Jag brukar på årets sista dag summera året lite.
Förra året skrev jag "det var mycket som rasade under 2013".
Jag måste nog på många sätt säga att det gjorde det även 2014.Det är med sorg i hjärtat men låt oss hoppa det nu och tänka framåt, men ändå bakåt hur nu det ska gå till.
Ja, du fattar.
Tack.
Året 2014 var också året jag tog beslutet att lämna min arbetsgivare, Sydsvenskan efter 22 år på samma tidning.
Det är inte bara en arbetsplats, det blir på många sätt en identitet som tar slut.
Halva mitt liv har jag vikt till Sydsvenskan.
Jag har bevakat sportevenemang, jag har varit i krig och blivit beskjuten, jag har bevakat de flesta katastrofer som drabbat oss de sista, låt oss säga 20 åren.
Så det är klart med stor sorg jag lämnar Sydsvenskan som anställd.
Men tiderna och trenderna tvingar mig, nu ska jag lägga allt krut på mig själv och bli min egen chef.
Jag kommer komma tillbaka till Sydsvenskan men i en annan kostym.
Låt oss kolla bakåt nu då.
Tidigt på året, redan fjärde dagen fick jag in mitt reportage om oljebrottning i Turkiet.
Såhär såg det ut.
Det här inlägget är mycket för mig själv, det är bra att summera och kunna gå tillbaka och minnas.
Du kan skita i det direkt om du vill.
Men det är summeringens tid just nu så varför skulle inte jag göra det?
Året 2014 började med en föreläsning (eller gig som jag ibland kallar det) i Finland och Vasa.
Trevliga fotografer och med en redaktion som lyssnade för fullt.
Handboll i Danmark på det och sen redan i januari en resa till Florida.
Mycket fotboll blev det under 2014.
Berlin hann jag med innan det var dags för Årets Bild i Sundsvall.
Min kamrat Jonas Lindkvist kammade hem inte mindre än 3 priser och jag passade på att "träna" och gjorde en liten film om honom och hans dag.
Han var strålande och lätt såklart.
Strax efter ÅB var det PFKs Södras årsmöte och jag valde att lämna som ordförande efter 6 år.
På många sätt var det också lite sorgligt, liksom min tjänst jag just lämnat.
Men det var dags för något nytt och jag fick helt enkelt lämna det hela.
Jag har ju under hela året varit knuten till Sportredaktionen på Sydsvenskan och nu som förr tycker jag alltid det är roligt med den allsvenska bilagan vi gjort i alla år.
2005 gjorde vi en rund bilaga efter min idé som vi fick många priser för.
Det är roligt att som fotograf ta mer ansvar och se till att hela produkten blir bra, inte bara bilderna.
I år tyckte jag att vi skulle göra en bilaga på temat "foten" och den idén fick jag redan i Florida så jag lanserade den och sen såg jag och reportern Marie Carlsson till att fylla den med material.
Tillsammans med MFF:s läkare Pär Herbertsson som hjälpte oss mycket kunde vi sy ihop den och Paul Torstensson redigerade.
Jag är nöjd med den bilagan och tycker den blev snygg och rolig.
Bilden längst upp i det här inlägget på Sara Björk Gunnarsdottir är från en av dom plåtningarna.
Alla fotbollsspelare sa att "detta är den mest sjuka plåtning jag varit med om" när jag skulle fotografera deras fötter.
Saras kille stod bredvid dessutom och jag tyckte det var riktigt jobbigt att be just henne ta av tröjan.
Killarna var lättare.
Allt gick fint och såhär blev det.
I april månad var det många små resor i landet för Malmö Redhawks (hockey) kvalade för Elitserien eller SHL som det heter nu.
Det var fint, många skratt.
Jag minns en sen natt på Västerås Stadshotell med Richard Åkesson och Kent Jönsson.
I slutet av april hade jag och min vapendragare Jonas Lindkvist en reportage-workshop i Stockholm.
Det var fint och håller du utkik kommer den även i år men med ett litet annat upplägg.
Vi avslutande fint på restaurang Prinsen.
Jag minns SM-veckan i Borås, det var fina dagar. Jag minns mitt fina hotell på avenyn i Göteborg.
Jag minns mötet med Tony Persson, mitt under fotbolls-VM på en stimmig krog på samma gata.
Jag minns, vilket kanske är märkligt - ett gammalt kärt möte med min vapendragare Bonny Håkansson vid en Ulf Lundell-konsert som tydligen ska ha varit den bästa på länge i Malmö.
Vi hade för mycket att ta igen så vi missade lite av spelningen men hade ett fint samtal.
En snabb, men väldigt fin resa till Gotland, där jag och yngsta dottern landade i Kalle Melanders bomull.
Vi åkte runt i en märklig gammal bil och på kvällen åt vi lamm.
Jag och Jonas Lindkvist hade vår sport-workshop i Gävle och på Jan Bulérs tips hamnade vi på en grym restaurang i cetrala Gävle.
Workshopen tycker jag gick bra i år igen.
Sa jag att jag hann med en liten grej om idrotts-stjärnor och deras tatueringar?
Okej, det går kanske inte till världshistorien, men jag är ändå glad för att jag fick det gjort.
Har funnits på min "lista" länge nu och dessutom fick jag träffa fina människor.
Såhär blev det i tidningen.
Sen efter några år i exil kunde jag återvända till Perpignan.
Jag bodde perfekt i år.
Nära det mesta och jag hade det fint.
Jag minns vår middag, Jörgen Johansson.
Vi trevade och försökte i början men sedan lossnade allt och skrattet och sanningarna kom fram.
Vi avslutade på din och dina "samboars" balkong.
Vilken kväll, vilken natt.
Det var mer än fint och det var gött att återvända även nästa kväll.
"Tack för möjligheten" som du själv hade kunnat säga.
MFF:s Champions Leage-resa som jag fick möjligheten att bevaka.
Jag är glad för det och att kivas och snacka med Kvälls Postens utsända Thomas Le Prince, Mattias Larsson och Johan Wall men även mina egna kollegor jag fick äran att åka med.
Sa jag att det blev en bok (Från Guld till Guld) som jag gjorde med Jenny Rydqvist?
Jag kommer verkligen att sakna henne.
Jag minns mycket fint från året, jag blir glad att tänka på det.
Nu ska bilderna in till Årets Bild och sen är det nytt år.
Nytt liv.
Blogginlägg?
1257 hann det bli och det är sämre än förra året.
Men just detta är nummer 100 för denna månaden och då har jag hållit mitt mål.
Fint så.
På resande fot?
138 dagar totalt. Privat och med jobbet.
Mest privat.
I träningskläder?
152 träningspass hann det bli.
Men det är väl okej eller?
Årets skiva?
Oj, svårt. Hur mycket nytt lyssnar jag på?
Jag får ta U2 och "Songs of Innocence" och jag hör min kamrat Peter Frennesson sucka enda hit.
Årets konsert?
Skäms! Bästa konserten jag såg var i Visby och Thåströms "som jordgubbarna smakade".
På DVD!
Årets Resa?
Florida, helt klart.
Årets tidning?
Fool, det kommer det alltid vara.
Den är grym, mer än grym.
Årets Film?
Jag måste verkligen bli bättre på film, jag saknar det.
Men den jag funderat mest på är nog ändå filmen Grand Budapest.
Årets Mediahändelse?
Niclas Hammarström och Magnus Falkehed släpptes fria i början av året.
Kan något slå det?
Årets fest?
Det måste vara Canon-festen i Perpignan dit polisen kom och vi dansade till Abba till danskarnas tveksamhet.
Årets Årets Bild?
Danskarnas såklart. Det var en himla fin eftermiddag med snittar och öl.
Många skratt också.
Årets Match?
När MFF hemma vann mot Salzburg med 3-0 och gick vidare.
Inte ens jag kunde hålla mig från att bli berörd av glädjen och euforin.
Årets pryl?
Kanske min nya drönare?
Årets balsam?
Att ha mer än 24 timmar med Kalle Melander, Peter Claesson, Leif Å Andersson och Johan Bävman i Småland.
Det var riktigt fint.
Årets restaurang?
Per-Anders Jörgensen, Peter Frennesson och jag fick äntligen till en kväll i Köpenhamn.
Vi åt gott och hade ett fint samtal. Just restaurangen minns jag inte namnet på men det var nog egentligen inte det viktigaste i detta.
Årets dokumentär?
Livet efter döden som Andreas H Nilsson och Gustav Hugosson gjorde.
Fin.
Årets fotograf?
Jag tror att det kan bli Jonas Lindkvist. Han har en sådan bredd och har gjort så mycket i år.
I mina ögon är han det.
Himla fint att få jobba med honom på olika projekt.
En ära.
Jag hoppas jag hittar lugnet, att det trillar in lite jobb och att jag får chansen att göra några egna grejer jag funderat på en längre tid.
Vi får se hur det går. Jag sätter upp några målsättningar som jag behåller för mig själv.
Jag summerar 2015 och för över dom jag missade till nästa år.
Jag skriver in U2 i oktober och Thåström i mars. En bättre start alltså.
Mer bio får det bli också.
Under 2014 tyckte jag att jag ibland lämnade min bekväma tillvara och tvingade mig ut på okänd mark.
Kanske mer sådant under 2015?
På SM i dragkamp drog jag med mig en fond (med tak) och tog porträtt.
Inte alls min grej men det kändes fint att göra något "annat".
Jag plåtade dragkampare och deras händer.
Det börjar bli dags att stänga igen 2014 alltså.
Jag vill också passa på att tacka för att just du kikar in på bloggen ibland.
Det är en av anledningarna att jag skriver, även om det också fungerar fint som terapi.
Har du läst enda it förresten?
Då är du en trogen en.
Jag vill önska dig ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Vi ses på andra sidan.
