Lucka 21 med Lisa Mattisson

Här i lucka 21 sitter Lisa Mattisson.

På Årets Bild-galan nu senast fick hon pris för sina bilder och det var nog första gången jag träffade henne. 
Hon var också en av de fotografer som var utvald till att berätta lite mer på scenen. 
Kul.
Efter det har jag och Lisa haft lite mailkonversation om rörlig bild bland annat och det känns spännande.
Hon har också gett ut boken "Femismens ABC" och den kan du med lätthet köpa här.

Men vi närmar oss julen så vi river upp lucka 21 med Lisa Mattisson nu.

Är det några bilder du är extra nöjd med från året?

Jag är glad för att jag använt kameran i mitt privatliv och för att jag har satsat på allt fler egna jobb som jag tror på. 

Berätta mer?

2013 öppnade hjärnkirurgerna Daniels hjärna för första gången. I våras var det dags för tredje gången. Av någon anledning kom vi in på att fotografera Daniel i modekalsonger efter operationen, om han orkade och kunde. 
Och så blev det för det tyckte vi var kul. 
Professionellt har jag sen i somras även arbetat mycket med hur de asylsökande afghanerna organiserat sig och om hur deras situation ser ut. 
Sen har jag av nån anledning en förtjusning för politikjobb. Inte för att de är så bildmässiga i sig med presskonferenser och allt, men det är lite spännande att vara nära och se hur de som bestämmer över oss agerar, rör sig och är. 

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

-

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

Hur mår Daniel?

När var du riktigt lycklig senast?

Det sägs ibland att lycka är lite samma som godhet. Eller meningsfullhet. 
Det kan nog ligga nåt i det. Men annars ser jag lycka som ett relativt begrepp och skrattar lite för mig själv när någon pratar om en lycklig vardag. 
Det ingår i definitionen av vardag att det är enformigt och allt annat än märkvärdigt - vilket innebär att en lycklig vardag är för motsägelsefullt för att kunna finnas – just för att lycka är relativt med intelycka. Svaret är väl att jag ganska ofta är lycklig. 
Lika ofta som olycklig rimligtvis. 
Oftast infaller sig lyckokänslan i samband med tacksamhet för min familj. 

Vad är du rädd för?

Egentligen mest för att bli ensam. Men jag är ganska rädd för ansvar också, för jag tar det på stort allvar och får ångest.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

En sparv. 

Hur är du som bilförare?

Det finns likheter med Långben i ”Motor mania”. Sen parkerar jag enligt George Constanza-systemet. Oklart hur effektivt det är. 

När blev du vuxen?

Jag tänker att inte man bli vuxen över en natt. Men för mig påbörjades det då jag var en aningslös 16-åring som höll min dotter i famnen för första gången en oktoberdag för drygt 20 år sedan. 
Sen kan jag bli lite förbannad på hur folk inte vill bli vuxna, eller låtsas som att de inte behöver vara det. 
Jag tycker att det i Sverige är ens jävla skyldighet att bli vuxen när du fyller 18. 
Med rättigheter och privilegier så kommer det förpliktelser och ansvar. 

Vilket är ditt sämsta köp?

-

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Kelly i Beverly Hills. Alternativt Persbrandt. 

Vad ogillar du i din personlighet?

Jag har ett oklädsamt bekräftelsebehov och är ibland gränslös, vilket oftast avslöjar en äcklig egocentrisk sida. 

Vad är din bild av total misär?

Ensamhet och hopplöshet. 

Vad ogillar du i andras personlighet?

De som tar sig fram på andras bekostnad, de oärliga och de missunnsamma. 

Vilken levande människa beundrar du mest?

- 

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Intelligens, alltid sekundärt.

Vilken är din största fobi?

Jag är ganska kvackmagad. Sen lider jag ibland av social fobi. Aldrig i jobbet av någon anledning, men privat. 
Det kanske kan hända saker som att jag står bakom en buske en hel fest och lyssnar till hur min sambo försöker förklara varför jag gör det. 

Vad är din största rädsla?

Att inte vara älskad, av någon.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

Av princip berättar jag inte det – för då tänker jag att det blir verklighet och alla andra också kommer se bara det och inte mina fördelar.

Var skulle du helst av allt bo?

Jag bor fantastiskt nu, men ser gärna att jag i framtiden bor långt ifrån vintern. 
Sen vill jag, när båda mina döttrar är stora, bo i olika städer över hela världen. 

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Lojalitet och snällhet. 

Hur skulle du vilja dö?

När jag själv säger att det är nog. 
Definitivt innan jag förlorar min myndighet och självständighet. 
Helst smärtfritt och odramatiskt. Tror det är bäst att det sker snabbt och plötsligt också då jag har en bild av att det är total ångest och ånger när man förstår att tiden är ute. 

Vad är din största extravagans?

Ost och öl. 

När ljuger du?

När jag skäms. 

Vilken är ditt favorityrke?

Alla yrken som gör skillnad. Jag önskar ibland att jag hade varit begåvad nog att bli läkare. Men min omgivning säger att det hade varit en dålig idé. 
De hävdar att jag hade skällt ut patienter av anledningar som att de är orationella. Det finns tankar om att kanske arbeta inom polisen, som utredare. 
Men det är sen - just nu älskar jag att vara fotograf. 

Vad är ditt motto?

Våga säg ja. 

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Äter rå köttfärs och onanerar. 

Inte samtidigt dock. 

Ångrar du något i livet?

Jag kan ångra att jag är för lat och bekväm. Men mer än ånger har jag dåligt samvete och det är nästan alltid relaterat till att jag inte har prioriterat mina barn tillräckligt. 

Vad gör du i jul?

Min mormor kommer dö snart och det minsta alla vi i familjen kan göra för denna fantastiska kvinna som alltid gett oss allt - är att vara nära och vara där. Så jag, sambon och barnen kommer packa min lilla röda polo till bristningsgränsen och bege oss till Blekingeskogarna där nästan hela min familj bor för att uppleva Norén-scener, kärlek och vildsvinsjulskinka.

----

Tack så mycket för hjälpen Lisa, bilderna i den här luckan är såklart tagna av Lisa själv.
Kolla in hennes hemsida också. 

Imorgon klockan 06:00 finner du en ny fotograf i lucka 22.
Du hänger väl med hela vägen till julafton?