Det allvarliga vinner.
Vinnaren är: Bax Lindhardt
fredag 4 mars 2016
torsdag 3 mars 2016
Lars Brundin 50 år!
Stort grattis till dig "Brunte".
Bilden tog jag när jag bodde hemma hos Lasse och hans familj i Hjärup i början av 90-talet.
Hans dotter (Nikki) är stor idag. Då gillade hon att komma in till rummet jag fått låna och väcka mig genom ett lätt skutt på magen.
Alltid lika fint och så glad jag blev direkt på morgonen av hennes skratt.
Det var fint.
Vi har jobbat ihop i 23 år på samma tidning och nu fyller han alltså år också.
Jag minns hans 30-års skiva då han trollade bort sig själv i stort sett.
I April blir det 50-årsskiva med konsert och picknick.
Hurra!
På bilden tycks jag ha testat tidningens Hasselbladare.
--------------
Du kan gott kolla in den här lilla snutten också, signerad Anders Sjöberg.
Idag är det mässa för mig, hela dagen.
Kom förbi om du har lust.
onsdag 2 mars 2016
Tommy Söderlund 2
Foto: Tommy Söderlund
Tommy själv har svarat mig och jag tycker det får gå in som ett eget inlägg i bloggen.
Såhär skriver alltså Tommy som svar till mitt inlägg.
-----------
Tack för en fin kväll hos Kalle, där blev jag sedd, bland själsfränder från väst.
Idag känns det ensamt, det är vemodigt att läsa ditt inlägg Lars.
För mig har alltid fotografin fungerat som identitetsskapande verksamhet, även privat. Kameran som en vän.
Jag är så trygg med den och vår kompetens att förmedla berättelser tillsammans.
Den relationen finns kvar, men förhållandet med GT är som du skriver avslutat.
I denna anställningsform i alla fall.
Skilsmässan ska ännu läka märker jag , tiden hann ifatt mig nu.
Jag önskar att vi fokuserar på lösningar, ser dem som visar på bra exempel.
Där finns Du Lars, Kalle Melander på Horisont, Elin Berge, Åsa Sjöström, Tomas Wågström, Anders Petersen, Beatrice Lundborg, och många många fler.
Men innan jag fokusera på den ljusnade framtid som finns, måste ni ändå få lite bitterhet
som grund… för jag är ju vemodig, usch.
Nja lite mysigt är det också.
Ser att tidningarna redan skickat två personer på ett jobb, en ”reporter” som skrivit och en ”reporter” som fotograferat.
Hur blev det nu såhär?
Jag anser att bildjournalistik lämpar sig utmärkt att utföras i grävande format.
Grävande journalistik ska uppmuntras enligt GTs visioner för framtiden.
Jag erbjöd mig att arbeta med detta, och skriva , ” ta med egen penna”.
Därför skrev jag ett brev till ledning och lämnade kopia till SJFs förhandlingsgrupp.
Lämnade i ett tidigt skede, efter första informationen från företaget.
Kompletterad med CV. 120 p bild, konstfack 10 p , författare, kurser i tala om texter, coaching på redaktioner, public journalism, bildspelsproduktion , filma med mobilkamera intyg som föredragshållare inom visuell kommunikation.
Jag kan!
I förrgår fick jag återkoppling:
Vill du ha tillbaka dina papper?
Som en för löst pumpad boll man kastas mot en vägg, den bara ramlar platt ner.
Jag längtade ju efter en dialog, ett samtal.
Inte bara om mitt lönearbete/anställning, utan om bildjournalistik, grävande reportage, tidningens profil.
Och på vilket sätt jag kunde tillföra något inom de nya ekonomiska ramarna.
Detta har jag saknat länge, delaktighet.
Brist på delaktighet föder utanförskap, en känsla av att vara ”Pa Seidu Um” ( kan översättas till svenska med ”på sidan av ”eller ”stå bredvid”).
Mediebranschen behöver, öppenhet och diskussion kring innehåll.
Annars fortsätter man att ängsligt lösa oron för framtidens utmaningar med mallar, åtgärder som spar pengar på kort sikt.
På bekostnad av kvalité, förtoendet för produkten och prenumeranter försvinner.
Nu krävs mod, mod att våga mötas och möta en framtid.
Om mediebranschen nu missat att ta kontroll över kanalerna ut, så måste,
MÅSTE man behålla kvalité i sitt utbud, varför ska vi annars prenumerera?
Jag kommer gärna och delger er mina synpunkter på hur en ljus framtid för
bildjournalistiken ser ut.
För den finns.
29 februari var en riktigt omskakande dag för mig.
Sista dagen med mina fina arbetskamrater.
Min vän, vår fina, känsliga Josefine Nilsson lämnade oss.
Tur att dessa “extradagar” bara kommer vart fjärde år.
Känslorna löpte amok med mig.
Efter skymningen visade jag bilder och pratade för Havdhems föreläsningförening.
Där fanns prenumeranterna/läsarna, där fanns förståelsen.
Vi måste våga mötas, föra en dialog om frågorna kring bildjournalistik, våra roller.
Krypa fram ur skyttegravar, pumpa bollen, låta den hoppa och studsa, då kan man
också få den att sjunga!
Tommy Söderlund
Foto: Dage Eriksson
Skida/flyg/res
Jag har en tagning idag, det ska gå ganska fort.
För länge sedan hade Sydsvenskan en bildchef som gjorde skillnad på jobb och jobb.
Det fanns jobb och tagningar.
Det senare förväntades gå snabbt och var inte det viktigaste i tidningen kanske.
Efter det väntar annat som också måste göras.
Blir säkert en fin dag även om vindarna blåser hårt och kallt från Danmark idag.
Regnet kommer från sidan. Kallt.
Min kamrat Torbjörn Jakobsson rapporterar om en skidmorgon och en skidrea i Umeå.
Att åka skidor på morgonen kommer inte ske här nere och ibland bli jag avundsjuk på det där.
Oftast inte.
Aftonbladet/SvD gör en bilaga ihop om "Gula båtarna", du kanske läste om det här.
Både Gota och Mittmedia har tackat nej till köp av Sydsvenskan/HD.
Du läste den säkert här du också?
Jag är dock inte säker på att det där är en ny grej, den kan vara upplyft från 2014.
Strunt samma.
Allt är till salu, till rätt pris. Var så säker.
Min gamla arbetsgivare kanske snart säljs alltså.
Jag undrar vad priset är?
Rykten säger också att Sydsvenskan (eller Bonnier) mer eller mindre fick HD.
Kanske man ska köpa en tidning alltså? Eller jag menar få en.
DJI släpper en ny drönare (4:a). Den flyger visst själv.
Jag hann boka två resor under gårdagen.
Reser man så finns man heter det ju.
Typ.
Nu är det fixat åtminstone och det ska bli spännande.
På fredag får vi veta vem som tagit Årets Bild i Danmark dessutom.
Mycket skoj på gång alltså.
Bilden tog jag i Berlin när jag hade en dag där i januari.
Men det fattar du redan.
Mycket Berlin.
Eller snarare - en dag i Berlin.
tisdag 1 mars 2016
Tommy Söderlund
Det är ny månad igen.
Mars månad och med det så jobbade Tommy Söderlund sin sista dag på Gotlands-Tidningar igår.
Han jobbade där i 34 år och igår var sista steget ut genom dörrarna.
Ledningen har bestämt att det måste sparas pengar.
Då är det lättast att skära ner på det visuella tycker de.
Alla jag snackat om Tommy med säger att Gotlands Tidningar var Tommy Söderlund.
Eller tvärtom.
Att Tommy var Gotlands Tidningar.
Jag förstår att det måste sparas, men med så få fotograftjänster kan inte Gotlands-Tidningar i det här fallet stå och falla med en eller kanske två fotograftjänster.
Det måste finnas andra sätt att spara pengar.
Om det stämmer som jag hör att Tommy är Gotlands-Tidningar så innebär det ju att tidningen inte längre finns.
Jo, kanske du säger. Den finns fortfarande och det gör den säkert som en produkt.
Men sakta dör den bort och inte är det någon ledning som ställs till svars för det.
Så är tiderna, säger de bara.
Det är tragiskt för Tommy Söderlund, men sånt tycks hända.
Folk blir av med sina tjänster, så är det.
Men var detta verkligen bästa lösningen för GT.
Egentligen?
I det långa loppet.
Tommy Söderlund hade jag på en kurs jag höll i på Fojo i Kalmar för många år sedan.
Han är en tänkare, en klurig fotograf och så dök han upp sist hemma hos Kalle Melander när jag var där, för låt oss säga en månad sedan snart.
Han skrattade och mös, och som han andas fotografi.
Så fint.
Han klarar sig utan GT, men jag undrar om GT klarar sig utan honom.
---------
Dagen efter lammet vi mumsade på tillsammans åkte vi andra vidare till Fårö där vi hyrt ett hus.
På morgonen när jag skulle ut en sväng så stod Kalles bil i morgonkylan och varnade om att jag kanske inte startar.
Ett var säkert. Vi behövde den där bilen mer än den behövde oss.
Dagarna efter fick jag några bilder av Tommy som han sänt till mig och jag ville svara på det.
Hittade tyvärr inte hans mailadress så jag skickade ett via Facebook och nu när jag kollar så ser jag att han inte ens sett det.
Hjälp!
Tommy! Kolla din Facebook, jag har svarat dig sedan länge där.
Nu ser du till att göra det du drömt om alla 34 år och inte kunnat göra.
Work hard!
Mars månad och med det så jobbade Tommy Söderlund sin sista dag på Gotlands-Tidningar igår.
Han jobbade där i 34 år och igår var sista steget ut genom dörrarna.
Ledningen har bestämt att det måste sparas pengar.
Då är det lättast att skära ner på det visuella tycker de.
Alla jag snackat om Tommy med säger att Gotlands Tidningar var Tommy Söderlund.
Eller tvärtom.
Att Tommy var Gotlands Tidningar.
Jag förstår att det måste sparas, men med så få fotograftjänster kan inte Gotlands-Tidningar i det här fallet stå och falla med en eller kanske två fotograftjänster.
Det måste finnas andra sätt att spara pengar.
Om det stämmer som jag hör att Tommy är Gotlands-Tidningar så innebär det ju att tidningen inte längre finns.
Jo, kanske du säger. Den finns fortfarande och det gör den säkert som en produkt.
Men sakta dör den bort och inte är det någon ledning som ställs till svars för det.
Så är tiderna, säger de bara.
Det är tragiskt för Tommy Söderlund, men sånt tycks hända.
Folk blir av med sina tjänster, så är det.
Men var detta verkligen bästa lösningen för GT.
Egentligen?
I det långa loppet.
Tommy Söderlund hade jag på en kurs jag höll i på Fojo i Kalmar för många år sedan.
Han är en tänkare, en klurig fotograf och så dök han upp sist hemma hos Kalle Melander när jag var där, för låt oss säga en månad sedan snart.
Han skrattade och mös, och som han andas fotografi.
Så fint.
Han klarar sig utan GT, men jag undrar om GT klarar sig utan honom.
---------
Dagen efter lammet vi mumsade på tillsammans åkte vi andra vidare till Fårö där vi hyrt ett hus.
På morgonen när jag skulle ut en sväng så stod Kalles bil i morgonkylan och varnade om att jag kanske inte startar.
Ett var säkert. Vi behövde den där bilen mer än den behövde oss.
Dagarna efter fick jag några bilder av Tommy som han sänt till mig och jag ville svara på det.
Hittade tyvärr inte hans mailadress så jag skickade ett via Facebook och nu när jag kollar så ser jag att han inte ens sett det.
Hjälp!
Tommy! Kolla din Facebook, jag har svarat dig sedan länge där.
Nu ser du till att göra det du drömt om alla 34 år och inte kunnat göra.
Work hard!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)