Fotomässan

Snart kickar fotomässan i Stockholm igång. Jag fick äran att skriva en liten krönika i mässtidningen.
På lördag kommer tidningen med DN.
Men du kan redan nu ladda ner den och kolla om du vill.
Här gör du det.

Såhär skrev jag:

Den vanligaste frågan jag får lyder:

Vilken kamera är bäst?

Frågan är väldigt lätt att besvara. Bäst är den kamera du har med dig, annars får du ingen bild.

I dag går vi nästan alla omkring med en kamera i våra mobiltelefoner. Det blir inte den bildkvalitet som gör oss direkt stumma, men den funkar rätt ofta. Hellre ett ögonblick med lite sämre kvalitet än inget ögonblick alls.

Lite så.

Kan du kombinera ögonblicket med en lite bättre kamera så är det perfekt. Jag ger mig sällan in i den kameradiskussionen. När du kommer in på Fotomässan så ser du själv hur många kameror det finns att välja på. Välj en som du gillar och som passar din plånbok, får bli svaret på en ganska given följdfråga.

En annan vanlig fråga jag får som fotograf på en dagstidning handlar om mina bilder, tack och lov:

Vilken är din bästa bild?

Den är svår att besvara, av olika anledningar.

Som fotograf hoppas man hela tiden att man inte har tagit den bilden än, att den ligger och väntar på en runt hörnet. Jag tror att det är just det som ofta driver oss fotografer att ta fler bilder och därför har många av oss svårt att svara. Även om jag inte vill göra någon jämförelse i övrigt så föreställer jag mig att det är samma med oss fotografer som för en konstnär eller musiker som inte vill berätta vilken som är den bästa tavlan eller låten.

En tredje vanlig fråga jag får:

Vilken är den kändaste kändisen du träffat?

Den är också svår att besvara. För vem är en människa känd?

I mitt jobb som fotograf får jag träffa otroligt många människor. En del är kända, de flesta är det inte. Det är det som är tjusningen med mitt jobb.

Tack vare kameran släpps jag in på de mest privata platser.

Jag får träffa spännande människor och ibland en och annan kändis, men det är oftast mötet med den minst kända personen som jag minns bäst.

Min kamera har tagit mig med på resor och upplevelser som jag inte hade fått göra om jag inte hade haft den.

Min kamera har lärt mig, eller mer låtit mig se och uppleva glädjen och sorgen i sporten.

Den har fått mig att träffa människor när de har det som jobbigast i livet. Där anhöriga har mist livet.

I de mest kaotiska situationer har jag fått lära mig att människor är givmilda och lite tacksamma över att jag är där och fotograferar och visar omvärlden hur de har det, just då.

En del av kändisarna minns jag, men jag har svårt att avgöra vem som är mest känd: Madonna, Bill Clinton eller Zlatan?

Jag vet ärligt talat inte om det är så viktigt.

Inser att jag är dålig på att ge några bra svar på tre vanliga frågor.

Men jag är glad och tacksam över att min kamera tar mig med till så många platser och möten.

Jag försöker att ha den med mig så ofta jag kan för på andra sidan hörnet kanske den där ”Bilden” väntar.