Juni månad

Line & Lisa

Jag befinner mig på en skola i Oslo, utanför fönstret ser jag snön komma från sidan.
Det blåser kallt och ljuset når aldrig riktigt upp till "dagsljus" ens, det är mer åt det vi skulle kalla dunkelt. När jag tittar ut genom fönstret är det tomt på folk och det lilla liv som råder är när spårvagnen passerar med ett sus, eller när "herr gårman" slår över och tickar högljutt. Här inne i klassrummet ligger hon på golvet, med ett grönt liggunderlag mellan golv och rygg och benen har hon högt upp i luften.

Men jag tror jag väljer att börja den här historien här istället. Det är slutet av mars nu och hela världen har drabbats av corona och fotografkollegor världen över försöker finna sina väger ut ur det här. Uppdragen försvinner, eller blir åtminstone ordentligt färre. Allt krisar, det mesta är skit.

Min kollega Lisa Mattisson tar sig i kragen och inser tidigt att här får jag tänka nytt - göra nytt och söker sig till södersjukhuset i Stockholm. Det är modigt. Hon jobbar och sliter där inne med att flytta patienter och lär sig nya saker om säkerhet och dess utrustning. Hon skriver dagbok och nu, bara så sent som för några dagar sedan publiceras den dagboken i Expressen. Du kan läsa hennes rapport här.
Du ser mer av hennes arbete här. Så även om hon så att säga sökte sig lite ifrån journalistiken för en stund, kanske hon skapade en av de mest närgångna historierna under den här tiden, det är coolt tycker jag och hyllas den som hyllas bör. Otroligt bra jobbat Lisa!
2017 hade jag dessutom äran att få med henne i min julkalender, den luckan läser du här.

Jag bloggar inte så ofta längre men jag minns också Niclas Hammarström och Magnus Falkeheds otroliga berättelse från Karolinska. Du som av någon anledning inte sett det gör det med lätthet här.

I Norge tycker jag VG gjort mycket riktigt starka berättelser under den här perioden och det har jag tipsat om tidigare. Du följer också Sofie Amelie Klougart och Christina Belgaux Instagram där de samlar bilder från det här märkliga året va? Du finner den sidan här.

Jag kommer hem och tittar i brevlådan och där ligger ett litet kvadratiskt kuvert, ett sånt man bara vet att det är är något extra i. Något roligt, något spännande. Det är min kollega från Norge Line Ørnes Søndergaard som för 1,5 år sedan låg på ryggen med benen högt upp i vädret i ett klassrum i Oslo. Det var ingen konstigt med det egentligen, men jag fick dig att läsa enda hit, din snuskpelle. Eller snuskmaja. Det är en form av dramaturgi det också.

Line och jag var en del av den Årets Bild jury som skulle finna vinnarna i den norska tävlingen och hennes rygg är ständigt ovän med henne. Så för att orka hela helgen låg hon där och rullade på olika medicinska hjälpmedel. Line är en kämpe och en sådan duktig fotograf. Första gången vi sågs var i Amsterdam, hon hade fått ett pris, kommit med i en masterclass i world press photo.
Alltid glad. Driven som få. Ryggen är ofta ivägen, men hon kämpar på.
Du kollar in hennes hemsida, okej?

Jag kände såklart till hennes projekt där hon fotograferar spåren av viruset, där det sitter kvar och i det lilla kuvertet låg en bild från en lekplats och lyser man med telefonen bakom så ser man tydligt viruset. Det är ett så coolt projekt. Du kan väl också passa på att titta mer på det här.
Helt annorlunda från allt annat jag sett - så typsikt henne. Utanför boxen.
Redan 2016 hade jag äran att ha med henne i min julkalender och den luckan läser du med lätthet här.
Så bra projekt Line och tack så mycket för brevet, det gjorde mig så glad.

Glad Sommar!