Du får mig

Nu börjar tröttheten göra sig påmind. Det märks i bussar och här på MPC.
Många passar på att ta sig en lur när chansen ges.
Inget konstigt med det egentligen. Själv tog jag 07:20 bussen mot Dubbeltrap.
Ett av dom säkra medaljerna enligt expertisen men han gick inte till final.
Bildmässigt?
Njae, sådär.
Men ändå känns det som bästa dagen på länge. Känner mig gladare.
Jag och Jonas har häckat med varandra idag. Det är en anledning tror jag.
Nu stack han hem tyvärr. Jag ska på fotboll om någon timma.
Hanna Eriksson på VK är här men hon har ingen fotografackreditering.
Ja, ni vet hon som jag fick låna en kortläsare av i Tianjin.
Men heter man Hanna så behöver man ingen fotoackreditering.
När vi andra svenska fotografer stressade och febrade för att kolla på invigningen,
ja, då gick Hanna på bröllop istället.
Så rätt! Så lätt! Så bra!
Se hennes bildspel här.

Dom tomma stegen

"Att känna frånvaro är att vara mycket nära"
Det är rätt ensamt på ett sommar-OS. Eller ensamt, det är ju hur mycket folk som helst men man går i sin egen bubbla liksom.
Så stöter man på någon svensk kollega och säger hej och så kanske man ses nästa dag igen.
Bussen iväg med iPoden i öronen. På vinter-OS brukar man mer sitta och mysa på MPC och kolla bilder och snacka.
Här går man mest själv som sagt.
Matsalen här på presscentrat (mpc) är ju bara för grymt. Igår åt jag kinesisk mat och drack en cola och jag betalade 13 kronor.
Idag så lyxade jag till det och la till en Pekinganka och då sprang det iväg på hela 27 kr.
Jag har uppdaterat min hemsida med dagens bild.
Annars har jag inget att förmedla riktigt. I morse när jag skulle in på simningen sprang jag mer eller mindre på George W Bush som kom farande med 28 andra fordon på väg in genom VIP entrén.
Min kamrat Jonas Lindkvist var på cyklingen igår (jag missade det).
Det regnade något överjävligt och idag har han den stackaren yrat runt i Peking för att laga två hus och ett objektiv.
Dom har tydligen gått sönder så styggt att dom inte fixar det här på MPC.
- Timmar i taxi, sa han och stack hem ganska tidigt.
I morgon så ska han och jag på samma grej vilket blir roligt.
Då finns det nog tid till snack & skratt.
Nu slår jag igen locket här och tar mig en tidig kväll.
Bussen 07:20 i morgon nämligen.

Tvivel

Var dag har sin metod.
Dagens bild är inne i systemet, eller jag menar på hemsidan.
Jag tror jag ska klippa om bildspelet lite...vi får se.
Klockan är mycket så jag borde nog inte.
Jag har skrivit bildjournalisthistoria ikväll.
I en gatukorsning med en silvermedaljör.
Det är bara att göra det och då låter det nästan som en klagan.
Men det är det inte.

Hum hum hum från Humlegården

Söndag och idag kom regnet till Peking. Min första regndag under OS.
Det känns lite konstigt, här ska det vara snygga skuggor och sol.
Hela tiden. Inte regn och rusk.
Vi hade bestämt att göra ett jobb om beachvolleyboll, mitt i Peking utan strand.
Nu har ju den sporten en viss förkärlek att bli lite porrig sådär så vi sa att vi skulle hålla oss undan det.
MEN.
Det stora MENET!
Hur skulle det kunna vara möjligt?
Hela sporten bygger ju på naket,sex och strandraggeri.
Det går inte att hålla sig undan den biten eftersom dom spelar mer eller mindre nakna.
Porrboll kan man kalla det även om det kanske är att gå lite väl långt. Om man inte är väldigt pryd då vill säga...
Som om inte det skulle räcka så har dom hyrt in några "glädjeflickor" som ska få igång publiken.
Se ett bildspel jag gjort här.
Vi struntade i cyklingen. I Aten vet jag inte hur många timmar jag la på den där cykeln och så kom Susanne på 48:e plats. Mycket, mycket tid för ingenting. Vi la ner det med andra ord.
Nu ser man på TV att Sverige har tagit sitt första silver av en tjej ingen visste var med i truppen ens.
Igår lördag blev det en lång dag för 4 spalt i tidningen.
Jag tror jag var igång i 15 timmar. För 4 spalt!
Handbollen kom det inte in nåt på. Jag hade plåtat fel gumma och grejen som sådan blev en "tarm" kallar vi det i tidningsspråk. Så är det när man är på OS. Man missar saker och ibland kanske man står rätt. Eller är på rätt plats.
Alltid en bra start, bara det.

Höst på min planet

Jag skildrar inte det jag ser utan det jag såg.
Fortsätter med uppdateringen av min hemsida.
Dagens bild hittar du där.

Ingen soldat

Det är full fart här i Olympic park för att OS ska bli så bra som möjligt.
Poliserna tränade och i botten på poolen så kollade en fotograf så att hans undervattenskamera var som den skulle.
Han kunde dock inte låta bli att snegla upp på det amerikanska konstsimmar-laget som tränade för fullt.
Idag på eftermiddagen tog jag mig lite datatid. Jag ligger efter som bara den så det var bara att grotta ner sig med lurar på öronen och köra.
Jag har klippt ihop ett bildspel från invigningen och du ser det här.
Lite sent kanske men jag pallade inte i natt när jag var klar 03:00.
Jag orkade helt enkelt inte.
Som jag fattat det så finns Kamera&Bild att köpa nu där det
är en 10-sidig intervju med mig gjord av Jenny Maria.
Köp och läs bums och ha överseende...
Jag vet inte själv hur det ser ut tyvärr, men numret kanske finns kvar i kiosken när jag kommer hem.
Nu ska jag packa ihop mina grejer och gå ner till simhallen. Arenorna här ör ju mer än häftiga och när man åker buss på kvällen förbi simhallen och nationalarenan så är det ju bara så snyggt!
Det är nog varmt i simhallen, tror ni inte?
Ja just det. Vilken kändis jag satt bredvid?
Glenn Cloose. Ja, ni vet hon som kokar kaniner i Farlig förbindelse.

Sagan om en fantasi

Shit! Vilken dag det blev.
Nu är OS igång och det känns skönt tycker jag. Nu kan vi börja jobba.
Jag fick en biljett till invigningen och tog den. Det är ett fasligt spektakel det där.
Busse in och sen säkerhet, säkerhet.
Sen börjar den stora väntan. Väntan, väntan.
Jag satt bredvid en känd skådespelerska från Hollywood.
Bara en sån sak. Framför mig satt Sport illustrated med någon specialkamera.
Klockan är nu 02:50 och jag har skickat färdigt det som ska skickas.
Klockan 09:00 går bussen mot den första OS dagen.
Lång kommer den att bli.
Bussen 09:00 som sagt och så börjar simningen 21:20 på kvällen.
Kanske får jag chansen att formulera mig lite bättre under dagen.
Jag har passat på att ge mig lite mer jobb genom "dagens bild" på min hemsida.
Gå in och kolla här.
Men jag ser redan att jag måste göra om lite, det blev inte snyggt, men det gör jag i morgon tror jag.
NU, är det verkligen tid att sova.
natti-natti

Foto: Daniel Nilsson/Bildbyrån

Fria vägar ut

Jag är helt slut och så är det den här bloggen också...
Vaknade i Tianjin. Snabbtåget upp.
Utanför nationalarenan, den som kallas för fågelboet tränade poliser inför invigningen.
Jag tog en promenad i värmen. Den tryckande värmen.
Tittade in lite här och där för att få mig en uppfattning om arenorna och dess fotoplatser.
Kan vara skönt när det drar igång. Drömmen vore ju att åka runt och kolla in allt så man vet när det väl är dags.
Men, jag tror inte det va...
OS byn bjöd på glada simmare.
Sen skulle vi ta bilder på oss som är här och bilderna jag är med på är så oskarpa så det kan man inte tro.
Jag hoppas att dom håller för 3 cm eller hur stora dom nu brukar vara.
I morgon är det invigning och det känns skönt att det drar igång.
16 dagar fullt med idrott. Mitt 70-200mm ska in på service.
Det blir ju inte skarpt för fem öre.
Ja just det. Idag hittade jag en sovande kines på MPC.
En till i samlingen alltså.
NU.
Läggdags. Imorgon sover jag länge.
Hoppas jag.

En tätort på en slätt

Man kan säga att OS är igång nu.
Damerna har sparkat boll ikväll mot värdlandet och lekandes lätt tog kineserna hem det.
Innan det var det MPC på förmiddagen för massor med fina gåvor.
Javisst, vi är alla journalister som inte ska mutas av stora företag men alla tar glatt emot väskorna och tittar som om sexåringen kommit fram i dom, på julafton.
Jag är inte bättre, jag lovar.
Sen var det ett nytt fint snabbtåg ner till Tianjin som sades vara helvetet på jorden men det tror jag inte. Jag har sett värre även om det är skillnad på Peking och Tianjin. Jag tror tåget var uppe i 326km/h som snabbast.
Checkade in på Hyatt med fin utsikt över den lilla floden i stan.
Fint hotell och sen iväg till matcharenan som inte hade någon mat.
Suck, där började magen verkligen säga ifrån.
Nu är klockan 02:12 här och jag är snart klar.
En dag börjar gå mot sitt slut.
Frukosten var god och nästa måltid runt 00:12 sådär.
Man blir lite trött av det. Hungrig med för den delen och när club-mackan anlände strax efter midnatt, på bricka så kändes det som på tiden.
Tack vare Hanna Eriksson på VK så kunde jag fixa till ett bildspel.
Det är inget märkvärdigt utan ett rakt upp och ner spel från matchen.
Jag hade missat en sladd i Peking men den hade Hanna med sig så allt löste sig.
Se spelet här.
Tack Hanna.
Pontus Höök bloggar från New York. Läs hans inlägg om photoshop.
I morgon när jag är piggare så ska jag ge mig in också tänkte jag.
Just nu, rätt ner i den sköna sängen.
Natti-natti

Det är visst nån som är tillbaka

Ha!
Jag vaknar, känner mig piggare. På gränsen till utvilad.
Vår frukostmatsal som jag försökte äta på i maj har förvandlats till
ett hav av goda grejer. Det finns allt. Nu känns det lättare.
Det här blir lätt!
Nu ska jag genom säkerhetskontrollen här nere i receptionen och bort till MPC.
Få väska och väst och ett litet klistermärke på pocket wizardsen.
Efter detta, tåg ner till damfotbollen.
Solen tränger inte igenom här. Smoggen som alla känner till nu är rätt tung.
Men det ryktas om att inatt skicka upp raketer som ska skingra smoggen.
Får se hur det är när jag är tillbaka i morgon här i Peking.
Jag återkommer.
Såklart.

Du gamla, fria nord

Allt är på plats. Jag har hängt upp, lagt ut och stoppat i lådor.
Jag är mätt och nöjd. Hotellet som jag bodde på i maj och även nu alltså, har gjort en uppryckning.
Det ryktas om frukost i "western style". På första våningen har dom lyckats skaka fram en pool.
Jag lovar, den fanns icke här i maj.
Biljard och bordtennis på våning tre och alla grejer i rummet går att köpa precis som i maj.
Samma priser också.
Jag och JJ gick över gatan och åt gott, okej det är inte som i Japan men det funkar det här också.
Ingen klagan alltså.
Det är skönt att ha koll på alla grejer här på rummet. Ordning och reda.
Härligt.
Robert Henriksson har gjort en grej på Stefan Nystrand som ligger på Svd,s hemsida.
Se ett bildspel här.
Så bra! Han är duktig den där biskopsarnö-studenten.
Jonas också, min kompis som du ser på bilden ovan. Han har hängt på Ara i snart 8 år tror jag.
Snacka om projekt.
Tar han guld borde han göra en bok.
Eller två.
Det kanske han kan göra ändå förresten.
På lördag kommer han hit till Peking och då känns det tryggare när han är på plats tycker jag.
Roligare också. Men Daniel anländer någon dag tidigare och det är tur det.
Nere i recepetionen kan man gå igenom en säkerhetskontroll innan man hoppar på mediabussen till MPC (media press center).
Det är nytt för OS vad jag vet och det verkar smidigt tycker jag. I morgon 09:40 vet jag bättre när jag tar bussen dit.
Man får mycket grejer på ett OS och det är det jag ska dit och hämta.
Gratis är ofta gott.
En annan bra nästan gratisgrej var nu ikväll när jag och JJ beställde in 4 rätter och 2 öl var och betalade 53 kronor var.
Det är skillnad på folks engelska och trevlighet sedan jag var här i maj också. Vår kille som serverade tog allt på engelska och sen ville han ta en bild på oss. Ser lätt ut.
Det är precis så det ska vara.
LÄTT!

Att angöra en brygga

Har landat i Kina.
Det är som många vet, ett annat land än Japan.
Det märks direkt.
Tyvärr.
Ja, ja nu har jag skickat hem bilder som vi gjorde i morse.
Nu är det mat som gäller. Klockan är 21:52 här.
Rätt hungrig med andra ord.
Vårt simreportage hittar jag inte i tidningen så jag bjuder er på en bild från jobbet.
Får se om brottningen kommer in.
I morgon är det tåg söderut till Tianjin.
Återkommer när jag är piggare. Mättare och gladare.

Faller

Vaknar tisdag morgon.
Inte pigg.
Jag vet inte vad det är. Kroppen gör ont och ögonen svider.
Svullen och sträv på något sätt.
Jag vill inte bli sjuk nu. Det passar inte.
Får inte in bilder i bloggen.
Usch, vilken start på OS.
Nu är det brottning, sushi och sen flyget till Kina.

Inte för kärleks skull

Måndagen har tagit oss till slutet här borta i öst.
Det är dags för packning och nattvila. Sista dagen i Japan.
För den här gången.
I morgon är det Kina som gäller. Det är stor skillnad på dessa länder.
Usch, jag vill inte tänka på det just nu.
Det är vemodigt att lämna detta trevliga land, dess goda mat och alla artiga människorna.
Var på simträning i morse. Jonas Lindkvist anlände och det var kul att se honom igen.
På eftermiddagen tänkte jag att jag skulle göra ett bildspel från japanernas favoritställe, Pachinko.
Det är en spelhall där det låter bedövande från maskinerna och folk röker som borstbindare.
Men jag blev på japanskt vis utkastad med fotoförbudet hängande över hela stället.
Nu slänger man inte ut någon i Japan utan ber vänligt och på samma gång bockar man och ber om ursäkt.
Jag gav upp och tackade för mig men någon bild hann det bli men det räcker inte till ett bildspel tyvärr.
Bilder från simningen kommer i morgon, jag kan ju inte köra ut dom här nu när dom ska in i tidningen i morgon.
Det är knas det här med tidsskillnaden, man får spunk av det.
Kvällen njöt vi otrolig god kyckling, jag, Jonas och JJ. I morgon innan vi lyfter hinner vi med lite träning och sushi så allt blir som det ska. Vi knyter i hop presentpapperet alltså. Eller snarare snöret runt det.
Nu lägger jag ner så hörs vi från Kina istället.

Vi var där när blixten hittade ner

Jag är verkligen ingen blixtfotograf. Jag tycker det är svårt och sällan blir det bra.
Plockade med mig blixten som sista grej på den här resan och då får man se till att använda den tycker jag.
Idag i Sydsvenskan är det en artikel om Caroline Jönsson.
Min bild.
På min tidning får vi INTE manipulera bilder. Inte ta bort något, inte lägga till något.
Jag tycker det är bra, det handlar om förtroende.
Blixt får vi använda. Såklart.
Men man ser många kollegor både här och där som kör med blixt mer som en rutin än en speciell tanke.
Men ser det ut som det gjorde med ögat?
Är det verkligheten?
Är det viktigt?
Jag vet inte men nog känns det mer som ett effektsökeri än verkligheten.

Jag har väntat på ett regn...

Jag känner mig inte på hugget. Lite låg kanske man skulle kunna säga.
Hoppas glädjen och det där nyfikna kommer smygande.
Sportfotografi kan vara så segt emellanåt. Särskilt under större mästerskap såklart.
Det är så mycket man måste rätta sig efter som någon sätter upp bara för att ha lite regler.
Det är där jag tror ambitionen och prestationsångesten möts och allt blir bara jobbigt.
- Det är stängd träning.
- Ni får inte stå här, upp på läktaren.
- Men är vi verkligen vägen här?
- Jaha får inte ni vara här, vi som vill ha publicitet.
Nya regler varje dag. Olika för olika media. Man blir trött och less.
Jag minns på OS i Aten snackade jag med Joachim Ladefoged om det där.
Jag tror han var där för Léxpress och han hade ett 70 mm som längsta glugg.
Han lyckades ändå ta vackra bilder.
Men han kände sig liksom jag låst och styrd.
I morse tog fotbollstjejerna emot oss på stranden här i Fukuoka.
Ledningen ville att vi skulle ta en gruppbild på en trappa men det var inte det vi var där för.
Tyckte vi fotografer.
Allt löste sig, dom är lätta att ha att göra med.
Det låg några sköna japaner och sov, så jag samlade på mig mer.
Väl på hotellet kom regnet. Ett kort svalkande regn i 3 minuter och sen var allt som vanligt igen. Idag var den varmaste dagen tror jag.
Min kanske dumma och vanliga uppsättning av två tröjor blev för varmt.
Till lunchen lyckades jag spilla ett stort stänk med soya på min vita tröja.
(sushi igen alltså)
Hem till hotellet och jag hann ge min kropp 40 minuter på springbandet med en glad japan som stirrade på mig nästa hela tiden.
Middag och så är det en ny dag snart.
Om det blev sushi? Nej, faktiskt inte. Första kycklingen.
Natti-natti

Full skärm

Gå in på min hemsida.
Jag har lagt till en bild jag missat till bildspelet från Jägersro.
Men framför allt så har jag tack vare min kamrat på jobbet, Håkan sett att soundslides kommit med lite uppdateringar och trycker du på symbolen längst ner till höger så ser det snyggare ut.
Bra va? På min skärm ser det riktigt snyggt ut.
Tack Håkan.

Välkommen hem

Haha, jag tror jag fastnar vid sovande japaner.
Igen.
När jag var i indien i våras så plåtade jag sovande indier och kanske blir de det samma här i Japan.
Den här gamnackan satt och sov utanför GAP här i Fukuoka.
Han är trött såklart.
Jag med. Jag somnade tidigt igår och vaknade strax efter 04:00
Kollade "lost in translation" på datorn.
Sett den förut och det är en bra film om än lite tragiskt på något sett.
Sen var det full fart med jobb hela dagen. Skönt att vara igång.
Vi hängde på svenskhotellet och gjorde det vi skulle.
Inga bilder som finns med i historien direkt men ett dagsverke.
Nu kör vi igång.
JJ är lätt att vara ute med. Positiv, och så gillar han maten.
Är positiv.
På stranden nedanför svenskornas hotell går det runt japanska damer och städar den konstgjorda stranden.
Det är varmt som i graven och dom är förvånandsvärt varmt klädda.

Okej, du frågar vad jag ätit idag.
Det är ingen matblogg svarar jag.
Men jag svarar artigt ändå.
Till lunch var det sushi. 35,e våningen med underbar utsikt över hela stan.
Man ser Fukuokas basebollslags hemma-arena i förgrunden.
230 kronor.
Till middag var det faktiskt sushi också som snurrade och smakade gott.
67 kronor och lätt så gott som lunchen.
Vi håller där tror jag. Sushi är melodin.

LÄTT!

Vi hittade en rullande sushi.
Såklart.
Detta ska ju inte vara en matblogg jag vet, men jag kunde inte hålla mig.
Var på fotbollssträning. Två fotografer till.
Daniel Nilsson och Robban Andersson.
Nu är klockan snart 21:00 och jag viker ner mig när som helst.
Ny dag i morgon.
- Bra inlägg, Lasse.
- Tack, jag vet. Mycket viktigt, men nu är det gjort.
Natti-natti

På plats

Då har vi landat i Japan. Jag och JJ.
Fjärde gången för mig. Det är ett härligt land.
Ordning och reda. Artigt.
Jag och JJ var här på fotbolls-VM för några år sen så vi snackar minnen från den trippen.
Bland annat.
Flygresan gick bra trots en liten försening från Kastrup.
15-16 timmar när vi väl lyfte så man är lite seg.
Grusig på något sätt.
37,5 kg checkade jag in och det gick igenom utan extra kostnad!?
Lägg där till ett handbagage på 20 kg som dom alltså inte vägde tack och lov.
Nu är det skönt att få ställa ifrån sig dom väskorna.
Bytte flyg i Tokyo och sov på flyget ner till Fukuoka, där vi alltså är nu.
Det är en tryckande värme här.
Mysigt på något sätt.
Jag gillar verkligen Japan. I taxin på väg in till hotellet tänkte jag att jag vill gärna återvända hit.
Inte just till Fukuoka kanske men Japan.
I like!
Sushi ikväll.
Jag lovar.
Varför Japan när OS går i Kina?
Jo, det är enkelt. Nästa hela svensktruppen ligger här på läger inför OS.
Pre-camp kallar dom det.
Träning ikväll som vi ska försöka hålla oss vakna till.
Jag återkommer.