tisdag 23 december 2014

Lucka 23 med Andrea Gjestvang

Här i lucka 23 finner vi årets norska bidrag i Andrea Gjestvang.
Hennes bilder och historier har alltid varit spännande.
Du kan lätt gå in på hennes hemsida och kolla mer så förstår du vad jag menar.
På sidan finner du också en länk till den här sidan som du kan hålla koll på.

Men nu kör vi va?

I lucka 23, mina vänner.
Andrea Gjestvang.

Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?
I år har jeg gjort så mye forskjellig, det er vanskelig å trekke frem en reportasje/jobb.

Berätta mer:
Jeg har fotografert til en guidebok om Berlin, hatt utstillinger med tidligere arbeider, holdt foredrag, jobbet som bilderedaktør i tillegg til å gjøre oppdrag for VG og ulike magasiner. Jeg har også begynt på et nytt prosjekt som jeg har fått økonomisk støtte til, og som jeg skal fortsette med i 2015. 
Det gleder jeg meg til. 
Og nå er jeg på reportasjereise i Ukraina, så året er ikke over riktig enda!

Foto: Andrea Gjestvang


Vad är din idé om fulländad lycka?
Det kan være små og store ting, som når den første snøen kommer, en god løpetur, å se på min lille datter når hun sover. 
Jeg kan også få en euforisk lykkefølelse når allting funker: hvis jeg vinner en konkurranse, får en god idé eller kjenner at jeg virkelig er i modus når jeg er ute og fotograferer på et prosjekt eller et oppdrag.

Vad är din största rädsla?
At det skal skje noe med min familie. 
Og at flyet jeg sitter i faller ned. Noe som er veldig upraktisk, for jeg flyr hele tiden.. 

Foto: Andrea Gjestvang

Vad ogillar du i din personlighet?
At jeg ofte utsetter ting jeg gruer meg til eller som er vanskelige. 
Som om de bare forsvinner av seg selv. 
Men det skjer jo ikke, tvert i mot, de vokser i takt med den dårlige samvittigheten.

Vad är din bild av total misär?
Barn som rammes av sykdom, krig, vold, sult, omsorgssvikt. 
Etter at jeg selv ble mor, er tanken på at så mange barn lider helt uutholdelig. 
Jeg tenker at barn blir født med de samme forventningene til livet, behovet for kjærlighet og trygghet. 
De aner ingenting om hva som venter og er helt prisgitt omgivelsene.

Foto: Andrea Gjestvang


Vad ogillar du i andras personlighet?
Egoisme, likegyldighet og mangel på sjenerøsitet.  

Vilken levande människa beundrar du mest?
Jeg beundrer mange mennesker. Folk som kjemper for noe større enn seg selv, som ikke gir opp men skaper forandring, i den store eller lille sammenhengen. 
Årets Nobelprisvinnere, Malala Yousafzai og Kailash Satyarthi. 

Foto: Andrea Gjestvang

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Å være god på sosiale medier. Akkurat nå virker det som om det er den største kompetansen et menneske kan ha.  

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
At det begynner å synes at jeg har bikka 30 og ikke lenger er like fresh som da jeg var 22. 

Foto: Andrea Gjestvang


Vilken levande människa ogillar du mest?
Anders Behring Breivik, tror jeg. Og generelt høyrepopulistiske politikere (og velgere) som sprer sitt usosiale og historieløse menneskesyn over Skandinavia og deler av Europa. 
Denne utviklingen gjør meg oppriktig redd.

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Åh, vanskelig spørsmål. 
Kanskje min mann? Han er smart, kjekk og talentfull. 
Dessuten ville jeg kunne opplevdt hvordan det er å leve sammen med meg.

Var skulle du helst av allt bo?
Jeg drømmer om New York, og er litt lei meg for at jeg ikke har prøvd å bo der. 
Nå føles det litt for sent. Samtidig kunne jeg nok aller helst tenkt meg å bo tett på der jeg jobber med mine prosjekter, så da må det bli på Grønland, i Finnmark eller et annet sted langt mot nord.

Foto: Andrea Gjestvang


Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
At de er lojale, inspirerende, snille og har god humoristisk sans.

Hur skulle du vilja dö?
Jeg har dødsangst og bare tanken gjør meg uvel. 
Men det er noe jeg jobber med, for det er vel slik at først når mennesket klarer å sette livet i perspektiv og innse at det tar slutt, så klarer vi å leve helt og fullt. 
Egentlig er døden en motivasjonsfaktor. 
Døden er et av få ting i livet vi har null kontroll over, så jeg kan jo ikke svare på det. 
Men jeg håper det blir veldig lenge til.

Vad är din största extravagans?
Jeg elsker å våkne opp i lekre hotellsenger, og jeg har altfor mange Acne-jeans og eksklusive økologiske hudpleieprodukter.



Foto: Andrea Gjestvang

När ljuger du?
Når jeg skal møte noen og sier at jeg er rett rundt hjørnet, men i virkeligheten er ti minutter unna. 
Da må jeg ta mine lange ben fatt og spurte avgårde, og se helt iditotisk ut.

Vilken är ditt favorityrke?
Jeg tror det må være skuespiller. 
Å gå inn i en rolle, studere et annet menneskes personlighet, følser, kroppsbevegelse og formidle det på din måte. 
Det er jo litt som fotografiet. Minus glamouren. 
Og det er kanskje derfor jeg mest av alt elsker å være fotograf.

Vad är ditt motto?
"Det er opp til deg å fortelle oss det vi ikke trodde vi behøvde å vite og se". (Sagt av tidligere fotosjef i Politiken, Per Folkver, som desverre døde i år).

Tack så mycket för hjälpen! Hoppas du får en god jul och ett gott nytt år!

Foto: Andrea Gjestvang

måndag 22 december 2014

Lucka 22 med Susanne Walström


Här i en grön jacka tittar Susanne Walström fram i lucka 22.
Du som kan din bildjournalistiska historia vet vad Susanne gjort för den.
Hon kom in på Dagens Nyheter i Stockholm och rörde om i grytan på ett bra sätt.
Susanne stod för en ny tid och med nya trender lyfte hon bildtänket i hela landet.
Alla hade ögonen på hennes bilder.

Susanne slutade på DN och tidningen förlorade en duktig fotograf men Susanne slutade inte fotografera såklart.
När hon svarade JA! på att vara med i den här julkalendern blev jag väldigt glad.

Så både du och jag får nu ivrigt riva upp lucka 22 och se hur hon har det idag.

Varsågoda!

Susanne Walström!

Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?
Ett projekt som jag påbörjat i år som handlar om bristen på toaletter i världen.

Berätta mer.
Jag är i grunden dokumentärfotograf, men gillar att jobba med reklam eftersom jag då blir mer av en regissör; man skapar bilder och berättar historier. 
Däremot försöker jag alltid ha nåt eget projekt på gång vid sidan av.
Eftersom jag har jobbat mycket med bilder för SCA som gör blöjor, så kändes ett projekt om toalettbristen i världen som en naturlig utveckling. 
Man kan säga att mitt senaste år har gått i bajsets tecken, eftersom jag dessutom har jobbat mycket med hästar som väljer att bajsa lite överallt :-)

Jag har genom den svenska ideella organisationen ”Toaletter utan gränser” fått kontakt med en by utan toaletter i Tamil Nadu. 
Där har jag tillsammans med journalisten Anna Kågström träffat kvinnor och unga tjejer som berättat om vad det här betyder för det dagliga livet – hur det är att under monsunperioden vada ut på risfältet med vatten upp till knäna för att göra sina behov, där andras bajs flyter omkring. 
Eller att ha ständiga magsmärtor av att behöva hålla sig – vissa av kvinnorna väntar med att gå ut på fälten i dagar. 
Många lider av mer eller mindre svåra sjukdomar till följd av toalettbristen. 
De flesta kvinnor går endast och gör sina behov i mörkret, tidig morgon eller sen kväll, för att undvika att bli sedda av män. 
På fälten som de använder som toaletter finns giftormar, vassa taggbuskar som kan ge svåra infektioner, och vildhundar. 
Därutöver finns risken för överfall och våldtäkt.

Ett annat projekt jag precis håller på att slutföra, är en bok för Bonnier Fakta om att börja rida igen som vuxen efter att ha varit i stallet som barn.

Under året har jag också varit med när ett konstnärkollektiv tagit saken i egna händer och påbörjat ombyggnaden av Slussen, du ser mer här.

Många av bilderna jag gjort för jobb nu i höst är inte offentliga förrän än, så dom kan jag inte visa här.


Foto: Susanne Walström


Vad är din idé om fulländad lycka?
Jag kan bli tokglad bara av att cykla till jobbet en härlig vår- eller höstdag.
Jag älskar att jobba, älskar vardagen.

Vad är din största rädsla?
Att jag själv eller nån i min närhet ska bli allvarligt sjuk.

Vad ogillar du i din personlighet?
Jag borde vara lite mer social utanför jobbet. 

Vad är din bild av total misär?
Ryssland är rätt miserabelt på många sätt.


Foto: Susanne Walström


Vad ogillar du i andras personlighet?
Jag har svårt för snålhet.

Vilken levande människa beundrar du mest?
De två mest fantastiska människorna på jorden är, enligt mig, mina barn.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Knepig fråga, talang kanske…


Foto: Susanne Walström


Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Hade jag fått den frågan när jag var 14 år hade listan varit oändlig, jag var missnöjd med allt. 
Nuförtiden är jag mer tacksam och fascinerad över att min kropp är hel och funkar som den ska. 
Utseendet är inget jag direkt funderar på längre.

Vilken levande människa ogillar du mest?
Jag kan inte peka ut nån speciell, så jag säger pass.

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
En stallkatt verkar ha ett härligt liv.

Var skulle du helst av allt bo?
Jag älskar Stockholm och min lägenhet på södermalm, så jag bor gärna kvar här. 
Januari och februari skulle jag däremot gärna spendera på ett lite varmare ställe.


Foto: Susanne Walström


Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Humor.

Hur skulle du vilja dö?
Knall och fall.

Vad är din största extravagans?
Flygresor är ju inte direkt bra för miljön, men jag älskar att resa långt bort och då blir det ju alltid flyg tyvärr.

När ljuger du?
Jag tror inte att jag ljuger så mycket (men just det kanske är en lögn ;-)


Foto: Susanne Walström

Vilket är ditt favorityrke?
Ibland kan jag vara lite avundsjuk på författare som kan sitta på sin kammare och hitta på fantastiska världar. 
Men eftersom skrivandet inte är min bästa gren, plus att jag ständigt vill ut och upptäcka nya saker måste jag nog säga att jag har mitt favorityrke. 

Vad är ditt motto?

Jag har inget direkt motto, men när nåt känns svårt eller nervöst brukar jag tänka:
Vad gör det om 100 år?

Tack så mycket för hjälpen Susanne. Hoppas du får en fin jul och ett riktigt gott nytt år också.

söndag 21 december 2014

Lucka 21 med Adam Ihse


I lucka 21 är det möjligt att bilden på Adam Ihse i trappan vilseleder lite.
Han kan mycket väl vara en av Sveriges roligaste fotografer. På den här bilden ser han dock bestämd, men fin ut men det behöver heller inte säga något om hans humor. Eller så gör det just det.
Nog om det.

Det är alltid nära till ett skratt när man är nära Adam. 
Det är fint tycker jag och jag blir alltid glad när jag ser honom.
Gärna i en skjorta full med hundar.
Han driver tillsammans med Björn Larsson Roswall (också en rolig jävel) Exponera i Göteborg.

Men kanske vi ska gå vidare och riva upp lucka 21, vad säger du?
Adam Ihse alltså.



Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?
Att jag till slut lyckades ta mig tid och redigera filmen från 2012 då jag var i Kamtjatka och flugfiskade med sju stycken barndomsvänner. 
Ett stort äventyr i en av världens sista vildmarker. 

Nöjd å nöjd ett sådär år, men Ukraina resan i våras och rekordkonserten med Håkan Hellström på Ullevi kommer jag minnas.

Här ser du filmen som Adam pratar om.


Berätta mer.
Att lära sig ett nytt program, våndas med dåligt ljud när bla mikrofoner pajar. 
Att redigera film var en nyttig lärdom även om Kamtjatka filmen är mest för 
oss som var med på resan, hoppas jag ev att i framtiden filma mer. 
Redan idag gör vi en hel del "webb tv" för TT. 
Har några dokumentär idéer som vore roligt att genomföra. 
Som med allt så hoppas jag på mer tid när småbarnsåldern är över.


Foto: Adam Ihse


I början på maj var jag och Grim Berglund reporter på TT i Ukraina. 
Vi skulle undvika oron och kriget i öster och istället försöka skildra det "vanliga livet".
Bland annat så hamnade vi i års-firandet av segern över Nazisterna i "Det stora fosterländska kriget". 
Det var verkligen man ur huset för att manifestera för freden. 
Man kände tydligt Ukrainarnas oro över var Putin kan tänkas hitta på. 
Sedan hamnade vi bla på ett galet bröllop, där jag "tvingades" dansa med en brudtärna till 
Macarena, med en spagetti i munnen.... (Såklart, bloggens anmärkning)



Foto: Adam Ihse


Jo drygt 69000 på Ullevi säger väl allt.

Sedan har jag startar det mödosamma arbetet att sortera min Farmors gamla neg, helt fantastiska bilder från 20-talet till mitten av 70-talet taget med en lådkamera.
Hoppas att det kan mynna ut i något... 



Fotograferad omkring1937 och grabben i mitten är min far med farfar.                                                         Foto: Farmor



Vad är din idé om fulländad lycka?
Kärlek fungerar alltid!

Vad är din största rädsla?
Att mina pojkar och familj ska fara illa.

Vad ogillar du i din personlighet?
Inget tålamod.

Vad är din bild av total misär?
När det inte finns något hopp.


Foto: Adam Ihse


Vad ogillar du i andras personlighet?
Ska det vara så svårt att respektera människor djur och natur, man behöver inte älska allt och alla, men med lite respekt och tolerans skulle världen bli bättre.

Vilken levande människa beundrar du mest?
Mamma

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Det sägs att vi har empati, men man kan ju undra.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Plattfötterna.

Vilken levande människa ogillar du mest?
Nja........?


Foto: Adam Ihse


Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Någon av de stora upptäckarna, eller varför inte Ester Blenda Nordström, 

Var skulle du helst av allt bo?
Spelar nog ingen roll bara det inte blir för länge på samma ställe, lätt att bli bekväm,
annars skulle det var fantastiskt kul att bo i Norrland typ Arjeplog, jakt, flugfiske, skidåkning och snöskoter.....

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Att dom är mina vänner för den jag är.

Hur skulle du vilja dö?
Varför då?

Vad är din största extravagans?
Försöker så ofta det går att flugfiska och jaga, och snart så hoppas jag 
familjen säger ja till en ny jakthund.


Foto: Adam Ihse

När ljuger du?
Sällan, men det händer att jag inte säger sanningen. 

Vilken är ditt favorityrke?
Varför inte flugfiske guide någonstans i världen. Att ta kort är ju inte så dumt det heller.


Foto: Adam Ihse


Vad är ditt motto?
Att inte bli en sur bitter gubbjävel.
Eller som Muminmamman sa:
-Jag vet att vad som helst kan hända när som helst. 
Det är därför jag är så lugn.

Fan dina frågor är ju ganska deprimerande! Eller?

Jo, kanske det. Beror på hur man tar dom tror jag:-)
Tack som bara den för hjälpen, hoppas vi ses snart.
Ha en fin jul och ett Gott Nytt år också.


Foto: Adam Ihse

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden