Foto: Urban Andersson/Aftonbladet
Så kom den där
ÅB-listan då äntligen i måndags. Själv stod jag i ett akutrum på akuten under ett såkallat traumalarm. En kvinna som hade frontalkrockat med en lastbil.
Det sätter allt lite i perspektiv.
Men jag lyckades ändå kika in på listan genom min telefon som man numer får ha på alltså, det visste inte jag.
Självklart blir man otroligt besviken att inte vara med på den.
Allt annat är lögn.
Annars kan man strunta i att tävla.
Enligt mig.
Så jag blev jävligt besviken att jag inte var med.
Det kanske är sjukt men så är det.
Många tycker ju att det är dumt att tävla i bilder eller att det inte ens går.
En del tycker det är äckligt till och med.
Men det brukar vara dom som aldrig vunnit som säger sådär.
I år hade jag under helgen fått så många sms och mail om "Grattis, man vill ju vara först".
En kollega hotade med att gå ur PFK om jag inte fanns med.
Det är smickrande och kul men det kanske får en själv att tro lite väl mycket på sitt material.
Som den här gången alltså.
Då blir det lite extra tungt.
Besviken och arg alltså.
Punkt.
Men stort Grattis till dom fotografer som är med på listan.
Det är fantastiskt roligt att vara med och på listan och få "cred" för det man gjort och att någon faktiskt gillar det man har presterat.
Så njut och Grattis igen!
Inga bittra miner från min sida, det kan jag lova!
Dessutom hade vi ju på Sydsvenskan en fotograf nominerad i Åsa Sjöström.
Känns både sorgligt och fint att kunna säga att det var länge sedan vi "bara" hade en fotograf nominerad.
Vad har hänt?
Stort Grattis Åsa Sjöström, du inspirerar.
Jag blir ju dessutom extra glad att Jonas Lindkvist gör "comeback" på Årets Bild.
Det var ett tag sedan och som jag alltid har sagt vill jag att någon i vår lilla trio (Jag, Tobbe och Jonas) är med på den där listan.
Det gör mig extra glad.
Det hade gärna fått vara Torbjörn Jakobsson också.
Många duktiga fotografer på listan såklart och tidningarna skryter och lever om och det tycker jag är så bra.
Det är ju dessutom bra för bildjournalistiken.
Därför är ju tävlingen bra om inte annat.
Här ovan sitter Pavel Koubek och Kicki Nilsson.
Duktiga båda två och Pavel har varit med tidigare på prislistan.
Det som också imponerar på mig är Nerikes Allehanda som ofta är med i dessa sammanhangen.
Dom kämpar på och det är inspirerande såklart.
Här ser du deras bilder och läser om dom i deras tidning.
Om du vill läsa om Aftonbladets fotografer så gör du det
här.
Expressens frilansare kan du läsa om
här. (Jo, jag vet det blir lite löjligt kanske)
Åsa kan du läsa om i Sydsvenskan
här.
Dagens Nyheters Fotografer ser du med lätthet
här. (Kom ihåg att det är "bara" 2 som är fasta)
Johan Axelsson på ÖP kan du med lätthet ser mer av
här.
Ska vi försöka oss på en liten summeringen av listan också.
Jag ser att Anna-Lena Mattsson dragit tillbaka sin DN-grej så hon står som frilans nu.
Såhär då:
Aftonbladet 3 (1 är frilans av dessa)
Bildbyrån 3 (1 har fått sparken)
DN 3 (1 är frilans)
NA 2
Expressen 2 (2 är frilans)
Norran 1
ÖP 1
GP 1 (frilans)
Sydsvenskan 1
ÖA 1
Frilansare 10
Jag tyckte själv Årets Bild tog ett steg i rätt riktning då man OM man har facebook kunde hänga med i Ola Axmans flöde.
Man förstår att det går snabbt och att juryn tycker vi fotografer gör mycket fel.
Men ändå lite roligt.
När jag var på OS i somras i London kände jag en viss stolthet över dom svenska fotograferna som enligt mig ligger högt i klass just inom sportfotografin.
Om jag såg någon göra något extra av någonting så var det en svensk.
Slog sällan fel.
När jag på nätterna kollade igenom det flöde som kommit under dagen så låg de svenska fotograferna väldigt högt.
Det var troligen så att Niklas Larsson tog den bästa bilden på Bolt när han sprang 100 meter.
Det förvånar mig att han inte är med på listan.
Bland annat.
Men jag tror hans bild kan gå långt i de internationella tävlingarna.
Jag blev imponerad att Scanpix satsade så på att göra så genomarbetade och bekostade förhands-bildreportage på svenskar innan OS.
Måste ha funnit massor med bilder där.
Men.
Det gör mig bekymrad att juryn enligt Ola Axman tyckte sport feature klassen var så pass dålig så man tänkte lägga ner den.
Nu blev det nog inte så.
Men jag tror att svenskarna är så pass bra inom den här kategorin sport så då måste vi ta det på största allvar också.
Årets Bild har valt att dela ut nio (9) priser i sportkategorin.
Jag är helt säker på att det också är möjligt utan större problem.
Nu har jag tidigare sagt att kanske vi skulle ha en egen jury när vi delar ut så pass många priser i just denna klassen.
Vad tror du?
Klasserna är också lite mossiga enligt mig. Men det har jag tjatat om förut.
Titta på dagstidningarna, hur ser dom ut?
Det är ju bara porträtt.
Kanske vi skulle ha porträttbild (arrangerad), porträttbild (icke arrangerad) och det samma med porträtt-serie?
Enligt den statistik jag delade med mig av på WPP för ett tag sedan här på bloggen så kanske vi skulle behålla nöjesbilden men döpa om den lite.
Konst &Underhållning (för att göra en direkt översättning från WPP)
Självklart ska det vara både singelbild och serie.
Nyhetsbild Utland kanske vi också ska börja se om.
Hur många svenska fotografer är det som får åka på utlandsnyheter?
3-7?
Ärligt talat gissar jag på färre.
Vad säger du om det hela?
Nu laddar vi för den fina festen i Trollhättan med prisutdelning och föreläsning.
Blir riktigt spännande att se.
Boka in dig du också så ses vi där.
Foto: Johan Axelsson/ ÖstersundsPosten
