Foto: Bengt Eurenius /DN
Jag trodde nog inte du missat detta.
Eller detta.
Krig och elände här.
Surfar runt och delar med mig av lite tips alltså.
Läser också att min gamla parhäst från Värnpliktsnytt Per Broman ska öppna världens störtsa museum för fotografi.
Jag tror jag svimmar vad roligt. Läs här eller här.
Min första dag på Värnpliktsnytt var rolig. Jag var 18 år och gick in genom dörren och hälsade på Per.
- Vi ska till Kiruna i morgon, sa han.
- Va, sa jag. Kiruna, det är ju hur långt bort som helst.
Visst, nästa dag åkte jag Per och reportern Stefan (som idag jobbar på Sydsvenskan och fortfarande är en av mina goda vänner) och en praktikant till Arlanda.
Vi flög alla upp och där stod en hyrbil som väntade på oss och vi stack till regementet för att låna lite kläder.
Uppdraget var att ta en bild på Stefan och Per som misslyckade journalister och det skulle stå soldater i bakgrunden och skratta åt dom. Bilden som skulle tas var till omslaget av tidningen. Reportaget inne i tidning hade Stefan och Per gjort för någon vecka sedan. Vi flög upp bara för omslaget. Reportaget de gjort gick ut på att Värnpliktsnytt skulle skicka en fotograf och reporter ( Per och Stefan alltså) med jägarna på deras avslutningsgrej som bestod i 6 mil cykel och sen bestiga Kebnekajse till fots.
Det var alltså det dom inte klarade.
Såklart.
Per hade tidigt, redan första natten under det där skynket som inte var ett tält utan mer en jacka att detta klarar inte mina batterier i kameran.
Det hade efter det kommit en mindre storm som fått alla grejer att lätta rakt upp i luften.
Då tog Per över det hela och beordrade både soldater och befäl hur allt skulle gå till.
Sen drog dom dagen efter och kom inte längre upp alltså.
Åter till omslagsbilden.
Vi lånade uniformer och vapen och några soldater och så upp till slalombacken som ligger mitt i stan där.
Några snabba bilder för att sen lämna tillbaka allt och flyga hem igen.
Jag tyckte det där var helt märkligt men sen under min 8 månaders tid på tidningen så hann jag vara ett 10- talet gånger i Kiruna, Arvidsjaur, Luleå, Ronneby, Karlskrona, Halmstad och vad alla regementen nu heter.
Vaxholm hade vi såklart en stående biljett till men det stället kan jag berätta mer om en annan gång.
Kul Per, jag håller på dig.
Lycka Till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar