Knä

De skottska journalisterna har en helt annan klädkod än vad vi är vana vid hemma i Sverige.
Dagen innan match hade alla kostym på sig. Gärna kritstrecksrandig.
Skinande skor såklart. Mannen på bilden, han som sitter hade med sig ett barn eller barnbarn som var uppklädd på samma sätt som pappa eller farfar. Ja, eller kanske morfar, vad vet jag.
På matchdagen hade dom tagit det ett snäpp till och slipsarna var lite extra strikta.
Den svenska journalistkåren frågar du dig.
Jeans och tröja. Någon i munkjacka på det.
I pressrummet där det ofta serveras lite frukt eller kanske en macka också ibland var det andra tag.
Läsk i form av coca-cola och med smaken light också fanns det.
Är light en smak förresten? mer en form av socker känns det som.
Ja, ja.
Här serverades det också öl. Två sorter.
Fint så.

Jag är inte ute så mycket på internationell fotboll nu för tiden så jag glömmer åtminstone vissa spelregler.
Kommer du till en svensk arena så får du alltid en pall att sitta på men det hade jag ju glömt att så inte är fallet här på den här ön.
Publiken sitter så långt ner att det är verkligen inte aktuellt att stå.
Men att stå på knä i 90 minuter har sina sidor kan jag lova.
Det gör ont i dom till att börja med.
Ja, det är nog det som är grejen.
Ont gör det.

Lustigt också, eller väldigt bra i ett fotosammanhang är att du sitter väldigt lågt ner.
Det är nästan så att du har planen i ögonhöjd. Gräset alltså och det blir väldigt rent och bra när man fotograferar.
Som att ligga på gräset på Malmö stadium och kanske det skulle vara skönare också.
För knäna menar jag.
Men där får man alltid en pall.
Ja, ja jag släpper det nu.