Stjärtskandalen

VM håller på i Budapest just i detta nu.

Nej, jag är inte där.

Konstsim är en liten sport, en mycket liten sport.

Men under VM får den massor med publicitet för att den är så pass vacker och bildmässig.

Du vet att alla grenar som är med på OS är såkallade TV-sporter va?

Det ska fungera fint på TV alltså.

Så är det med konstsim också. 

Men!

När du är på plats eller ser ett träningspass inom konstsimmet så inser du att det ligger mängder med timmar bakom den här sporten. 

Elitidrottare alltså som tränar hur mycket som helst.

Men de tävlar såklart i bikini och det gäller som fotograf att vara på sin vakt.

Du kan inte fotografera det hur som helst, vår uppgift är såklart, liksom i alla andra sporter att få fram en känsla eller försöka berätta om allt slit som ligger bakom varje sport. 

När FINA:s egen fotograf väljer att fotografera det på sättet här ovan och tidningen publicerar den som "photo of the day" får han och förbundet såklart kritik.

Var det just det de ville ha?

Är det en genomtänkt handling tänker jag, eller är de bara fullständigt dumma i huvudet?

Såklart fotograferar man inte konstsim på det sättet, eller snarare väljer att publicera just den bilden.

Bilden skapade en debatt och möjligen fick sporten ett större, men sämre genomslag än om man valt, låt oss säga bilden jag själv tog under OS i London 2012.

Jag vet inte.

Att det känns osmakligt är en annan sak men när jag tittar på deras inlägg på Facebook så har de 1600 reaktioner och inlägget har delats 540 gånger.

Framför allt har de inte tagit bort det.

De andra inläggen de har på sin sida på ligger mellan 60 och 200 reaktioner.

Det kan ha varit en PR-kupp alltså, en mycket dålig sådan i mina ögon men i dagens läge är jag inte säker längre.

Att fotografera sporter där kläderna är minimala och själva sporten tvingar idrottsutövaren att kränga sig runt en ribba eller hoppa ner i en sandbunker eller simma eller vad du vill kan vara svårt.

Jag minns att vi hade en debatt, eller ett samtal mer, med Kajsa Bergqvist som tyckte det var tråkigt när hon såg bilder på sig själv hoppandes över ribban och man såg bara hennes trosor, eller idrottsbyxor i stort sett.

Jag förstår henne verkligen.

Ett problemet var att fotoplatserna var precis bakom mattan så det var från den vinkeln fotografer tog just den typen av bilder.

Men som fotograf måste du då inse att, okej, den här platsen jag fått tilldelad är inte bra, jag måste tänka nytt.

Jag måste runt på långsidan, jag måste ha ett längre objektiv eller springa upp på läktaren eller vad som helst för att dels få bättre bilder men också undvika den typen av bilder.

Ofta när vi på de olika redaktioner jag jobbat på har vi ofta pratat om att du kan mer eller mindre ta vilka bilder du vill, frågan är mer vilka som ska publiceras.

Det är såklart oroande idag när få, väldigt få redaktioner har bildredaktörer kvar och jag gissar att FINA:s egen tidning inte har det, så känns det åtminstone.

Veronica Ljung-Nielsen på NA i Örebro skrev också om bilden och du hittar den artikeln här.

Konstsim som är så bildmässigt och vackert och så publicerar den egna tidningen den här typen känns för dåligt. 

Jag har sett massor med fina bilder från konstsimmet, så sent som senaste veckan.

Först från de riktigt stora fotograferna och sen alla "kopior" från de andra fotograferna som springer runt och gör samma sak och tror sig ha kommit på något unikt.

Nåja.

Tar det kanske död lite på sportfotografiet, ja för mig gör de det.

För några år sedan, ja det är nog faktiskt 5 år sedan nu, fick jag pris i Årets Bild för ett konstsimsreportage jag gjorde till Sydsvenskan.

Ta dig en titt.