Torsdagen den 22/11

Men vilken fin dag det blev ändå. Min chef körde med mig på ett fint sätt så det har gått i ett idag.

Men solen sken, jag tuffade runt och knäppte lite.

Jag såg havet. Jag såg solen.

Det ger en fin energi på något sätt. Huvudet kommer igång.

Jag hann innan jobbet rama några bilder, det är också en fin terapi.

Eller terapi förresten, mer rogivande och fint.

Jag får se på handboll på kvällen.

Bollen träffar stolpen och flyger ut mot mig ser jag på något sätt och jag tar ut kameran och bollen passerar mellan mitt face och händerna jag håller kameran i strax framför.

Jag känner vinddraget. 

Lukten av det där klistret.

Jag blir glad att jag inte får den på mig.

Lars Brundin. Du måste köpa mer utrymme till bloggen.

Imorgon är det lön in på kontot.

Jag ska få träffa en fin människa.

Javisst, det är mitt jobb men det gör mig glad ändå.

Berättar mer sen.

Bilden ovan förresten är tagen på verandan på hotell Albatroz i Cascais i Portugal.

Mannen heter Börje Lantz.

Året var 1998. Året efter gick han bort tyvärr.

Jag minns känslan. Värmen. Brisen. Lukten från hans Havanna. Smaken av whiskyn han bjöd på.

Det var Börje som tog in coca-colan i Ryssland men det är en annan historia.

Jag lovar, mannen är, eller förlåt var full av dom.

En fin kväll.

En fin dag.

Imorgon är det fredag. 

Jag är glad att ha kollegor.