Lucka 24 - Roger Turesson

God Jul och hjärtligt välkomna till julaftonsluckan med ingen mindre än Roger Turesson. Som du vet blev Roger årets fotograf i Sverige och tog också Årets Bild nu senast med bilder på bland annat Greta Thunberg. Men redan 1983 tog Roger Årets Bild i Sverige men har också fått utmärkelse fler gånger där emellan. Han har också blivit årets fotograf vid två tillfällen. Så sent som 2018 fick han ett pris i world press photo också.

Men kanske allra viktigast tror jag är att så många vänner och kollegor har haft Roger som en förebild i så många år. Ödmjuk och snäll och en alldeles särskild blick har han. 

Jag känner fotografer i min närhet som tagit bilen ut till det lilla samhället "Trädet" där Roger är uppväxt och när de sett det åkt hem igen. Ja, det säger en del om hans storhet det också, eller hur? Till vardags på Dagens Nyheter i Stockholm och med en alldeles färsk ny bok som du ska köpa såklart. Men först öppnar vi julaftonsluckan och det är med stolthet jag kan presentera:

Roger Turesson mina damer och herrar!

-------

Hur har coronapandemin påverkat dig?

Normalt jobbar jag en hel del utomlands men i år har resorna till stor del uteblivit. 

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?

Nja. Men jag håller på med ett reportage just nu som känns lovande.

Berätta mer?

I år har jag varit tjänstledig under en period för att jobba med en egen retrospektiv fotobok som nyligen släppts. Tillsammans med reportern Alexandra Urisman Otto har jag även ägnat en del tid åt en reportagebok om Greta Thunberg. 

Vad betyder det för dig att fotografera?

Sedan jag var 13 år så har det varit mitt sätt att berätta och uttrycka mig.

Vad skulle du göra om du inte längre fick, eller inte längre kunde fotografera? 

Då skulle jag gärna jobba med film.

Har du någonsin känt tvivel på dig själv som fotograf?

Jag gjorde ett försök som naturfotograf när jag var 15 år. Läste på, byggde gömsle och hade kontakt med bildbyråer specialiserade på naturfoto. Det blev ett totalt misslyckande och jag bestämde mig för att försöka fotografera människor i stället. 

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

Nyfiken, erfaren, vänlig, omtänksam och ofta bortrest.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

Har du varit ute och rest nyligen?

När var du riktigt lycklig senast?

Det var under en spontan långfrukost med mina vuxna barn.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

57.9854482, 13.5352062  (Koordinaterna till platsen jag växte upp.)

Hur är du som bilförare?

Vissa reportrar säger att jag kör som en kvällstidningsfotograf. Det tror jag är menat som en komplimang.

När blev du vuxen?

Året när min mamma gick bort och min son Harry föddes.

Vilket är ditt sämsta köp?

En Praktica Super TL. Min första kamera. Den gick sönder hela tiden och var oftare på verkstad än i mina händer. Det var nära att jag gav upp fotograferandet där….

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Damian Lewis

Vad ogillar du i din personlighet?

Skulle vilja vara mer socialt begåvad. 

Vad är din bild av total misär?

Ett land i krig. Jag är oerhört imponerad av den vanliga människans strävan och förmåga att leva ett någorlunda normalt liv i en konfliktzon.

Vad ogillar du i andras personlighet?

Trångsynthet och intolerans.

Vilken levande människa beundrar du mest? 

Barack Obama. Jag har haft förmånen att se och höra honom tala några gånger. 

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Tron på att kunna besegra naturen.

Vilken är din största fobi?

Att Frölunda ska åka ur SHL. Men i skrivande stund ligger de etta så just nu känner jag mig lugn.

Vad är din största rädsla?

Under varje uppdrag i en oroshärd känner jag en stor uppskattning över att bo i ett demokratiskt land. Men jag inser mer och mer att det kanske inte är en

självklarhet.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

När jag var liten hatade jag mina fräknar. Första gången jag blev solbränd och tappade hud trodde jag att fräknarna skulle följa med, men blev grymt besviken. Nu har jag lärt mig att leva med dem.

Var skulle du helst av allt bo?

Beirut.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Att de accepterar mig för för den jag är.

Hur skulle du vilja dö?

Snabbt.

Vad är din största extravagans?

Jag gillar friluftsliv. Det finns många coola prylar och jag kanske inte behöver riktigt alla.

När ljuger du?

I vissa situationer när en vit lögn kan vara mer sympatisk än att säga sanningen. 

             

Vilken är ditt favorityrke?

Professionell hockeyspelare.

 

Vad är ditt motto?

Vänd kameran åt andra hållet.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Kollar på mina DN kollegors bilder.

Ångrar du något i livet?

Att jag inte tillbringade mer tid med vänner som gått bort.

Vad gör du i jul?

Sover länge och tittar på både bra och dåliga filmer.

------

Stort tack för hjälpen och GOD JUL och GOT NYTT ÅR till dig och de dina!

Du som läst detta vill ha mer, så kolla in Rogers hemsida och köp hans nya bok.

Följ honom också på Instagram såklart. Ta dig en titt på filmen när Roger ställde ut på Abecita i Borås också.

STORT TACK till dig som följt med i den här kalender också. Hoppas att du fått upp ögonen för några nya bekantskaper och att du också får en fin Jul såklart.

Handtag, famntag, klapp och kyss.

/LarsD

Lucka 23 - Anders Rye Skjoldjensen

Då öppnar vi upp lucka nummer 23 och vi är snart i mål alltså. Men innan dess så ska jag erbjuda dig Anders Rye Skjoldjensen som du ser här. En glad och trevlig kamrat från andra sidan bron. Som du minns från lucka 9 där jag skrev om Dansk dokumentarisme som du ska signa upp för nyhetsbrev hos. Anders är också med och gör det där. Han har också vunnit pris i årets pressfoto, både porträtt och porträttserie. Men om du tror det stoppar där så kan du kolla hans prislista på hans hemsida, den är imponerande trots sin unga ålder. 

Men låt oss öppna luckan nu eller hur?

Anders Rye Skjoldjensen mina damer och herrar!

--------

Hur har coronapandemin påverkat dig?
Coronapandemien har selvfølgelig påvirket mig i stort set alle dele af mit liv. Men professionelt er jeg så heldig, at jeg er deltidsansat på Dagbladet Information, så da coronapandemien ramte, og mine freelanceopgaver forsvandt, var der samtidig ekstra brug for mig på avisen, og vice versa da samfundet så småt åbnede op igen. Derudover har jeg selv haft coronavirus, og det var selvfølgelig skræmmende - ikke fordi, jeg blev specielt syg, men fordi, jeg var nervøs for, om jeg havde givet det videre til andre, der ikke ville kunne holde til det, men det lykkedes mig at isolere mig og ikke smitte andre. 

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?

Der er en historie, som jeg er ekstra glad for, men det er ikke nødvendigvis på grund af billederne, men mere fordi, jeg synes, at det var en vigtig historie, som jeg også selv lærte meget af. Jeg lavede en historie, hvor jeg mødte personer, som alle identificerer sig som non-binære, hvilket vil sige, at de hverken definerer sig som det ene eller det andet køn. Jeg interviewede dem, og vi snakkede om, hvordan de gerne ville portrætteres, samtidig med, at de fortalte mig deres historier. De havde alle en oplevelse af, at den non-binære kønsforståelse var misforstået og misrepræsenteret i medierne, så derfor var det en vigtig historie at fortælle på en respektfuld måde. Derudover arbejder jeg på et stort projekt om biomasse. Det lyder umiddelbart utrolig kedeligt, men det er faktisk virkelig komplekst og spændende, og en udfordring at fotografere på en spændende måde. Jeg kan godt lide, at dele af det dokumentariske/journalistiske fotografi, nu også kigger på projekter der ikke er åbenlyst ‘visuelle’ i den klassiske forstand.

Vad betyder det för dig att fotografera? Og vad skulle du göra om du inte längre fick, eller inte längre kunde fotografera? 

For mig er kameraet mest et redskab, jeg kan bruge til at nå derhen, hvor jeg finder tingene rigtigt interessante - nemlig mødet med mennesker, formidling af historier og en perspektivering af den verden vi lever i. Jeg ser det som et privilegium at blive lukket ind i andre folks liv, og her er kameraet et rigtig godt værktøj. Så hvis jeg ikke kunne fotografere, så ville jeg nok lave noget andet, som stadig kunne honorere den samme nysgerrighed for menneskelig kontakt og historieformidling.  

Har du någonsin känt tvivel på dig själv som fotograf? 

Det gør jeg hele tiden. 

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

Smuk, sej, sjov, klog og selvfølgelig ydmyg.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

“Får du taget nogle flotte billeder for tiden?”

När var du riktigt lycklig senast?

Jeg er for det meste godt tilfreds, men sådan decideret lykke er meget flyvsk for mig. Når jeg er rigtig lykkelig, så er det ofte noget, der pludselig kan skylle ind over mig, hvor jeg får svært ved at trække vejret og får et sus i maven. Det kommer på alle mulige mærkelige tidspunkter, og det er ikke nødvendigvis bundet op på en specifik hændelse. Jeg tror, at jeg sidst fik det sådan i forbindelse med en cykeltur igennem byen forleden. 

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

Jeg har ingen tatoveringer, og det er jeg egentlig ret glad for. Det eneste jeg engang overvejede at få tatoveret var et Wu-Tang ‘W’, men det er også helt fint, at jeg ikke fik det! Selvom jeg stadig lytter meget til deres musik.

Hur är du som bilförare?

Det kommer meget an på, hvilken musik jeg hører imens. Nogle gange er jeg blid og betænksom og andre gange er det med sædet nede og store armbevægelser. Intet af det er specielt kønt.

När blev du vuxen?

Jeg tror stadig, at jeg går og frygter, at der kommer en dag, hvor jeg vågner op og opdager, at jeg er blevet voksen. Men den tid, den sorg.

Vilket är ditt sämsta köp?

Et medlemskab i fitnesscenter.

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Wesley Snipes eller Bruce Lee. Jeg tænker, at filmen er væsentlig mere action-packed end mit rigtige liv. Der var engang, hvor jeg udstillede et billede i Bruxelles, og de havde oversat mit efternavn til Shield-Jensen - det har lidt James Bond-vibe over sig, og det kunne måske godt være mit navn i filmen.

Vad ogillar du i din personlighet?

At jeg ind i mellem ikke ”ser” dem, som er tættest på mig.

Vad är din bild av total misär?

Et uretfærdigt og humorløst sted.

Vad ogillar du i andras personlighet?

Egoisme og grådighed.

Vilken levande människa beundrar du mest?

Jeg er jo stor fan af Alexandria Ocasio-Cortez, men det er næsten for nemt her i 2020. I virkeligheden beundrer jeg jo allermest de folk, som gør en masse for andre uden at få noget særligt igen. Folk der arbejder frivilligt og kæmper for naturen eller for at forbedre andre menneskers liv. Og så beundrer jeg selvfølgelig Emil Ryge.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Det må være: Arrogance. At menneskeracen har en idé om, at vi er de bedste og klogeste, og at vi gerne smadrer hinanden og vores jordklode for at bevise det.

Vilken är din största fobi?

Jeg vil ikke kalde det en stor fobi, men jeg synes bestemt, der er noget underligt ved slanger. De er utrolig smukke, men de er jo også supermærkelige. 

Vad är din största rädsla?

At der sker noget forfærdeligt med dem, der står mig nærmest, mens jeg er til stede, men uden at jeg kan gøre noget ved det.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

Jeg har to hvirvler foran i mit hår, som gør, at jeg ikke rigtig kan få sådan en lækker manke eller nogen fede frisurer, og det er selvfølgelig ærgerligt. Men det irriterede mig kun til den dag, hvor jeg klippede det hele af. Nu har jeg haft den samme frisure i 15 år, og det er faktisk superpraktisk og dejligt at være korthåret.

Var skulle du helst av allt bo?

Jeg er født og opvokset i København, og det jeg er rigtig glad for. København i sensommeren er stadig et af mine absolutte yndlingssteder. 

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Humor og loyalitet. 

Hur skulle du vilja dö?

Hurtigt og uden alt for meget tamtam - men helst om lang tid. 

Vad är din största extravagans?

Det er super kedeligt, men mit svar må nok være fotoudstyr. Jeg er normalt rimelig påpasselig med mine penge, men lige når det angår fotografi, så er mit forhold til penge fuldstændig forskruet. Og ellers så må det være falafel. Jeg spiser rigtig meget falafel. Til mine norske og svenske venner, hvis I kommer til København, så synes jeg I skal tage på Durumbar på Nørrebro og bestille en nr. 19 med tabbouleh og chili - uden dressing. 

När ljuger du?

Jeg lyver mest for at beskytte eller skåne andre. Min erfaring er, at man kommer længst med ærlighed.

Vilken är ditt favorityrke?

Jeg føler, at jeg er god til at sætte mig i andre folks sted og være empatisk - også selvom jeg umiddelbart ikke har noget tilfælles med den anden person. Hvis du spurgte mig, hvilken styrke jeg helst VILLE have, så må det være at kunne stoppe tiden, hvor jeg stadig kunne bevæge mig rundt - men den styrke arbejder jeg stadig på.

Vad är ditt motto?

Jeg har ikke rigtig et motto, men jeg kan godt lide tanken om, at man indimellem skal huske at gøre noget, som man ikke rigtig tør, eller som man er bange for.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Jeg kan godt lide at råbe eller komme med høje lyde, når jeg er alene. Så det kan godt være, at folk ikke ser mig, men de kan i hvert fald høre mig.

Ångrar du något i livet?

Ja - at det hele går alt for hurtigt.

Vad gör du i jul?

Jeg skal hygge med mine forældre, og forhåbentlig se min bror og hans lille datter.

--------

Tack så mycket för hjälpen, hoppas du får en riktigt fin jul och gott nytt år också.

Du som läst detta vill ha mer det förstår jag, börja med hans hemsida. Men varför inte direkt följa honom på Instagram också.

Imorgon klockan 06:00 kommer årets sista fotograf och det är julafton.

Du pallar väl en till va?

Lucka 22 - Marthe A. Vannebo

När du öppnar lucka 22 så står fotografen Marthe A. Vannebo där i spegeln och tar en selfie. Jag var inbjuden till en paneldebatt till Trondheims dokumentär festival som jag skrev om i gårdagens lucka med Kim Nygård. När jag anlände dit så fick jag träffa Marthe nästan direkt som "skulle ha koll på allt" praktiskt. Det hade hon och visste exakt när och var och hur och dessutom så stod hon själv på scenen och berättade om sitt arbete och så hade hon bjudit in musikern Ida Jenshus också som spelade på kvällen, ja du kanske såg filmen jag gjorde, annars ser du den här. och hör henne spela också. Wow liksom! kände jag så det var ytterligare en fin bekantskap såklart.

Låt oss öppna lucka 22 nu med ingen mindre än Marthe A. Vannebo.

Hur har coronapandemin påverkat dig?

Man kan vel si at det siste året har gitt rom for ettertanke og en solid reality check. Jeg jobber i hovedsak med kunst og kultur, både her i Norge og i Los Angeles/Toronto, så det ble veldig stille på jobbfronten den første tiden. Men så kicka den rasjonelle tankegangen inn, noe som førte til at jeg hev jeg meg på streamingbølgen (konsertstreaming). Den første vi gjorde var en «konsertduell» mellom de norske bandene Oslo Ess og The Dogs på et tak midt i Oslo, hvor vi gikk all in med pyro og flammer. Ellers må jeg jo si at jeg gleder meg til å kunne gi vennene mine en klem igjen. Og å leve livet uten å måtte tenke på håndsprit, munnbind og sosial distansering. Pandemien har nok påvirket meg mer på det emosjonelle plan enn sånn rent jobbmessig. Akkurat nå er det litt for mye jobb, så det er jo et luksusproblem.

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?

Oi, sånt er alltid vanskelig for meg, for jeg husker knapt hva jeg gjorde i forrige måned. Dessuten er jeg ekstremt selvkritisk og blir nesten aldri fornøyd. I år har jeg for det meste jobbet med større prosjekter som albumcover og musikkvideoer, samt et større dokumentarfilmprosjekt om/med en norsk artist ved navn Erlend Ropstad. Jeg har faktisk ikke gjort noe pressearbeid i 2020. De bildene jeg føler mest for fra dette året er nok litt mer abstrakte fotografier av natur.

Berätta mer?

Det siste året har jeg blitt mer og mer glad i å ta bilder uten mennesker i. Gjerne naturrelaterte ting. Ikke sånne Nat Geo-fotos, altså, men litt mer abstrakte greier. Det er et eller annet med å prøve å fange en følelse, ikke bare et øyeblikk, som tiltaler meg veldig om dagen.

Vad betyder det för dig att fotografera?

Det er ganske vanskelig å beskrive det, men i all hovedsak er det møtene med mennesker som berører meg mest. Jeg elsker mennesker! Tenk så heldige vi er som har en jobb hvor vi får lov til å ta del i andre menneskers liv nesten hver eneste dag. Det er en gave.

Vad skulle du göra om du inte längre fick, eller inte längre kunde fotografera?

Det var en veldig mørk og skummel tanke. Kanskje jeg hadde begynt å skrive? Har alltid vært glad i å skrive. Ellers kunne jeg tenkt meg å studere vin på et litt høyere nivå enn å bare drikke den. Og så måtte jeg ha bodd ved havet, gjerne i Nord-Norge et sted.

Har du någonsin känt tvivel på dig själv som fotograf?

Ja, hele tiden. Punktum.

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

For det meste ganske blid.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

Heldigvis går jeg kun i middag hos folk som kjenner meg så godt at spørsmålene ikke gjentar seg, men det hender jo at man i andre sosiale sammenhenger opplever klassiske spørsmål som: «Så artig at du fotograferer. Men hva lever du av egentlig?». Den er jeg ganske trött på.

När var du riktigt lycklig senast?

For noen uker siden var jeg i Vardø i Øst-Finnmark, den østligste byen i hele Vest-Europa. Hver dag gikk jeg lange turer ved Barentshavets bredd. Et ubeskrivelig mektig syn. En dag fikk jeg servert røkt tørrfisk fra noen fiskere nede på havna. Slike ting bringer frem en slags lykkefølelse i meg. Ellers kjente jeg også på den følelsen sist jeg var på Spontan Vinbar i Trondheim og fikk servert en fantastisk Champagne. Jeg elsker champagne.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

Den fellen har jeg allerede gått i.

Hur är du som bilförare?

Folk sier jeg er trygg og tålmodig. Blinker alltid når man skal blinke. Etter 5 år med pendling til bilbyen Los Angeles er jeg også blitt en jævel på lukeparkering.

När blev du vuxen?

Kanskje litt for tidlig. Men evnen til å undre over ting har aldri forsvunnet.

Vilket är ditt sämsta köp?

Jeg kan ikke komme på noe. Pleier som regel kun å kjøpe ting jeg trenger. Kvalitet over kvantitet. Og så kjøper jeg nesten ingenting på internett. Foretrekker å støtte de lokale butikkene eller å handle vintage/brukt.

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Det blir nok en Jim Jarmusch-film. Joachim Thåström eller Brian Eno lager soundtracket. Litt usikker på hvem som spiller meg.

Vad ogillar du i din personlighet?

At jeg ikke er så flink til å ta mine egne behov på alvor. Er kanskje også litt påståelig, men har selvsagt alltid rett.

Vad är din bild av total misär?

Alle barna vi kunne hentet til Norge som sitter i flyktningeleire rundt om kring. Hvis du leser dette, Erna Solberg; VI HAR PLASS TIL FLERE ENN 50!

Vad ogillar du i andras personlighet?

Uærlighet, egosentrisitet og skjulte agendaer.

Vilken levande människa beundrar du mest?

Jeg beundrer menneskene i livet mitt. De inspirerer meg hver dag.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Vår irriterende, naturlige trang til å opptre egoistisk.

Vilken är din största fobi?

Edderkopper, slanger etc. Det vanlige.

Vad är din största rädsla?

Å miste de jeg er glad i.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

Skulle gjerne vært litt høyere.

Var skulle du helst av allt bo?

Aller helst ville jeg bodd i Nord-Norge, som nevnt. Men den drømmen passer ikke jobbsituasjonen min akkurat nå.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Tillit og det å kunne prate om de små og store tingene i hverdagen og livet.

Hur skulle du vilja dö?

Det beste må vel være å le seg ihjel, i champagnerus.

Vad är din största extravagans?

Er veldig opptatt av mat og vin. Rettelse: Ekstremt opptatt av mat og vin. Det går med en del penger her. Men jeg bor jo alene, så man må jo unne seg litt luksus? Heldigvis/uheldigvis jobber naboen min på Oslos beste vinmonopol, så jeg opplever et visst kjøpepress når det lanseres nye årganger/viner fra produsenter og områder jeg liker (dette er altså et innbilt kjøpepress, det er ikke naboen min sin feil).

När ljuger du?

Prøver å aldri gjøre det, men hvis jeg kan unngå å såre noens følelser med en veldig hvit og uskyldig løgn, så kan det være verdt det. Men det føles aldri bra uansett.

Vilken är ditt favorityrke?

Jeg må jo si fotograf? Men jeg er litt misunnelig på havforskere, geologer og arkeologer.

Vad är ditt motto?

Jeg har ikke noe motto i livet, men jeg liker min gode venn Åge Aleksandersens velkjente sitat; «stødig kurs mot stupet». Tror det er en ålreit leveregel.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Snakker til meg selv, for å få tankene ut av hodet.

Ångrar du något i livet?

Jeg er ikke en angrer. Jeg tenker at jeg ikke hadde vært her jeg er i dag hadde det ikke vært for valgene jeg har tatt i livet. Forresten, jeg angrer litt på at jeg ikke fikk med meg Leonard Cohen på Bislett Stadion i Oslo i 2008. Det gjør jeg faktisk.

Vad gör du i jul?

Jeg reiser til Toronto for å jobbe i tidlig januar, men siden jeg må sitte i 14 dagers karantene blir det til at jeg reiser slik at jeg får feiret jul med venner der.

----

Stort tack för hjälpen och God Jul och Gott Nytt år till dig också. Hoppas vi ses framöver någonstans. Du som läst detta vill ha mer, jag fattar det, men varför inte börja med hennes hemsida och så följer du på Instagram också va?

Imorgon klockan 06:00 kommer ytterligare en fotograf, du hänger med va?