Lucka 2 med Malin Arnesson

Här, i lucka 2 har du ingen mindre än Malin Arnesson, fotograf med västkusten som bas.

Via andra vänner (Tobbe&Hanna och Emma&Emil) hör jag alltid så gott om Malin, det gör mig extra nyfiken på henne såklart.

Alltid glad och en riktigt duktig fotograf.

Hennes hemsida hittar du med lätthet här.

Håll alltså till godo, lucka 2.

Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?

Att få ta bilder på Boheme på Malmö Opera i våras var fantastiskt, det var den finaste och bästa opera jag sett. 
Jag fotograferar en hel del operor på ett år, och vissa fastnar, Boheme gjorde det. 
I övrigt gjorde jag ett reportage för Kyrkans Tidning i maj, jag följde en präst under en dag, och det blev både bra bilder och en god vän som sprang ur det jobbet, Martina var den trevligaste präst jag träffat. 
Och i mars var jag med på en fotoutställning på Centre Pompidou i Metz, Frankrike, det var döfräckt, räknas det som jobb?

Foto: Malin Arnesson

Berätta mer.

Under ett år lät jag tre fotografer förfölja mej och smygta bilder, som en hämnd på mej själv för att jag, när jag jobbat för Aftonbladet, tagit den typen av smygbilder på andra. 
Sen ställde jag ut dessa bilder utan att själv ha sett dem före vernissagen, min egen botgöring helt enkelt. Och så skulle Centre Pompidou i Metz ha en stor paparazziutställning och hörde av sej och undrade om jag ville vara med med mitt paparazziprojekt. 
Och det ville jag ju. 
Jag åkte ner till Frankrike i mars och gick på utställningen, och där i ett rum hängde jag, bredvid Sophie Calle och Cindy Sherman. 
Jag och de bägge. Jag höll på att skratta ihjäl mej.

Vad är din idé om fulländad lycka?

Inte särskilt mycket mer än vad jag har faktiskt. 
Kärlek, inga sjukdomar och trygghet. Småsaker som långa frukostar på helgen och att gå ut i skogen och plocka svamp. 
Kvällsdopp en ljummen sommarkväll. Picknick på klipporna. 
Se barnen tjuta av skratt när de hoppar i vattenpölar (och låta bli att tänka på tvätten det ger). 
Fyrverkerier. Jag är barnsligt glad i fyrverkerier.

Vad är din största rädsla?

Att mina barn eller min man ska dö.

Foto: Malin Arnesson

Vad ogillar du i din personlighet?

Att jag hatar att läsa manualer. Vad det än gäller. 
Jag försöker inte ens. 
Den här manualskräcken är väldigt nära släkt med min otekniskhet, vilken jag inte heller gillar. 
Köper jag en ny dator får min kompis Jonas komma och installera alltihop. Köper jag en extern skärm som jag inte riktigt förstår mej på låter jag den bara stå, och fortsätter jobba på laptopskärmen. 
Köper jag nya blixtar får min man (som inte är i närheten av att vara fotograf, utan mekaniker på Ringhals) läsa instruktionerna och sen visa mej hur man gör.
Andra fotografer står på tröskeln och trampar när det släpps en ny kameramodell. 
Jag blir helt skräckslagen när min utrustning går sönder och det betyder att jag måste lära mej en ny kamera, eftersom min gamla inte längre står att finna på marknaden.

Vad är din bild av total misär?

Det som de stackars barnen i Liberia, Guinea och Sierra Leone går igenom just nu, de som klarade sej från ebolan och blev kvar. Själva, utan föräldrar eller syskon. 
Och med en omvärld som inte vågar ta hand om dem. 
Allt de och deras döda föräldrar ägt är dessutom bränt, och alla biståndspengar går till att bygga ebolakliniker.

Foto: Malin Arnesson

Vad ogillar du i andras personlighet?

Snålhet. Det är något med snålhet, det går igen i allt vissa människor andas. 
Jag fixar det inte.

Vilken levande människa beundrar du mest?

Magda Gad. En frilansjournalist från Stockholm som just varit nere i Liberia för att rapportera om ebolan, och som hjälper barnen hon träffat där med hjälp av sina kompisar, och kompisars kompisar, som sätter in pengar och som Magda ger direkt till barnen, och mer långsiktigt, till folk hon litar på som kommer hjälpa dem.

Det är så lätt att sitta hemma och tänka på allt man borde, men Magda BARA GÖR.

(Vill du hjälpa Magda att hjälpa barnen ännu mer? Sätt in valfri slant på hennes konto i SEB, clearingnummer 5206 och kontonummer 00 513 55. 
Sen mailar du henne på gad_media@hotmail.com och skriver hur mycket du satt in. Plättlätt.)

Foto: Malin Arnesson

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?

Inte vet jag. Bollsinne?

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?

Att jag får stressfinnar när jag har för mycket att göra.

Vilken levande människa ogillar du mest?

Vad ska jag svara på det, nån IS-människa som helt kallhjärtat mördar och våldtar? 
Jag svarar allihop. Alla människor, IS eller ej, som kallhjärtat mördar och våldtar.

Foto: Malin Arnesson

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?

Å, här skulle man ju vilja svara nån maktperson så man kan vara med och make a difference, kanske Hillary Clinton? 
Fast jag passar inte som president, jag skulle få helt sjuk prestationsångest. 
Jag skulle vilja kunna springa jättefort. Som Usain Bolt. 
Eller skriva en jättebra bok. 
Som Bodil Malmsten. 
Fast jag vill inte vara dom. 
Jag skulle komma tillbaka som en helt ny människa som heter Kerstin som skriver en roman och som kan springa jättejättefort. 
Eller så skulle jag vilja komma tillbaka som en herrans massa historiska personer och se hur det var då. 
Viking. Drottning. Jesus. Mina föräldrar när dom var små.

Var skulle du helst av allt bo?

I Bua strax norr om Varberg, där jag bor. 
Fast kanske i ett av husen uppe på höjden ovanför klippstranden, med 180 graders havsutsikt. 
Just nu har jag bara havsglimt från våran ovanvåning. 
Jag har en bild av hur jag skulle gå där i raggsockar med en kopp te och titta på höststormarna från mina stora fönster. 
Fast antagligen skulle jag inte sitta och titta på havet alls. 
Det är ju egentligen skittråkigt. Vatten liksom.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?

Att dom fortsätter tycka om mej även när jag glömmer höra av mej. 
Och att dom kommer förbi på en kopp te ibland, för frilans på hemmakontor är ett ensamt jobb.

Foto: Malin Arnesson

Hur skulle du vilja dö?

Snabbt, utan att hinna fatta det. Rakt in i en bergvägg kanske. 
Fast nä, jag vill nog bli hundra (om jag får vara klar i knoppen) och bara somna. 
Känna att jag är färdig och nöjd och att ingen blir ledsen, för det var liksom dags ändå.

Vad är din största extravagans?

Hm. Jag går på massage även när jag inte har ont nånstans. Gills det? 
För några år sen hade jag årskort på ett spa i Varberg och gick dit och tränade yoga och badade i massagepooler och varma källor ett par dagar i veckan. 
Det var extremt lyxigt. Det hinner jag inte längre.

Foto: Malin Arnesson

När ljuger du?

När folk frågar hur läget är och det kanske egentligen inte är sådär hoppsanhejsan, då säger jag ”bra” för att dom inte ska behöva följdfråga en massa jobbigt och jag inte ska behöva berätta. 
Fast jag svarar nog inte ”bra” förresten. 
Jag svarar nog ”jodå”.
Samt när mina barn frågar: ”Äter du GODIS?” och jag bara: ”Nä, det är MAT” och går iväg och tuggar jättesnabbt.

Vilken är ditt favorityrke?

Konstnär. 
Jag kan göra precis vad jag vill. 
Sålänge jag har så jag klarar mej är inte pengar jätteviktigt. Lite viktigt. Men inte jätte. 
Jag har en liten författardröm också. Fast det är ju bara att sätta igång om jag vill.
Favorityrke-om-det-inte-gäller-mej är läkare. 
Tänk att faktiskt kunna rädda liv. Och förskollärare. 
Jag älskar mina barns förskollärare.

Vad är ditt motto?

Vardagen är grejen.

Tack så mycket Malin för hjälpen och ha en riktigt fin jul och ett fint nyår med.

Foto: Malin Arnesson