tisdag 5 maj 2009

Medium, rare...


Kommer hem, hinner till jobbet.
Gör det jag ska och på kvällen föreläser jag som sagt.
Somnar och i morse så var det konsert på sängkanten.
Sovmorgon till 05:50 och idag har det rullat på som sig bör.
I lådan låg det en dubbel-CD med 20 outgivna spår. (U2)
Då glömmer man så snabb den där jobbiga fotografen som ringer och flåsar.
Usch.
Vill du ha hans namn så du vet vem du inte ska anlita, maila mig.
Jag hittade en sista liten film från prisutdelningen.
Nu är det snart onsdag.

måndag 4 maj 2009

Nu får det vara nog med rapport från Amsterdam


Vem fan planerar mitt liv?
Klockan är nu 00:12 och jag har precis kommit till rummet.
Johan&Lars har fått sina priser. Lars blev till och med intervjuad.
Dessutom har han bilden på den officiella planschen.
Härligt!
Jag då?
Väckning 04:45
Taxi 05:00
Lyfter 06:20
Landar 08:20
Jobbar 09:00
Nyhetsmöte 09:45
Sommarmöte 12:30
Slutar 17:00
Föreläser 19:00
Jättebra, tack för livet.
Nog är det lite märkligt när Anthony Suau som vann WPP-bilden tackar hon som var chef över juryn med orden:
- Hon är som en extra mamma för mig och mina kollegor i New York.
Om min kära, riktiga mamma skulle sitta i juryn hade jag också vunnit.
Nej!
Jag är inte bitter....


p.s Jag planerar det till mångt och mycket själv.

söndag 3 maj 2009

470214 bilder


Foto: Tomasz Gudzowaty
Idag var det en riktigt bra dag i världsfotolandet.
Många bra presentationer. Här ovan polacken Tomasz som jag tipsat om tidigare.
Otroligt bra bilder men också en väldigt snygg presentation av dom.
Förmodligen, i mina ögon, helgens bästa.
Du hittar honom på nätet här.
Idag berättade också Stephen Mayes som suttit som jurysekreterare i 5-6 år för WPP.
Han hade räknat ut att det under åren blivit 470214 bilder.
Bra bilder men där juryn måste bestämma sig för vilka bra bilder som ska prisas.
Ett tufft och jobbigt jobb men också väldigt kul såklart.
Först en förjury på 5 personer som skär ner bilderna från ca 90000 bilder till mellan 15-25 tusen.
Då kommer jury nummer 2 och där är dom 9 personer.
I två veckor tittar dom på bilder minst 10 timmar per dag.
Många gånger blir det ännu mer och rekordet var visst 22 timmar.
Tyvärr så tycker Stephen att tävlingen är en kopia av förra årets tävling varje år.
Man hittar 30-50 historier som vann förra året.
Eller bara samma platser, samma grejer, samma stil.
- Det är deprimerande, säger han.
Han berättar också att mentalsjukhusen är tydligt överrepresenterade.
Sen var den en jurymedlem som undrade om alla i Ryssland är drogmissbrukare?
Det kommer in otroligt mycket bilder på sexarbetare, transvistiter, strippor och allt vad det är kring det temat men inte en enda bild på någon annan som har sex.
- Medelklassen finns inte med alls, fortsätter han.
Han har tre tips för kommande tävlingar.
1. Skicka in.
2. Var vit man, gärna amerikan och plåta i svart-vitt.
3. Bli publicerad.
Punkt 2 var mer ett skämt på hur det ofta ser ut i prislistan.
Punkt 3 menade han att juryn känner inte igen just den bilden men bara att synas är ett plus tyckte han.

Själv tycker jag att han kanske talar emot sig själv lite. Varför ger då juryn pris till mentalsjukhusbilder, horor och allt vad det är och sen säger att det är tråkigt att det ser ut så?
Lite samma som när ÅB gav pris till Pieter (som kopierar mycket i photoshop) och sen nästa år tycker att det kommer in för mycket bilder som är jobbade med i PS.
Ingen konstig matematik där inte.
Sist hade han en undran och det var väl vad hela alltet står för.
World, ja den är väl inget att säga något om mer än att världen består av mer än Afrika.
Press, vad är det vi jobbar för. Jo, pressen.
Photo, där det står i uppslagsverken att ett foto är en kemikalisk framställning av bla, bla.
Ni fattar, så är det ju inte idag. Tiden går...

På slutet idag så visade Steve Winter sina snöleopardbilder och hur han tog dom.
Killen hängde vid vårt bord igår och är en skön snackegubbe.
Han åkte till Pakistan och Indien för att hitta katterna som han kallade dom.
Efter 6 månader och 14 monterade kameror och jag vet inte hur många sherpas som hjälpt honom upp med allt.
Javisst, han hade med sig Canons 1200mm som åkte på en åsna upp för berget bara den.
En annan värld och ett annat liv.
Han hade levt i djungeln i hela sitt liv så att åka och plåta katter i -40 grader stod egentligen inte högt upp på listen men nu var det gjort berättade han.
- Katterna gillar inte ens snö, sa han.

Foto: Steve Winter

Natten hade varit mild och öm


Nu har jag varit på morgon sessionen.
Det börjar med den kinesiska fotografen Zhao Qing som visar sina bilder från OS i Peking.
Men han har plåtat av TV apparater, det är rätt roligt men tyvärr hittar jag inte hans hemsida.
Efter det var det greken Yannis Kolesidis tur. Han har varit nervös hela helgen för detta och hade ju otur, lokalen är inte full söndag morgon direkt.
Redan i fredags på barsvängen så hade han med sig 3 kvinnor som bar samma t-shirts där det stod:
"yannis kolesidis crew" på magen och man tänkte, att vad är det där för snubbe egentligen.
Sen såg man ryggarna och där stod det:
Massör
Tolk och på den sista hårdesigner.
Då gick det ju upp för en att killen står ju över hela pretantionen och har ju humor.
Killen har inte ett hårstrå på skallen, bara en sån sak.

Här är listan på dom som kom med till Masterclass förresten.

Kathryn Cook, USA
Matt Eich, USA
Simona Ghizzoni, Italien
Sohrab Hura, Indien
Benedicte Kurzen, Frankrike
Don McNeill Healy, Irland
Mads Nissen, Danmark
Kosuke Okahara, Japan
(är det någon som fattar varför han har .se på slutet av sin adress?
Gihan Tubbeh, Peru
Ali Akbar Shirjian, Iran
Dirk-Jan Visser, Holland
Alvaro Ybarra Zavala, Spanien

Hotellfrukost

Special breakfast offer.
12,50€
Det är 137 svenska kronor.
Sa du special offer?

Söndag


På söndagar vet du som hänger med att vi har en summering av veckan som gick.
Nu ska jag bege mig snart till WPP och titta på föreläsningar.

Grand


Jenny Leyman och Eskil Fagerström har hängt på Grand hotell i Lund.
Frågade mig inte varför deras ansikten blir svarta rutor i PDF.
Så ser det alltså inte ut om du går och köper tidningen.

Niklas Larsson


Niklas Larsson har gjort ett jobb om drömmare i New York.
Du ser också ett bildspel här.
Johan Anderberg skriver och du kan läsa texten här.


lördag 2 maj 2009

Ganska färdig på rummet


Nu så, har både Lars och Johan hållt sina presentationer.
Det går bra för dom, vad roligt.
Annars kan du kolla in den här killen.
Han är också färdig med sin.
Efter var det middag med mycket snittar och ryggdunkande..
National Geographics, GEO, Stern och allt vad det är.
Klubben för...
I morgon är det prisutdelning.

Masterclass

Nu kommer de utvalda till masterclass 2009.
Ingen svensk tyvärr.
Mads Nissen från Danmark dock.
Bloggat från min telefon, bara en sån sak.

Man tror inte det är sant...


Det finns säkert folk som gläds åt en natt i glädjekvarteren här i Amsterdam.
Förmodligen skulle jag glädjas mycket åt ett pris i WPP också.
Men nu.
Nu gläds jag bara åt min svarta fina väska som kommit fram.
Det är ju nästan så ögonen vattnas av hela alltet.
Nu börjar resan om kan man säga.
Dusch, rakning och laddning av telefonen.
Sen är jag med igen med nya kläder.

Presentation


Allt har dragit igång och Johan är klar med sin presentation så nu kan han slappna av.
Lars har sin vid 17 ungefär.
Själv tar den där förbannade väskan upp all min tid i huvudet.
Nu börjar snart Nan Golding, men vad ska jag göra?
Gå och handla kläder...vad roligt det ska bli, jag gillar det.
NOT!
Jävla, jävla Brittish airways!
Jag hatar er.
Hatar!
Hinner jag på måndag ska jag kissa på er incheckningsdisk.
Här är en lista på vad jag kommer sakna mest, i den ordningen.
24mm
Ljudmaskinen
Minneskorten
GPS,en
Exponieringsmätaren
Min teknikpåse
Min fina, fina mus
Munkjackan
Mitt pennskrin (okej, jag vet. det kanske inte är hela världen)
Moleskin blocken
Ryggsäcken

Det är ju lördag igen...


Bilden är inne som vanligt.
Jag är på väg till WPP i samma kläder som jag hade igår.
Jag sätter mig längst bak och håller tummarna för Johan&Lars.
Det här ska bli kul.
Men väskan då?
Usch....jag vågar knappt ringa dom.
Dessutom har jag ju inga batterier kvar i telefonen, laddaren i väskan.

Linda Axelsson


Man skulle kunna tänka sig att Linda Axelsson skulle nöjt sig med ettabild i en av upplagorna.
Nej, nej, inte Linda.
Jobbar man så har man ettabild till alla upplagor, tänker hon.
Ropen skalla:
Linda! Linda! Linda!

Lundadelen


Vår lundaredaktion har tagit ett grepp om valborgsfirandet i Stadsparken i Lund.

fredag 1 maj 2009

Sanningen


Okej, nu kommer sanningen.
Jag luktar som en överarbetad kroppsarbetare.
Min väska står kvar i Edinburgh så jag kan heller inte byta kläder.
Det svider i ögonen och jag har en blåsa i munnen i storleksordningen "5 krona".
Jag är gnällig men jag är framme i Amsterdam.
Min laddare ligger i väskan. Mitt 24mm. Mitt ljud jag tog igår, och ljudmaskinen.
En munkjacka (favorit).
En jättebra mus jag gärna jobbat med nu.
Som tur är så tog jag mina hårddiskar i handbagaget, det gör jag faktiskt alltid.
Nej, jag är inte bitter men det här med att resa....nej jag vet inte.
Nu ska jag ta mig ut och ta en stor kall holländsk öl i WPP baren.
Vad det gäller väskan kan just du vara lugn, jag rapporterar hur det går.
En ny skjorta någon?

Terje


Jag ser på fotojournalistens sida att Terje Bringedal har fått ett fint pris.
Grattis, säger jag till honom. Vad roligt.
Längst ner i artikeln kan man se att han hämtar sin inspiration bland annat från Sydsvenskan.
Va!?
Sydsvenskan liksom.
Det är ju bara för mycke....tack, vad kul.
Du kan se lite av Terjes multimedia här.

Vi har ingen bön idag på jobbet för det är ju som en helg idag och jag sitter som sagt i London.
Men det stoppar mig ju inte att skicka veckobrev till mina kollegor och utse "veckans bild".
Emma Larsson igen.
Hon är tillbaka med besked. Kul Emma, att ha dig ombord.
Författaren och allt vad han är, Jonas Gardell är det på bilden.
Emma fick någon minut med honom, låt oss säga 3.
Det räckte för henne.

Gatwick


Vilken resa.
När jag checkade in i Edinburgh i morse såg jag att jag ska inte bara ska byta flight i London.
Jag ska också byta flygplats.
Heathrow till Gatwick.
Nej, tänkte jag.
Jag frågar om det går att lösa på något sätt.
Visst, efter ett tag fixade den trevliga Brittish airways madamen det och jag flyger direkt till Gatwick.
Nu sitter jag på 16D och bredvid mig sitter ett äldre par och dricker gin och tonic.
Klockan är snart 10.00
Flighten blev en kamp på många sätt.
Jag fick egen linje i säkerheten för att hinna med planet.
När jag kommer till gaten hade jag lyckats tappa båda boardingkorten.
(dom låg fint i en plastficka jag höll i handen, en hal plastficka)
Springer tillbaka och leta, leta, leta.
Tillbaka till gaten.
-Sorry sir, you need the boardingpass, säger, ska jag kalla henne tanten kanske.
Det går inte att göra vid gaten.
Tillbaka.
Där i servicedesken har ett kort hittats och det andra skriver dom ut igen.
Det med min bagagetag är såklart borta....
Tillbaka till gaten.
Frågan är om inte inte den där ganska äventyrliga trippen i cessnan var lättare ändå.
Nu sitter jag som sagt här, svettig som en utterhane på flykt i gin-oset.
Särskriver man gin oset eller?

Såg ni att Joel har tagit en ännu bättre målbild?
Kolla hans blogg här.

Jag slipper bussen mellan Heathrow och Gatwick.
Jag kanske aldrig ser min väska igen, den har ju liksom checkats om lite.

Amsterdam


Nu flyger jag till Amsterdam via London snart.
Jag måste skynda mig egentligen.
1991 flög jag dit i litet plan med Janne.
Göran var också med och så Jannes tjej som jag inte minns namnet på.
Schipol är stort och planet var litet. Vi mellanlandade i Malmö och då kändes den staden främmande.
Flygledartornet böt landningsbana hela tiden och jag var ju "copilot" så jag fick leta i alla dom där pärmarna efter rätt bana.
Till sist fick vi landa precis innan NY flighten.
- Speed up on final, sa flygledartornet och Janne gasade med det lilla propellerplanet.
Janne var svettig under armarna men löste allt och flyger man eget får man gå i "crewfållan".
Bara en sån sak. Idag är Janne livvakt åt kungen och silvia.
Själv är jag på väg till Amsterdam igen.

Det är kallt på rummet också....


Känslan av att komma tillbaka på hotellet och det bara känns så bra är förmodligen den bästa.
När det är det motsatta är det inte lika roligt.
Känslan av att ha varit vaken i 23 timmar är heller ingen höjdare så jag pallar inte gå igenom bilderna.
Klockan är 03:46 hemma och här 02:46.
Jag lägger mig med känslan av att "hur ska jag få ihop detta".
God natt.
Jag bjuder på en "pärla" i allafall.

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden