Jonas Lindkvist

Foto: Jonas Lindkvist/DN

Jonas Lindkvist är inte bara min vän, han är en väldigt duktig fotograf också.
Jag är verkligen ledsen att jag inte kunde vara med på hans vernissage i Borås i torsdags.
Jonas ställer ut sportbilder på Abecita konsthall i Borås.
Så roligt att sportbilder tar sig in i dom fina salongerna. Väldigt roligt och välförtjänt för Jonas också. Jag får alltid känslan av att just sportfotografin är lägst rankad i fotosammanhang. Det är dumt rent utav.
Jag tycker svensk sportfotografi har tagit sig ordentligt i kragen och håller hög internationell standard.
För dig som har vägarna förbi Borås, gå in och titta på hans bilder så förstår du vad jag menar. Det är något annat det.
Inte två gubbar och en boll där inte.
2004 fick Jonas ett silver i World press photo för sin serie om Antoni Khadroui som är muskelbyggare.
Säger man så?
Se hans serie här som han fick pris för i den tävlingen.
Klicka på prisbilder så hittar du dom.
Året innan var jag på Nalen för Jonas skull. Han var nominerad och jag ville dit och gratulera honom för det pris han skulle få.
Han nöjde sig inte med ett pris, inte Jonas inte. Han kammade hem guld i alla sportklasserna.
Är det respekt eller är det respekt på den?
1:a Sportbild action
1:a Sportbild feature
1:a Sportreportage
Jag tror inte det hänt någon mer gång sedan dess eller innan heller för den delen.
Jonas kunde om han velat, jag minns att vi skojade om det, kunnat bygga ett ankare av sina prisgubbar som han fick.
Men varför i hela friden skulle han göra det?
Jonas är grym på att hitta något nytt, att gå vidare och han investerar verkligen i sig själv på dom jobb eller stickningar han har i lådan.
Respekt kompis, jag lovar passera Borås snart.
På lördag ses vi.


Foto: Jonas Lindkvist/DN

Du följer väl honom på hans blogg här.