För första gången hade jag inte datorn med mig och det var helt nytt för mig.
Skönt och stressande på samma gång.
Jag hade som du som följer den här bloggen redan sett, skrivit några inlägg som publicerades varje dag innan jag åkte.
Lite för att inte låta bloggen dö ut helt bara för att jag väljer att inte ta med datorn.
Ett inlägg handlade om att jag funderar på att sluta blogga.
Inte som ett hot, utan bara en tanke jag hade.
Men så många fina kommentarer jag fick. Tack så himla mycket!
Jag kan helt enkelt inte sluta, jag mår ju dessutom bra att hålla igång skrivandet, tankarna och beslutet genom att skriva ner det.
Jag blir glad att så många ändå tycks se detta som inspiration och en "kamp" i den bildjournalistiska debatten.
Bra det!
Tack så himla mycket allihop som bemödade sig med en kommentar.
Jag ser också att P-O Stoltz bloggar om det här.
Jag ser också att Micke Berg bloggar om det här.
Såhär skriver han bland annat (jag hoppas det är okej att jag lånar lite av texten Micke?)
Men läs gärna hela inlägget alltså.
Lars Dareberg blandar privat med allmänt. Han gör det mycket bra men hans bildvärld är, enligt mig, för jobborienterad. han är en mycket duktig skribent och fotograf, men hans läge och andra fd anställda fotografer läge är, så kanske man skulle styra in skutan mer på de personliga reflektionerna och bilderna?
Han har ju så rätt! Det är precis det vi som jobbat (för länge kanske) på dagstidningar alltid diskuterar.
Vi fotograferar "teman" eller bildsätter "rubriker" och är alltid fast i en berättarstil som är så viktig i vår värld.
Men efter 25 år med dagspressen, hur kommer jag ur det?
Hur tänker jag nytt?
Vad är personlig fotografi?
För mig alltså?
Den här bilden på den döda räven på vägen, är det personligt fotografi det?
Min yngsta dotter drömmer dåligt fortfarande om den "döda räven" som hon säger.
Så på ett sätt är den väldigt personlig för mig och henne, men blir den mer intressant för dig för det?
Jag vet inte.
Jag försöker åka bort en vecka om året för att komma ifrån det där dagstidningstänket och bara fotografera.
För att träna ögat. Hitta glädjen i fotografiet men när jag väl går där eller tar fram mitt material så hamnar det ändå i någon form av teman eller reportage med för den delen.
Bilden i det tidigare inlägget är högst personlig också, men är den bra för det, blir den mer spännande för det?
Om det fanns ett samband, en historia att koppla till den, eller fler bilder kanske.
Nej, du ser jag hamnar där direkt.
Men det kanske är just det här som åtminstone driver mig på något sätt med allt kring fotografiet.
Att vilja förnya, berätta om människor (handlar det nog ändå mest om för mig) och gå vidare.
Att se.
Spännande. Jag försöker tänka nytt, jag tackar för "kritiken" och tar åt mig och funderar ständigt kring det där.
Livet är en lång workshop.
Efter alla kommentarer och en avslappnad vecka är jag nu ordentligt på tårna för att fotografera igen.
Arbetet börjar imorgon igen.
Att blogga känns också härligt.
Tack vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar