Jag fick i söndags chansen att hänga med Lugi-spelarna som av en sponsor fått ett dygn på SPA i Båstad.
Vilken chans att komma idrottsstjärnor lite mer in bakom kulisserna.
Jag har jobbat med sportjournalistik länge nu och alltid sagt att handboll-spelare och bandy-spelare är bäst.
Ja, och dom lite mer udda sporterna såklart, där är man alltid välkommen.
Men av lagidrotterna vinner ju handboll och bandy mer än överlägset.
Hockey är sämst.
Dagen innan vann Lugi den tredje semi-finalen mot Drott och ny match väntar på onsdag.
Jag tror verkligen på att bryta mönstret, ta iväg laget på något helt annat och bara vara.
Bra ledarstil enligt mig.
Jag visste att det skulle bli ett uppslag i tidningen med bilder och jag börjar mer och mer tycka det är svårt att hålla ihop det i färg.
Nu är det inget vanligt problem direkt eftersom det sällan görs, men när vi väl gör bildreportage med så många bilder så spretar det lätt i färger.
Visst, jag ser många fotografer som kopierar ihop historier i samma ton för att just hålla ihop det.
Det är ju ett sätt men jag tror ärligt inte jag klarar det rent photoshop-mässigt och dessutom är det väl egentligen en större manipulation än att göra det i svart-vitt?
Jag har skrivit om Peter Bävman tidigare som är en grym scenograf på de bästa filmerna Sverige producerar.
Han har (via sin son) berättat om att alla filmer har en färg, en ton som går genom hela filmen.
Är det som bäst så ska du som betraktare förmodligen inte ens tänka på det men EN färg finns med i alla bilder genom en hel långfilm.
Samma kanske det är med still-bilds-reportage, det behövs en ton, ett läge, en känsla genom hela reportaget.
Därför, bland annat gillar jag alltid det svartvita.
För att testa just detta lilla nedslag gjorde jag uppslaget också i svartvitt.
Vilket gillar du bäst?
Nu vet jag hur svårt det kan vara på en redaktion att lämna ett reportage i svartvitt och denna gången efter många timmars övertid ville jag inte ge mig in i den diskussionen.
På en dagstidning, jag lovar, jag snackar för alla så är det färg som gäller.
Inte för att bilden gör sig bäst i färg utan för att just sidan går att trycka i färg.
Om det sedan också ligger en stor färgannons med en Sibyllaburgare spelar ingen roll.
Detta vet alla som jobbar på tidning att det är svårt.
Det är synd för det visar också på en okunskap som är lite skrämmande.
Men som sagt, nu lämnade jag detta i färg och det publicerades i färg (såklart) och du ser sidorna här uppe.
Bara för att leka med tanken så gjorde jag om sidorna idag i svartvitt alltså.
Jag tycker direkt det blir renare och bättre.
Men det är jag det, kanske har jag fel, vad säger du?
Nu vill jag verkligen inte måla upp detta som något helt fantastiskt reportage, men det är ett fint nedslag och en bra träff med några lokala idrottstjärnor som släppte in mig och var hur trevliga som helst.
Jag spenderade några timmar med dom och körde hem till redaktionen och snabbt slängde ihop ett gäng bilder, klippte lite ljud och rörligt och lämnade en film också till webben och sen körde jag hem.
Pressfotograf liksom.
Fint.
