Lucka 11 med Amy Johansson

När du öppnar lucka 11 i den här julkalendern hittar du Amy Johansson.

Amy är en härligt galen person med en hjärna jag gillar. 

Full med tokiga ideér.

Vi ses mest på Årets Bild-galor. Sist i Linköping och i Malmö för många år sedan stod vi på scen samtidigt. Vi fick båda pris i samma klass dessutom.
Sist i Linköping hade vi några gemensamma affärsidéer som vi snackade mycket om.

Vi öppnar luckan nu tycker jag.

Amy Johansson mina damer och herrar.

Är det några bilder du är extra nöjd med? 

För mig handlar fotograferande mycket om möten och minnen. 

Jag har starka minnen från när jag tog de här bilderna, jag tror det är därför jag plockade fram dem. 

När jag ser på de här bilderna reser jag tillbaka i minnet till mötet mellan mig och den som är på fotograferad, den delen ger mig mycket glädje. 

Jag känner en tacksamhet att jag har fått dela dessa människors liv för en stund. 

Att de öppnat upp för mig och låtit mig fotografera dem. 

Men fotografierna för också med sig en påminnelse om vår värld och om mänskligheten. Om hur stora skillnader vi människor lever under, trots att vi alla är lika. 

Vi är alla mammor, pappor, döttrar, söner, vänner i behov av mat, värma, trygghet och kärlek. 

Det gör mig sorgsen och förbannad. 

Det är bra. 

Det är viktigt att inte glömma världen.

Du ska skriva en kontaktannons - hur beskriver du dig själv med fem ord?

Helst skulle jag skriva ”Träffa mig och avgör själv”.

Men ”Nyfiken ofta energisk visuell mångsysslare” skulle också funka.

Hur skulle du beskriva mig? 

Haha, det är inte min uppgift riktigt här.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du går bort på middag?

”Jobbat i Bangladesh för H&M? Då har du sett de hemska förhållandena i fabrikerna och barnarbete?”

När var du riktigt lycklig senast?

Igår när jag fick ett oväntat lunchsällskap. 

Det fick mig att fnissa högt för mig själv av lycka.

Det är lustigt med lycka hur den kan kännas långt borta och sen plötsligt dyka upp i de mest oväntade, ibland helt vardagliga, situationer. 

Jag påminns också varje kväll jag när somnar bredvid min dotter om hur lycklig jag är.

Vad är du rädd för?

Döden. 

Fram till jag var 40 kändes det som jag inte var rädd för någonting. 

Men efter att jag fick barn är jag rädd för mina nära anhörigas död. Med dottern kom en påtaglig närvaro av livets cykler. 

Jag sörjer redan den dag mina föräldrar ska gå bort, och tanken att min dotter skulle kunna dö före mig känns paralyserande skrämmande.

Du måste tatuera dig, vilket motiv blir det?

En prick, öppen för betraktaren att läsa in vad den vill se i den. 

Hur är du som bilförare?

Så som jag är för tillfället. Lugn om jag är det, aggressiv om jag är stressad, våghalsig ibland, oplanerad ibland. 

Men (nästan) alltid laglydig.

När blev du vuxen?

Vuxen? 

Vilket är ditt sämsta köp?

Allt onödigt – allt som aldrig används eller som inte är vackert att se på.  

I filmen om ditt liv, vem spelar dig då?

Radha Mitchell, för att så många som sett Melinda & Melinda tyckt vi är lika. 

Och så har hon spelat i både action, thrillers, sci-fi, zombiefilmer, drama och romantiska komedier. 

Det passar bra tänker jag om man ska berätta om mitt liv. Och så är hon född två dagar efter mig, så ja, Radha får det bli. 

Vad ogillar du i din personlighet?

Svårt att svara på, för det man ogillar har ju ofta en bra baksida. Jag kan störas av att jag är dålig på att få till rutiner. 

Men samtidigt har jag ofta stor hjälp av att jag inte behöver rutiner.  

Jag gjorde ett personlighetstest på nätet en gång, och fick ett svar med positiva och negativa egenskaper.  

Så gjorde jag om det på skoj och kryssade i det jag önskade jag hade kunnat svara i en perfekt värld. 

Alltid lugn som en filbunke, superstabil, aldrig stressad, lyssnade alltid. Som världens övermänniska utan några skavanker. 

Hu, vilken hemsk personlighet jag fick fram då, nej då var det faktiskt bättre som det var tyckte jag.  

Det var ett intressant experiment som jag kan rekommendera.

Vad är din bild av total misär?

Fattigdom och den maktlöshet det innebär. 

Att leva ett liv där man är totalt utelämnad. Behöva se på hur ens kära dör för att man inte har pengar. 

Att inte kunna få de mest basala behov – mat, vatten, sömn, värme, trygghet, kärlek – tillgodosedda. 

Vad ogillar du i andras personlighet?

Jag kan inte svara på det så generellt. 

Tar man bort en egenskap från någon så är den ju inte längre sig själv.

Vilken levande människa beundrar du mest?

Jag har nog svårt att beundra någon på avstånd, någon jag aldrig träffat. 

Men flera gånger i veckan möter jag en ny människa jag kan beundra där och då i den stunden. 

En person som hjälper en främling. 

En ung man på gatan som mår väldigt dåligt men ändå kämpar på. Någon som tar sig tid att prata med någon som behöver. 

Det ändras från dag till dag.

Min beundran för mina föräldrar är dock konstant numera. 

Efter min långa tonårsrevolt tog slut insåg jag hur fantastiska de är och vi är närmare varandra nu än någonsin.   

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Kan inte nämna någon, alla egenskaper har väl sina fördelar i olika situationer tänker jag. 

Vilken är din största fobi?

Kanske har jag ett drag av Tatofobi? 

I alla fall ger tanken på det mig kalla kårar.  

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

Svårt att säga, jag tänker nog inte riktigt så. Det är i så fall olika beroende på. 

Någon period kanske luggen är lite irriterande lång och hänger i vägen, en annan vaknar jag med väldigt trötta ögon. 

Som i morse, jag såg ut som en krokodil! 

Men det är lite roligt också. Jag gillar att se olika ut. Älskar till exempel att klä ut mig och undersöka hur människor beter sig olika mot mig beroende på hur jag ser ut. 

Och om de känner igen mig! 

Var skulle du helst av allt bo?

I en magisk husflygmaskin så jag kunde flyga runt och bo på massa nya platser men ändå vara hemma.

När man kliver in genom dörren till mitt hem i Stockholm skulle man automatiskt komma till där mitt hus var parkerat för tillfället. 

Det vore väldigt bra. 

Då kan jag resa runt överallt och vara borta länge, men ändå träffa alla där hemma. 

Om någon uppfinnare där ute är den lösningen på spåren, så är jag intresserad! 

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Lojalitet, ärlighet och att vi får vara som vi är.

Hur skulle du vilja dö?

Med känslan att jag är klar med livet, och smärtfritt om det går.

Vad är din största extravagans?

Å, jag har många härliga extravaganser. 

Sova 14 timmar i sträck, resa mycket, bo på härliga hotell, att köpa in tjänster som underlättar livet (städning, matleverans, revisor…), bli uppslukad i saker i timtal medan tiden bara går. 

Men eftersom allt detta känns som totala nödvändigheter är det extravaganser då?   

När ljuger du?

Beror helt på vad man menar med lögn. 

Ibland när jag glömt bort något jag borde kommit ihåg. Om jag känner mig extremt trängd. Men det är inte ofta jag ljuger måste jag säga. 

Mer och mer sällan med åren. 

Det känns sällan nödvändigt. 

Vilket är ditt favorityrke?

Favorit är svårt att säga för jag gillar att göra olika saker och ha variation. 

Men skulle jag leva om livet vore det en dröm att ha en riktigt fin sångröst. 

Rösten har man alltid med sig och den är språk- och kulturöverskridande. 

Astronaut vore inte helt fel heller. Eller operascenograf. 

Vad är ditt motto?

Hjälp andra när du kan.

Nämn några saker du gör när ingen ser dig?

Ser på tv-serier, är uppe hela natten, lämnar köket i totalkaos, möblerar om … 

Ångrar du något i livet?

Inte ännu.

Vad gör du i jul?

Firar traditionsenligt med mina föräldrar, syskon med familjer och min dotter. Vi hänger där och gör som vi alltid gjort och det är underbart och kravlöst. 

Jag längtar redan.

--------

Tack så mycket för hjälpen Amy!

Alla bilder i den här luckan är såklart tagna av Amy själv.

Kolla gärna hennes hemsida också.

Imorgon när klockan slår 06:00 finns det en ny lucka att öppna, du hänger väl med?