På tävlingen skulle de tävlande upp en gång på stranden och vända för att simma ett varv till och sen gå upp på ett annat ställe i sjön.
Bra för mig, då fick ju jag två chanser med mitt undervattenshus.
Jag sitter precis bredvid en brygga och väntar på att de tävlande ska komma in.
Bakom mig är det fullt, åhh ja, men lite publik åtminstone.
Jag ser att det kommer en familj med fåglar på andra sidan av bryggan.
Dom hoppar upp på bryggan.
De tävlande är på väg närmare mot stranden.
Då hör jag bakom mig.
- Rädda ankorna! skriker någon.
Shit, hinner jag tänka. Kollar mig runt. Jag är ensam. Längst ut på bryggan står det två stycken funktionärer.
Det måste vara mig dom menar tänker jag.
- Lyft undan dom! hör jag bakom mig igen.
Jag vänder mig om, vad fan jag nu skulle göra det för?
Då ser jag dom där hysteriska ögonen och det är såklart mig personen vänder sig till.
Jag får en blick om att det är jag, just jag som ska rädda hela den där familjen.
- Men...tror jag att jag får ur mig.
Sen sticker några av barnen. Rätt ut i tävlingsbanan. Det skiter dom i. Att det är tävling alltså.
Mamman är på bryggan med tre av ungarna och då sticker resten av ungarna över.
Sen kommer mamman och de tävlande. Allt är löst.
Jag vänder mig om för att på något sätt kanske helt utan att ha gjort något få lite cred för att situationen har löst sig.
Icke!
Mer.
Idiot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar