Det förfärliga första halvåret av 2020

Svetlana P Jansson, fotograferad hemma i köket i Arboga.

När det här året 2020 gjorde entré hade jag varit egen företagare i fem år. Jag valde själv att släppa min fasta anställning på Sydsvenskan efter 23-24 år och det har jag såklart ångrat många, många gånger. Tryggheten, sammanhanget och den redaktionella miljön. 

Men lite oftare har jag inte ångrat att jag släppte den där tryggheten och gick vidare. Jag hade varit bitter idag, riktigt bitter när jag ser vad det utformats till, det som jag vek mitt liv till - tidningen.

Men att vara småföretagare är tufft - riktigt tufft och särskilt det här första halvåret av 2020. Det ser både du och jag här och där och kollegor som har det tufft och verksamheter som får lägga ner.

Det är ju verkligen på gränsen att det går och jag såg att några medlemmar i SFF fick 5000kr i krisstöd. Visst, det är ju mer än ingenting men det gör varken från eller till. SJF, facket kunde man också söka krisstöd av och vissa där fick hela 10000 kr, dubbelt så mycket alltså.

Jag var en av dem som fick av SJF faktiskt, tack för det. Men det försvann lika fort i ett hål som det kom in. Men ändå. Hörde du om de danska fotograferna som fick 100000 Skr av staten direkt och senare 30000 Skr till för att täcka upp för det uteblivna.

-----------

Jag fick ett stipendium för att åka till Toronto nu i augusti av publicistklubben så det var riktigt roligt. Nu tror jag just Toronto fortfarande har en form av "lockdown" och dessutom är festivalen jag skulle besöka inställd.

Så visst är det lätt att bli aningen negativ efter det här första halvåret, inte bara det där att allt är så tråkigt, den där ekonomiska jakten och hetsen är ju väldigt tärande också. För första gången dök det under det här första halvåret upp några fasta tjänster som var tänkbara att söka och jag gjorde faktiskt det också. Men konkurrensen är såklart mördande och närmar man sig 50 är man inte hetaste potatisen i kastrullen heller tyvärr, trots mångårig erfarenhet.
Men det är också skönt att ha det att skylla på när man inte är tillräckligt bra.

-----------

Ska vi gå vidare och ta det positiva kanske, det blir kanske roligare då.

Jag tänkte att jag skulle försöka få ihop några filmer under året som handlar om fotografi och fotografer, tänker att intresset borde vara stort för det så jag har kämpat på med det temat under året.

Jag började med att besöka min fina gamla kollega Anna Bank där hon jobbar idag.

Jag fick också äran och hann med en workshop utanför Hjo, hemma hos Pieter ten Hoopen.

Pieter ten Hoopen, tar igen sig en sekund mellan matlagning och bakning.

Det var en mer än fin helg det där tyckte jag med en bra grupp och miljön där. Wow.

Dessutom fick jag chansen att lära känna Pieter mer och han är inte bara en otrolig berättare utan en himla fin kille också.

Det där mynnade också ut i en liten film såklart.

Så kom nomineringarna till Årets Bild och det passade sig så bra att jag kunde träffa Svetlana P Jansson hemma i Arboga där hon bor när jag skulle hälsa på mina föräldrar i närheten.
En bra och fin ny bekantskap hon kommer gå långt, det vet jag - en kämpe.
Vann gjorde hon också!

Jag tog tåget över till Köpenhamn och träffade Sarah Hartvigsen Juncker och Petter Arvidson var så snäll att han kom till mitt kontor.

Medan Hanna Kristin Hjardar var så gullig att hon hjälpte mig med hela filmandet i Oslo.

Det blev också en liten film jag kallade "De nominerade".
Alla fotografer som jag slumpvis valt vann sina klasser och Sarah vann Årets Bild dessutom!

Jag hann precis över till Danmark innan viruset tog över helt och gjorde en liten film om prisutdelningen där också och veckan efter skulle jag åka till Oslo med både köpt flygbiljett och betalt hotell men det ställdes tyvärr in helt, precis som Sveriges prisutdelning i Helsingborg.

Jag skulle vara prisutdelare på scenen i Helsingborg så jag tänkte att kanske kunde vi göra något roligt av prisutdelningen istället för att bara lägga ut namnen på hemsidan.

Göran Stenberg tyckte jag kunde göra en film, eller sända live kanske. Just Live tycker jag ofta blir lite tokigt och särskilt med mig framför kameran, onödiga avbrott, teknik och allt så istället åkte jag och min dotter Freja upp till Helsingborg och spelade in prisutdelningen och så publicerades den en speciell tid för att intresserade och det var rätt många som bänkade sig framför datorerna och TV-apparaterna och firade med sina priser, precis så som jag hoppats på. Det är klart att det vara speciellt att springa runt i kalsongerna i korridorerna på Dunkers kulturhus innan jag fått på mig kilten, vi var helt ensamma där nämligen. 

Du ser filmen om Danmark och Sverige är under alltså.

Men trots covid-19 har det ändå rullat på hyggligt. Jag är himla glad för de uppdrag jag fått och jag fick göra en hel del för GP som var himla rimligt tyckte jag men också för Fool som jag älskar som magasin.

Jag fick träffa Lina och jag fick fotografera/filma Lotta och Per-Anders på Fool också. Jag fick möjligheten att göra flera roliga jobb till SvD men också till Lunds kommun som jag är både glad och tacksam för.

Tidningen Fool:s nya bil. En mini, men är det inte en kanin som ligger där också?

Så halvåret har varit tufft, men på många sätt roligt också. Jag har bytt kamerasystem, det tar lite tid att lära sig och jag har bytt kontor också. Jag trivs så väldigt fint i det men jag saknar samvaron och snacken med mina gamla kollegor. Jag blir introvertare av att sitta ensam, men mer produktiv också. Jag hann med att göra två filmer om covid 19 - tema också. En där min oro får tala fritt och en som handlar om fotografer också såklart men där det nya "umgås-programmet" heter Zoom som öppnar upp för en del men är inte riktgt samma sak som att träffas såklart. När jag ser den nu, idag är jag så glad att jag känner så många fina fotografer runt om, jag blir varm och glad för det.

I början av året fick jag också en utmaning om att lista både TV-serier, album (musik) och böcker som har betytt något för mig. Jag vände det där till fotoböcker och tänkte att jag kunde istället för att bara lägga ut, göra små filmer om det hela. Nu har det blivit ett gäng och det rullar på, men ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt hur de tas emot. Men jag skiter lite i det (såklart gör jag inte det) men jag kör på ett tag till åtminstone. Det är roligt att göra men asjobbigt att sitta framför kameran också. Men någonstans tänker jag att det är lärorikt också att tvinga sig, bli snabbare - tänka film och klippa ihop. Alltid lär jag mig något och någon kanske gillar ändå.

Här nedan kan du se en sammanställning av det hela jag gjort än så länge, det kommer fler men får se hur länge jag orkar och om det finns något intresse för det.

Nu tänkte jag faktiskt stämpla ut någon vecka och bara landa lite, men kommer det uppdrag får jag nog se till att ta dem, men juli brukar vara tämligen dött. Just nu sitter jag i ett Borås som regnet öser ner i och vinden kommer från sidan, ganska rejält. Jag och min dotter Irma tittar ut och vill knappt ta oss ut i regnet. 

Igår såg vi fotografier i Tylösand och det gjorde mig glad och det kommer en film om det också - hör och häpna.

Vi begravde fina Jörgen Johansson också i början av året, jag har fortfarande svårt att förstå det.

Om du också har en regning och kall sommar så kan du med gott samvete titta på dokumentärer på SVTplay, DOX fyller 10 år så det ligger mycket bra där faktiskt.

Lauren Greenfields dokumentär hon kallar "Drottningen av Versailles"

Men se också "Bombay Beach" och "Grizzly man".

Eller varför inte "Att rädda ett barn".

Vill du lära dig mycket om filmskapande så tittar du på serien "Women make film".

Men jag vet att du kan söka själv, det var bara några förslag.

Med hopp om att du har en fin sommar!

Vi hörs,

LarsD

Lina Wolff, författare. Fotograferad till GP