Rio 10

Jag har ett litet reportage i Sydsvenskan från Goalbollen som spelades igår.
Du kan läsa det här.
Idag spelar killarna kvartsfinal.

Rio 9

Det är morgon i Brasilien.

Stranden ska fixas till och himlen är blå.

Igår när vi käkade nere vid stranden var det 32 grader varmt på kvällen.

Tidigare under dagen hade det varit 38 grader.

Friskt.

----

Jag vaknar upp och läser om ny nedskärningar på Sydsvenskan.

Det är tråkiga nyheter och ryktet säger att mellan 20-30 tjänster till ska bort.

Samtidigt läser jag om att DN fortsätter sin satsning och anställer fem nya journalister.

Jag hoppas att alla kollar vad det är som DN gör rätt i sin journalistik, vad är det som gör att så många vill köpa deras produkt och vara med i det vinnande laget, för några år sedan var det inte så.
Dessutom såg jag på Facebook en gammal kollega som lagt ut en faktura på ett helår hos DN och den kostade 10 000 kr om året.
Men mycket gör de ju uppenbarligen rätt just nu.
Själva berättar de hela tiden att de satsar på journalistiken och har inte bara anställt dessa fem utan under året gjort fler värvningar.
Det är roligt att se att det funkar med kvalité, det går. För vissa.
Tycker att matematiken ser ganska lätt ut, men många andra tycks gå en annan väg.
Satsa fel, skära ner på fel ställen och låta alla göra allt och det säger sig själv att då blir också allt lidande.
Ta GP som ett exempel, det borde vara lika lätt att göra det till en framgång på västkusten som för DN på östkusten.
Om de satsat rätt, men lätt att sitta här nyvaken och orda om det.
DN har kvar sin bildredaktion förresten, en ganska stor sådan.
Tack och lov.

-----

Idag ska jag resa hem, så jag ska sätta fart här och packa ihop mitt och komma iväg till flygplatsen.
Paralympics håller på några dagar till men det missar jag.

Vi hörs mer.

Rio 8

Utsikt från ett bussfönster.

Innan den åker från min hållplats.

Fint va?

Rio 7

Igår blev det ett silver till Sverige genom Maja Reichard som simmade hem det.
Klockan var sen hemma när det var färdigt och efter att hon kommit ut och visat sin medalj för pressen och berättat att det är små kulor eller något som plingar i medaljen och så skakade hon på den. Olika mycket i de olika valörerna.
Fint på något sätt.

På bilden ovan står ett svenskgäng och väntar på bussen i form av Paraförbundet, Björn Larsson Roswall (för TT) och bakom honom SVT och sen är det DN-gänget med Jonas Lindkvist längst ut.

Ja, här får du en liten hum om kontorsmiljöerna på ett OS, eller ett VM eller något annat.
Att jobba vid datorn på en trottoar, en buss eller så är inte konstigt alls.

Igår hann vi äta tillsammans också och det var himla fint och roligt.

Just i detta nu sitter jag på presscentret och skriver detta, fixar lite annat och ska senare bege mig till goal-bollen.

Vi hörs mer alltså!

Rio 6

Precis där bakom palmen är mitt hotellrum.

När jag tog den här bilden så vände jag mig till vänster och då ser jag detta som du ser nedanför.

Tanten som använder refugen som sin toalett sitter lite längre fram till vänster.

I morse när jag gick till bussen så går jag ner en sväng, ner till havet och så går jag längst strandkanten och vid hotellet du ser här nere går bussen.

Fint så.

Idag har det såklart varit full fart och jag fick in mina sista kamera-grejer för service, så bra att få det.

Annars inte väldigt mycket att rapportera om.

Volleyboll, Fäktning, Boccia har jag hunnit med idag.

Kvällspasset blir antingen bordtennis eller simning.

Vad tycker du?

Rio 5

Idag vände det - både för mig och med vädret.
Jag har varit seg tycker jag och inte alls på gång, lite av gnällig kanske och inte känner jag igen mig själv då.
Idag kom jag tillbaka och det var skönt.
Glädjen fanns där och nu är det kul igen. Härlig känsla, jag har svävat på små moln för det idag.
Men det var inte bara jag som vände, även vädret vände till 32 grader och när jag kom in i bussen idag satt Björn Larsson Roswall där och snackade i telefon.
"Här kommer Lars Dareberg helt röd i ansiktet" sa han rätt in i luren.
Sen fick vi chansen att mysa lite både på bordtennis och simning.
Härligt!

Idag hann jag med dressyr, bordtennis och simning.
Bilden är från dressyren.

Nu laddar jag för morgondagen.
Ha en fin vecka!

Klara Svensson vann!

Som jag skrev redan igår om Patricia Berghult som vann sin match igår så gjorde också Klara Svensson det.
Härligt!
Jag är inget boxningstok men jag gillar de här tjejerna. Båda har jag fått äran att göra större reportage om och jag ser nu att det var 2007 som jag hängde med Klara.

Stort grattis till er båda alltså!

Jag ser också att båda har varit inne på Instagram och kollat min lilla film från Cobacabana igår, samma dag som de skulle fightas, lite roligt ändå.

När jag under 2007 följde henne så kämpade hon för EM och efter en match så gjorde hon sig illa och fick operera sig och sen tillbaka för EM men vann inte guldet där, därför ordningen och lite om den här bild-berättelsen.

Jag känner att jag saknar det här nu, att jag vill ha en ny stickning, något att komma tillbaka till.
Men vem vill betala för det, nya tider är det.
Kanske kan jag komma på en lösning ändå.

GRATTIS  till er båda, jag vet hur mycket ni sliter.

Klara hemma i Höllviken.

Klara sprang varje morgon och hennes föräldrahem syns i bakgrunden.

Träning, träning, träning.

På den tiden sjöng Klara också i kyrkokören.

Match.

Operation.

Tillbaka.

EM-final.

Missat EM-guld.

Rio 4

Den här bilden tog jag häromdagen.

Som du ser är den tagen med tiltshift och när man fotograferar med den måste man ändra exponeringen beroende på hur du vinklar objektivet så när jag skulle ställa in den tryckte jag bara några knäpp för att se så jag ställt in rätt.

Nu när jag går igenom bilderna så står ju två flickor och smilar till mig och jag gissar att de trodde att jag plåtade dem, haha.

Att skärpan sitter där är ju ännu mer konstigt om du frågar mig.

Andra reflektioner från Brasilien.

# Väldigt få saker går i tid här.

# Att bajsa på refugen är okej.

# Att få ihop ett mästerskap är svårt.

# Säkerhetskontrollerna är mest för syns skull.

# Bussarna är väldigt kalla.

# Tjuvar finns överallt. Överallt.

# De är väldigt duktiga på sockerkaka. (7 olika på frukosten)

# Bara i Barra (haha) där jag bor sägs det bo 300 000.

# Det är väldigt stort Rio.

# Cobacabana - jaha, är det bara detta.

# De gillar kött.

# Grönvästarna är alltid drygast bland fotografer.

# Taxi är ganska billigt.

# Flipflop är alltid rätt här.

Nu ska jag packa ihop mig och sticka på dagens första grej.

Det blir taxi direkt eftersom jag annars har 20 minuters promenad till bussen och sen buss till mpc på 70 minuter och sen buss därifrån till arenan på 70 minuter.

Jag tar taxi direkt, landar säkert på 30 minuter och 75 kr.

Lätt.

Ha en riktigt fin söndag nu!

Helene Schmitz

Rio 3

Här stod jag idag. 

Jag hade platsen längst till höger och backade lite för att ta den här bilden.

När Triathlonen startade hade det tillkommit några fotografer.

Jag ställde mina skor och strumpor en bit upp på stranden och blev riktigt blöt enda upp till kalsongerna.

Rätt ordentliga strömmar i vattnet vid Cobacabana kan jag lova.

Jag kan också berätta att solen tar även om det mest är molnigt och solen bara tittar fram ibland.

Men det är fint, det är sig likt allting och jag gillar det.

Jag brottas lite med att ha gjort det många gånger tidigare och med att försöka hitta den där glöden.

Ikväll fick jag många myggbett och det var enbart för att jag sa att jag inte hade sett en enda mygga. 

Imorgon är en ny dag och jag kan också rapportera att ikväll när jag gick hem satt kvinnan där igen vid refugen. Idag satt hon bara - hon kackade inte.

Jonas Lindkvist är fin förresten - han är min kompis.

Nog om det.

Patricia Berghult vann sin match idag!

Minns du att jag gjorde en film om henne inför SM? Nu har hon gått över till proffslivet och boxas där.
Snart är det Klara Svenssons tur också och jag gjorde ett större reportage om henne för ännu längre sedan men det finner jag inte nu tyvärr.

Rio 2

Jag tycker det går trögt här i Paralympics-lägret.

Mycket som idag har på ett eller annat sätt gått emot mig.

Men så är det ju, inget att gnälla om direkt men störigt också.

Något som är bra, är främst att Jonas Lindkvist och Björn Larsson Roswall är här.

Vi ska se till att få till en middag snart.

Men annars gillar jag de här hyllorna som man kan ställa sin utrustning på när man behöver kissa.

Tack för det, en 600mm klarar den lätt.

Nu laddar jag på hotellet för morgondagen.
Idag hann jag se lite fotboll, lite basket och lite goalball.
Imorgon blir det andra bullar.

Ha det fint!

Rädda menings Ryan

The falling man

Du har sett det här va, från 9/11.
Annars kollar du nu.

Rio 1

Efter mängder med flygtimmar har jag nu landat i Rio de Janeiro.

Jag bytte flyg i Paris och landade igår (torsdag) vid 05:30 här.

Taxi direkt till Jonas Lindkvists hotell för att leverera en dator till honom.

Sen direkt till MPC (main press center) för att få ordning på allt.

Såklart får alla fotografer en väst som går just i höstens färger om du är modemedveten.

En liten ryggsäck fick man också men den lämnar jag nog på hotellet vid hemgång tror jag.

Min hotellutsikt ser du överst i det här inlägget och igår när jag var rätt mör efter en dag

skulle jag ut och köpa lite frukt och vatten och på refugen utanför satt en kvinna och utförde sina behov. 

Welcome to Brazil!

På kvällen var jag och Jonas och käkade på en festlig restaurang och sen stupade jag i säng.

Paralympics är svårt, det känner jag både bildmässigt och organisationen här är ett skämt.

Lätt det sämsta OS jag varit på.

Men det kanske vänder, men jag får inte den känslan.

Tvärtom.

Bygg 1

Bygg 2

Fan! Det här är bland det snyggaste jag sett

KB-boken jag snackat om

Som jag har skrivit om den här boken som vi alltså igår skickade till tryckeriet.
Den känslan känner bara de som gjort en bok till.
Lättnaden och tröttheten.

Men hur gick det här egentligen till?
Jag och Björn Hellström har alltså gjort en bok om KB (Kulturbolagets historia).
Det är Sveriges äldsta rockklubb.
Björn hade haft tanken ett tag och när vi båda slutade på Sydsvenskan frågade han om vi kunde käka lunch, vilket vi också gjorde på en mexikansk restaurang på gågatan här i Malmö.
Den finns inte ens längre, det säger ju en del.
Jag tror att det var i januari eller februari 2015 så det är ett tag sedan.
Självklart tackade jag ja till det men det var rätt mycket som var avgörande om det skulle kunna bli någon bok.
Jag hörde av mig till Anette Östergren (vice VD) på Sydsvenskan och frågade om vi helt fräckt kunde få loss alla arkivbilder från just KB från arkivet. Det gick fint och då kände vi att vi kommit en bit.
Nu kunde vi åtminstone börja fundera på att ta det ett steg till.
Vi tog kontakt med Per Hägred och köpte senare in honom för att skriva texten till boken.
Per har under projektets gång varit en klippa med all sin kunskap om stället.
Killen har faktiskt gjort precis allt på KB man kan göra. Stått i baren, jobbat i garderoben, burit grejer, spelat på scenen och han har även gift sig där.
Ja, du hör ju.
Vi gjorde en beställning på en text som blev långt mycket längre än vad vi kunde tänka oss.
Med Pers förflutna på Kvällsposten tog jag också kontakt med Susanne Lindén (redaktionschef) och frågade henne om även den tidningen kunde vara lika generös som Sydsvenskan och erbjuda bilder.
Svaret blev positivt!

Per lotsade också oss till Thomas Therborn som förmodligen har flest bilder i boken.

Han var med mer eller mindre varje fredag när KB öppnade på 80-talet.

Björn flög upp till Stockholm för ett möte med honom och visst - alla negativ satt i rätt ordning och han blev glad att bilderna skulle komma till nytta.

Han började scanna in sitt material.

Detta var redan förra sommaren/hösten och jag vet att du förstår hur tacksamma vi är för det.

Allt var i rullning och ett tag skulle boken komma redan förra hösten men vi stoppade boken i sista sekunden, så låg boken stilla ett tag men med ett sånt här projekt så är det väldigt svårt att stänga av det från huvudet.

Den har funnits med hela tiden såklart.

Björn satt under hela vintern och fixade allt råmaterial vi hade och sorterade texter och historier som skulle in och som skulle ut så att säga.

Redigeringen började. Vi hyrde in Stefan Skogmark några dagar för att komma igång med redigeringen. (det var precis de här herrarna som hjälpte mig med Zlatan-boken)

Fint med att hålla i ett projekt själv att man kan jobba med gamla kollegor från Sydsvenskan om man vill.

Vi ville i boken ha löpande intervjuer med några personer så vi köpte in Jenny Eriksson för att hjälpa oss och som också slutat på Sydsvenskan under den här tiden.

När vi kommit lite längre insåg vi att vi hade rätt lite om hårdrocken på KB.

Den kan vara ställets största "stil" och vi fann snabbt Janne Stark som vi köpte in för just de texterna och visst hade han bilder också.

Grymt!

Sen fortsatte arbetet.

Björn producerade sida efter sida och vi kollade och ändrade och fixade.

Tryckeriet var fixat och deadline var igår alltså, den 5/9.

Björn jobbade på TT i somras i Stockholm och så hade vi bokat in de sista två veckorna innan deadline att bara sitta och jobba och jobba ihop.

Det har vi alltså gjort nu på slutet.

Vi köpte också in Ingrid H Fredriksson för korrekturet och hon i sin tur hyrde in sin son Nils Hugo Fredriksson och när sidorna kom tillbaka till oss var de fyllda med rödpenne-streck.

Suck.

Vi satt och rättade och förbättrade i flera dagar och flyttade och svor över allt.

Samtidigt tackade vi någon där uppe för att vi hade Ingrid, hur hade det annars sett ut?

Vi tänker inte på det - vi är bara tacksamma.

Tack!

Bildval gjordes och några slängdes ut, några in och ett snabbt samtal till Anders på JK Morris Production i Värnamo som hjälte oss med reprot av alla bilder på ett föredömligt sätt.

Med ännu kortare deadline.

Vi jobbade in i det sista och när jag åkte hem från Björn igår vid 17:36 var det inte riktigt, riktigt klart.

Ingrid skulle kolla på baksidestexten och när vi hade ett yes på den så skickade vi och strax efter i bilen skickade Björn ett meddelande att nu är 40% skickat och den rullar.

Hurra!

Att ro hem ett sånt här projekt är både jobbigt och roligt på samma gång.

Tack, tack, tack Björn att jag fick vara med på det.

Jag är glad att du frågade mig och att vi lyckades få ihop den.

Tack Per för att du skrev och hade sparat så mycket material.

Tack Jenny och Janne för era insatser.

Fint att du hjälpte oss med ett gäng uppslag  Stefan och tack Thomas att du pallade scanna så många fina bilder som vi använder i boken. Grymt!

Tack Ingrid och Nils Hugo.

Tack också till Totte med personal på KB som förmodligen undrat vad vi håller på med, men alltid bemött oss på ett fint sätt.

I boken är det mer än 50 fotografer representerade vilket också är himla roligt.

Så fort det är ett uppslag med min kamrat Peter Frennessons bilder så är det just det där lilla extra.

Han är grym! 

Ja, du ser på de här uppslagen i det här inlägget några av hans bilder.

Sahara Hotnight är dessutom Karl Melanders, också grym!

Men ett stort tack till alla fotografer som är med i boken, utan alla bilder ingen bok i den här kalibern och jag passar på att rikta ett tack till allihop, även om en del inte finns med oss längre.

Nu börjar ett nytt jobb i det här projektet i att försöka nå ut och sälja några ex för att förhoppningsvis åtminstone få tillbaka pengar vi satsat på det här.

Lite nervöst, men också spännande.

När vi kommit dit Björn är jag ännu gladare att fått vara med på den här resan.

Tack.

(Framsidan är överst i det här inlägget och det tog jag i våras och jag visste redan då ungefär vad jag letade efter, men att stå och fotografera oskarpt med vilja var en ny bekantskap. På baksidan ställde jag skarpt åtminstone och hade med mig blixtar också. Jag visste att de där klassiska ögonen i Christian Beijers verk är klassiska för stället och har hängt på väggen sedan 1993. Jag bjussar också på några uppslag som sagt.)

Niclas Hammarström till Expressen! (och mina tårar)

Jag läser att Niclas Hammarström har värvats till Expressen.
Va?!
Jag börjar nästan gråta.
Inte för att Niclas har fått chansen att jobba på Expressen efter så många år på Aftonbladet, utan att Expressen gör en fotografvärvning. Jag vet inte när jag läste det senast.
Har det ens hänt?
Jag tror ärligt talat inte jag har läst det tidigare - när det gäller skribenter så läser jag om det hela tiden.
Så om inte detta bara handlar om politik inom tidningarna, jag tror inte det så kan detta vara det viktigaste som hänt svensk bildjournalistik på länge.
Expressen visar med detta att en bildjournalist kan göra skillnad och väljer att satsa på det.
Så bra!
Grattis Expressen, grattis bildjournalistiken och grattis Niclas Hammarström.