De däringa Olympiska spelen

USA:s basketlag "Dreamteam"i Sydney.

Nu drar snart de däringa Olympiska Spelen igång nere i Rio de Janeiro.

Jag är riktigt avundsjuk på de fotografer som fått äran att åka dit. 

Jag har som du säkert vet varit på 10 Olympiska spel.

För mig var det första vinter-OS i Nagano 1998.

Nostalgi är en dålig motor heter det.

Men det är också härligt, så härligt att få drömma sig tillbaka.

Men inte bara det, jag stör mig mer och mer på den fullständiga historielösheten som breder ut sig i fotokretsar eller i mediabranschen generellt kanske.

Men mer om det någon annan gång.

Så nu till Nagano.

Bara att få åka till Japan var stort och att få fotografera OS var ännu bättre.

Vi körde med film såklart och jag hade fått hyra in mig i Pressens Bilds labb i mediacentret.

Peter Krüger sov ibland på mitt lilla rum för Bildbyrån som han jobbade på då hade bokat rum till honom så långt bort att tog han sista bussen hem, hann han inte ta den första på morgonen tillbaka.

Han berättade om hur störtlopp fungerar minns jag.

Denny Calvo var också där. Trevlig kille.

En hockeyspelare hade glömt att han blivit amerikansk medborgare och grät och fick åka hem.

Richard Åkesson klagade mycket riktigt på de otroligt små popcorn-skålarna i pressrummet där 20-25 popcorn trängdes i vardera skål.

Jag ringde och ringde för att få komma till en sumobrottarskola och lyckades till sist hitta en.

Vår chef var vansinnig när jag och Anders Engman tog oss upp i bergen för att göra reportaget om sumobrottarskolan.

Vi åt hemma hos en gammal dam i bergen, det är de godaste nudlar jag smakat på innan vi tog tåget tillbaka.

Senare åkte alla tidningar dit.

Vi köpte nya kuddar eftersom de kvadratiska, hårda var svåra att sova på.

Vi skrattade åt de DN-reportrar som gått på lunch med vita dukar och beställt fisk och notan slutade på strax under 8000 kr.

Vi köpte Minidiscar, det var coolt och inne då.

Alla snowboardåkare köpte sådana. De var hårt kritiserade av männen som älskar 5-milen.

"De röker ju bara hasch" sades det.

Just ja, nu skulle jag (tänkte jag) fokusera på sommar-OS.

Efter OS i Nagano sov jag i två dygn och både imponerades och var skräckslagen när Bildbyrån ringde Peter Krüger när vi skulle flyga hem och bad honom göra en boxningsmatch i Köpenhamn när han landade och han gjorde det!

-------

Sen fick jag chansen att åka med till Sydney-OS år 2000.

Sommar-OS är ännu bättre, ännu roligare.

Mer variation på sporterna, varmare och bara bättre.

Sydney var en dröm på många sätt.

Vi bodde bra på Martins Place, jag minns de där nätterna när man kom hem och det var full fart på torget och så upp på rummet och scanna (ja, du läser rätt) bilder till morgondagens tidning.

Vid 03:00-04:00 brukar man vara färdig och så upp igen vid 06:00 och sådär håller det på i 16 dagar.

Men det är liksom inget att tjata om, det är så härligt allting.

Jag minns att vi sådär plötsligt när vi missade en buss ute i öken tog varsin öl i eftermiddagssolen.

Jag, Peter Claesson (GP) och Jonas Lindkvist (DN).

Det var en fin stund.

Jag minns en sen natt i Sydney Harbour med några kändisar som jag inte namnger nu.

Pia Hansens guld.

Brottarguldet och alla otroligt trevliga Australiensare.

Hur vi imponerades av Sydney Morning Herald som hade 37 fotograf ackrediterade till OS.

Men också 16 som jobbade utanför själva spelen.

De tog tillsammans så mycket bra bilder att tidningen inte räckte till så efter första dagen tog de ett beslut att varje dag trycka upp en bilaga med bara bilder.

Jag har alla på vinden.

Vi upptäckte Tim Clayton! Vi upptäckte Craig Golding och Trent Parke.

Vi åkte den där bussen runt - runt vid det Olympiska området.

Jag återvände förresten så sent som 2012 men det var ingen rolig syn. 

Där står allt och förfaller idag.

Jag minns också hur jag och Richard Åkesson åkte runt innan det började.

Adelaide och Brisbane på olika reportage.

Vårt boende i Adelaide glömmer jag aldrig.

Eller krokodilen vi åt. 

Vi bodde på ett hotell mitt i stan i Sydney som sagt, på 19 våningen och jag glömmer heller aldrig klistermärket på toaletten:

"ormar. stäng locket".

Det räckte för mig.

Jag minns sista kvällen nere i hamnen.

Skratten.

Jag kan gräma mig än idag att jag inte stannade efter spelen som vissa gjorde.

Det retar mig.

Carolina Klüft efter sitt guld i Aten.

Efter  vinter-OS i Turin så kom Aten-OS 2004.

Vi satsade då på ett lite större team och åkte 5 personer totalt.

Vi bodde mitt i stan och åt på samma ställe varje kväll och samma mat varje kväll också.

Grekisk sallad och någon pitagrej som jag minns det.

Det var ljuvligt.

Aten funkade fint också.

Minns att jag störde mig på de där stora flugorna under friidrotten bara.

De var stora som fjärilar.

Det blev mycket friidrott just på det här OS:et.

Inte mindre än 3 guld till Sverige.

Det kommer aldrig att ske igen, dessutom var 2 st av dem på samma kväll.

Den kvällen går under "hjärtinfarktskvällen".

Men det var ändå så fint och jag minns att jag bland de där 80000 åskådarna hade letat upp Klüfts pappa och ställt mig där han stod för jag tänkte att hon kommer springa dit.

Hon gjorde det och flaggan föll snyggt ner på båda sidorna.

3 guld.

Richard Åkesson visslade mycket de där nätterna.

Vi beställde in Mythos.

På en ryttargrej missade vi en buss och satt och snackade med David Ashdown från Indepenedent.

Stort såklart.

OS invigningen i Peking.

OS i Peking 2008.

Nu börjar rutinen kanske komma lite.

Mycket ser lika ut på ett OS.

Jag gick på invigningen. Vet inte varför, men jag tog den här bilden och fick senare pris för den också.

Kina var grymt tyckte jag. Säkerhetskontrollen redan på hotellet och så buss 7-8 min så var man inne på presscentret.

Vi hade en grym restaurang mittemot vårt hotell men det här OS:et blev inte den sociala samvaron vi brukade ha.

Vi hade lite för olika tider.

Men det var fint ändå och den där sista natten, den sushin glömmer jag aldrig.

Tack Ola Wong för det.

Jag var också glad att jag inte var på cyklingen där Emma Johansson tog medalj.

De kollegor som var det regnade bort.

Ara, brottaren du vet slängde sin medalj.

Jonas Lindkvist hade honom senare på sitt rum och hela världspressen (utom hans egen) ville ha tag i honom.

Det var journalistik det.

OS-området var så vackert på kvällstid i mörkret.

Simhallen var grym.

Jag hade Glenn Close bakom mig på invigningen, hon höll sig från de där kaninkokargrejerna då åtminstone men ville gärna titta på min display på kameran.

------

OS i London blev det också 2012.

Här tycker jag nog själv att jag rent bildmässigt gjorde mitt bästa OS.

Vi satsade på en "OS-bild" dagligen som härliga Heidi Silvander skrev till.

Vi fnissade i vår matsal på kvällarna över mössen som sprang runt i restaurangen.

"Och" sa krögarna.

Vi åt mycket kyckling, nästan dagligen på Nancys tror jag det heter.

En brittsik kedja.

Vi flängde runt och var så nöjda även här med vårt boende.

15-20 minuter dörr till dörr.

Jag minns min dag när Lisa Nordén tog sitt silver.

Den blev lång.

Nu hade Newspilot kommit och man kunde på plats se sidorna och fotografera där efter.

Det kändes proffsigare på något sätt.

Jag var mer delaktig i produktionen, det var nytt och fint.

----------

Men det jag egentligen ville komma till är att jag ser att Pontus Orre är på plats och bloggar om sitt OS nu i Rio.

Jens Dresling håller på och laddar hemma i Danmark.

Jag tycker du ska kolla in deras bloggar, säkert kommer det fler.

Pontus.

Jens.

Har du fler tips, så skriv en kommentar så ska jag under spelen samla ihop dem igen, i ett nytt inlägg.

Du kan också läsa en intervju med Getty Images Ken Mainardis här.

Vi kommer nog få se en del skarpa kort men jag tror också att vi kommer få se många bilder vi redan sett.

Ja, du kommer ihåg den där historielösheten jag skrev om va?

Men då var då och nu är nu.

Nya tag och nya möjligheter. Men det var himla roligt åtminstone.

Jag undrar hur länge till de kommer släppa in fotografer?

Gymnastik i London.

De 10 st OS jag varit på är inga mindre än 4 Sommar OS (Sydney, Aten, Peking och London), 3 Vinter OS (Nagano, Salt Lake City och Turin), 1 Paralympics (Aten) och 2 st Speciell Olympics (Dublin och Shanghai).