Lätt!

Jag blir verkligen glad för de peppande mail och tillrop som kommer.
Så fint av er, jag kommer såklart fortsätta blogga men ibland känns allt bara för tungt.
Men mycket känns också så himla roligt.

Jag blir glad när Jonas Lindkvist ringer nu på morgonen.
Vi samlar ihop alla våra "workshopare" i Stockholm för en summering i slutet av november.
Planen för några nya workshops håller också på att stöpas, vi har redan några anmälda.
(Innan vi gått ut med info alltså, det är en ära på många sätt).

Nu är det några grejer som fint faller på plats inför sluttampen av året.
Snart är jag färdig med ett större projekt jag jobbat med under året kan vi säga.
Du kommer få se mer av det, jag lovar.

Har svårt att sova, för det kommer så många idéer in i huvudet precis innan jag ska somna.

Jag blir glad av Fool.

Jag ser verkligen fram emot fredag, det kommer ge mycket input känner jag.

Morgonens springrunda känns lätt.

Mamma låter glad på telefon (det brukar hon göra, men ändå).

Frågar på Facebook om det här med kopior och får så mycket tips, kunskap och åsikter.
Mumma, tack!

Nu har jag alla avsnitt av "alla är fotografer" här på skrivbordet.
Också en fin grej.

Mina fotoböcker som ramlade ner från väggen får snart en ny plats och då känner jag mig mer hel igen.
På något sätt.

Jag ser Dicte på TV, visst den är mer snygg än bra, men jag gillar den.
Hon är lite som Tintin.

Sarah Moon.

Min Turin-resa känns nu helt plötsligt som en kalasresa.
Jag inser det nu.
En nyckel sattes i låset där nere i en taxi på väg hem från träningen.
Glatt och lätt!

Jag blir glad att Mac släpper en ny skärm i 5K.
Inte 4K som alla kör nu, utan 5K.
Lite som filmen "Spinal tap".
"But this one goes to eleven".



Bilden är tagen (från magen) inne på Saluhallen i Valencia (europas äldsta och största som jag fattade det) med ena handen varmt i min lilla dotters hand.