Jonas Lindkvist!

Foto: Jonas Lindkvist/DN

Tänk att min vapendragare och fina kamrat Jonas Lindkvist kammar hem ett pris i World Press Photo.

Det är så stort så jag nästan kissar på mig.

Tänk att han gör det med en bild från hans älskade sport konstsim också, det är extra roligt.
Jag har själv suttit i simhallen och väntat på hans dotter när hon simmar upp och ner och åt alla håll.
Jonas tar några bilder, skojar med tränaren lite och springer ut och hämtar papper och torkar upp något smuts vid poolkanten.
På vägen  ut håller han upp dörren till någon och bjuder på ett skratt.
Lätt och enkelt och vänligt och fint.
I sin väska har han sitt undervattenhus, några grodfötter, en vante och några fiskedrag.
Eller en kofot och något till motorbåten och den väskan symboliserar honom fint.
Det är ingen slump att han kallas för "Röran".
Det är lite rörigt runt Jonas Lindkvist nämligen. Hemma hos honom kan du lätt hitta en kamera där den inte ska vara eller något annat kamerajox någon annanstans.

Men när det kommer till hans bilder har han mer eller mindre full kontroll på allt.
Ber jag om en bild, låt oss säga bilden han tog på Lisa Nordén vid slottet för något år sedan.
Jonas hade lagt sig med dykdräkt i flera timmar innan Triathlon-starten och fick då en ny vinkel på Lisa Nordén när hon dyker ner, strax efter OS i London med slottet i bakgrunden.
Ber jag om den bilden (av någon anledning) så hittar han den direkt.

När det kommer till de där unika bilderna, eller nyare vinklarna är Jonas också en förebild.
Som med Lisa Nordén bilden alltså. Det är bara en av många.
Han fotograferar brottning från taket (OS i Aten, 2004) innan någon annan fattat att det går att sätta kameror i taket.
När Ara Abrahimian lägger sin medalj på mattan i Peking, står Jonas på en egen plats i lokalen.
Att han sedan har bilderna på Ara inne på hotellrummet när han ligger och surar i sängen är världsunikt. Sen tar han taxi med honom ut till flygplatsen nästa morgon som (såklart) enda fotograf i världen.

Det är nämligen lite så han jobbar.

Hans tävlingsinne driver honom framåt och han strävar alltid efter något nytt och berättande.
Det ska vara journalistiskt också, det är därför han jobbar som bildjournalist.

Om du frågar mig är detta långt ifrån hans bästa konstsimsbild, men det struntar vi i dag.
Sådär är det med tävlingar nämligen. Just nu var det denna som juryn valde och Jonas får åka ner till Amsterdam och njuta en fin helg.
Jag sitter i publiken och klappar händerna när han ska föreläsa.

Du kanske är sugen att gå vår workshop till sommaren?
Vi kommer med mer info om den såklart och möjligen är det jag som ska hoppa av nu, eller så ska jag bara inspireras av hans framgångar.
Så får det nog bli, för himla så mallig jag är för hans skull nu.
Hurra, hurra, hurra!