fredag 22 december 2017

Lucka 22 med Urban Andersson



I lucka 22 finner du ingen mindre än Urban Andersson.
Det är en kille som varit med ett tag i fotografbranschen och det Urban gjort under sina år som fotograf skulle kräva en bok att berätta, så jag går inte in på det.
Det är för mycket.
När jag kom till Aftonbladet som ung sommarvikarie 1991 var han redan veteran på stället och bara en av många som jag såg upp till.
Jag köpte lika skor och klocka som Urban, jag tänkte att det är nog rätt väg att gå.
Klockan har jag kvar men jag har bytt ut skorna faktiskt men bevisligen är det ingen dålig klocka. 
Han bytte ut sin efter Irak-kriget som jag minns det, men det är en annan historia.
Nu kör vi tycker jag, med stolthet i rösten alltså.

Urban Andersson!

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Mina bilder från attentatet på Drottninggatan den 7:e april.



Berätta mer?
Tror faktiskt att rutinen och lugnet gav resultat denna gång.
Det var helt hysteriskt på redaktionen. 
Jag kollade på bildredaktören, gjorde en gest att jag var på väg ut. Han nickade. 
Jag sprang inte, utan gick i snabb takt. 
Man måste ju kunna hålla kamerorna still utan att skaka när man är framme.
Hade sju, åtta minuter på mig innan jag blev utslängd från området.
Det blev framförallt bilden på läkaren Joakim Nordahl som kryssar mellan två kroppar på Drottninggatan.
Sedan lyckade jag och reportern Staffan Lindberg som enda team ta oss in i Uzbekistan.
Där hittade vi terroristmisstänkte Rakhmat Akilovs bror Olim i en förort till staden Samarkand. 
Det var en arbetsseger.
Staffan och jag spånar ofta jobb ihop.  Vi har nu varit i Kongo två gånger under hösten;
Första gången för att berätta historien om mordet på den svenska FN-arbetaren Zaida Catalan.
Andra gången för att skildra gruvbrytningen av kobolt. 
Över 60% av världens kobolt kommer från Kongo och används i våra mobiltelefonbatterier och även i batterierna i el-bilarna som t.ex. Tesla. 



Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?
Generös, envis kille med några kilo för mycket i sina bästa år ...

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?
Hur kan du stå ut med att se allt elände.

När var du riktigt lycklig senast?
När det går bra för mina barn Lisa (gårdagens lucka) och Simon.

Vad är du rädd för?
Fuck cancer! 
Allt för många i min omgivning har drabbats på senare tid.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?
Min blodgrupp, A+, borde ha gjort det för länge sedan.



Hur är du som bilförare?
Kör på tok för sportigt. Chansar dock aldrig.
En del reportrar anser fortfarande att fotograferna är chaufförer.
Sådan himla tur då, att jag har en gammal taxibehörighet sedan studietiden.

När blev du vuxen?
Jobbar fortfarande på det. 
Har ett stort leksinne fortfarande.

Vilket är ditt sämsta köp?
Quad elektrostat-högtalare. 
Fantastiskt ljud, extremt dyra, men känsliga för allt och går sönder hela tiden.
Tillbringade lika lång tid på verkstad som i hemmet. 
Sålda som tur är.

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?
Dan Ekborg. 
Han har koll, vi har känt varandra sedan högstadiet och det är ju ett tag sedan.



Vad ogillar du i din personlighet?
Kan bli så jävla förbannad, har dock blivit lugnare med åldern.

Vad är din bild av total misär?
Det finns mycket.
Men uppställningsplatserna med romska husvagnar runt Stockholm är ett kusligt exempel.

Vad ogillar du i andras personlighet?
Lismande. 
Kollade ordboken; 
Lisma; smickra, försöka ställa sig in: uppträda inställsamt t.ex. mot en överordnad i syfte att vinna personliga fördelar.
Finns för många sådana personer i omgivningarna tyvärr.



Vilken levande människa beundrar du mest?
Bomme, han borrar i hjärnor på Karolinska. De flesta blir friska eller bättre. 

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Letade länge efter ett bra svar. Etnicitet.

Vilken är din största fobi?
Folk som tuggar med öppen mun när dom äter. 

Vad är din största rädsla?
Att mina barn ska råka illa ut eller drabbas av något elände.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Den dyra och skyddande fettvävnaden.

Var skulle du helst av allt bo?
Under perioden mars till oktober, på ön Lilla Strängen i stockholms skärgård.
Övriga året på Grenadinerna i Västindien. Älskar havet.



Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Ärlighet, även om den inte alltid är så kul att höra sanningen.

Hur skulle du vilja dö?
Som Anders Gernandt. (googla)

Vad är din största extravagans?
Båtbränsle, älskar skärgården.

När ljuger du?
Vid vilken gränskontroll som helst.



Vilken är ditt favorityrke?
Läkare, ett otroligt viktigt jobb.

Vad är ditt motto?
Vill du göra något speciellt -vänta inte, gör det så fort du har möjlighet. 
Våra dagar är räknade.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Sväljer en hel "Guld Nougat" på tio sekunder.

Ångrar du något i livet?
Borde ha tagit en paus efter gymnasiet och funderat över vad jag egentligen ville göra.

Vad gör du i jul?
Troligen en "Tomten är far till nästan alla barnen"-föreställning, på ön Lilla Strängen med bastu, badtunna och en massa traditionell julmat.

Tack så mycket för hjälpen Urban. Alla bilderna är såklart tagna av honom.

Imorgon klockan 06:00 är det dags för den näst sista luckan i den här julkalendern.
Pallar du två fotografer till? 
Två ytterligare pärlor på den fotografiska stjärnhimlen.



torsdag 21 december 2017

Lucka 21 med Lisa Mattisson


Här i lucka 21 sitter Lisa Mattisson.
På Årets Bild-galan nu senast fick hon pris för sina bilder och det var nog första gången jag träffade henne. 
Hon var också en av de fotografer som var utvald till att berätta lite mer på scenen. 
Kul.
Efter det har jag och Lisa haft lite mailkonversation om rörlig bild bland annat och det känns spännande.
Hon har också gett ut boken "Femismens ABC" och den kan du med lätthet köpa här.

Men vi närmar oss julen så vi river upp lucka 21 med Lisa Mattisson nu.

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?
Jag är glad för att jag använt kameran i mitt privatliv och för att jag har satsat på allt fler egna jobb som jag tror på. 

Berätta mer?
2013 öppnade hjärnkirurgerna Daniels hjärna för första gången. I våras var det dags för tredje gången. Av någon anledning kom vi in på att fotografera Daniel i modekalsonger efter operationen, om han orkade och kunde. 
Och så blev det för det tyckte vi var kul. 
Professionellt har jag sen i somras även arbetat mycket med hur de asylsökande afghanerna organiserat sig och om hur deras situation ser ut. 
Sen har jag av nån anledning en förtjusning för politikjobb. Inte för att de är så bildmässiga i sig med presskonferenser och allt, men det är lite spännande att vara nära och se hur de som bestämmer över oss agerar, rör sig och är. 



Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?
-

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?
Hur mår Daniel?

När var du riktigt lycklig senast?
Det sägs ibland att lycka är lite samma som godhet. Eller meningsfullhet. 
Det kan nog ligga nåt i det. Men annars ser jag lycka som ett relativt begrepp och skrattar lite för mig själv när någon pratar om en lycklig vardag. 
Det ingår i definitionen av vardag att det är enformigt och allt annat än märkvärdigt - vilket innebär att en lycklig vardag är för motsägelsefullt för att kunna finnas – just för att lycka är relativt med intelycka. Svaret är väl att jag ganska ofta är lycklig. 
Lika ofta som olycklig rimligtvis. 
Oftast infaller sig lyckokänslan i samband med tacksamhet för min familj. 

Vad är du rädd för?
Egentligen mest för att bli ensam. Men jag är ganska rädd för ansvar också, för jag tar det på stort allvar och får ångest.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?
En sparv. 



Hur är du som bilförare?
Det finns likheter med Långben i ”Motor mania”. Sen parkerar jag enligt George Constanza-systemet. Oklart hur effektivt det är. 

När blev du vuxen?
Jag tänker att inte man bli vuxen över en natt. Men för mig påbörjades det då jag var en aningslös 16-åring som höll min dotter i famnen för första gången en oktoberdag för drygt 20 år sedan. 
Sen kan jag bli lite förbannad på hur folk inte vill bli vuxna, eller låtsas som att de inte behöver vara det. 
Jag tycker att det i Sverige är ens jävla skyldighet att bli vuxen när du fyller 18. 
Med rättigheter och privilegier så kommer det förpliktelser och ansvar. 

Vilket är ditt sämsta köp?
-

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?
Kelly i Beverly Hills. Alternativt Persbrandt. 



Vad ogillar du i din personlighet?
Jag har ett oklädsamt bekräftelsebehov och är ibland gränslös, vilket oftast avslöjar en äcklig egocentrisk sida. 

Vad är din bild av total misär?
Ensamhet och hopplöshet. 

Vad ogillar du i andras personlighet?
De som tar sig fram på andras bekostnad, de oärliga och de missunnsamma. 

Vilken levande människa beundrar du mest?
- 



Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Intelligens, alltid sekundärt.

Vilken är din största fobi?
Jag är ganska kvackmagad. Sen lider jag ibland av social fobi. Aldrig i jobbet av någon anledning, men privat. 
Det kanske kan hända saker som att jag står bakom en buske en hel fest och lyssnar till hur min sambo försöker förklara varför jag gör det. 

Vad är din största rädsla?
Att inte vara älskad, av någon.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Av princip berättar jag inte det – för då tänker jag att det blir verklighet och alla andra också kommer se bara det och inte mina fördelar.

Var skulle du helst av allt bo?
Jag bor fantastiskt nu, men ser gärna att jag i framtiden bor långt ifrån vintern. 
Sen vill jag, när båda mina döttrar är stora, bo i olika städer över hela världen. 



Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Lojalitet och snällhet. 

Hur skulle du vilja dö?
När jag själv säger att det är nog. 
Definitivt innan jag förlorar min myndighet och självständighet. 
Helst smärtfritt och odramatiskt. Tror det är bäst att det sker snabbt och plötsligt också då jag har en bild av att det är total ångest och ånger när man förstår att tiden är ute. 

Vad är din största extravagans?
Ost och öl. 

När ljuger du?
När jag skäms. 

Vilken är ditt favorityrke?
Alla yrken som gör skillnad. Jag önskar ibland att jag hade varit begåvad nog att bli läkare. Men min omgivning säger att det hade varit en dålig idé. 
De hävdar att jag hade skällt ut patienter av anledningar som att de är orationella. Det finns tankar om att kanske arbeta inom polisen, som utredare. 
Men det är sen - just nu älskar jag att vara fotograf. 



Vad är ditt motto?
Våga säg ja. 

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Äter rå köttfärs och onanerar. 
Inte samtidigt dock. 

Ångrar du något i livet?
Jag kan ångra att jag är för lat och bekväm. Men mer än ånger har jag dåligt samvete och det är nästan alltid relaterat till att jag inte har prioriterat mina barn tillräckligt. 

Vad gör du i jul?
Min mormor kommer dö snart och det minsta alla vi i familjen kan göra för denna fantastiska kvinna som alltid gett oss allt - är att vara nära och vara där. Så jag, sambon och barnen kommer packa min lilla röda polo till bristningsgränsen och bege oss till Blekingeskogarna där nästan hela min familj bor för att uppleva Norén-scener, kärlek och vildsvinsjulskinka.

----

Tack så mycket för hjälpen Lisa, bilderna i den här luckan är såklart tagna av Lisa själv.
Kolla in hennes hemsida också. 

Imorgon klockan 06:00 finner du en ny fotograf i lucka 22.
Du hänger väl med hela vägen till julafton?


Om mig

Malmö, Skåne, Sweden