Under alla mina år som pressfotograf pratade vi mycket om det här med anonyma bilder.
Tidningen har träffat någon som berättat en så pass gripande eller viktig berättelse som måste med i tidningen, men ställer inte upp på bild.
Då har media under många år löst det genom en såkallad "anonym bild" för att bevisa och berätta för läsaren att vi faktiskt har träffat personen.
Hur man varierar dessa bilder har vi alltså pratat mycket om, och om de fyller något syfte, egentligen.
Ofta var det siluetter mot fönster och så var det närbilder på händer ett tag och ryggar har vi också sett på olika sätt.
Idag när jag slår upp Sydsvenskan här i Malmö blir jag förvånad.
Jag ser en anonym bild dragen på 9 spalt (det är rätt stort för att vara 2019) och redan av bylinen ser jag att det är någon som skaver lite.
Fotot är taget av Marc Femenia och för mig känns det konstigt bara det.
Sen läser jag också att det står "arkivfoto" innan bylinen så jag tänker att denna bilden inte har med något att göra.
Det stämmer också visar det sig.
Jag läser i bildtexten: "Anna heter egentligen något annat. Det är inte hon som är kvinnan på bilden".
Det jag kan tyda av den här journalistiken är: att Sydsvenskan (förmodligen) träffat en kvinna som anmält sin pojkvän för våldtäkt som tidningen skriver om.
För att illustrera det, eller åtminstone bildsätta det plockar de en arkivbild på en anonym kvinna och drar den på 9 spalt!
Jag går in på TT:s sida för att se vad den här kvinnan på bilden förmodligen varit med om.
Kan det vara så att den kvinnan kanske motvilligt ställt upp på för länge sedan, nu får symbolisera "våldtagen kvinna".
Det framgår INTE i bildtexten där det står: "En kvinna med mörk jacka står med ryggen mot kameran" och det är den Sydsvenskan använder som "illustration" till artikeln.
Bilden är dessutom tagen i december 2008.
Ingen skugga på Marc Femenia såklart.
Jag bara vet att hade jag varit bildchef där, vilket jag var en gång i tiden hade det här blivit en låååång diskussion idag.
Vad tycker du?
Är det bra eller dåligt av Sydsvenskan?
Egentligen borde jag strunta i detta och gå vidare, men det var också en tänkvärd publicering och eftersom jag upplever det som att diskussionen om bildjournalistik ofta uteblir i dessa tider skrev jag detta.
Tidningen har träffat någon som berättat en så pass gripande eller viktig berättelse som måste med i tidningen, men ställer inte upp på bild.
Då har media under många år löst det genom en såkallad "anonym bild" för att bevisa och berätta för läsaren att vi faktiskt har träffat personen.
Hur man varierar dessa bilder har vi alltså pratat mycket om, och om de fyller något syfte, egentligen.
Ofta var det siluetter mot fönster och så var det närbilder på händer ett tag och ryggar har vi också sett på olika sätt.
Idag när jag slår upp Sydsvenskan här i Malmö blir jag förvånad.
Jag ser en anonym bild dragen på 9 spalt (det är rätt stort för att vara 2019) och redan av bylinen ser jag att det är någon som skaver lite.
Fotot är taget av Marc Femenia och för mig känns det konstigt bara det.
Sen läser jag också att det står "arkivfoto" innan bylinen så jag tänker att denna bilden inte har med något att göra.
Det stämmer också visar det sig.
Jag läser i bildtexten: "Anna heter egentligen något annat. Det är inte hon som är kvinnan på bilden".
Det jag kan tyda av den här journalistiken är: att Sydsvenskan (förmodligen) träffat en kvinna som anmält sin pojkvän för våldtäkt som tidningen skriver om.
För att illustrera det, eller åtminstone bildsätta det plockar de en arkivbild på en anonym kvinna och drar den på 9 spalt!
Jag går in på TT:s sida för att se vad den här kvinnan på bilden förmodligen varit med om.
Kan det vara så att den kvinnan kanske motvilligt ställt upp på för länge sedan, nu får symbolisera "våldtagen kvinna".
Det framgår INTE i bildtexten där det står: "En kvinna med mörk jacka står med ryggen mot kameran" och det är den Sydsvenskan använder som "illustration" till artikeln.
Bilden är dessutom tagen i december 2008.
Ingen skugga på Marc Femenia såklart.
Jag bara vet att hade jag varit bildchef där, vilket jag var en gång i tiden hade det här blivit en låååång diskussion idag.
Vad tycker du?
Är det bra eller dåligt av Sydsvenskan?
Egentligen borde jag strunta i detta och gå vidare, men det var också en tänkvärd publicering och eftersom jag upplever det som att diskussionen om bildjournalistik ofta uteblir i dessa tider skrev jag detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar