torsdag 12 januari 2012

Olympic park



Idag tog jag tåget ut till Olympic park.
År 2000 gjorde jag mitt andra och mitt första sommar-OS just här i Sydney.
Det var en fin upplevelse men idag när jag återvända var det just ingenting.
Lite som att besöka stadionområdet i Malmö.
Typ.
Många minnen dök upp ändå.
Jag tog tåget och passerade redfern och alla stationer som jag under nästan en månad 2000 sovit mig förbi.
Vi på Sydsvenskan bodde i stan så vi hade 45 minuter från dörr till dörr med MPC.
Det var fina tider.
Jag jobbade med film och på grund av tidsomställningen kunde jag ta med mig alla negativ hem till rummet och sitta där och scanna och sända i lugn och ro.
Jo, du läser rätt.
Film och scanning.
Men det gjorde att det blev sena kvällar. Sena nätter eller till och med tidigare dagar.
Någon natt gick jag direkt från scannern till nästa tåg för att möta en ny dag i OS-världen.
Sportsligt minns jag dreamteam i basket.
Jag minns en final mellan USA och Australien i vattenpolo för damer.
Det var mitt bästa OS-minne när vi skulle summera OS.

Jag minns 100-meterfinalen då jag gick långt ner i kurvan fört att göra något annat.
Försöka något annat och jag satte mig ner bredvid en stor man och hans mamma och han sa:
- It looks like you are on the right spot mister!
Jag frågade varför och han berätta att han var Marions bror och det här var hennes mamma och så pekade han på mamman.
Jag hälsade glatt och där jag redan hade ett 70-200mm satte jag snabbt på ett vidvinkel.
Visst, Marion vann sitt guld och sprang rakt fram till mamma och kramade om henne.
Där satt jag helt ensam.
Jag minns Stefan Holms hopp där jag enda gången i mitt liv glömt satt i film i kameran.
Idag var det just ingenting.
Men det gav mig många fina minnen.

Jag minns två öl jag drack en lugnare eftermiddag tillsammans med Jonas Lindkvist och Peter Claesson.
Mycket som sades den där eftermiddagen kommer jag ihåg än idag.
Fint.
Tack vänner.


Dreamteam

Marion Jones går i mål under OS i Sydney 2000.

Marion Jones springer direkt fram till sin mamma. OS-elden brinner i bakgrunden.

Jag såg konstsim för första gången.

Jag såg brottning för första gången. Live alltså.

2 kommentarer:

Mikael Söderholm sa...

Ibland känns backspegeln större än vindrutan...

Lars D sa...

Mmmm, så är det.

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden