sociala medier utanför storstäderna.
Poy är igång
Poy är igång och vad är jag för fotobloggare?
Har jag slutat intresserat mig, tre klassar är redan färdiga.
Ja, du hänger med här om du vill.
tisdag 9 februari 2016
Det måste finnas fler som jag?
Du har säkert läst Mittmedias redaktionella chef Anna Karin Lith,s uttalande idag va?
"LT:s (Länstidningen i Södertälje) läsare är så gamla att de ändå inte ser att bilderna är oskarpa".
Hon tar upp det i en diskussion om bildkvalitén i tidningen, du kan läsa om det här.
Men vad är det med ledningsgrupperna inom svensk media?
Jag blir bekymrad när jag hör om tankar som "men nu har ju alla en kamera" eller liknande citat.
Det blir löjligt och som om inte alla haft en penna, eller numer en bärbar dator sedan länge.
Men det är ju ingen som påstått att alla kan skriva texter för det.
Med fotografi är det annorlunda.
Alla kan skriva ett vykort, eller ta ett knäpp på något som händer framför dem.
Men när det kommer till just text har ingen tidningsledning tyckt att läsare/döttrar eller någon annan kan ersätta tidningens journalistiska texter. Det hade blivit billigare.
Men väldigt mycket sämre.
Med bilden är det annorlunda och visst, till viss del kan jag faktiskt hålla med dem.
I svensk dagspress ser jag allt för mycket bilder som är registrerande och som bara bekräftar texten.
Dessa bilder är lätta att ersätta med knäpp/registreringar som vem som helt, mer eller mindre kan ta.
Diskussionen borde istället vara hur man ska ersätta bilderna till bättre än de bilder som idag publiceras.
Inte om bilderna är skarpa eller inte. Bildjournalistik ska vara så mycket mer än det.
Vad ska vi använda fotograferna till, hur ska de på bästa sätt kunna berätta de bästa historierna?
Vi pratar ändå om dagens mest populära medium, bilden.
Men ärligt talat, hur svårt ska detta vara att fatta?
Att Anna Karin också trampar på hela läsarkåren, ja den lilla som förmodligen finns kvar i Södertälje är ju än mer beklämmande.
Det är ju till sist de som har tidningen kvar som ger henne och hennes kollegor lön i slutändan.
Vi kan leka med tanken att alla läsare i Södertälje också har dyslexi.
Skulle det då vara en anledning att inte bara ha stavfel i hela tidningen utan också texter som är skrivna som om det vore barn som skapat orden, flödet och meningsuppbyggnaderna?
Det spelar ju ingen roll längre.
Ska texten som alltid styrt dagstidningen kliva upp ännu ett steg och sitta ensam kvar på piedestal när läsarna sviker?
Är det bara jag som bläddrar och njuter fin form, luftig layout och berättande bra bilder?
Men texten läser jag långt ifrån allt kan jag erkänna.
Det måste väl finnas fler som jag?
p.s Med detta vill jag inte bygga upp en kamp mellan text och bild, det sköter tidningsledningarna så fint själva. Det är nämligen redan kört.
Texten har vunnit med sådär 140-4 tjänster på en medelstor svensk dagstidning.
Själv skulle jag aldrig vilja ha bort texten, så kampen mellan bild och text får ledningarna stå för som sagt, jag tycker det ska harmoniera och bäst görs det med fin form dessutom.
Så Lätt.
"LT:s (Länstidningen i Södertälje) läsare är så gamla att de ändå inte ser att bilderna är oskarpa".
Hon tar upp det i en diskussion om bildkvalitén i tidningen, du kan läsa om det här.
Men vad är det med ledningsgrupperna inom svensk media?
Jag blir bekymrad när jag hör om tankar som "men nu har ju alla en kamera" eller liknande citat.
Det blir löjligt och som om inte alla haft en penna, eller numer en bärbar dator sedan länge.
Men det är ju ingen som påstått att alla kan skriva texter för det.
Med fotografi är det annorlunda.
Alla kan skriva ett vykort, eller ta ett knäpp på något som händer framför dem.
Men när det kommer till just text har ingen tidningsledning tyckt att läsare/döttrar eller någon annan kan ersätta tidningens journalistiska texter. Det hade blivit billigare.
Men väldigt mycket sämre.
Med bilden är det annorlunda och visst, till viss del kan jag faktiskt hålla med dem.
I svensk dagspress ser jag allt för mycket bilder som är registrerande och som bara bekräftar texten.
Dessa bilder är lätta att ersätta med knäpp/registreringar som vem som helt, mer eller mindre kan ta.
Diskussionen borde istället vara hur man ska ersätta bilderna till bättre än de bilder som idag publiceras.
Inte om bilderna är skarpa eller inte. Bildjournalistik ska vara så mycket mer än det.
Vad ska vi använda fotograferna till, hur ska de på bästa sätt kunna berätta de bästa historierna?
Vi pratar ändå om dagens mest populära medium, bilden.
Men ärligt talat, hur svårt ska detta vara att fatta?
Att Anna Karin också trampar på hela läsarkåren, ja den lilla som förmodligen finns kvar i Södertälje är ju än mer beklämmande.
Det är ju till sist de som har tidningen kvar som ger henne och hennes kollegor lön i slutändan.
Vi kan leka med tanken att alla läsare i Södertälje också har dyslexi.
Skulle det då vara en anledning att inte bara ha stavfel i hela tidningen utan också texter som är skrivna som om det vore barn som skapat orden, flödet och meningsuppbyggnaderna?
Det spelar ju ingen roll längre.
Ska texten som alltid styrt dagstidningen kliva upp ännu ett steg och sitta ensam kvar på piedestal när läsarna sviker?
Är det bara jag som bläddrar och njuter fin form, luftig layout och berättande bra bilder?
Men texten läser jag långt ifrån allt kan jag erkänna.
Det måste väl finnas fler som jag?
p.s Med detta vill jag inte bygga upp en kamp mellan text och bild, det sköter tidningsledningarna så fint själva. Det är nämligen redan kört.
Texten har vunnit med sådär 140-4 tjänster på en medelstor svensk dagstidning.
Själv skulle jag aldrig vilja ha bort texten, så kampen mellan bild och text får ledningarna stå för som sagt, jag tycker det ska harmoniera och bäst görs det med fin form dessutom.
Så Lätt.
söndag 7 februari 2016
2003
När jag går igenom en hårddisk hittar jag denna bilden som jag fick via mailen.
Året var 2003 och jag hade tagit bilden på ettan av Sydsvenskan.
Mina fina vänner och kollegor från GP, Johan Lindqvist och Peter Claesson snappade upp det och skickade denna till mig.
Jag blir glad av det än idag.
På den tiden var jag den enda fotografen som satte en remotekamera bakom målet.
Idag är det annorlunda.
Året var 2003 och jag hade tagit bilden på ettan av Sydsvenskan.
Mina fina vänner och kollegor från GP, Johan Lindqvist och Peter Claesson snappade upp det och skickade denna till mig.
Jag blir glad av det än idag.
På den tiden var jag den enda fotografen som satte en remotekamera bakom målet.
Idag är det annorlunda.
Tillbaka i sadeln!
Efter en hel filmvecka är jag nu tillbaka i sadeln igen, hemma vid datorn.
Det har varit himla lärorikt och spännande, men också lite som att vara ny på jobbet du vet.
Svårt att sova, mycket spänning och när jag kom hem kände jag mig jetlaggad.
Helt slut.
Men jag bugar och tackar Jonas Lindkvist, Jesscia Gow, Anna Simonsson och Linus Meyer för husrum och värme. Alltid lika fint.
Varmt och härligt.
Nu har jag lämnat alla filmklippen till filmproducenten Hanna och är färdig med mitt uppdrag alltså.
Fint så, men också väldig ovanligt.
Det är söndag och jag ska komma ikapp med allting här hemma och gå igenom mail och sånt jag inte riktigt mäktat med under veckan.
Planera jobb för den veckan som kommer. Jag har två egna små filmer som ska klippas ihop också.
Måste bli färdig med det och komma vidare mot nya planer och grejer.
Har mycket i huvudet.
------------------
Jag och Jonas Lindkvist kommer snart lansera vår fjärde workshop i sportfotografi som alltid varit väldigt lyckade.
Håll koll och anmäl dig så ses vi till sommaren, kommer bli bra.
Det vet jag redan.
------------------
Jag blir inbjuden att föreläsa på DOK16 och det är himla hedrande och fint.
Klart jag vill, jag är redan "bollplank" till festivalen.
------------------
Bilden överst tog jag på det äldre paret i Berlin när jag var där för någon vecka sedan.
Fina va?
------------------
Under min vecka nu när jag var borta och filmade hann jag knappt kolla nätet eller hålla mig uppdaterad så nu när jag kom hem såg jag Orvesto-siffrorna.
Men är det inte tragiskt.
Sydsvenskan är den tidning som tappar flest läsare av alla.
Var femte läsare slutar med tidningen.
Det kallar jag ras det, läs mer här du också.
------------------
Fina Johan Bävman föreläste på skolan i Århus.
Jag håller också på att samla ihop till ett nytt projekt som jag ströjobbat lite med sista året, men nu ska jag försöka ta det ett steg längre och har åtminstone fixat en ny mapp på skrivbordet dit jag drar de bilder som gäller under det temat så att säga.
------------------
Den här bloggen passerar snart 1,5 miljon besök och det tycker jag känns fint.
Om du är den som tar en skärmdump på när räkneverket står på 1500000 så ska jag se till att du får en gåva av mig.
Har du gjort det i photoshop ska jag sparka dig på benet!
Jag såg att det var samernas nationaldag igår så jag rundar av det här inlägget med en porträttserie jag gjorde i somras.
Det är porträtt på samer som deltog i "Sápmi Pride".
Ha en fin vecka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Lars D
- Malmö, Skåne, Sweden