tisdag 16 mars 2010

Årets Bild, Åsa Sjöström


Foto: Anna Bank/ Sydsvenskan

Min vän och kollega Åsa Sjöström åkte som nominerad och mycket höggravid till Örebro och tog emot 2 priser. Efter prisutdelningen hade vi fest på mitt rum och hurrade och var mycket glada för våra priser som Sydsvenskan kammade hem.

Grattis till alla dina priser i ÅB!
-Tack så mycket, det var himla roligt och att jag dessutom kunde vara på plats!
I en intervju här på bloggen i januari sa du redan då att du trodde mycket på porträttet på Annette.
Nu fick du silver för just den bilden, beskriv hur du känner kring det?
- Det känns väldigt bra, det var den bilden jag hade hoppats på. Det är nog en av mina starkaste bilder jag har tagit. Annette blev också jätte glad! För någon vecka sedan vann vi (Sydis, Adam som redigerar, Annette och jag) ytterligare ett pris i SND. Då var jag hemma hos Annette på kvällen med de vackra blommorna och det fina vinet som jag fick av jobbet.

Foto: Åsa Sjöström/ 2:a Årets Porträttbild/ ÅB

Träffar du fortfarande Annette?
- Ja, ganska ofta. Vi har blivit goda vänner så Annette och jag träffas både privat och i jobbet.
Tanken är att Bibi och jag ska följa hennes kamp hela vägen.
Självklart hoppas jag på att hon lyckas vara den första som tar dö på sin hjärntumör! Jag tror i alla fall hennes positiva energi kommer låta henne leva längre än genomsnittet.
Du fick också pris för en gåsjakt, berätta lite om det jobbet?
- Det var från början ett "vanligt -lapp-i-handen-sitta-runt-bordet-med-en-kaffekopp-jobb". Jag knäppte några knäpp, men kände att detta var ju inte det artikeln handlade om, 5 gubbar som dricker kaffe runt ett stort bord. Jobbet handlade om att bönderna hade såna problem med att gässen åt upp all skörd och betade sönder åkermarken så de ville få till stånd att skjuta fler gäss.
När intervjun var färdig, tog jag reda på vem av männen som var jaktmästare och frågade när nästa gåsjakt skulle hållas. På måndag, svarade han. Så jag pratade med Chefen för Omkretsen jobben och reportern om att jag ville tillbaka på måndag och fotografera istället. De tyckte båda att det var en bra idé, konstigt hade det ju varit annars.
Det är viktigt att fotograferna är med och styr ihop jobb från ett tidigare stadium, då hade den här typen av sitta-runt-bordet eller soff-bilder bilder blivit betydligt färre i våra dagstidningar.

Foto: Åsa Sjöström/ 2:a Årets Featurebild/ ÅB

Vad tror du alla de här framgångarna betyder för dig nu i framtiden?
- Det vet jag inte, men det är alltid roligt att vinna priser och få bekräftat att man tillhör de främsta bildjournalisterna i Sverige.
Det är dessutom alltid bra att ha ett namn, speciellt i vår bransch då man inte kan klättra på någon karriärstege. Om man alltid bara vill vara en fotograf så är utställningar, tävlingar och stipendium ett sätt att synas i mängden. Bilderna som vinner priser blir dessutom sedda av andra människor än enbart Sydsvenskans läsare och det känns viktigt. Jag har också märkt att det är bra att ha på sin CV när man går in i olika projekt, människor är mer intresserade av ens biografi än man kan tro och förhoppningsvis ökar det förtroendet hos de människor man dokumenterar att man gör ett så bra jobb som möjligt.
Sedan hoppas jag ju såklart på fortsatt gehör från min härliga arbetsplats när jag kommer tillbaka från min mammaledighet. Då har jag antagligen samlat på mig tusen nya idéer som jag vill sälja in till de olika avdelningarna.

Det har nästan alltid blivit snack om att det är så få kvinnor på prispallen men i år slår ÅB rekord med fem kvinnor.
Varför tror du att det funkade bättre just det här året?

- Jag kände på mig att det skulle bli några fler kvinnor i år, när jag såg att de hade utökat porträttklassen. Jag har länge förespråkat porträttserie- klassen, visserligen skickade jag inte in i den själv i år men tycker ofta man ser fantastiskt väl genomarbetade porträtt-projekt som blir så mycket bättre i sin helhet än som enskild bild. Ofta kan ju den typen av bildrep ta oerhört lång tid att göra, kräva mycket research och framförallt måste det vara en bra idé. Jag tycker också att "kultur och underhållning" borde ha en klass som i WPP, Arts and Entertainment. Då tror jag det skulle bli ännu fler kvinnor nominerade i Årets Bild. Det ser ju tyvärr fortfarande väldigt mycket ut så på dagens tidningar, kvinnor tar mer feature-bilder och männen skickas fortfarande till katastrofer och oroshärder. Jag tror och hoppas dock att det kommer att jämnas ut mer och mer.
Finns det ett kvinnligt bildspråk tror du?
- Nej det tror jag inte. Det är nog bara vad vi väljer att fotografera som skiljer oss från männen. Vi har ju lättare att komma nära kvinnor till exempel vid intima stunder, när vi träffar utsatta kvinnor eller kvinnor från olika religiösa grupper där männen inte får vistas i deras miljöer. Och själv när jag tänker på reportage så brukar jag ofta tänka på projekt som har med kvinnor att göra. Mycket för att jag själv är kvinna och kvinnofrågor intresserar mig.
Idéer växer också fram ur vardagen och ens egna erfarenheter från livet. Vardagen och livet skiljer sig ju från person till person så där finns ju inga skillnader i manligt och kvinnligt.
Har du något projekt på gång som du vill berätta om?
Som jag tidigare nämnt så kommer jag att få barn vilken dag som helst så idag putsar jag våra fönster hemma för jag har hört att man kan få igång barnafödandet då... Närmaste tiden blir jag mest en tvåbarnsmor.
Men jag kommer att fortsätta följa Annette, mina barnvagnspromenader i Malmös Folkets Park kommer att bli många så det projektet kommer jag att fortsätta med och förhoppningsvis avsluta i år. I december åker jag till Ghana för att studera och fotografera kvinnliga lokala bildjournalister i deras vardag. Det är det som jag vet just nu, sedan har jag alltid massor av andra idéer, men de är fortfarande i tankestadiet och det känns bäst att berätta om sina projekt när man gått in i dem annars kanske människor förväntar sig något som man inte hunnit med att göra, då spar jag hellre på idéerna i min lilla idélåda...
Tack så mycket Åsa för hjälpen och ha det så bra nu och njut mammarollen ordentligt.

Foto: Thomas Löfqvist/ Sydsvenskan
Åsa Sjöström och Emma Larsson, två prisade Sydsvenskan fotografer.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag är stolt av min systerdotter.
Har läst allt jag kommit över.
Hälsningar Erland i Norge

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden