New York som stad har rätt mycket att erbjuda måste man ändå säga.
Men vad är mer fängslande än rör som bara står och ryker?
Vi blev ståendes ett tag.
Fint, stanna upp och förundras över hur vackert det ryker i motljuset.
Central Park och så hittade vi en fin butik fylld med lådor och förpackningar.
Lite som "Granit" men stort som Bauhaus, ja du fattar.
Det var synd att Irma försvann ett tag men hade bara gömt sig i en stor låda, eller mer som en tvättkorg.
Sådär rullar det på.
8 kommentarer:
Och du var lugn som vanligt, ingen pulshöjning, eller?
Tobbe
Filbunke:-)
/LarsD
Oj, läskigt. Filbunke på ytan men hur kändes det inombords? /Malin
Nej, nej skräcken hann aldrig nå hjärnan.
Så fort gick det så jag hann aldrig tänka och då brukar dom signalernas ändå ske ganska snabbt.
Nu ska kanske den känslan passera bihålorna och där går det trögt.
Det är min största skräck här så jag har ständig koll och eftersom hon alltid ska gå bakom mig på gatorna (precis som Freja när vi var här) så börjar jag få en både skön gångstil och en skön nackspärr.
/LarsD
Hahaha. Men jag ser att hon har armbandet på fint och det är ju ändå en liten livlina.
Nu sätter vi oss i bilen och kör hem mot Malmööööö efter en fin helg i Värmland.
/M
Det är klart de ska försvinna! Det är det roligaste som finns. Efteråt.
Jag hittade Samuel i mjölkylen en gång. Han var överlycklig!
Spänning förlänger som det heter:-)
/LarsD
Men Samuel då. Jag hade brutit ihop. Det har jag gjort många gånger. Senast på Decathlon i Spanien där jag hann springa ut en hysterisk runda på parkeringen innan en expedit kom med Irma i handen.
Filbunke är inte mitt mellannamn.
/M
Skicka en kommentar