Årets Bild, Anders Hansson

Foto: Fredrik Sandberg/ Scanpix. Anders står lite till vänster om Henrik.

Anders Hansson är en vän som bor här i Malmö. Han och jag satt bredvid varandra på prisutdelningen.
Nu hade Anders och Bea som satt bredvid Anders en teori med varför vi satt på rad 2.
Vi tänkte och försökte vända det där till det positiva.
Nu tog Anders hem 2 priser i ÅB i Örebro.
Silver i Årets Utlandsreportage och ett brons i Årets nyhetsbild.
Anders är en driven kille och dessutom är han trevlig och har ett bra tänk kring bildjournalistiken.
Det är roligt att han liksom jag sitter med i PFK södras styrelse.

Grattis Anders till dina fina priser.
- Tack tack, det var jättekul!
Enligt prislistan ser det ut som du satsar på utlandsgrejer, varför då?
-Man kan nog säga att jag satsade mycket på utlandsgrejor förr, men det har blivit lite mindre med den saken de sista två åren sedan jag skrev stringerkontrakt med DN för södra Sverige och Danmark. Och att jag har två små barn har också med saken att göra. Men socialreportage utomlands har alltid varit det som intresserat mig mest. Var inne på att bli sociolog alternativt socialantropolog med fokus på Afrika eller Latinamerika innan jag bestämde mig för att satsa på journalistik och fotograferandet.
Hur många resdagar har du på ett år?
-Inte så väldigt många. Under 2009 blev det kanske 45 dagar totalt. Inte ens när jag reste som mest och gjorde sju större reportageresor om året blev det så vansinnigt många resdagar. Blir lätt så när man som frilans måste göra allt förarbete själv och se till att ekonomin går ihop innan man åker. Sen har man allt efterarbete och, ja det är knepigt att vara ute mer än så.
Var det dessa bilder du trodde på i tävlingen?
-Nej egentligen inte. Jag hoppades framför allt på det reportaget, men trodde nog att det skulle sluta med ett singelbildspris.

Foto: Anders Hansson/Kontinent/DN/ 2:a Årets Utlandsreportage/ÅB
Berätta lite om vinnarreportaget?
-Under en längre period har en park i Paris fungerat som hem nattetid åt hundratals flyktingar från Afghanistan. Många av dem på väg till Skandinavien. Jag har funderat på reportaget en längre tid och lyckades intressera en reporter på DN och sålde sen in det in det till redaktören. Så jag inledde min semester med att jobba själv i ett par dagar med reportaget för att sen avsluta semestern med ytterligare några dagar tillsammans med reportern. Nu föll det sig så att etniska motsättningar bland afghanerna resulterade i knivslagsmål när jag var där och polisen stängde parken helt nattetid. Afghanerna fick istället bo under broarna längs Canal St Martin under helt horribla förhållanden. Det kan tilläggas att det var sjukt svårfotograferat. Av naturliga skäl var det väldigt få av dem som ville vara med på bild.

Foto: Anders Hansson/Kontinent/DN/ 2:a Årets Utlandsreportage/ÅB

Berätta lite om bronsbilden?
-Bilden är tagen i ett Guest House i Kabul som attackerades av Talibaner utklädda till poliser en vecka innan andra omgången av presidentvalet i november. 5 FN-anställda dödades i attacken och det resulterade i att FN evakuerade en stor del av sin utländska personal i Afghanistan. Bilden är tagen för DN ett par dagar efter attacken.

Foto: Anders Hansson/Kontinent/DN/ 3:a Årets Utlandsbild/ÅB

Hur får du det att gå ihop ekonomiskt att resa runt i världen, är det svårt?
-I höstas hade jag turen att skickas av DN till Afghanistan två gånger och då är ju ekonomin inte så knepig. Men när jag gör resorna på eget initiativ, själv eller med skrivande frilansande kollega kan det så klart vara knepigt ibland. Men jag får slå mig för bröstet och säga att jag listade ut hur man skulle få det att gå ihop på ett tidigt stadium. Och som regel åker jag inte om jag inte är säker på att gå med tillräcklig vinst.
Valet i Afghanistan gjorde du för DN, berätta om det är du snäll?

- Jag var i Paris och jobbade med reportaget om de afghanska flyktingarna när de ringde från DN och frågade om jag kunde åka. Jag skulle precis ha 3 veckors semester i Frankrike och undrade när de ville att jag skulle åka. Så fort som möjligt, blev svaret. Det ville jag ju på inga villkor missa, så jag kollade med familjen som sa ok och sen var det bara att åka. Jag hade varit i Afghanistan innan, så jag kände mig inte helt grön, men lyckade ändå bli bestulen på min kamerautrustning det första som hände. Hade som tur var en digital Leica med en 28 mm glugg och en kompaktkamera hängande på mig så jag fick klara mig med det. Sen ägnade vi oss åt tämligen så rak nyhetsrapportering i Kabul över första valomgången. För mig var det ganska nytt att jobba nyhetsorienterat i utlandet och hela tiden leverera till morgondagens tidning. Det ger inte mycket tid till att jobba med reportage. Men det var superintressant. På DN var de nöjda med oss så de skickade tillbaka oss för att bevaka andra valomgången i november och den ställdes ju in två dagar efter att vi anlände när Dr Abdullah drog sig ur valet. Var ganska knepigt att tänka om helt på plats och göra jobb som inte hade med valet att göra.
Är det viktigt med fototävlingar?
- Ja och nej! På ett sätt är jag rädd för att vi i större och större utsträckning fotograferar för tävlingarna, vilket jag tycker är lite skruvat. Och är vi inte försiktiga så är jag rädd att tävlandet kan göra oss mindre relevanta för tidningarna. Men rätt hanterat så kan det stärka oss. Därför är det viktigt att det blir ordning på reglerna i ÅB. På ett personligt plan betyder det så klart ganska mycket. Ett pris är en riktigt trevlig klapp på axeln som ger motivation att fortsätta satsa.
Har du några förebilder inom bildjournalistiken?
- Jag gillar som regel ganska klassiska fotografer. Är mycket svag för Don McCullin, även om jag är alldeles för sugen på att leva för att försöka närma mig det han sysslade med.
Ditt nästa stora projekt, är det något du kan berätta om?
- Ska till Rumänien för en tidskrift i slutet av mars. Exakt vad vi ska göra tror jag inte redaktören uppskattar om jag pratar för mycket om.
Tack så mycket och lycka till med allt, förhoppningsvis ser vi dig på pallen även nästa år i Norrköping.