Idag har en stor del av svensk bildjournalistik begravits.
Det är sorgligt. Vemodigt.
Torbjörn Andersson stod för det raka berättandet. Inget effektsökeri eller annat tjafs.
Bara bra bilder och med ett enormt intresse för människorna han skildrade.
Det var en fin minnesstund och ikväll ska jag bläddra (igen) i Fem decennier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar