Det måste finnas fler som jag?

Du har säkert läst Mittmedias redaktionella chef Anna Karin Lith,s uttalande idag va?
"LT:s (Länstidningen i Södertälje) läsare är så gamla att de ändå inte ser att bilderna är oskarpa".
Hon tar upp det i en diskussion om bildkvalitén i tidningen, du kan läsa om det här.

Men vad är det med ledningsgrupperna inom svensk media?

Jag blir bekymrad när jag hör om tankar som "men nu har ju alla en kamera" eller liknande citat.
Det blir löjligt och som om inte alla haft en penna, eller numer en bärbar dator sedan länge.
Men det är ju ingen som påstått att alla kan skriva texter för det.
Med fotografi är det annorlunda.
Alla kan skriva ett vykort, eller ta ett knäpp på något som händer framför dem.
Men när det kommer till just text har ingen tidningsledning tyckt att läsare/döttrar eller någon annan kan ersätta tidningens journalistiska texter. Det hade blivit billigare.
Men väldigt mycket sämre.
Med bilden är det annorlunda och visst, till viss del kan jag faktiskt hålla med dem.

I svensk dagspress ser jag allt för mycket bilder som är registrerande och som bara bekräftar texten.
Dessa bilder är lätta att ersätta med knäpp/registreringar som vem som helt, mer eller mindre kan ta.
Diskussionen borde istället vara hur man ska ersätta bilderna till bättre än de bilder som idag publiceras.
Inte om bilderna är skarpa eller inte. Bildjournalistik ska vara så mycket mer än det.
Vad ska vi använda fotograferna till, hur ska de på bästa sätt kunna berätta de bästa historierna?
Vi pratar ändå om dagens mest populära medium, bilden.
Men ärligt talat, hur svårt ska detta vara att fatta?

Att Anna Karin också trampar på hela läsarkåren, ja den lilla som förmodligen finns kvar i Södertälje är ju än mer beklämmande.
Det är ju till sist de som har tidningen kvar som ger henne och hennes kollegor lön i slutändan.
Vi kan leka med tanken att alla läsare i Södertälje också har dyslexi.
Skulle det då vara en anledning att inte bara ha stavfel i hela tidningen utan också texter som är skrivna som om det vore barn som skapat orden, flödet och meningsuppbyggnaderna?
Det spelar ju ingen roll längre.

Ska texten som alltid styrt dagstidningen kliva upp ännu ett steg och sitta ensam kvar på piedestal när läsarna sviker?
Är det bara jag som bläddrar och njuter fin form, luftig layout och berättande bra bilder?
Men texten läser jag långt ifrån allt kan jag erkänna.
Det måste väl finnas fler som jag?

p.s Med detta vill jag inte bygga upp en kamp mellan text och bild, det sköter tidningsledningarna så fint själva. Det är nämligen redan kört.
Texten har vunnit med sådär 140-4 tjänster på en medelstor svensk dagstidning.
Själv skulle jag aldrig vilja ha bort texten, så kampen mellan bild och text får ledningarna stå för som sagt, jag tycker det ska harmoniera och bäst görs det med fin form dessutom.
Så Lätt.