Ni kommer ihåg krönikan som Skånskan skrev va?
Läs den här annars.
På bilden ser jag Johan Bävman. Full med respekt och medlidande.
Nu har Kvällsposten svarat på krönikan och den kan du läsa här.
Min första reaktion på det hela var att det blir lite konstigt när vi skriver om oss själva som något dåligt.
Som att det vi gör är så fult.
Ibland är det så, ibland inte.
Det blir dumt när någon, i dom flesta fallen drar alla över en kam.
Nu läser jag att Kvällsposten också har fel. Det ar inte Krister Hansson som stod där uppe utan en filmfotograf.
En TV-fotograf alltså som jobbar på TV.
Ingen pressfotograf.
En krönika om hur vissa, jag skriver vissa reportrar jobbar hade kanske varit spännande.
Men det gör vi ju inte.
1 kommentar:
Jag tycker att texten på skånskan.se berättar väldigt mycket om en okunskap från författarens sida.
Han har uppebarligen, trots sitt val av yrke och erfarenhet, ingen förståelse för att fotografer måste vara närvarande både psykiskt, men kanske främst fysiskt för att göra sitt jobb.
Det är trist att folk ibland inte förstår vad som kan uppfattas olämpligt, men om det var en person som ställde sig på en lastbil, så var det bara denne som kunde klandras. Inte de andra fotografer som fotograferade när olika händelser äge rum under begravningen.
En skrivande journalist kan stå tyst, iakta, resonera, fundera, medans en fotograf MÅSTE vara nära och vid en sån här händelse ta en fysisk plats, synas och sticka ut.
Antagligen kommer det alltid finnas människor som krönikören i fråga. Människor som inte förstår att bilder behövs för att beröra och som en sanningsenligt fragment.
Hade faderns utlopp för sorgen kunnat skildras TILLRÄCKLIGT djupt genom att krönikören skrivit om det? Knappast. Vi behöver bilden.
Men vi behöver inte sånna som Dan Ankersen. Att klanka ner på kollegor och dessutom göra det i rent oförstånd är ju bara sorgligt.
Avgå Ankersen, du är riktigt trist.
Skicka en kommentar