Du som följer den här bloggen kanske tror att jag har dött.
Så är inte fallet.
Jag är i Perpignan och här finns det massor att blogga om kan jag lova.
Men det finns ingen tid.
Ja, du som har varit här vet hur intensivt det är.
Långa dagar och sena nätter.
Jag får helt enkelt be att få återkomma.
Igår firade vi på
Lars Brundins rum.
Hans 20 år på tidningen och
Linda Axelssons 10 år.
Nu kan jag inte sitta vid datorn mer.
Sorry.
Återkommer som sagt.
1 kommentar:
ah, vi kan vänta...
Skicka en kommentar