Fotbolls-VM

Nu är det fotbolls-VM i Frankrike.
Det för mig in på när jag kuskade USA runt med laget och de senare också tog silver i Los Angeles.
Vilken resa det ändå var.
När Sverige vann över Nigeria i Columbus så gjorde Hanna Ljungberg mål som min remotekamera fångade.
Det var rätt nytt med såna kameror på den tiden måste jag säga så jag var mer än nöjd.
Dagen efter fick jag mail från mina kamrater på Göteborgs-Posten Johan Lindqvist och Peter Claesson som du ser här under.
Wow, vilken dragning tidningen gjorde.
Årets var 2003 och jag minns verkligen väldigt lite från staden Columbus - har för mig att vi bodde på ett hotell ute i en sån där industristad.

Jag minns också hur lätta tjejerna i det där laget var och hur vilken fin tillgänglighet de hade.
Även n'r de förlorat guldet blev vi inbjudna till en fotosession vid en strand innan deras middag.
Vi fick också vara med på Universal Studios i Los Angeles och jag minns att vi såg Shrek på 3D-bio.
Men också att Jonas Lindkvist tog ett brottargrepp på just Shrek., men det är en annan historia.

---------

Den 28/6 släpps en dokumentär om Anders Petersen, den kollar du in va?
Läs mer här.

Jag läser också att Martin Timell stämmer TV4 på 10 miljoner!
Det ska tydligen motsvara 3 årslöner och för mig måste han tjäna för mycket pengar från början.
Oavsett vad han gjort eller inte i den där badtunnan.

Har du sett att Emma Svensson trummar på med sina sommarintervju-serie på sin blogg.
Otroligt att hon håller igång så mycket och klättrar i berg och hinner med.
Svårt att hålla gärna steg med henne.
Läs intervjuerna här.

Annars ser du väl till att ha en fröjdefull onsdag va?

p.s Sa jag att jag vann ett silver med min bild på Hanna Ljungberg i Årets Bild förresten?

Våren 2019

Det har varit en helt galen vår med mängder med projekt och annat.
Igår skrev jag ett inlägg om anonyma bilder som publicerades i tidningen Sydsvenskan.
Det genererade en lång debatt på sociala medier och det gillar man ju.
Extra roligt att Sydsvenskans tidigare chefredaktör (och Dagens Nyheter) och mediageni Jan Wifstrand kommenterade.
Men på något sätt känner jag mig alltid som en grinig tidigare anställd gubbe när jag kritiserar min gamla tidning.
Men igår kunde jag inte hålla mig och det fick mig att skriva ett inlägg igår och så detta idag.

Hade jag bloggat på den tiden Paul Hansen hade vernissage på Fotografiska så hade jag skrivit att Jan var den enda tidigare chefredaktören som var på plats.
"Ja, det var självklart för mig som gammal chefredaktör på DN att flyga upp" sa Jan Wifstrand.
Året var 2017 och jag gjorde tydligen en liten fotografisk rapport som du med lätthet ser här under, spola fram till 3:45 om du vill kolla just det inlägget.



Men nu var det egentligen inte tänkt att hylla varken Paul eller Jan i det här inlägget även om jag gärna gör det.
Heja, heja. Sa jag att det var Jan som anställde mig på Sydsvenskan förresten?

Såg förresten att NU på fredag (14/6) så är det ett artisttalk mellan just Paul Hansen och James Nachtwey på Fotografiska!
James har vernissage med en ny utställning och då passar de på att snacka mellan 17:30 och 18:30
VA!? Vilken jävla grej. Hur stort är inte det?
Ibland tycker jag inte det är roligt att bo i Skåne, jag hade så gärna velat vara på plats.
Gå dit du som kan!

-------------

Våren har rullat på för fullt som jag skrev. Jag blev tillfrågad av bokförlaget Max Ström att försöka hitta fotografer i hela Norden till ett kommande bokprojekt.
Det har jag jobbat med hela våren och jag hade kontakt med nästan 1000 fotografer i hela Norden.
Under maj månad var de ute och fotograferade till en kommande bok som kommer till hösten.
Det var många mail/samtal och planering till det där.
Jag fick också chansen att vara med när det smakråd/bildvalsråd träffades under en helg i maj för att välja vilka bilder som kommer med i boken.
Det var så himla fint att höra diskussionerna som blev och det var Anna Clarén, Thomas Borberg, Jeppe Wikström, Ellen Lande Gossner och Markku Niskanen som var med.

Just i detta nu vet jag att förlaget jobbar hårt för att bli klara med boken och det ska bli spännande att se hur det blir till sist.
Kommer i oktober är det tänkt på sex olika språk.
Det var en lång process, lärorik och rolig.
Jobbig ibland också såklart.

--------------

Här står Peter Claesson och Leif Å Andersson och pratar en kväll vid Finjasjön.
Jag är så tacksam för vänskapen och de här träffarna.
Vi har varit ett gäng som försökt träffas en gång ordentligt varje år nu i några år faktiskt.
Olika konsultationer och där värme och prat är centralt.
Vi äter gott, pratar och peppar varandra.
Att man med glädje och lätthet kryper ner och sover skavfötter med Kalle Melander är bonus.
Lätt också faktiskt.
Såg du filmen jag gjorde när vi var på Fårö för några år sedan förresten?
Du gör det här.

Den här gången var vi hemma hos Jörgen Johansson i Finja i norra Skåne.
På bilden ser du från vänster: Jörgen Johansson, Peter Claesson, Johan Bävman, Kalle Melander, Leif Å Andersson och jag själv.
Vi brukar benämna det här som bomull för själen på många sätt.
Två middagar, två frukostar och hinna prata till punkt.

Peter Claesson är en i gänget.
Jag tror vi träffades första gången ordentligt på sommar OS i Sydney år 2000.
Det var jag, Peter och Jonas Lindkvist (som också är en av mina favoriter) som tog en öl tillsammans mellan två sporter vi bevakade.
Peter för GP, jag för SDS och Jonas för DN.
Vi planerade att göra något större tillsammans som kunde publiceras i alla tidningar.
Tyvärr rann det ut i sanden men vi byggde upp en fin vänskap där och då.
Sen dess håller vi kontakten och jag är tacksam för det.

Det är roligt att Peter alltid har några projekt på gång som han inte skrävlar eller gör någon större grej av.
När vi går ut på kvällen för att promenera längs Finjasjön är det ingen som funderar över att han laddar sin Diana med 120-film och lånar Kalles stativ innan vi ger oss av.
Jag gillar det och så tar jag en bild på honom och hans kamera.

Sen har jag i maj månad också chansen att få vara med på DOK:19 - festivalen i Fredrikstad, Norge.
Denna underbara pärla till fotofestival.
Vilken liten fin stad, vilket fint hotell, vilket program och jag är så tacksam för att funnit det där.
Jag säger att det lätt är den bäst festivalen just nu.

I år liksom tidigare år har det varit en fin uppställning med duktiga fotografer som föreläser.
På bilden ser du Noor-fotografen Nina Berman bland andra, här är hennes hemsida.

Förra året när jag var där fick jag den "briljanta" idén att göra en film varje dag från festivalen.
Förlåt, jag fattar inte varför jag inte bara kan åka dit och vara?
Här, här och här ser du de 3 avsnitten jag gjorde förra året.
Det här året filmade jag också, men till själva festivalen så det var liksom lite jobb blandat med inspiration och annat.
Jag tycker verkligen du ska se till att ta dig dit nästa år!
Läs mer här.

Jag är himla glad och tacksam att min vän Magnus Sundberg är där också.
Vi hänger, äter ihop och pratar om vad vi tycker är bra och mindre bra, vilket är väldigt lite.
Inget inser jag nu. Det är snarare diskussioner om vad som egentligen är bäst!

------------------------

På bilden här nedan ser du fotografen Per-Anders Jörgensen som jagar några ankor med sin Fujifilm på axeln.
En av mina favoriter, helt klart.
Han har funnits med mig sedan 1988 när han blev utsedd som 23-åring till Årets Pressfotograf och Årets Sportfotograf i Årets Bild.
Jag satt i Västerås på VLT där jag jobbade på den tiden och bara - WOW!
När jag kom till Värnpliktsnytt kollade jag alla gamla nummer där han hade varit med och jobbat.
Jag läste om honom och kollegorna Peter Widing och Anders Deros lilla klubb som de kallade Klubb300, där alla uppdrag skulle göras med 300mm.
Jag läste det i tidningen PFK Sökaren, kommer du ihåg den? Då har du också varit med ett tag.
Jag mins att jag tyckte det där var både tokigt och roligt. Behöver jag säga att det var på den manuella tiden så fokus ställdes manuellt.

På något sätt var det kanske "PAJ:en" som var med och bestämde att jag skulle hit till Malmö och jag minns att jag tänkte på honom första gången jag klev in i tidningshuset på Krusegatan i Malmö.
Han hade då gått vidare och jobbade som frilans och jag tyckte och kände nog alltid att han var på en annan nivå än oss alla andra.
När han och hans hustru Lotta Jörgensen som är en mer än grym designer gav ut första numret av Fool som de fortfarande driver blev det i mina ögon direkt ett av de snyggaste magasinen.
Att de blev utsedda till världens finaste matmagasin redan efter nummer 2 kändes självklart och magasinet har inte ett enda recept publicerat.
Det är människorna bakom allt som är grejen.
Vi ses ibland, lite för sällan men det är alltid fint att snacka ikapp med Per-Anders och se vad de sysslar med.
Nu hörde han av sig och ville ha hjälp!? med några bilder på sig själv och Lotta till en grej fick jag såklart en liten klump i halsen.
What!?
Jag är inte den nervösa typen, men om jag hade varit det hade jag varit riktigt nervös för det där uppdraget men så lugnt och fint det gick.
Per-Anders och Lotta hjälpte snarare till att göra det så bra som möjligt genom att bara vara.
Det var jag imponerad av och tacksam för än idag såklart.

Om du inte sett deras magasin så tycker jag du ska kolla in det, javisst jag har tjatat om det tidigare men som sagt - där finner du massor med inspiration och Per-Anders är helt klart en av de bästa vi har.

Nu ska jag knyta ihop några fina påsar jag håller på med och sen försöka stänga ner det hela vid månadsskiftet.
Det har varit en fin och stressig vår, men oj så roligt.

Jag köpte en ny dator idag - 43000 kr (är det rimligt?)
Jag gjorde en film också om sista tiden och du ser den här under.
Planerar några filmer som förmodligen kommer i sommar också, du håller väl koll?
Prenumererar du på min kanal förresten, gör det!

Se bröderna Coen´s senaste film på Netflix.
Synd att inte Chernobyl är gjord av ryssar och på ryska, det hade varit ännu bättre.
Diskmaskinen är lagad, pianot är hämtat.
Det var roligt att få skriva lite igen.
Nu är det snart skolavslutning och sommar 2019.

Tack för möjligheten!

Anonyma bilder

Under alla mina år som pressfotograf pratade vi mycket om det här med anonyma bilder.
Tidningen har träffat någon som berättat en så pass gripande eller viktig berättelse som måste med i tidningen, men ställer inte upp på bild.
Då har media under många år löst det genom en såkallad "anonym bild" för att bevisa och berätta för läsaren att vi faktiskt har träffat personen.
Hur man varierar dessa bilder har vi alltså pratat mycket om, och om de fyller något syfte, egentligen.
Ofta var det siluetter mot fönster och så var det närbilder på händer ett tag och ryggar har vi också sett på olika sätt.

Idag när jag slår upp Sydsvenskan här i Malmö blir jag förvånad.
Jag ser en anonym bild dragen på 9 spalt (det är rätt stort för att vara 2019) och redan av bylinen ser jag att det är någon som skaver lite.
Fotot är taget av Marc Femenia och för mig känns det konstigt bara det.
Sen läser jag också att det står "arkivfoto" innan bylinen så jag tänker att denna bilden inte har med något att göra.
Det stämmer också visar det sig.

Jag läser i bildtexten: "Anna heter egentligen något annat. Det är inte hon som är kvinnan på bilden".
Det jag kan tyda av den här journalistiken är: att Sydsvenskan (förmodligen) träffat en kvinna som anmält sin pojkvän för våldtäkt som tidningen skriver om.
För att illustrera det, eller åtminstone bildsätta det plockar de en arkivbild på en anonym kvinna och drar den på 9 spalt!
Jag går in på TT:s sida för att se vad den här kvinnan på bilden förmodligen varit med om.
Kan det vara så att den kvinnan kanske motvilligt ställt upp på för länge sedan, nu får symbolisera "våldtagen kvinna".
Det framgår INTE i bildtexten där det står: "En kvinna med mörk jacka står med ryggen mot kameran" och det är den Sydsvenskan använder som "illustration" till artikeln.
Bilden är dessutom tagen i december 2008.
Ingen skugga på Marc Femenia såklart.

Jag bara vet att hade jag varit bildchef där, vilket jag var en gång i tiden hade det här blivit en låååång diskussion idag.
Vad tycker du?
Är det bra eller dåligt av Sydsvenskan?

Egentligen borde jag strunta i detta och gå vidare, men det var också en tänkvärd publicering och eftersom jag upplever det som att diskussionen om bildjournalistik ofta uteblir i dessa tider skrev jag detta.