Det här är danska tennis-stjärnan Caroline Wozniacki.
Jag tog bilden i New York för något år sedan och det var på många sätt något annat än vad jag är van vid.
Men låt mig återkomma till det.
Det är fredag och det är Jonas namnsdag - stort grattis till det!
Så länge sedan jag satte mig och skrev såhär på bloggen och i veckan som varit så fick jag sådan lust till det, det skrivna ordet.
Eller, det där lät nog pretentiöst, mer att skriva av sig lite så att säga.
Årets Bild i de olika länderna har passerat och visst har jag väl rapporterat så det räcker om det där.
Nu snackas det internt om att några andra kollegor tar över efter 2020 och det gör mig glad.
Jag har nog trott att efter Helsingborg, 2020 så dör tävlingen, men nu finns det hopp för nytt och framtid igen.
Någon har trott att jag suttit med och jobbat med Årets Bild, men det har jag inte. Jag har under några år nu haft nöjet att vara konferenser bara och det har varit roligt - och lite svårt också.
De svenska fotograferna är lite "sega" och studsar inte upp för ett pris i tävlingen direkt.
Nog om det.
Första kvartalet av 2019 är snart över och håll i dig - jag har backat upp hela hårddisken för det här året så jag ligger på rätt sida av det hela. Underbart!
Snart är det dags för world press photo också och jag tror att Pieter ten Hoopen kommer kamma hem det där priset så det står härliga till.
Det hade gjort mig glad, mycket för att han är en sådan fin kille.
Hur stort vore inte det att en svensk får ett så fint pris där?
Det har hänt förut men det är lika stort varje gång.
Idag kom det ett fint mail med en ny "tumnagel" som det heter.
Det man har som bild till sina filmer och efter att jag fått förstapris i tävlingen Årets Bild så har min lilla film, 25 skott fått vingar.
Snyggt va?
Att läsa kommentarerna är värre tycker jag.
Nog ska man få ha olika åsikter men ibland vet jag inte riktigt ändå.
Det är skrämmande.
Anton Corbijn ställer ut i Odense.
JR i Paris, det blir coolt att se senare i vår.
Jag sitter med ett större bokprojekt som jag nog får återkomma till, det är inte riktigt officiellt ännu.
Men det kan bli spännande men det får mitt huvud att koka emellanåt.
Förra veckan fick jag chansen att åka till Teneriffa med Sony kameror.
Först kunde jag inte men allt ordnade till sig och så kunde jag följa med.
Hur lyxigt var inte det och vilka fina kameror de gör, det var fint att se.
Tror att det kommer rucka på kameramodellerna i framtiden.
Annars är jag så trött hela tiden, jag vet inte vad det är.
För mycket kanske, men det är ju inget att gnälla om.
När jag tog bilderna på Caroline som du såg i början av det här inlägget var jag inte där som journalist.
Jag har ju träffat mängder med sportstjärnor under åren som journalist och det var alltid 5 minuter där och ibland 10 minuter där som gällde.
Att få Henrik Larsson att flytta sig 10 meter kunde ibland framstå som svårare än att hjälpa Mandela att fly från fängelset.
Jag hade 2 timmar med Caroline som hon var med på och allt var fixat.
Vi hade hyrt in oss på Muhammed Alis gamla boxningsgym i Brooklyn och där kunde vi både filma och fotografera - i 2 timmar.
Jag kände mig stressad för jag hade det där i ryggen hela tiden - att nu är det snart slut.
- Kan vi gå ner till Dumbo och ta lite bilder också, frågade jag.
- Du gör vad du vill under de 2 timmarna, sa Caroliune.
Så lätt och så proffsigt och på många sätt något nytt för mig som sagt.
Ja, det var ett litet blogginlägg det också.
Vi får se om det blir mer, jag är sugen på att göra en ny julkalender också men det är ju ett tag kvar.
Det har pratats bok när jag gjort 10 år och jag tror detta blir åttonde året.
Allt flyter på.
hörs,
LarsD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar